Dir. 1989:58

En kommission för att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-11-16

Mitt förslag

Bakgrund

En kommission bör tillkallas

Utgångspunkter för kommissionens uppdrag

Gatufriden

Våldet och samhällsklyftorna

Våldet och drogerna

Ungdomsvåldet

Utsatta yrkesgrupper

Hot mot parter och vittnen

Närmare om kommissionens uppdrag

Kommissionens arbetssätt

Hemställan

Beslut

Dir. 1989:58

Beslut vid regeringssammanträde 1989-11-16

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild kommission tillkallas för att motverka

våldet och förbättra stödet till brottsoffren.

Bakgrund

Att människor känner trygghet till liv och personlig säkerhet är av

grundläggande betydelse för vårt samhälle. Varje våldsbrott är en

tragedi för dem som drabbas. Det skall vara en självklarhet att kunna

arbeta och röra sig fritt utan rädsla. Våldet måste bekämpas och

motverkas överallt där det förekommer.

Kampen mot våldsbrottsligheten är ett prioriterat område inom

kriminalpolitiken. Detta manifesterades bl.a. i regeringens skrivelse år

1986 om åtgärder mot vålds- och egendomsbrott (skr. 1986/87:21). Inom

ramen för det program som där presenterades har sedan dess en rad

åtgärder vidtagits för att motverka våldsbrottsligheten och lindra dess

verkningar. Insatserna har spänt över ett vitt område och bl.a. omfattat

förebyggande åtgärder, skärpt lagstiftning samt förbättringar av det

rättsliga förfarandet.

Samtidigt som vi bekämpar våldsbrottsligheten måste vi vara beredda att

lämna stöd och hjälp till de människor som ändå drabbas av våldet. I

1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 4 s. 34 ff.) lades

fram ett särskilt program för att stärka brottsoffrens ställning. Detta

program har i allt väsentligt genomförts och viktiga delar av det har

redan följts upp. Tiden är nu mogen för en mer övergripande utvärdering

av de hittills vidtagna åtgärderna och en inventering av vad som

ytterligare kan göras. För att främja en kriminalpolitisk helhetssyn är

det angeläget att utvärderingen av brottsofferprogrammet kan samordnas

med en intensifierad kamp mot våldsbrottsligheten.

För att nå framgång i kampen mot våldet måste det ske en kraftsamling på

alla nivåer. I 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 4 s.

22 f.) framhölls bl.a. att ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete

förutsätter en nära samverkan mellan många myndigheter, organisationer

och enskilda på central men kanske framför allt lokal nivå. Bakgrunden

var bl.a. överläggningar som anordnats av justitiedepartementet i

november 1984 om det brottsförebyggande samarbetet på lokal nivå. En

inför överläggningarna upprättad promemoria och ett referat av

överläggningarna återfinns i departementspromemorian (Ds Ju 1985:5)

Lokalt samarbete mot brott.

Ett nyckelord är således samverkan, och tyngdpunkten i arbetet måste

ligga lokalt. Det är de många enskilda människornas insatser - i

familjen, i skolan, i folkrörelser, i andra organisationer, i

myndigheter - som avgör om våldet skall kunna hållas tillbaka.

Människorna i samhället måste markera tydligt för den lilla gruppen

våldsverkare att våldet inte accepteras och att man inte viker undan för

det.

Att det är de enskilda människornas insatser som ytterst är avgörande

innebär långt ifrån att statsmakternas åtgärder är betydelselösa. Det är

statsmakternas uppgift att leda och samordna kampen mot våldet. Detta

har kommit till uttryck bl.a. i årets regeringsförklaring, där

statsministern understryker att kampen mot våldet skall skärpas. Det är

angeläget att man i dessa frågor tar till vara det landsomfattande

engagemang mot våldet och för brottsoffren som kommit till så tydligt

uttryck under senare tid.

En kommission bör tillkallas

För att ytterligare samordna och intensifiera arbetet mot våldsbrotten,

för att ge ett bättre stöd åt brottsoffren och för att ta till vara det

breda folkliga engagemanget i dessa frågor bör en särskild kommission

tillkallas.

Kommissionens uppdrag kan sammanfattas så att det gäller att motverka

våldet och förbättra stödet till brottsoffren. I detta uppdrag ligger

bl.a. att följa upp och utveckla det som behandlades i det tidigare

nämnda samverkansprojektet samt i 1986 års regeringsskrivelse och 1988

års brottsofferprogram. Det gäller också att undersöka möjligheterna att

öka skyddet för grupper som löper särskild risk att utsättas för våld,

att främja åtgärder som är ägnade att motverka våldet, särskilt på gator

och torg, samt att förbättra möjligheterna att ingripa mot våldsverkare.

