Dir. 1989:38

Översyn av statens roll i det exportfrämjande arbetet genom Sveriges exportråd

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-06-21

Mitt förslag

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1989:38

Beslut vid regeringssammanträde 1989-06-21

Statsrådet Gradin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en

förutsättningslös översyn av statens roll i det exportfrämjande arbete

som drivs genom Sveriges exportråd. Utredaren skall därvid bl.a.

analysera om, och i sådant fall hur, målen och förutsättningarna för det

statliga engagemanget förändrats samt föreslå de förändringar som denna

analys kan föranleda.

Sveriges exportråd, verksamhet och finansiering

Den svenska exporten spelar en avgörande roll för den svenska

sysselsättningen och välfärdsutvecklingen. Det är ett centralt mål för

den ekonomiska politiken att skapa sådana villkor att svenska produkter

kan säljas på utländska marknader på ett effektivt och

konkurrenskraftigt sätt. Självfallet är det företagen som har ansvaret

för att den egna exporten utvecklas tillfredsställande. I Sverige liksom

i praktiskt taget samtliga andra industriländer finns också ett visst

mått av statliga insatser för att främja den egna exporten. I Sverige

har dessa uppgifter handlagts av Sveriges exportråd och utomlands av

handelssekreterarna och utrikesförvaltningen.

Sveriges exportråd bildades år 1972 genom ett riksdagsbeslut såsom en

gemensam organisation för staten och näringslivet för att främja den

svenska exporten. Till grund för exportrådets verksamhet ligger ett

avtal mellan staten och Sveriges allmänna exportförening som företrädare

för det svenska näringslivet om att gemensamt driva Sveriges exportråd.

Det första avtalet var tidsbegränsat och sträckte sig fram till juni

1976. Ett statligt bidrag skulle enligt riksdagsbeslutet utgå under de

fyra åren för att sedan upphöra. Ett statsbidrag för tjänster till den

mindre industrin förutsattes dock kvarstå även efter periodens slut.

Vidare bidrog staten till handelssekreterarnas verksamhet, till vissa

exportfrämjande insatser och till utlandshandelskamrars verksamhet.

Avtalet ändrades år 1976 -- bl.a. angavs exportrådets ansvar för

handelssekreterarorganisationen samt statens finansieringsansvar för

verksamheten -- och tidsbegränsades inte. Nu gällande avtal är från år

1979. Parterna har lika stort inflytande över exportrådet genom att

avtalet har undertecknats av dem båda och att styrelsen besätts av dem i

lika antal.

Handelssekreterarorganisationen inrättades år 1949 och fanns under en

följd av år företrädesvis på fjärran marknader. Verksamheten var länge

relativt blygsam. Sedan exportrådets bildande har denna verksamhet

breddats och intensifierats. Ett antal privata handelskammare i Europa

ombildades under 1970-talet till handelssekreterare med statlig

finansiering, och ett antal nya kontor inrättades. Bakgrunden till detta

var statens önskan att bidra till företagens exportansträngningar genom

att engagera sig såväl i exportrådet i Sverige som i en förstärkt

utlandsorganisation.

Verksamheten har ökat alltsedan exportrådets tillkomst vad gäller

antalet utlandskontor såväl som branscher och sektorer. Under senare år

har emellertid antalet kontor och sektorer minskat bl.a. som en följd av

minskande anslag.

Sveriges exportråd har under årens lopp fått allt större möjligheter att

arbeta med utlandsorganisationen. År 1975 överfördes ansvaret, såväl

funktionellt som administrativt, för handelssekreterarverksamheten från

regeringen (handelsdepartementet) till exportrådet. Vidare erhöll

exportrådet år 1980 utökade möjligheter att samarbeta med

utrikesförvaltningen i dess exportfrämjande arbete. Verksamheten i

Sverige och utomlands har alltmer integrerats. Anslagsmedlen redovisas

under allt färre anslagsposter. Numer anslås medlen för verksamheten i

Sverige såväl som utomlands under en post. Denna minskande styrning från

statens sida har medfört ökade möjligheter för rådets ledning att

fördela och prioritera verksamheten. Exportrådets ökade inflytande över

den samlade verksamheten återspeglas i stadgarna från år 1985. Där

preciseras styrelsens ansvar till att avse såväl exportrådets som

handelssekreterarnas verksamhet -- en formalisering av rådande praxis.

Under våren 1987 presenterades resultatet av en översyn av

finansieringen av exportrådet. I rapporten redovisas hur reglerna för

finansieringen och hur kostnadsfördelningen mellan de två huvudmännen

har utvecklats över åren. Finansieringsöversynens analys har legat till

grund för fortsatta överväganden inom exportrådet och mellan huvudmännen

om verksamhetens inriktning och finansiering. Diskussioner har därvid

förts om huvudmännens roller som huvudman resp. kund. Vidare har

diskuterats möjligheterna till en effektiv resultatuppföljning av

enskilda aktiviteter. Resultatet av dessa överväganden har redovisats

från exportrådets sida i de två senaste anslagsframställningarna och

från huvudmännens sida i andra dokument.

