Dir. 1989:60

Översyn av sjömanslagen

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-11-30

Mitt förslag

Bakgrund

Lagstiftsändringar med anledning av ILO-konventionerna nr 165 och 166

Avmönstring vid krigsrisk

Minimiålder för fartygsarbete

Sjömanslagen och annan lagstiftning

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir 1989:60

Beslut vid regeringssammanträde 1989-11-30

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet G. Andersson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn

av sjömanslagen (1973:282) m.m. Utredaren bör också få i uppdrag att

lägga fram ett fullständigt underlag för ett ställningstagande till ett

svenskt tillträde till ILO-konventionerna nr 165 och 166 om social

trygghet för sjömän resp. om sjömäns hemresa.

Bakgrund

I sjömanslagen regleras sjömännens sociala förhållanden ombord på

svenska fartyg. Lagen innehåller bestämmelser om bl.a.

anställningsavtal, befattning på fartyg, fartygsarbete, fri resa samt

lön och vård till följd av sjukdom och skada. I lagen finns också

bestämmelser om fartygsnämder, som huvudsakligen har en rådgivande och

undersökande funktion i frågor som hänger samman med sjömännens

anställningsförhållanden. Från lagens tillämpning är sjömän i statlig

eller kommunal tjänst undantagna på en rad punkter. Sjömanslagen har

efter sin tillkomst ändrats ett flertal gånger. På senare tid har det

varit fråga om begränsade ändringar som följd av ändringar i annan

lagstiftning. Ytterligare ändringsbehov har framkommit i olika

sammanhang. Sjöarbetsmarknadens parter har exempelvis påtalat att

sjömanslagen är i behov av en modernisering.

Lagstiftsändringar med anledning av ILO-konventionerna nr 165 och 166

I oktober 1987 antogs på en ILO-konferens i Genève -- internationella

arbetskonferensens sjuttiofjärde möte (tionde sjöfartssessionen) -- fyra

konventioner och två rekommendationer, bl.a. en konvention (nr 165) om

social trygghet för sjömän samt en konvention (nr 166) och en

rekommendation (nr 174) om sjömäns hemresa. Genom prop. 1988/89:122

förelade regeringen i enlighet med ILO:s stadga riksdagen de vid

konferensen antagna instrumenten. I fråga om konventionerna nr 165 och

166 föreslogs därvid inte ratifikation. I den delen anförde jag följande

i propositionen:

''ILO-kommitténs yttranden och den remissbehandling som har föregått

kommitténs ställningstaganden ger vid handen att kraven i konventionerna

nr 165 och 166 i flera väsentliga hänseenden avviker från den ordning

som gäller i Sverige. En svensk ratifikation av konventionerna är därför

inte möjlig utan ändringar i lagstiftningen, främst sjömanslagen. Dessa

ändringar är enligt min mening så omfattande att de bör göras först

efter en samlad översyn av sjömanslagen. En sådan översyn är påkallad

också av andra skäl, bl.a. framställningar om ändring av lagens

reglering av de fall då en sjöman inte vill följa med ett fartyg som är

destinerat till en krigsriskzon. Jag har för avsikt att ta initiativ

till att en översyn av sjömanslagen kommer till stånd i lämplig form.

För att få ett fullständigt underlag för ett ställningstagande till ett

svenskt tillträde till konventionerna, som av arbetsmarknadens parter

bedömts som önskvärt, bör vid denna översyn även de ratifikationshinder

och frågor övervägas som i övrigt hänför sig till här ifrågavarande

konventioner, liksom också innehållet i rekommendationen nr 174.''

Regeringen anslöt sig till mina överväganden. Propositionen har nyligen

godkänts av riksdagen.

Avmönstring vid krigsrisk

De framställningar om ändring av sjömanslagen som åsyftas i det

föregående är framställningar från dels Svenska maskinbefälsförbundet,

dels Nordisk fartygsbefälskongress och Nordiska

maskinbefälsfederationen. I båda framställningarna krävs en sådan

ändring av lagen att sjömän på fartyg som är destinerade till ett

krigsriskområde får rätt att mönstra av utan att mista sin anställning.

Enligt 9 § sjömanslagen har en sjöman, som inte godtar att följa med

fartyget till ett krigsriskområde, endast rätt att bli fri från

anställningen.

Minimiålder för fartygsarbete

I prop. 1989/90:60 föreslås att Sverige ratificerar ILO-konventionen (nr

138) om minimiålder för tillträde till arbete. För att göra

ratifikationen möjlig föreslås samtidigt vissa ändringar i

arbetsmiljölagen (1977:1160) och fartygssäkerhetslagen (1988:49). Genom

sistnämnda ändringar görs samma minimiåldersregel som nu gäller för

arbetstagare enligt 45 § sjömanslagen tillämplig även på arbete i

yrkesmässig verksamhet som utförs av minderåriga utan att de är

anställda. Anledningen till att den nya bestämmelsen föreslås bli

placerad i fartygssäkerhetslagen är enligt propositionen att det med

hänsyn till bl.a. en förestående översyn av sjömanslagen för närvarande

inte är lämpligt att göra systemändringar i sjömanslagen, som ju i

princip endast reglerar arbetstagares förhållanden. Den föreslagna

bestämmelsen innehåller också en undantagsregel varigenom lätt

fartygsarbete i begränsad utsträckning tillåts för minderåriga som inte

är anställda och som har fyllt 13 år. Denna undantagsregel, som

utformats med nya 5 kap. 2 § andra stycket arbetsmiljölagen som förebild

och med hänsyn till bl.a. förhållandena inom yrkesfisket, saknar

motsvarighet i sjömanslagen (45 §).

