Översyn av huvudmannaskapet för bilregistret m m

1989-06-08 · 4 sidor


Så kom texten hit

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Dir. 1989:37, Översyn av huvudmannaskapet för bilregistret m m

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Översyn av huvudmannaskapet för bilregistret m m

Innehåll

Mitt förslag

Nuvarande förhållanden

Problem

Utredningsuppdraget

Övriga frågor

Hemställan

Beslut

Dir 1989:37

Beslut vid regeringssammanträde 1989-06-08.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statrådet Georg Andersson,

anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att

förutsättningslöst pröva om huvudmannaskapet på regional nivå för

bilregistret och för vägtrafikbeskattningen bör ändras.

Uppdraget bör vara slutfört senast den 15 augusti 1990.

Nuvarande förhållanden

Trafiksäkerhetsverket (TSV) är central registreringsmyndighet för ett

för landet gemensamt bilregister. Länsstyrelserna är regionala

registreringsmyndigheter. TSV för bilregistret genom automatisk

databehandling och svarar för det system- och programmeringsarbete som

behövs.

Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet i fråga om

vägtrafikskatt. Länsstyrelserna är regionala beskattningsmyndigheter.

För beskattningsmyndighetens räkning påför TSV, med vissa undantag,

vägtrafikskatt genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter

i bilregistret utan att beslut fattas av beskattningsmyndigheten. TSV

verkställer uppbörden av vägtrafikskatten.

TSV är också central körkortsmyndighet och länsstyrelserna är regionala

körkortsmyndigheter. TSV för körkortsregistret.

TSV:s verksamhet avseende bil- och körkortsregistrering, uppbörd av

vägtrafikskatt m m samt verksamhet som rör körkort finansieras genom

avgifter, som fastställs av regeringen.

TSV är vidare central registreringsmyndighet och länsstyrelserna

regionala registreringsmyndigheter i fråga om yrkestrafikregistret. I

detta registreras tillståndsinnehav enligt yrkestrafiklagstiftningen.

Länsstyrelserna är vidare registreringsmyndigheter i fråga om

fritidsbåtsregistret. Dessa register är administrativt samordnade med

bil- och körkortsregistren.

Kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet som regionala myndigheter i

bil- och körkortsfrågor beräknas av TSV. Beloppet, som för budgetåret

1989/90 beräknas till 142,5 milj. kr., levereras av TSV in till staten.

Medel tilldelas sedan länsstyrelserna i samband med budgetbehandlingen.

Problem

Alltsedan bestämmelser om fordonsregistrering infördes i Sverige år 1915

har uppgiften att svara för registerföringen legat på länsstyrelserna.

Vid sidan av de länsvis förda bilregistren inrättades år 1943 ett

centralt bilregister, som fördes av statistiska centralbyrån. Det

nuvarande ADB-baserade centrala bilregistret hos TSV inrättades från och

med år 1973.

Bilregistret tjänar flera olika syften. Bilregistret är sålunda ett

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

hjälpmedel för polisen i trafikövervakning och allmänt spaningsarbete.

Det tjänar också TSV i trafiksäkerhetsarbetet vid bl a fordonskontroll,

bilarbetstidskontroll, föreskriftsverksamhet samt för analys- och

åtgärdsverksamhet. Vidare tjänar det som underlag för

vägtrafikbeskattningen, kontroll av att trafikförsäkringsplikten och

besiktningsskyldigheten fullgjorts, beredskapsplanläggning,

fordonsstatistik av olika slag m m.

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan den centrala myndigheten och

länsstyrelserna är i princip den att TSV svarar för sådana uppgifter som

med fördel kan utföras maskinellt eller som annars på grund av systemets

centralisering inte kan utföras regionalt. Sålunda svarar TSV för t ex

avisering och uppbörd av fordonsskatt, underrättelser till fordonsägare

att inställa fordon till kontrollbesiktning m m. Frågor om

nyregistrering av fordon, registrering av ägarbyten, avställning av

fordon och andra registreringsärenden som kräver viss handläggning

svarar i princip länsstyrelserna för. Dessa svarar i allmänhet också för

registrering av beslut som de själva har fattat i egenskap av

beskattningsmyndighet för vägtrafikskatt.

Den informationsteknologiska utvecklingen har gjort det möjligt att

centralt hantera vissa registreringsärenden utan att länsstyrelserna

behöver anlitas. Sålunda gäller sedan några år att vissa

bilregistreringsärenden av masskaraktär tas upp direkt av TSV enligt

uppgifter som biltillverkare och generalagenter lämnar på magnetband

eller annat likande sätt (se också förordningen 1988:1108 om

direktregistrering i bilregistret). För närvarande pågår ett

uvecklingsarbete som syftar till direktrapportering av godkännanden av

registreringsbesiktningar hos AB Svensk Bilprovning. Sannolikt kommer

utvecklingen av informationsteknologien att medföra att ännu fler

ärenden kan hanteras direkt i det centrala bilregistret.

