Dir. 1989:48

Ungdomars villkor på 90-talet

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-10-05

Mitt förslag

Ungdomars villkor på 90-talet

Utgångspunkter för kommittén

Demokrati och inflytande

Jämlikhet

Ungdomsutbyte med andra länder

Arbetets bedrivande

Hemställan

Beslut

Dir. 1989:48

Beslut vid regeringssammanträde 1989-10-05

Statsrådet Wallström, civildepartementet, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att utreda hur demokrati och

jämlikhet för ungdomar kan stärkas.

Kommittén skall också utreda hur svenska ungdomars möjligheter att delta

i det internationella ungdomsutbytet kan förbättras.

Ungdomars villkor på 90-talet

Ungdomstiden är en period i livet då människor utvecklas och formas

intensivt. Då väljer man utbildning och yrke och får nya, egna

intressen. Då testar man vuxenvärldens idéer och moraluppfattningar och

skaffar sig egna åsikter. Då funderar man över hur samhället fungerar

och över den roll och plats man själv har. För de flesta unga människor

är detta en utvecklande process. Men det finns också ungdomar som i sitt

sökande efter mål och mening i livet mest känner sig maktlösa och

utanför. Målet för en bra ungdomspolitik måste därför vara att alla unga

människor skall ges möjlighet att utvecklas väl.

Under 80-talet har ungdomspolitiken inriktats främst på att trygga

ungdomars möjligheter att få arbete, bostad och en god utbildning.

Fortfarande finns mycket kvar att göra på dessa områden.

Inför 90-talet står vi emellertid inför flera, delvis nya uppgifter som

inte direkt har med de materiella levnadsvillkoren att göra.

För att utvecklas och må bra är det viktigt att unga människor kan känna

gemenskap och solidaritet med andra människor och veta att de har en

uppgift. För att alla ungdomar skall få uppleva detta måste jämlikheten

mellan olika grupper av ungdomar öka, liksom jämställdheten mellan

könen. Ungdomar måste få mer att säga till om och kunna påverka både sin

egen situation och samhällsutvecklingen.

Ofta diskuterar man och försöker lösa ungdomsfrågor utifrån olika

problem, t.ex. våld, missbruk och arbetslöshet. Bilden av dagens ungdom

är dock mer mångfasetterad. Jag menar att ungdomars egen kraft och

engagemang är en av samhällets största tillgångar.

Jag ser med glädje att ungdomsforskningen har ökat de senaste åren.

Mycket av forskningen handlar emellertid om ungdomar i olika

institutioner, som styrs och sköts av vuxna, och om hur vi skall lösa

problem som dessa institutioner har.

Det saknas i stor utsträckning underlag för att vi skall kunna belysa de

frågor som jag nyss har berört. Jag anser därför att en kommitté bör

tillsättas med uppgift att ta fram ett sådant underlag och dra

slutsatserna av det.

Utgångspunkter för kommittén

Kommittén bör i sitt arbete utgå från ungdomars egna idéer och behov.

Kommittén bör sammanfatta och dra slutsatser från de senaste årens

utvecklingsarbete och forskning på ungdomsområdet. Utifrån detta bör

kommittén lägga fram förslag inom områdena demokrati och inflytande,

jämlikhet och ungdomsutbyte.

Ansvaret för frågor som berör ungdomars situation är spritt mellan ett

flertal samhällsnivåer och intressenter. Kommittén skall i sina förslag

ta hänsyn till detta.

Kommittén bör inom de områden där förslag skall läggas, analysera och

redovisa hur ansvarsfördelningen är i dag och föreslå eventuella

förändringar i syfte att bl.a. undanröja gränsdragningsproblem.

Demokrati och inflytande

Många ungdomar är intresserade av samhällsfrågor och engagerade i frågor

som rör miljö, fred och solidaritet. Nya former för samarbete,

opinionsbildning, ansvarstagande och initiativ har växt fram. Unga

människor engagerar sig såväl i nätverk, lokala grupper och

aktionsgrupper som i mer traditionella organisationer.

Det finns flera olika sätt att aktivera och organisera sig. Formen är

inte längre så viktig. Ett exempel är nätverk, där självstyrande lokala

grupper håller kontakt med varandra utan att ha något centralt

beslutande organ.

Det är viktigt att ungdomars intresse för och engagemang i

samhällsfrågor innebär att ungdomar i större utsträckning kan påverka

samhällsutvecklingen och politiken. Kommittén bör utreda och lägga fram

förslag på hur detta kan gå till.

Undersökningar har visat att allt färre ungdomar deltar i valen.

Kommittén bör utreda orsakerna till detta och föreslå åtgärder som

bidrar till ett ökat valdeltagande.

Allt färre ungdomar finns bland dem som är aktiva i de politiska

partierna. Eftersom partiernas arbete och beslut har stor betydelse för

ungdomarnas vardag, är detta ett allvarligt tecken.

Kommittén bör i andra hand utreda vad det är som påverkar ungdomars

inställning till att delta i partipolitisk verksamhet och kartlägga

vilka krav och förväntningar ungdomar har på hur samhällsarbetet skall

utformas. Kommittén bör föreslå åtgärder som stimulerar ungdomars

intresse och engagemang för partipolitiken.

Jämlikhet

Jag menar att alla människor skall ha lika möjligheter till utveckling

och självförverkligande utifrån sina egna inneboende förutsättningar.

