Dir. 1989:3

Tilläggsdirektiv till meddelarskyddskommittén (Ju 1988:03)

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-02-02

Mitt förslag

Kommitténs nuvarande uppdrag

Tystnadsplikten

Källskyddet för skrifter som trycks utomlands

Det nya uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1989:3

Beslut vid regeringssammanträde 1989-02-02

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att meddelarskyddskommittén får i uppdrag att överväga

justeringar av vissa föreskrifter i tryckfrihetsförordningen (TF). Det

gäller tystnadsplikten för dem som är verksamma inom bl.a.

tidningsföretag och nyhetsbyråer i fråga om vem som har lämnat uppgifter

för publicering.

Kommittén bör också överväga om TF:s särskilda föreskrifter om skrifter

som är tryckta utomlands är lämpligt utformade på vissa punkter. Det

gäller friheten att lämna meddelanden för publicering, om det är fråga

om skrifter som är huvudsakligen avsedda för spridning här i landet, och

att anskaffa uppgifter i sådant publiceringssyfte.

Kommitténs nuvarande uppdrag

Genom beslut den 20 oktober 1988 bemyndigade regeringen chefen för

justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med högst tio ledamöter

med uppdrag att utreda frågan om meddelarfriheten i förhållandet mellan

enskilda (dir. 1988:57). Kommittén har numera tillkallats och arbetar

under namnet meddelarskyddskommittén (Ju 1988:03).

Kommitténs huvuduppgift är att föreslå en reglering som innebär att

friheten att lämna meddelanden för publicering slås fast i grundlag även

såvitt gäller förhållandet mellan enskilda. Utredningsarbetet bör enligt

direktiven bedrivas skyndsamt och vara avslutat i sådan tid att en

proposition med förslag till grundlagsändringar kan läggas fram år 1990

med beaktande av tidsfristen i 8 kap. 15 § första stycket

regeringsformen.

Tystnadsplikten

Grundläggande för tryckfrihetsrätten är att det enligt TF (omtryckt

1988:1448) skall stå var och en fritt att trycka skrifter och att utan

föregående granskning lämna ut dem för spridning. TF innehåller

emellertid även andra regler till säkerställande av ett fritt

meningsutbyte och en allsidig upplysning. Dit hör skyddet för

nyhetskällorna, meddelarskyddet.

Meddelarskyddet har flera komponenter. En är meddelarfriheten. En annan

är det s.k. anonymitetsskyddet (3 kap. TF). Detta har i sin tur olika

delar: rätten att vara anonym, tystnadsplikt för dem som har tagit

befattning med tillkomsten av en tryckt skrift m.m. i fråga om bl.a. vem

som har lämnat meddelanden för publicering samt förbud för allmänna

organ att efterforska meddelare i andra fall än då ingripanden mot dem

är tillåtna.

Föreskrifterna i 3 kap. TF om rätt till anonymitet fick sin nuvarande

utformning år 1976 (prop. 1975/76:204, KU 54, rskr. 394, KU 1976/77:1,

rskr. 2, SFS 1976:955). De ändringar som då genomfördes innebar att den

krets som är skyldig att iaktta tystnad om meddelares och författares

identitet utvidgades. De innebar också att villkoren för att

tystnadsplikten skall vika vid vittnesförhör skärptes. Tidigare tog

vittnesplikten alltid över tystnadsplikten.

Motsvarande bestämmelser finns i den särskilda radiorättsliga

ansvarighetslagstiftningen (se främst 9 § radioansvarighetslagen

1966:756, 9 § ändrad 1977:1018).

Tolkningen av dessa regler i TF har i slutet av år 1988 aktualiserats då

justitiekanslern begärde att under ed få höra en journalist vid en

dagstidning om vem som lämnat vissa uppgifter som publicerats i

tidningen. I den debatt som uppstått efter detta har det gjorts gällande

att de nuvarande föreskrifterna om tystnadsplikt till skydd för

uppgiftslämnare inte är lämpligt utformade. Från flera håll har det

uttalats önskemål om en översyn av föreskrifterna.

