Dir. 1989:39

Översyn av svenskt multilateralt utvecklingssamarbete

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1989:39

Beslut vid regeringssammanträde 1989-07-13.

Statsrådet Hjelm-Wallén anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att göra en översyn av det

svenska multilaterala biståndet och göra en bedömning av på vilka sätt

det bidrar till att uppfylla Sveriges biståndspolitiska mål.

Bakgrund

De svenska -- och nordiska -- anslagen till multilateralt

utvecklingssamarbete och till FN-systemet är stora. Detta speglar en

positiv syn på multilateralt samarbete i allmänhet och FN i synnerhet.

Sverige har en aktiv strävan att stärka FN. FN:s globala närvaro och

anseende är intimt förknippade med dess biståndsverksamhet.

Multilaterala insatser har särskilt stora fördelar i situationer när

politisk opartiskhet är av vikt. Exempel på sådana är stöd till

flyktingar eller i katastrof- och konfliktsituationer. Multilateralt

genomförande av bistånd är särskilt värdefullt när det gäller insatser

för att lösa globala problem. Detta kan gälla insatser på miljö- eller

befolkningsområdena, utvecklingen av nya energikällor,

hälsovårdskampanjer och u-landsforskning. Det multilaterala

utvecklingssamarbetet har också samordnings- och stordriftsfördelar.

För det svenska biståndet finns bl.a. följande fördelar med

multilateralt samarbete:

1. Om man lyckas få gehör för svenska målsättningar och prioriteringar

inom en organisation, uppnår man en multiplikatoreffekt, eftersom detta

påverkar alla organisationens resurser.

2. Genom samarbete med en multilateral institution kan man få tillgång

till en bredare kunskapsbas, som kan utnyttjas i det bilaterala

biståndet.

3. Dialogen med mottagare och med andra givare förs ofta inom

multilaterala organ.

Det offentliga biståndet från i-länderna inom OECD uppgick 1979 till

28,6 miljarder dollar och hade 1984 stigit till 35,6 miljarder dollar.

Därefter har OECD-ländernas bistånd stagnerat och utgjorde 1987 36,3

miljarder dollar (alla uppgifter i fasta priser och växelkurser). Den

andel av OECD-ländernas totala bistånd som går till multilateral

verksamhet har under den senaste 10-års perioden visat en svagt

sjunkande tendens och är nu omkring 28 %.

Norge, Danmark, Sverige, Finland och Nederländerna ger alla 0,2 % eller

mer av BNI till multilateral verksamhet. Övriga OECD-länder har avsevärt

lägre och i flera fall sjunkande BNI-andelar.

Det svenska biståndet steg kraftigt under 1970-talet sedan riksdagen

fastställt 1 %-målet. Andelen multilateralt bistånd var omkring 40 %

under några år varefter den -- med stigande administrativ kapacitet och

bistånd på det bilaterala området -- sjönk till strax över 30 % under

slutet av 1970-talet. Den har därefter legat på denna nivå under hela

1980-talet.

Målen för Sveriges utvecklingssamarbete har vuxit fram under bred

politisk enighet. I prop. 1962:100 angavs att ''målet för

biståndsgivningen är att höja de fattiga folkens levnadsnivå''. Efter

den biståndspolitiska utredningen (SOU 1977:13) antog riksdagen i bred

enighet en liknande formulering. Målen preciserades också närmare som:

a) resurstillväxt,

b) ekonomisk och social utjämning,

c) ekonomisk och politisk självständighet samt

d) demokratisk samhällsutveckling.

Efter en översyn av biståndsmålen (SOU 1987:28) beslöt riksdagen införa

ett särskilt miljömål: e) framsynt hushållning med naturresurser och

omsorg om miljön i mottagarländer.

Arbetet med att förverkliga de biståndspolitiska målen också på det

multilaterala området pågår kontinuerligt inom ramen för FN-systemets

normativa verksamhet. Strävan är att resolutioner, deklarationer och

andra beslut så långt möjligt skall spegla svenska biståndspolitiska

värderingar.