I vårt land har under många år ett ambitiöst reformarbete pågått till

stöd för barn och ungdomar. Jag tänker då t.ex. på utbyggnaden av

barnomsorgen, reformeringen av skolan, åtgärder för att berika ungdomars

fritid och satsningar på kulturen. Ändå är det fortfarande stora

skillnader i uppväxtvillkor mellan olika grupper av ungdomar. Det finns

oroande tendenser till ökande klassklyftor. Samtidigt som en allt större

del av ungdomarna har mycket bra villkor både socialt och materiellt,

finns det grupper som ställs utanför.

Det kan, som jag ser det, finnas risker för att Sverige utvecklas mot

ett s.k. två-tredjedels-samhälle, dvs. ett samhälle där det finns

möjligheter till framgång och utveckling för två tredjedelar av

befolkningen, men där den sista tredjedelen har betydligt sämre villkor.

Ojämlikhet på ett område leder ofta till ojämlikhet på ett annat.

Kommittén bör analysera om detta mönster utvecklas i Sverige när det

gäller ungdomars situation.

Bland ungdomarna i Sverige utgör invandrar- och flyktingungdomar en stor

och heterogen grupp. Invandrar- och flyktingungdomar har andra

uppväxtvillkor än övriga ungdomar och befinner sig ofta i en mer utsatt

situation. De kan mötas av främlingsfientlighet och rasism. De kan

diskrimineras på olika sätt. Till detta kommer skillnader i kultur,

språk, vanor, uttryckssätt m.m. Vissa flyktingungdomar kommer hit utan

några anhöriga och saknar helt stöd av vuxna.

Kommittén bör utreda om invandrar- och flyktingungdomar missgynnas,

särskilt i fråga om utbildning, arbete, bostäder och

fritidssysselsättning. Om kommittén finner att invandrar- och

flyktingungdomar missgynnas, bör den föreslå åtgärder som kan motverka

detta.

Ungdomsutbyte med andra länder

Ungdomars kontakter med och förståelse för omvärlden är av stor

betydelse för den svenska samhällsutvecklingen. Ungdomsturism och olika

former av ungdomsutbyte ökar medvetenheten och insikten om andra

människors levnadsvillkor och kultur.

I Sverige finns en stark tradition av internationellt engagemang. Inte

minst u-ländernas situation intresserar och engagerar många ungdomar.

Inom föreningslivet spelar internationella frågor stor roll. Ett stort

antal unga människor arbetar i u-länder, inom ramen för såväl det

statliga biståndet som olika folkrörelsers verksamhet.

Kommittén bör belysa det nuvarande och det förväntade ungdomsutbytet

mellan Sverige och andra länder. En kartläggning bör göras av de olika

former för ungdomsutbyte och bidrag till detta som finns i dag.

Kommittén bör överväga vilken samordning som krävs för att befintliga

resurser skall kunna utnyttjas bättre.

Vidare bör kommittén föreslå åtgärder för att underlätta både för

ungdomar i Sverige att delta i det internationella utbytet utanför

skolområdet och för utländska ungdomar att besöka Sverige.

Utgångspunkten skall vara de olika bidrag och former för ungdomsutbyte

som finns i dag.

Möjligheten att skapa en särskild organisatorisk plattform för

ungdomsutbyte bör i andra hand utredas. Ungdomsorganisationerna bör i så

fall ges ett avgörande inflytande i en sådan organisation.

I många länder använder man sig av bilaterala avtal för att främja

ungdomsutbytet. Kommittén bör undersöka om detta är en möjlig och

önskvärd väg att gå.

Kommittén bör föreslå olika åtgärder som kan vara påkallade för att

stärka ungdomars, särskilt de minderårigas, sociala och rättsliga skydd

i samband med utlandsresor, arbete i utlandet och annan utlandsvistelse.

Arbetets bedrivande

Kommittén bör presentera förslagen om ungdomars erfarenhetsutbyte med

andra länder senast den 30 mars 1990, och förslagen om invandrar- och

flyktingungdomar senaste den 31 juli 1990. Kommittén bör presentera ett

slutbetänkande senast den 30 maj 1991.

Kommittén bör arbeta utifrån de utgångspunkter som anges i det inledande

avsnittet.

Kommittén bör redovisa hur förslagen kan genomföras och var ansvaret

finns på de olika samhällsnivåerna, dvs. på statlig, kommunal och

landstingskommunal nivå samt vad som kan skötas av föreningarna.

Kommittén bör låta ungdomar och olika grupper som i sitt dagliga arbete

kommer i kontakt med ungdomar komma med synpunkter och förslag under

utredningsarbetet.

Kommittén bör till sig knyta en referensgrupp bestående av

invandrarungdomar för arbetet med avsnittet Jämlikhet.

Kommitténs arbete bör ske i nära kontakt med statens ungdomsråd och

andra myndigheter som i sitt dagliga arbete handlägger ungdomsfrågor.

Kommittén bör samråda med utredningen (SB 1988:01) om livsmiljö och

politiskt deltagande i storstäderna, förtroendeuppdragsutredningen (C

1988:01) och utredningen (U 1988:11) om översyn av det kommunala

uppföljningsansvaret för ungdomar.

Kommittén bör ta del av det arbete om ungdomars erfarenhetsutbyte med

andra länder som hittills har gjorts i ungdomsorganisationerna.

Kommittén skall analysera och redovisa effekterna av sina förslag ur ett

jämställdhetsperspektiv.

Kommittén skall beakta vad som sägs i Dir. 1984:5 om

utredningsförslagens inriktning samt i Dir. 1988:43 om att beakta

EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

ungdomsverksamhet

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

-- med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda ungdomars villkor på

90-talet,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta trettonde huvudtitelns utredningsanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Civildepartementet)