Källskyddet för skrifter som trycks utomlands

Enligt 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena TF skall det stå envar

fritt att meddela uppgifter för publicering i tryckta skrifter och att

anskaffa uppgifter i sådant syfte. Denna frihet skall enligt 13 kap. 5 §

TF gälla även anskaffande och meddelande av uppgifter för

offentliggörande i skrift som trycks utom riket. De inskränkningar i

meddelar- och anskaffarfriheten som gäller enligt 7 kap. 3 § TF

motsvaras dock enligt 13 kap. 5 § av något längre gående undantag om

meddelandet eller anskaffandet görs för publicering i en skrift som

trycks utom riket. Föreskrifter av liknande slag finns i

radioansvarighetslagen (1 och 5 §§).

Föreskrifterna i 13 kap. 5 § TF kom ursprungligen till med tanke på

nyhetsförmedlingen till utlandet. Sin nuvarande utformning fick de i

samband med den nyss nämnda tryckfrihetsrättsliga reformen år 1976.

Också i fråga om dem har det i den allmänna debatten på senare tid

gjorts gällande att de är otillräckliga som skydd för nyhetskällorna och

i behov av översyn. I första hand har kritiken avsett att de längre

gående inskränkningarna i meddelarfriheten gäller även tidningar som väl

trycks utomlands men är avsedda för spridning i Sverige.

Det nya uppdraget

Enligt vad som tidigare gällde hade vittnesplikten generellt företräde

framför tystnadsplikten enligt TF. Genom den reform som beslutades år

1976 ersattes den tidigare ordningen med en reglering som bygger på en

avvägning emellan de två viktiga samhälleliga intressen som står mot

varandra. Dessa är dels intresset att kunna beivra allvarlig

brottslighet m.m, dels skyddet för bl.a. massmediernas källor. För min

del anser jag att den avvägning som då gjordes fortfarande är i huvudsak

riktig. Det finns därför inte anledning att se över reglerna annat än i

begränsad utsträckning. Vad jag syftar på är främst att det kan behöva

undersökas i vad mån det är oklart vilka frågor som får ställas vid

förhör enligt 3 kap. 3 § 4 TF. Saken har diskuterats för det fallet att

en misstänkt person inte har velat vara anonym när han meddelat

uppgifter för publicering men det finns ett behov av att få bekräftat

huruvida han då har begått ett brott eller inte. I sammanhanget bör

också punkten 5 i samma paragraf uppmärksammas (jfr. 36 kap. 8 § andra

stycket och 49 kap. 4 § första stycket 3 rättegångsbalken). Den är en

mera generell bestämmelse som kan vara tillämplig i olika situationer.

Kommittén bör således överväga om det i klarhetens intresse finns ett

behov av att justera de nämnda bestämmelserna i 3 kap. 3 § TF. Också

motsvarande föreskrifter i den radiorättsliga regleringen bör tas med i

översynen.

Om kommittén finner att det behövs lagändringar, bör den lämna förslag

till sådana.

Beträffande rätten att meddela och anskaffa uppgifter för publicering i

skrifter som trycks utom riket bör det klarläggas i vad mån det har

blivit vanligare att skrifter, som huvudsakligen är avsedda för

spridning i Sverige, trycks utomlands. Om det visar sig att en sådan

utveckling har fört med sig ett behov av ändring i föreskrifterna i 13

kap. 5 § TF om meddelar- och anskaffarfriheten bör kommittén lägga fram

förslag till sådana ändringar. Frågan om motsvarande ändringar i den

särskilda radiorättsliga ansvarighetslagstiftningen bör också

uppmärksammas.

Det nya uppdrag som jag vill ge kommittén är inte mera omfattande än att

det bör kunna slutföras inom den ursprungliga tidsramen för kommitténs

arbete.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar kommitténs uppdrag i enlighet med

vad jag har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)