Dir. 1989:59

Översyn av arbetslivsforskningens organisation

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-11-16

Mitt förslag

Arbetslivsforskningens mål och medel

Arbetslivsforskningens institutioner

Arbetslivscentrum

Arbetsmiljöinstitutet

Tidigare utredningar

Uppdraget

Ramar för utredningens arbete

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1989:59

Beslut vid regeringssammanträde 1989-11-16

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Thalén anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lämna förslag

till hur arbetslivsforskningen skall bedrivas och vara organiserad.

Utgångspunkten för arbetet är att de övergripande målen för detta

forskningsområde behålls liksom de finansiella ramarna.

Arbetslivsforskningens mål och medel

Arbetslivsforskning är sektorsforskning. Sektorsforskning kan omfatta

allt från grundforskning till utvecklingsarbete. Denna forskning skall

ge underlag för formulering av målen inom en samhällssektor, den skall

identifiera och analysera alternativa vägar och metoder. Vidare kan

sektorsforskning inriktas på att analysera effekter och konsekvenser av

redan fattade beslut, t.ex. reformer inom olika samhällssektorer.

Sektorsforskning finansieras med medel från särskilda anslag eller

anslagsposter, fonder, m.m. knutna till en viss samhällssektor och med

syfte att stimulera forskning och utvecklingsarbete som främjar

utvecklingen inom sektorn.

I det nuvarande arbetsmarknadsläget har kopplingen mellan arbetsliv,

arbetsmarknad och ekonomi blivit allt mer tydlig. Ett gott arbetsliv

innebär en arbetsorganisation där människor har inflytande och utvecklas

i sitt arbete och där arbetsskadorna minimeras. Det goda arbetet är inte

enbart förknippat med ett demokratiskt förhållningssätt utan medför

också stora sociala och ekonomiska fördelar. En samtidig utveckling av

arbetsorganisation och arbetsmiljö är en förutsättning för att

underlätta teknisk och industriell utveckling. Arbetslivsforskningen ger

grunden för sådan utveckling.

Det övergripande målet med arbetslivsforskningen är en ökad kunskap om

hur förbättrade arbetsformer och en förbättrad arbetsmiljö samt en ökad

demokratisering av arbetslivet kan förenas med en effektiv och

konkurrenskraftig verksamhet i näringsliv och offentlig förvaltning.

Arbetslivsforskningen skall dessutom bidra till att en systematisk

kunskap om arbetslivet utvecklas och utnyttjas. Vidare skall

arbetslivsforskningen beakta kvinnors och mäns olika villkor i

arbetslivet. Arbetslivsforskningens sektoriella karaktär innebär att den

skall bedrivas med hänsyn till de faktorer som påverkar arbetslivet, som

arbetsmarknad och ekonomi.

Arbetslivsforskningens institutioner

Arbetsmiljöfonden och andra finansieringsorgan

Arbetslivsforskningen byggdes ut mycket kraftigt under 1970-talet. Organ

inrättades för att finansiera eller bedriva forsknings- eller

utvecklingsarbete. Ett av dessa är arbetsmiljöfonden som inrättades år

1972 och som tillförs medel genom en särskild arbetsskyddsavgift enligt

lagen om socialavgifter (1981:691). Fonden, vars verksamhet regleras i

förordningen (1988:731) med instruktion för arbetsmiljöfonden, har till

uppgift att stödja bl.a. sådan forskning och utveckling samt utbildning

och information som kan motverka uppkomsten av arbetsskador eller i

övrigt bidra till en förbättrad arbetsmiljö. Vidare skall den stödja

forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande

medbestämmande i arbetslivet. Fonden skall också stödja

arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande verksamhet.

Arbetslivsforskning stöds dock även av en rad andra medelsbeviljande

organ som styrelsen för teknisk utveckling och forskningsrådsnämnden.

Denna del av arbetslivsforskningen ligger dock utanför detta uppdrag.

Arbetslivscentrum

I samband med genomförandet av olika arbetsrättsliga reformer inrättades

arbetslivscentrum år 1976. Verksamheten regleras i förordningen

(1988:1138) med instruktion för arbetslivscentrum. Arbetslivscentrums

uppgift är att bedriva och främja tvärvetenskapligt forsknings- och

utvecklingsarbete som rör individer och grupper i arbetslivet,

relationerna mellan arbetsmarknadens parter, frågor om inflytande i

arbetslivet och om arbetsorganisation. Arbetslivscentrums verksamhet

finansieras med medel från arbetsmiljöfonden.

