Dir. 1989:30

Översyn av de statliga insatserna för att förbättra konstnärsskapets villkor

Innehåll

Mitt förslag

Hittills gjorda insatser

Behovet av en översyn

Uppdraget

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1989:30

Beslut vid regeringssammanträde 1989-06-08.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår, att en särskild utredare tillkallas för att bl.a.

kartlägga de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas arbetsvillkor och

utvärdera hittills gjorda statliga insatser för dessa yrkesgrupper.

Utredaren förutsätts dra slutsatser av sina iakttagelser och lämna

erforderliga förslag.

Hittills gjorda insatser

Att konstnärligt skapande har grundläggande betydelse för den kulturella

utvecklingen och därmed också för samhällsutvecklingen som helhet kan

knappast bestridas. Konstnärliga och litterära yrkesutövare har en

nyckelroll i kulturlivet inte bara som skapare och förmedlare av

konstupplevelser utan även som inspiratörer för skapande verksamhet. Ett

väsentligt inslag i den statliga kulturpolitiken är därför att värna om

konstnärlig yrkesverksamhet och konstnärligt utvecklingsarbete.

Under 1980-talet har förbättringar av det direkta konstnärsstödet

genomförts i en rad hänseenden.

År 1982 fattades beslut om att bild- och formkonstnärerna skulle

tilldelas en kollektiv ersättning för att deras verk i offentlig ägo

visas för allmänheten eller används på andra allmännyttiga sätt

(visningsersättning). Samtidigt inrättades Sveriges bildkonstnärsfond.

Författarnas biblioteksersättning har ökat från 30 öre till 63 öre per

boklån sedan år 1980. En särskild översättarpenning har införts. År 1985

träffades överenskommelse mellan regeringen och upphovsmännens

organisationer om en förhandlingsordning för biblioteksersättningens

grundbelopp.

Den tidigare s.k. dramatikerersättningen har ersatts av ett särskilt

dramatikerstöd.

Upphovsmännen på musikområdet har fått förstärkta bidrag och nya

stödformer.

Stödet till fria teater-, dans- och musikgrupper har successivt

förstärkts.

Härutöver har en rad olika insatser såväl inom kulturpolitiken som inom

arbetsmarknads- och skattepolitiken haft som mål bl.a. att förbättra de

konstnärliga och litterära yrkesutövarnas villkor.

En utgångspunkt vid valet av stödinsatser för yrkesverksamma konstnärer

har varit att i första hand medverka till att öka arbetstillfällena och

därutöver lämna ersättning för att allmänheten i vissa fall fritt

förfogar över konstnärliga verk och prestationer. En annan utgångspunkt

har varit att konstnärer tidvis måste få ägna sig åt utvecklingsarbete

utan tanke på att det skall ge omedelbar förtjänst. En tredje

utgångspunkt innebär att avvägningen mellan skilda behov skall ske i

samråd med konstnärernas organisationer.

Behovet av en översyn

Sedan 1960-talet har statsmakterna bedrivit en aktiv främjandepolitik på

olika konstområden, vilket har lett till fler arbetstillfällen och inte

obetydliga inkomstförstärkningar för skilda konstnärsgrupper. Parallellt

med dessa insatser har konstnärsorganisationerna funnit skäl att föreslå

ytterligare åtgärder för att förbättra de konstnärligt och litterärt

yrkesverksammas inkomster och sysselsättning.

I januari 1987 yrkade Konstnärliga och litterära yrkesutövares

samarbetsnämnd (KLYS) i en skrivelse till regeringen bl.a., att all

politik som berör konstnärernas villkor skulle samordnas och att en ny

utredning om konstnärernas skattefrågor m.m. skulle tillsättas.

Konstnärernas riksorganisation (KRO) m.fl. har ställt upprepade krav på

en utveckling av olika kollektiva ersättningsformer i samband med

utställning och försäljning av konstverk. Upphovsmannaorganisationerna

på musikområdet har framfört motsvarande krav i fråga om viss användning

av musikaliska verk.