Sjömanslagen och annan lagstiftning

I sjömanslagen (45 § andra stycket) föreskrivs med avseende på

anställda, att en minderårig får användas i fartygsarbete som eldare

endast om sjöfartsverket medger det. Fartygssäkerhetslagen innehåller en

bestämmelse om att befälhavaren skall se till att minderåriga inte

anlitas till farliga arbeten (7 kap. 3 §). Den senare regeln gäller även

då en minderårig utför arbete utan att vara anställd. Regeln är endast

en av ett stort antal bestämmelser i fartygssäkerhetslagen som reglerar

arbetsmiljön ombord.

Förutom sjömanslagen och fartygssäkerhetslagen innehåller också

mönstringlagen (1983:929) bestämmelser om sjömäns förhållanden i

befattningar ombord. Sålunda ges i mönstringslagen regler om bl.a.

kraven på sjömannen i fråga om hälsotillstånd och läkarundersökning som

förutsättning för tjänstgöring ombord. Också sjömanslagen innehåller

bestämmelser om läkarundersökning av sjömän (36 §).

I sjömanslagen finns ett flertal bestämmelser som förutsätter en

medverkan av svensk utlandsmyndighet. Bestämmelserna återfinns i 19, 26,

33, 54, 55 och 57 §§. Det kan ifrågasättas om inte dessa bestämmelser

eller några av dem kan undvaras för framtiden. Ett ställningstagande

härvidlag är av betydelse också för utformningen av författningarna om

handläggningen av sjöfartsärenden vid utrikesrepresentationen.

Uppdraget

En samlad översyn av sjömanslagen bör enligt min mening nu komma till

stånd. Översynen bör utföras av en särskild utredare. Översynen skall ha

till syfte att ge underlag för en modernisering av bestämmelserna i

lagen med hänsyn till den utveckling som sjöfarten och den

arbetsrättsliga lagstiftningen har undergått. Därvid bör utredaren

överväga inte bara innehållet i bestämmelserna, utan också frågan om det

skulle vara ändamålsenligt att i en enda lag sammanföra sådana

bestämmelser som rör sjömäns tjänstgöringsförhållanden ombord och som nu

är upptagna i olika lagar, såsom sjömanslagen, mönstringslagen och

fartygssäkerhetslagen.

Utredaren skall särskilt överväga den rättsliga regleringen i fråga om

sjömäns anställningsförhållanden i fall då fartyget är destinerat till

en krigsriskzon. Utredaren bör vidare överväga om det inom sjöfarten

finns behov också i anställningsförhållanden av en undantagsregel för

lätt arbete som utförs av minderåriga som har fyllt 13 år.

Utredaren bör också överväga i vilken utsträckning de regler som

föreslås bör bli tillämpliga på offentliganställda sjömän. I detta

sammanhang bör samråd ske med den särskilde utredare som har tillkallats

för att göra en översyn av lagstiftningen om offentlig anställning (dir.

1989:50).

Vidare bör frågan om överklagande av en myndighets beslut på det område

som avses med översynen övervägas av utredaren. Därvid bör intresset att

befria regeringen från så många förvaltningsärenden som möjligt

uppmärksammas särskilt.

Utredaren bör vara oförhindrad att föreslå alla de ändringar i

lagstiftningen om sjömäns tjänstgöringsförhållanden ombord som anses

kunna tjäna ändamålet att modernisera och förenkla reglerna.

Utgångspunkten bör därvid vara att reglerna i fartygssäkerhetslagen om

arbetsmiljön ombord på fartyg behålls i huvudsak oförändrade. En

utgångspunkt för utredarens arbete bör också vara innehållet i den

lagstiftning på förevarande område som finns i Danmark, Finland och

Norge.

Ett annat syfte med översynen skall, som jag förutskickade i prop.

1988/89:122, vara att ta fram ett fullständigt underlag för ett

ställningstagande till frågan om Sverige bör tillträda

ILO-konventionerna nr 165 och 166. I det sammanhanget bör samtliga

ratifikationshinder och frågor övervägas som hänför sig till dessa

konventioner, liksom också innehållet i ILO-rekommendationen nr 174.

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter och organisationer.

För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående dels utredningsförslagens

inriktning (dir. 1984:5), dels beaktande av EG-aspekter i

utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

Utredaren bör redovisa sina förslag senast den 31 december 1990.

Hemställan

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar

chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att se över sjömanslagen och anslutande

lagstiftning och att lägga fram ett fullständigt underlag för ett

ställningstagande till ILO-konventionerna nr 165 och 166, samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att utredningskostnaderna

skall belasta sjätte huvudtitelns anslag A 2 Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)