Dir. 1989:24

Det kommunala inflytandet vid regeringens tillåtlighetsprövning av vissa industrianläggningar m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-25

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Tidsplan

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1989:24

Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-25

Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Lönnqvist, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att överväga och precisera

det kommunala inflytandet vid regeringens tillåtlighetsprövning av vissa

industrianläggningar m.m. enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning

med naturresurser m.m. (naturresurslagen). Arbetet bör ske med

utgångspunkt i riksdagens uttalande om behovet av ytterligare

överväganden om det kommunala vetot (rskr 1986/87:34).

Bakgrund

En grundtanke i plan- och bygglagen (1987:10) och naturresurslagen är

att kommunerna skall garanteras ett mycket starkt inflytande vid

etableringar av olika anläggningar. Vissa större industrianläggningar

m.m. får enligt 4 kap. naturresurslagen inte utföras utan tillstånd av

regeringen. Regeringen är vid sin prövning förhindrad att lämna

tillstånd, om inte kommunfullmäktige i den kommun inom vars område

etableringen avses ske har tillstyrkt detta. Det kommunala inflytandet i

detta avseende brukar kallas det kommunala vetot.

I den proposition som låg till grund för naturresurslagen (prop.

1985/86:3) föreslogs det att regeringen i vissa undantagssituationer

skulle kunna lämna tillstånd utan kommunens tillstyrkan, den s.k.

ventilen i vetot. I förslaget angavs att regeringen skulle få lämna

tillstånd, även om kommunfullmäktige inte hade tillstyrkt detta, om det

från nationell synpunkt var synnerligen angeläget att en viss anläggning

kom till stånd inom landet och om ingen annan i tekniskt, ekonomiskt

eller annat hänseende lämpligare plats för anläggningen hade stått att

finna än den som ansökningen avsåg.

Som motiv för förslaget angav föredragande departementschefen att vissa

anläggningar kunde vara av sådan nationell betydelse att de måste kunna

lokaliseras till någon plats inom landet. Det kunde gälla t.ex.

anläggningar av betydelse för landets självförsörjning i en

avspärrningssituation, för rikets försvar och säkerhet eller som i

övrigt var av mycket stor betydelse för landet. Exempel på sådana

anläggningar kunde vara lager för kärnavfall eller för annat avfall, som

uppkommit genom verksamheter i landet, eller anläggningar för utvinning

av mycket betydelsefulla mineralfyndigheter.

Om alla kommuner som kunde komma i fråga motsatte sig en lokalisering i

ett sådant fall, skulle etableringen - med ett kommunalt veto - inte

kunna komma till stånd inom landet. Detta fann departementschefen inte

vara rimligt. Om lokaliseringen av en viss anläggning inom landet

verkligen var nödvändig, borde det därför finnas en möjlighet för

regeringen att låta riksintresset ta över det lokala intresset och ge

tillstånd till anläggningen även om kommunen inte hade tillstyrkt detta.

Bostadsutskottet (BoU 1986/87:3) delade uppfattningen att det, med de

förbehåll som angivits i propositionen och som närmare kommenterats i

utskottsbetänkandet, måste finnas möjlighet för regeringen att mot en

kommuns avstyrkan lämna tillstånd till lokalisering av sådana

anläggningar som skall prövas enligt naturresurslagen. Utskottet ansåg

emellertid att det fanns anledning att ytterligare överväga bl. a. vilka

utredningar m.m. som skall läggas till grund för ett tillståndsbeslut

och hur kommunens synpunkter efter tillåtlighetsprövningen skall

tillgodoses vad avser lokaliseringen i detalj och den närmare

utformningen av anläggningen. Utskottet förordade att frågan övervägdes

ytterligare och att regeringen därefter borde lägga fram ett nytt

förslag.

Riksdagen biföll bostadsutskottets hemställan beträffande behovet av

ytterligare överväganden om det kommunala vetot (rskr 1986/87:34).

Uppdraget

Jag föreslår att en kommitté nu tillkallas för att, med utgångspunkt i

riksdagens uttalande om behovet av ytterligare överväganden om det

kommunala vetot, överväga det kommunala inflytandet vid regeringens

tillåtlighetsprövning av vissa industrianläggningar m.m. enligt 4 kap.

naturresurslagen.

En utgångspunkt för arbetet bör vara att kommunen liksom i dag bör ha

ett mycket starkt inflytande även över tillkomsten av etableringar som

är av stor betydelse för landet. Tillstånd bör därför som huvudregel

inte få lämnas, om inte kommunfullmäktige i den kommun där etableringen

skall ske har tillstyrkt detta. Vissa anläggningar som omfattas av

kravet på prövning enligt 4 kap. naturresurslagen kan emellertid vara av

sådan betydelse att de måste kunna lokaliseras till någon plats inom

landet. Det måste därför också enligt min mening finnas möjlighet att i

vissa fall och under vissa förutsättningar besluta om lokalisering till

en viss plats mot en kommuns vilja.

Otvivelaktigt är den avvägning mellan nationella och lokala intressen

som aktualiseras i sådana situationer av grannlaga natur. Kommittén bör

därför ha till uppgift att närmare ange under vilka förutsättningar en

nationellt viktig anläggning skall kunna lokaliseras till en kommun mot

dess vilja. Kommittén bör vidare ange i vilket skede av

prövningsprocessen som det lämpligen bör klarläggas om en verksamhet är

av den betydelsen.

Det bör mot den angivna bakgrunden också vara en uppgift för kommittén

att överväga vilken typ av underlag m.m. som behövs i det fall

regeringen har att fatta beslut om en lokalisering som avstyrks av

berörd kommun. Särskilt bör uppmärksammas vilka krav på utredning av

lokaliseringsalternativ som bör ställas. Kommittén bör även överväga hur

kommunens synpunkter på anläggningens detaljlokalisering, omfattning och

utformning skall tillgodoses, liksom kommunens synpunkter på villkoren i

övrigt för verksamhetens etablering.

För kommitténs arbete bör även gälla direktiven (dir. 1984:5) till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Tidsplan

Kommittéarbetet bör vara slutfört senast vid årsskiftet 1989/90.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

- med högst tio ledamöter med uppdrag att redovisa formerna för det

kommunala inflytandet vid regeringens tillåtlighetsprövning av vissa

industrianläggningar m.m. enligt 4 kap. naturresurslagen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Bostadsdepartementet)