En mer omedelbar betydelse för det multilaterala biståndets inriktning

har beslut som fattas i biståndsorganisationernas mellanstatliga

styrelser och andra beslutande eller rådgivande organ. Ett exempel på en

sådan fråga är arbetet att få en stor andel av FN:s utvecklingsprograms

(UNDP) resurser att gå till de fattigaste u-länderna. Ett annat exempel

är det nordiska samarbetet för att ge de sociala sektorerna större vikt

inom Världsbankens strukturanpassningsprogram.

Effektivitetsfrågorna inom det multilaterala området har på senare år

kommit att ges ökad uppmärksamhet. Arbetet med att bevaka

effektivitetsfrågor och att förbättra utvärderingsverksamheten pågår i

dag aktivt i flertalet organisationer. Att mäta effektiviteten inom det

multilaterala området är emellertid mera komplicerat än beträffande

bilateralt bistånd där en mer specifik effektivitetsbedömning kan göras.

Ansvaret för verksamhetens inriktning ligger ytterst på organisationens

många medlemmar (regeringarna). Till bilden hör också att det

mellanstatliga samarbetet har ett värde i sig och utgör ett led i

långsiktiga strävanden att lösa globala problem.

Uppdraget

Kommittén skall studera sådana internationella organisationer och

program som får bidrag från den svenska biståndsbudgeten eller fungerar

som verkställande organ för verksamheter finansierade via UNDP och andra

internationella finansieringskällor. Därvid bör organisationernas

verksamhet -- inklusive mandat, inriktning och målgrupper -- analyseras.

Kommittén skall göra en bedömning av resursutnyttjandet med hänsyn till

de biståndspolitiska målen. Härvid skall kommittén analysera i vad mån

det multilaterala biståndet bidrar till att uppfylla de

biståndspolitiska målen. Större organisationer har vida mandat som

täcker flera av biståndsmålen. Andra har en mer begränsad inriktning. En

samlad bedömning av hur hela det multilaterala biståndet uppfyller

biståndsmålen bör göras. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de

organisationer som får stora svenska bidrag.

Olika metoder att främja svenska biståndsmål på det multilaterala

området, förutom via det finansiella stödet, bör analyseras. Det

nordiska samarbetets roll bör belysas. De faktorer som begränsar

möjligheterna till påverkan skall diskuteras.

Det multilaterala systemet producerar en stor mängd utredningar inte

minst i samordnings- och effektivitetsfrågor. Möjligheterna att bättre

utnyttja detta kunskapsmaterial för svenskt agerande inom

organisationerna samt som underlag för statsmakternas beslut i Sverige

om biståndspolitiska frågor, t.ex. resursavvägningar inom det

multilaterala biståndet och mellan bilateralt och multilateralt bistånd,

bör diskuteras. Kommittén skall också ta upp förutsättningarna för en

självständig svensk bedömning av organisationernas policy och

verksamhet. Effektivitetsfrågornas särskilda innebörd på det

multilaterala området (se ovan) bör analyseras.

För att de multilaterala organisationerna skall bibehålla sin genuint

multilaterala karaktär är det önskvärt att flera bidragsgivare tar sitt

ansvar för finansieringen. Bidrag som lämnas till de multilaterala

organisationerna är idag ofta förknippade med speciella villkor.

Möjligheter och begränsningar som dessa förhållanden leder till bör

belysas. I detta sammanhang kan för- och nackdelar med det s.k.

multibi-biståndet behandlas.

I utredningsarbetet bör en nära kontakt hållas med det nordiska

projektet ''FN i utvecklingsarbetet''. Ett ömsesidigt samarbete bör ge

möjlighet för utredningarna att komplettera varandra.

Kommittén bör beakta vad som sägs i direktiven till samtliga kommittéer

och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.

1984:5) samt angående beaktande av EG-aspekter (dir 1988:43).

Uppdraget bör redovisas före den 1 februari 1991.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

internationellt utvecklingssamarbete

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

-- med högst fem ledamöter med uppdrag att göra en översyn av svenskt

multilateralt utvecklingssamarbete,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tredje huvudtitelns anslag C 3. Andra biståndsprogram,

anslagsposten 9. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes framställan.

(Utrikesdepartementet)