Arbetsmiljöinstitutet

Arbetsmiljöinstitutet inrättades som ett självständigt forskningsorgan

år 1987 genom att forskningsavdelningen på arbetarskyddsstyrelsen bröts

ut ur styrelsen och blev en egen myndighet. Institutets uppgifter är

enligt förordningen (1988:732) med instruktion för arbetsmiljöinstitutet

att bedriva och främja forskning, utbildning och dokumentation inom

arbetsmiljöområdet i syfte att förbättra arbetsmiljön. Ca en tredjedel

av institutets forskning finansieras med medel från arbetsmiljöfonden.

Forskning som är särskilt inriktad mot arbetslivsfrågor bedrivs dessutom

vid landets universitet och högskolor. De yrkesmedicinska klinikerna och

branschforskningsorgan som Institutet för verkstadsteknisk forskning.

Bygghälsan, m.fl. bedriver också arbetsvetenskaplig forskning.

Tidigare utredningar

På uppdrag av regeringen har riksrevisionsverket(RRV) granskat

verksamheten vid arbetslivscentrum. RRV:s rapport(Dnr 1986:393)

Arbetslivscentrum innehöll ett antal förslag till åtgärder för att skapa

en bättre forskningsmiljö. Rapporten har remissbehandlats och flera

remissinstanser liksom arbetslivscentrums styrelse ansåg att

arbetslivscentrums roll måste beaktas i en översyn av

arbetslivsforskningen.

En granskningskommitté som tillsattes av arbetslivscentrums

vetenskapliga råd utförde år 1987 en systematisk utvärdering av centrums

verksamhet, inkl. dess vetenskapliga produktion. Kommittén kom bl.a.

fram till att ett utvidgat samarbete till universiteten behövs för att

bygga upp en forskargemenskap för framtiden. Vidare föreslog kommittén

att samarbetet med arbetsmarknadens parter borde stärkas liksom

förbindelserna med andra institutioner inom arbetslivsforskningen.

Arbetslivscentrum har på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till

den framtida inriktningen av verksamheten.

Uppdraget

I 1987 års forskningsproposition(1986/87:80) anmälde föredragande

statsrådet att hon sedan remissbehandlingen avslutats avsåg att överväga

de förslag beträffande arbetslivscentrum som RRV redovisat i ovan nämnda

rapport. Först därefter avsåg hon att ta ställning till om det kan

finnas skäl att vidta ytterligare åtgärder beträffande organisationen av

forskningen inom arbetslivsområdet. Jag föreslår nu att detta görs i ett

sammanhang.

Utredaren bör därvid inleda sitt arbete med att kartlägga

arbetslivsforskningens omfattning och inriktning samt finansiering.

Utifrån denna kartläggning skall utredaren föreslå hur denna forskning

bör bedrivas och organiseras så att tillgängliga resurser utnyttjas på

effektivast möjliga sätt och att en hög forskningskvalitet nås.

Utredaren skall presentera alternativa organisationsförslag.

Arbetslivscentrums roll i arbetslivsforskningen och dess verksamhet samt

organisation skall mot bakgrund av redovisade granskningsrapporter

särskilt noggrant belysas och därvid skall hänsyn tas till den speciella

karaktär verksamheten har.

En oförändrad resurstilldelning till arbetslivsforskningen skall vara

utgångspunkten för hela utredningsarbetet.

Ramar för utredningens arbete

Utredaren bör bedriva sitt arbete i nära kontakt med

arbetslivsforskningens olika institutioner och arbetsmarknadens parter.

För utredningen skall direktiven (dir 1984:5) till samtliga kommittéer

och särskilda utredare gälla angående utredningens förslag och

konsekvenser samt vad regeringen har föreskrivit om beaktande av

EG-aspekten (dir 1988:43).

Uppdraget skall redovisas senast den 30 maj 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av

kommittéförordningen(1976:119) -- med uppdrag att utreda

arbetslivsforskningens organisation,

att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och

annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)