I februari 1988 begärde Svenska teaterförbundet skyndsamma åtgärder för

att minska arbetslösheten bland skådespelare i Sverige. Nyligen

publicerad statistik från arbetsmarknadsverket bekräftar att

arbetslösheten på kulturområdet är större än på arbetsmarknaden i

övrigt. Det bör dock noteras, att antalet på kulturområdet sysselsatta i

dag är väsentligt högre än tidigare.

Konstnärsnämnden, som år 1981 publicerade en undersökning av fria

kulturarbetares ekonomiska och sociala förhållanden år 1977 (den s.k.

KNUFF-studien), har i sin senaste anslagsframställning framhållit

behovet att på nytt kartlägga kulturarbetarnas villkor. Nämnden hänvisar

i detta sammanhang till att statistiska centralbyrån (SCB) har planer på

att utveckla en återkommande kulturarbetarstatistik. I avvaktan på att

så sker har SCB på nämndens uppdrag gjort en studie av konstnärernas

inkomstförhållanden med utgångspunkt i bl.a. folk- och bostadsräkningen

1985. Vidare har riksdagen i april 1989 anvisat 0,5 milj. kr. för en

större undersökning.

Sysselsättningsläget på kulturområdet och konstnärsorganisationernas

krav på förstärkta insatser för skilda konstnärsgrupper gör det

angeläget med en genomgång av det konstnärspolitiska fältet. En

fördjupad kunskap om arbetsvillkoren på olika konstområden är också

värdefull som underlag för det kulturpolitiska reformarbetet i stort

under regeringens innevarande mandatperiod.

De angivna omständigheterna utgör enligt min mening skäl att låta en

särskild utredare göra en samlad översyn av området.

Uppdraget

Utredaren skall

-- kartlägga hur arbetsvillkoren för konstnärliga och litterära

yrkesutövare har förändrats över en tjugoårsperiod med beaktande av

möjligheterna till fasta anställningar, frilansarbete, upphovsrättsliga

ersättningar och andra inkomstmöjligheter

-- översiktligt beskriva kulturarbetsmarknadens utveckling bl.a. för att

ge en bild av hur förändrade kulturvanor och den tekniska utvecklingen

har påverkat efterfrågan på konstnärligt arbete och formerna för

konstutövandet

-- bedöma om de konstnärliga utbildningarna på skilda nivåer till

inriktning och dimensionering är rätt avvägda i förhållande till

arbetsmöjligheterna inom olika konstnärsyrken

-- granska och utvärdera de olika formerna av direkta bidrag och

ersättningar, som staten lämnar till konstnärliga och litterära

yrkesutövare, samt belysa det statliga stödets roll i förhållande till

det stöd som ges på lokal och regional nivå

-- diskutera samspelet mellan direkt ekonomiskt stöd till konstnärliga

och litterära yrkesutövare och insatser i syfte att bredda deras

arbetsmarknad

-- lägga synpunkter dels på statens allmänna ansvarstagande när det

gäller ifrågavarande yrkesgruppers försörjning, dels på avvägningen

mellan fackliga intressen och kulturpolitiska mål vid valet av

stödinsatser.

En konstnärsgrupp med särskilda problem som lätt förbises i

kulturpolitiska sammanhang är cirkus- och skådeartisterna. Överväganden

rörande denna grupp bör också ingå i utredningen.

Utredaren förutsätts dra slutsatser av sina iakttagelser och resonemang

samt lämna de förslag som han anser påkallade.

Vad gäller statistiskt underlagsmaterial och annan information om

faktiska förhållanden bör utredaren så långt möjligt utnyttja befintliga

uppgifter hos berörda myndigheter m.m.

Under sitt arbete bör utredaren samråda med berörda myndigheter och

intresseorganisationer. I den mån upphovsrättsliga frågor berörs bör

utredaren samråda med upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02).

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning och direktiven (dir. 1988:43) angående beaktande av

EG-aspekter.

Utredaren skall redovisa uppdraget före utgången av april 1990.

Jag har i dessa frågor haft samråd med cheferna för

justitiedepartementet, socialdepartementet, finansdepartementet,

arbetsmarknadsdepartementet och bostadsdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn i enlighet med vad jag har

anfört i det föregående,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag A 2.

Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)