Dir. 1989:25

Förenklad handläggning av ansökningar om bostadslån m. m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-25

Mitt förslag

Bakgrund

Utredarens uppgifter

Tidsplan

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1989:25

Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-25

Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Lönnqvist, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas för att föreslå sådana förändringar som

behövs för att ansökningar om bostadslån skall kunna handläggas enklare

och snabbare.

Bakgrund

Ett ökat bostadsbyggande förutsätter bl. a. en så enkel och snabb

handläggning av ärenden om bostadslån som möjligt. Handläggningen måste

dock vara förenlig med lånens syften, t. ex. att ge kommunerna

inflytande över bostadsförsörjningen och att främja ett byggande med hög

kvalitet till skäliga kostnader. Inom ramen för dessa syften bör det

prövas vad som kan göras för att förenkla ansökningsförfarandet och att

förkorta handläggningstiderna för beslut om bostadslån. En utredare för

dessa uppgifter bör nu tillkallas.

Utredarens uppgifter

Enligt gällande regler skall till ansökan om bostadslån fogas de

handlingar och den övriga utredning som plan- och bostadsverket

föreskriver. Den som söker lån avkrävs för närvarande en rad uppgifter.

I vissa fall rör det sig om uppgifter som skall bedömas i annan ordning,

t.ex. i bygglovärendet, eller som numera saknar betydelse för den

materiella bedömningen av låneärendet, t. ex. om upphandlingen av

projektet. I fråga om upphandlingen kan det också ifrågasättas om det

längre är ändamålsenligt att anbudsgivare, vars anbud inte antagits, kan

begära att länsbostadsnämnden skall pröva upphandlingen. Utredaren bör

således undersöka om ansökningsförfarandet kan förenklas bl. a. genom

att antalet uppgifter som lånesökanden skall lämna begränsas.

För hyres- och bostadsrättshus och säljarbyggda egnahem fattas ett

preliminärt och ett slutligt lånebeslut (tvåbeslutsärenden). Ansökan om

lån lämnas in till kommunen som med eget yttrande sänder handlingarna

till länsbostadsnämnden. För den lånesökande medför ordningen med två

beslut fördelar i de fall projektet förändras efter det preliminära

beslutet eller om de preliminära kostnadsbedömningarna är osäkra.

Åtminstone vid nybyggnad bör dock projektets förutsättningar kunna vara

så klara redan vid det preliminära beslutet att det slutliga beslutet

endast behövde innebära en indexomräkning av det preliminära beslutet

enligt vad som redan gäller för bl.a. säljarbyggda egnahem. Om projektet

upphandlas till fast pris, kan det vara tillräckligt med ett beslut i

låneärendet. I sådana fall skulle kommunens befattning med låneärendet

efter det första eller enda lånebeslutet kunna inskränkas till en

besiktning av projektet efter färdigställandet. Den skisserade ordningen

skulle antingen kunna vara obligatorisk eller frivillig. I det senare

fallet är det naturligt att den tillämpas också vid ombyggnad. Utredaren

bör undersöka om en sådan ordning kan genomföras. Därvid bör utredaren

också beakta att det inom plan- och bostadsverket pågår en översyn av

metoden för indexuppräkning mellan preliminärt och slutligt beslut. En

annan fråga i sammanhanget gäller de skillnader mellan preliminärt och

slutligt beslut som följer av bestämmelserna om vintertillägg. Dessa

bestämmelser medför också att många ettbeslutsärenden i praktiken blir

tvåbeslutsärenden.

Bostadslån utbetalas efter ett särskilt utbetalningsbeslut. Det kan

ifrågasättas om ett sådant beslut alls är nödvändigt. Utredaren bör

pröva om utbetalningen kan göras så snart lånesökanden efter det

slutliga beslutet eller husets färdigställande kan lämna den säkerhet

som krävs för lånet.

I sju kommuner pågår en försöksverksamhet med kommunal beslutanderätt i

fråga om bl. a. bostadslån för låntagarbyggda egnahem. Verksamheten har

utvärderats av riksrevisionsverket i rapporten (dnr 1987:1581)

Frikommunernas beslut om bostadslån m.m. Enligt utvärderingen är både

kommunernas och länsbostadsnämndernas erfarenheter av

försöksverksamheten positiva. Riksrevisionsverkets utvärdering gäller

dock en period när få bedömningar behövde göras i låneärendet. Beslut om

ändringar av låneberäkningsmetoden, markvillkor och kostnadskontroll kan

ha ändrat på förutsättningarna i dessa avseenden. Utredaren bör pröva om

det är lämpligt att kommunerna obligatoriskt eller frivilligt övertar

beslutanderätten i fråga om bostadslån för låntagarbyggda egnahem.

Utredaren bör därvid pröva om materiella förändringar av lånekraven för

egnahem kan förenkla de bedömningar som skall göras i låneärendet och på

så sätt underlätta en decentralisering av beslutanderätten till

kommunerna. Utan förändring i sak behöver markvillkorets utformning

övervägas i de fall kommunerna skall besluta om lån.

I fråga om låneärenden i vilka länsbostadsnämnden även framdeles skall

fatta beslut bör utredaren överväga arbetsfördelningen mellan kommun och

länsbostadsnämnd i syfte att undvika fördröjningar och dubbelarbete.

Utredaren bör vara oförhindrad att pröva även andra sätt att åstadkomma

en enklare och snabbare handläggning av ansökningar om bostadslån.

För utredarens arbete gäller också direktiven (dir. 1984:5) till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Tidsplan

Utredaren bör före utgången av oktober månad 1989 redovisa sina förslag

till bostadsdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med uppdrag att utreda en förenklad handläggning av

ansökningar om bostadslån m. m. och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Bostadsdepartementet)