Utgångspunkter för kommissionens uppdrag

Ett viktigt inslag i arbetet på att motverka och förebygga våldsbrott är

sådana mera långsiktiga eller generella åtgärder som krävs för att

påverka attityder, beteenden och normbildning. Här spelar familjen,

barnomsorgen, skolan, folkrörelserna och andra organisationer en

avgörande roll. Stat och kommun måste emellertid medverka bl.a. med att

sprida kunskap om våldet och dess verkningar. En annan uppgift för det

allmänna är att stimulera till vettiga fritidssysselsättningar för barn

och ungdom.

Gatufriden

Det är nödvändigt att öka tryggheten på gator och torg och andra

allmänna platser. Det får inte bli så i vårt land att många - särskilt

äldre människor - inte vågar vistas i vissa områden, besöka offentliga

tillställningar eller använda vissa kommunikationsmedel. Det är

samtidigt viktigt att man får en korrekt bild av de risker som

föreligger. En överdriven oro är ett problem i sig, särskilt om den

leder till att folk håller sig inne och lämnar fältet fritt för

fridstörarna.

Ett inslag i våldsbrottsutvecklingen som kräver särskild uppmärksamhet

är den ökning av gatuvåldet som kan iakttas i storstäderna och som är

märkbar både i stadskärnorna och i vissa ytterområden. Det finns en

koppling mellan våld och olika nöjesaktiviteter som gör att

våldsbrottsligheten kulminerar under veckosluten och andra

ledighetsperioder.

Våldet och samhällsklyftorna

Den boendesegregering mellan olika sociala och etniska grupper som har

uppkommit på många håll kan bli en grogrund för motsättningar, som

ytterst har sitt ursprung i rädsla och främlingskap mellan olika

befolkningsgrupper. I såväl städer som på andra orter har under senare

år förekommit våldsbrottslighet med rasistiska förtecken.

Våldet och drogerna

Våld och droger är var för sig stora samhällsproblem med svåra

skadeverkningar för individ och samhälle. Alkohol finns med i bilden vid

en stor del av våldsbrotten. Det är angeläget att detta samband lyfts

fram för allmänheten.

Ungdomsvåldet

Även om det mesta våldet utövas av vuxna är det särskilt viktigt att

motverka våldet bland ungdomen. Det kan noteras att det ofta är ungdomar

som blir offer för ungdomsvåldet. Reglerna för handläggningen av mål mot

unga lagöverträdare har nyligen reformerats och arbete pågår för

ytterligare åtgärder. Syftet är att åstadkomma en snabbare och tydligare

reaktion från samhällets sida. Men här behövs insatser långt utanför

rättsväsendets ram. Föräldrarnas roll kan inte överskattas men det

behövs också insatser av andra. Utbudet av fritidsaktiviteter måste

förbättras på många håll. Runt om i landet har det byggts upp en väl

fungerande samverkan där polisen tillsammans med sociala myndigheter,

skolan och frivilliga krafter utför ett framgångsrikt brottsförebyggande

arbete bland barn och ungdom. Värdefulla insatser görs också av

folkrörelserna, kanske särskilt idrottsrörelsen och musikrörelsen.

Våldet mot kvinnor, barn och äldre

Det kan också behövas mera riktade åtgärder som tar sikte på särskilt

utsatta grupper och särskilt farliga situationer. Och då handlar det

inte bara om att öka säkerheten på gator och torg. Det gäller också att

undersöka vad som kan göras för att hindra eller motverka det våld som

sker inom hemmets väggar och som främst drabbar kvinnor och barn i form

av misshandel och sexuella övergrepp. Här bör också det våld som drabbar

äldre personer uppmärksammas.

Utsatta yrkesgrupper

Men det finns också yrkesgrupper som mer än andra löper risk att bli

utsatta för våld i sitt arbete. Hit hör t.ex. taxichaufförer, buss-,

spårvagns- och tunnelbaneförare, spärrvakter, kassapersonal i banker,

postkontor och butiker, anställda på sjukhusens akutmottagningar samt

ordningsvakter, bevakningspersonal och - självfallet - poliser. På

senare tid har också personal inom rättsväsendet och socialtjänsten

kommit i blickpunkten.

Hot mot parter och vittnen

Det finns vidare en oroande tendens att parter och vittnen utsätts för

hot, trakasserier och våld i anslutning till polisutredningar och

rättegångar. En sådan utveckling kan underminera rättsväsendet. Det är

angeläget att försöka göra sig en bild av hur vanligt detta problem är,

vilka former det tar sig och hur man skall kunna komma till rätta med

det.