De regionala registreringsmyndigheternas verksamhet är dock fortfarande

av grundläggande betydelse för registrets tillförlitlighet och

användbarhet i olika sammanhang. Åtskilliga registreringsärenden kommer

även i framtiden att kräva handläggning i en eller annan form och därmed

också kontakter mellan allmänheten och myndigheten. Det är viktigt att

de regionala myndigheterna har tillräckliga resurser för att följa upp

komplicerade registreringsärenden och att i övrigt bedriva en aktiv

registervård och skattekontroll. Samtidigt måste naturligtvis de

möjligheter till rationalisering och effektivisering av verksamheten som

utvecklingen ger tas till vara.

För närvarande finns det betydande skillnader mellan länsstyrelserna vid

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

hanteringen av bilregistret i fråga om kvalitet och servicenivå gentemot

allmänheten och övriga intressenter. I en del fall förekommer

oacceptabelt långa handläggningstider.

Som nämnts finansieras den centrala och regionala

registreringsverksamheten vid bilregistret i sin helhet genom avgifter.

Kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet täcks genom medel som

inlevereras av TSV till statsverket. Medlen för verksamheten anvisas

länsstyrelserna i samband med den årliga budgetbehandlingen. Det finns

emellertid inte något direkt samband mellan de avgifter som tas ut och

de medel som anvisas för registerföringen hos länsstyrelserna. Det finns

anledning att anta att ojämnheterna i resurstilldelningen beror på detta

bristande samband. Frågan har berörts av avställningsutredningen i

betänkandet (Ds K 1985:6) Avställning i bilregistret (s 58).

Särskilda problem i detta sammanhang är sambandet mellan registrering

och annan verksamhet bl a i vad avser vägtrafikbeskattningen.

Vägtrafikskatten, dvs fordonsskatt och kilometerskatt, beslutas som

regel genom automatisk databehandling enligt uppgifter i bilregistret,

men därutöver skall länsstyrelsen meddela beslut om skatt i åtskilliga

fall. I egenskap av regional körkortsmyndighet prövar länsstyrelsen bl a

frågor om körkortstillstånd. Det är många gånger svårt att dra en gräns

mellan länsstyrelsernas verksamhet som registreringsmyndighet och deras

verksamhet som beskattnings- resp. körkortsmyndighet. Detsamma gäller i

fråga om länsstyrelsernas registerföring och tillsyn enligt

yrkestrafiklagstiftningen.

Det har i olika sammanhang förts fram tankar på en utbrytning ur

länsstyrelserna av såväl bil- och körkortsregistreringen som av

uppgiften att vara beskattningsmyndighet för vägtrafikskatt, bl a av

statskontoret i rapporten (1985:11) Ny länsförvaltning,

Norrbottenprojektet, och av avställningsutredningen i det tidigare

nämnda betänkandet. Vidare har TSV i sin rapport till regeringen

1988-03-24 med treårsbudget för perioden 1989/90--1991/92 förordat att

den regionala hanteringen av bil- och körkortsregistreringen bör

utredas.

Utredningsuppdraget

Jag anser mot denna bakgrund att en särskild utredare bör tillkallas för

att se över bilregistreringen och de särskilda problem som finns i

sambandet mellan bilregistrering och vägtrafikbeskattning. Därvid bör

utredaren särskilt beakta frågan om det är möjligt att nå en större

överensstämmelse mellan de regionala registreringsmyndigheternas

ärendemängd och tillgängliga resurser. Vidare bör utredaren undersöka

effekterna av en ökad grad av kommunikation direkt från uppgiftslämnarna

till en central registreringsmyndighet.

avsnitt 4 Kontrollera mot PDF

Utredaren bör också undersöka om den nuvarande regionala organisationen

för bilregistrering och vägtrafikbeskattning är den lämpligaste eller om

andra organisatoriska lösningar skulle vara att föredra. Därvid bör

utredaren beakta att länsstyrelsernas roll i den statliga förvaltningen

har föreslagits bli ändrad (prop. 1988/89:154).

I en till riksdagen nyligen avlämnad proposition om ändring i

körkortslagen (prop. 1988/89:134) har jag förutskickat att jag senare i

år avser att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild

utredare med uppgift att göra en översyn av i första hand

körkortsutbildningen. Som jag framhöll i det sammanhanget kan det finnas

anledning att också se över körkortslagstiftningen i vissa andra

avseenden. Frågan huruvida ansvaret som regional körkortsmyndighet bör

ligga kvar hos länsstyrelserna eller flyttas till någon annan myndighet

bör lämpligen övervägas i det sammanhanget. Den som utreder bilregistret

bör emellertid undersöka och redovisa vilka konsekvenser som en

eventuell annan organisation för bilregistret kan få på

körkortsregistret, yrkestrafikregistret och båtregistret.

De ekonomiska aspekterna av en eventuellt ändrad organisation skall

särskilt belysas.

Övriga frågor

Utredaren skall beakta vad som anförts i direktiven (dir. 1984:5) till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Beträffande frågor som berör förhållandet mellan staten som arbetsgivare

och anställda med statligt reglerade löner bör utredaren när arbetet

påbörjas samt vidare under arbetets gång informera berörda

huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central

arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om

löner och andra anställningsvillkor samt ge dem tillfälle att framföra

synpunkter.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppgift att utreda tidigare redovisade

organisationsfrågor

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns

anslag A 2. Utredningar m m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)