Staten har under senare år ställt ökade produktivitetskrav på

exportrådet. Detta har skett genom att tillskottet av resurser från

staten har minskat. Detta har också påverkat resurserna från företagen

på grund av kravet på delad finansiering mellan stat och företag i olika

exportaktioner -- en verksamhetsgren som utgör en stor del av

verksamheten. En besparingsplan har upprättats för att kunna hantera

denna situation. Planens genomförande har inneburit nedskärningar och

omprioriteringar i verksamheten och i organisationen.

Det är mot denna bakgrund angeläget att analysera exportrådets

inriktning och finansiering och överväga om och i så fall vilka

förändringar som behöver vidtas i nu gällande regler och organisation.

Motiv till sådana förändringar kan t.ex. vara att ytterligare

effektivisera resursanvändningen samt förändringar i vår omvärld.

Uppdraget

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en

förutsättningslös översyn av statens roll i den exportfrämjande

verksamheten vid Sveriges exportråd inkl. dess utlandsorganisation. En

analys skall göras av om, och i så fall hur, målen och förutsättningarna

för det statliga engagemanget har förändrats bl.a. mot bakgrund av

förändringar i vår omvärld och i företagens efterfrågan på exportrådets

insatser. Utredaren bör även pröva om de nuvarande formerna för

samarbete mellan stat och näringsliv i fråga om exportrådet är

rationella. Utredaren bör ta del av resultatet av finansieringsöversynen

och de diskussioner som har pågått och pågår inom exportrådet och mellan

huvudmännen i syfte att effektivisera verksamheten.

Utredaren bör särskilt behandla följande frågor.

-- Statens mål och motiv för ett fortsatt engagemang i den

exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd bör utvärderas.

Målen och motiven måste sättas in i ett samhällsekonomiskt sammanhang

och bl.a. sättas i relation till vad som gäller i våra viktigare

konkurrentländer.

-- En utvärdering bör göras av hittillsvarande verksamhet. Detta gäller

såväl inriktning på branscher som typer av aktiviteter och

utlandsorganisationens omfattning och placering. Erfarenheterna från

hittills gjorda utvärderingar på dessa områden bör inhämtas.

-- Principerna för statens kostnadsansvar bör analyseras. Företagens

direkta medverkan i finansieringen i form av abonnemangsavgifter,

medfinansiering av olika exportaktiviteter samt i form av uppdrag bör

beaktas för att möjliggöra en uppskattning av olika tjänsters värde.

-- Även andra organ bedriver viss exportfrämjande verksamhet med stöd av

offentliga medel. Relationerna till sådana organ bör undersökas med

avseende på graden av samarbete. Syftet bör vara att undvika

dubbelarbete.

-- Statens engagemang i den exportfrämjande verksamheten bör också ses i

ljuset av att privata företag i ökad utsträckning erbjuder tjänster som

liknar vissa av de tjänster exportrådet erbjuder.

-- Utredarens arbete bör syfta till att få fram ett underlag för

ställningstagande från statens sida om omfattningen av fortsatt

engagemang i verksamheten. Enligt den nya budgetprocessen bör statlig

verksamhet omfattas av treåriga budgetramar. Regeringen har att till

riksdagen föreslå en treårig budgetram för statens del av engagemanget i

exportrådet. Utredaren bör -- om slutsatsen är att exportrådet skall

omfattas av en sådan ram -- därför presentera en budgetram för en

treårsperiod. Denna budgetram bör presenteras i tre alternativ, ett som

innebär en fortsättning på nuvarande nivå, ett där en mindre sänkning av

statsanslaget genomförs, och slutligen ett där en radikal sänkning

genomförs av statsanslaget, i samtliga fall under en treårsperiod.

Konsekvenserna för den totala verksamheten av olika budgetramar måste

därvid analyseras bl.a. på grund av kravet på delad finansiering i en

stor del av verksamheten. Även effekterna för andra organisationers

verksamhet bör analyseras.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Utredaren skall vidare beakta regeringens direktiv (dir. 1988:43) till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av

EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Mot bakgrund av att exportrådet har två huvudmän förutsätts att

utredningen bedrivs i nära samverkan och kontakt med Sveriges allmänna

exportförening.

Utredningen bör vara slutförd senast den 1 oktober 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

utrikeshandel m.m.

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att se över det exportfrämjande arbete som

bedrivs genom Sveriges exportråd,

att besluta om sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tredje huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Utrikesdepartementet)