Närmare om kommissionens uppdrag

Som jag redan nämnt måste kampen mot våldet och för brottsoffren

framför allt föras lokalt. Där man har problemen nära inpå sig kan man

också bäst bedöma vilka åtgärder som är erforderliga och anpassa dem

efter de lokala förutsättningarna. För statsmakternas del gäller det

främst att uppmuntra och stödja det lokala arbetet, peka på vikten av

samverkan och sprida de kunskaper och idéer som finns samlade på olika

håll.

Kommissionen bör se som sin huvuduppgift att fånga upp och stötta det

breda engagemanget mot våldet och för brottsoffren. En viktig uppgift

blir att sprida kännedom om och stimulera lokala initiativ och uppslag.

Kommissionen bör sträva efter att få med enskilda likaväl som

myndigheter, organisationer och företag i sitt arbete.

Av vad jag nu sagt framgår att förslag till lagstiftningsåtgärder inte

blir kommissionens främsta uppgift, men kommissionen bör självfallet

anmäla om den finner behov av sådana åtgärder.

En särskild uppgift blir att överväga hur man kan främja och stödja

framväxten av brottsofferjourer och andra frivilliga organisationer som

- direkt eller indirekt - arbetar mot våldet och för brottsoffren.

Kommissionens arbetssätt

Det är ett mycket brett uppdrag som jag här har skisserat. Kommissionen

bör ha fria händer att komma med förslag inom hela det område som

omfattas av uppdraget. Men det är å andra sidan angeläget att undvika

dubbelarbete och förseningar på områden där ett utredningsarbete redan

bedrivs eller planeras eller där det i övrigt finns eller inom kort

kommer att finnas tillräckligt underlag. Jag skall här nämna några

sådana områden.

- En arbetsgrupp inom regeringskansliet tillkallas inom kort för att

belysa orsakerna till och försöka motverka övergrepp och våld mot

kvinnor.

- Socialstyrelsen har aviserat ett åtgärdsprogram i alkoholfrågan.

- En särskild aktionsgrupp mot narkotika har nyligen tillkallats.

- Den av regeringen tillsatta Athena-gruppen arbetar med frågor som rör

alkohol och narkotika.

- Reformarbetet beträffande unga lagöverträdare har delvis karaktär av

försöksverksamhet som utvärderas av brottsförebyggande rådet.

- Biträdande civilministern har nyligen tillkallat en särskild

ungdomsutredning (dir. 1989:48).

- En interdepartemental arbetsgrupp inventerar för närvarande reglerna

om samhällets reaktioner mot unga lagöverträdare.

- Inom civildepartementet förbereds en proposition om vissa polisfrågor.

- I storstadsutredningens direktiv läggs särskild tonvikt på åtgärder

som kan förbättra levnadsvillkoren för utsatta grupper.

- Ett särskilt stockholmsprojekt har nyligen inletts inom

brottsförebyggande rådet.

- En arbetsgrupp rörande våldsfrågor planeras inom brottsförebyggande

rådet.

- Rikspolisstyrelsen har en central samordningsgrupp för samverkan mot

brott.

- Rikspolisstyrelsen redovisar inom kort en utredning rörande behovet av

skydd för parter och vittnen.

- Inom justitiedepartementet remissbehandlas f.n. vapenutredningens

slutbetänkande.

- Inom regeringskansliet pågår i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen en

översyn av vissa verkställighetsfrågor.

Kommissionen bör i förekommande fall samråda och sätta sig in i de delar

av de nu nämnda aktiviteterna som berör kommissionens uppdrag.

Kommissionen bör inledningsvis göra en bred inventering för att hämta in

erfarenheter och uppslag för det fortsatta arbetet. Jag vill här

särskilt peka på det kunnande och den erfarenhet av dessa frågor som

finns inom brottsförebyggande rådet. Ett lämpligt arbetssätt - som också

har den fördelen att de frågor kommissionen arbetar med får en

landsomfattande uppmärksamhet - kan vara att ordna ett antal möten på

olika platser i landet. Härigenom kan kommissionen bilda sig en

uppfattning om problemens omfattning i olika delar av landet och kan ta

del av och sprida lokala uppslag. I det sammanhanget är det angeläget

med breda kontakter, och jag vill särskilt peka på folkrörelsernas roll

både som kunskapskälla och som förmedlare av goda idéer.

Kommissionen bör naturligtvis ha stor frihet i sitt val av arbetsmetoder

och kan vid behov fortlöpande avrapportera sitt arbete. En slutrapport

skall avlämnas senast den 15 november 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för justitiedepartementet

- att tillkalla en kommission - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med högst tre ledamöter med uppdrag att motverka våldet och

förbättra stödet till brottsoffren

- att utse en av ledamöterna att vara ordförande i kommissionen och

- att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommissionen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

- att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)