Dir. 1989:62

Utredning angående skydd för enklare tekniska idéer

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-12-13

Mitt förslag

Bakgrund

Patent och mönsterskydd

Otillbörlig efterbildning

Utredningsuppdraget

Utformningen av ett bruksmönsterskydd

Förfarandet bör vara billigt och snabbt

Sammankoppling och avgränsning till andra skyddsformer

Skyddstid

Offentlighet och sekretess

Internationella utblickar och ramar för utredningens arbete

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1989:62

Beslut vid regeringssammanträde 1989-12-13

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas för att överväga behovet av ett

immaterialrättsligt skydd för enklare tekniska idéer och att föreslå den

lagstiftning som övervägandena kan föranleda.

I första hand eftersträvas inte någon allmän översyn av nuvarande

skyddsformer på det industriella rättsskyddets område. Inriktningen bör

i stället främst vara att komplettera det befintliga skyddet med en ny

fristående skyddsform. Utredaren bör särskilt uppmärksamma utredningar

om och förslag till motsvarande lagstiftning i övriga nordiska länder

och beakta intresset av att bevara nordisk rättslikhet på området.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt och redovisas före utgången av år 1991.

Bakgrund

Rättsligt skydd för industriprodukter kan i dag erhållas genom patent

eller i form av mönsterskydd. Under vissa förhållanden kan även

upphovsrättslagens (1960:729) och marknadsföringslagens (1975:1418)

bestämmelser användas för att hindra att en produkt framställs eller

marknadsförs utan den ursprunglige rättighetshavarens medgivande.

Patent och mönsterskydd

Enligt patentlagen (1967:837) kan den som gjort en uppfinning få

ensamrätt att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt. Patent kan meddelas på

ett förfarande eller ett alster. Varje ansökan som ges in i Sverige

granskas av patent- och registreringsverket i syfte att ta reda på om

uppfinningen uppfyller villkoren för patenterbarhet, dvs. att den är ny,

har s.k. uppfinningshöjd och kan utnyttjas industriellt. Efter

godkännande vidtar ett invändningsförfarande då utomstående har

möjlighet att komma med invändningar mot ansökan. Förfarandet vid

patentverket tar i genomsnitt 3-4 år, räknat från det att en ansökan ges

in till dess patent meddelas. Ensamrätten gäller under en tid av 20 år

från ansökningsdagen.

Enligt mönsterskyddslagen (1970:485) kan den som skapat ett mönster få

ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja mönstret. Lagen är tillämplig på

både prydnadsmönster och nyttomönster. Relativt få mönster är rena

prydnadsmönster. De flesta mönstren har större eller mindre nyttoinslag

och är alltså en blandning av prydnads- och nyttomönster. Registrering

görs efter ansökan hos patent- och registreringsverket och, liksom när

det gäller patent, efter granskning av ansökningen och ett

invändningsförfarande. En förutsättning för att ansökan skall bifallas

är att mönstret är nytt. Vidare krävs att det väsentligt skiljer sig

från vad som är känt före ansökningsdagen. Det tar i genomsnitt ca ett

år från det att ansökan kommit in till patentverket till dess att

registrering beviljas. Skyddstiden är fem år med möjlighet till

förnyelse av registreringen för ytterligare två femårsperioder.

Patentlagen och mönsterskyddslagen är resultatet av nordiskt

lagstiftningssamarbete.

Otillbörlig efterbildning

Under år 1987 avlämnade utredningen om skydd för företagshemligheter

betänkandet (SOU 1987:1) Otillbörlig efterbildning med förslag till en

lag om otillbörlig efterbildning. Betänkandet har remissbehandlats.

Lagförslaget innehåller bestämmelser om förbud att marknadsföra nära

efterbildningar under vissa särskilt angivna förhållanden. Förbud skall

kunna meddelas om förfarandet utgör ett snyltande på annans insats eller

är otillbörligt mot dem som marknadsföringen riktar sig till.

Flertalet remissinstanser anser att det föreligger behov av lagstiftning

för att komma åt otillbörliga förfaranden av det slag som utredningen

har behandlat. En överväldigande del av remissinstanserna anser dock att

sådana lagändringar som utredningen har föreslagit inte bör genomföras.

Vilka ändringar som behövs råder det däremot delade meningar om.

Som ett resultat av denna remissbehandling görs för närvarande inom

justitiedepartementet en översyn av sanktionerna i lagstiftningen om

industriellt rättsskydd.

Skydd för nyttighetsmodeller/bruksmönster

I 1883 års Pariskonvention om industriellt rättsskydd nämns

nyttighetsmodellen som ett av det industriella rättsskyddets föremål.

Konventionen förpliktar emellertid inte unionsländerna, dvs. länder

anslutna till konventionen, att skydda uppfinningar genom

nyttighetsmodell. I de fall ett unionsland väljer att införa ett sådant

skydd, gäller dock principen om nationell likabehandling.

Lagstiftning som skyddar nyttighetsmodeller finns bl.a. i Västtyskland

och Japan.

Inte i något av de nordiska länderna har skydd för nyttighetsmodeller,

s.k. bruksmönsterskydd, ännu införts. I Finland har dock en kommitté

föreslagit en lag om nyttighetsmodeller. Lagförslaget övervägs för

närvarande i Handels- och Industriministeriet.

Den skyddsform som har föreslagits i Finland är inte tänkt att användas

på alla patenterbara uppfinningar utan endast konkreta föremål kan vara

skyddsobjektet. Skydd skall således inte kunna meddelas för t.ex.

förfaranden eller kemiska föreningar. Nyttighetsmodellen skall ha

absolut nyhet, den skall kunna utövas industriellt och ha

uppfinningshöjd. För att uppfylla nyhetskravet är det emellertid

tillräckligt att modellen tydligt skiljer sig från vad som redan är

känt. Registrering föreslås ske efter ett anmälningsförfarande.

I Sverige behandlades frågan om bruksmönster första gången av den

kommitté som lade fram 1916 års förslag till mönsterlag. Kommittén ansåg

att ett särskilt sådant skydd för små uppfinningar varken var behövligt

eller lämpligt.

Även i mönsterskyddsutredningens betänkande (SOU 1965:61) övervägdes

för- och nackdelar med att införa ett bruksmönsterskydd. Utredningen

grundade sina överväganden bl.a. på en enkät bland industri- och

hantverksföretag rörande behovet av ett sådant skydd.

Utredningen konstaterade att de önskemål som fanns om ett särskilt skydd

för enklare konstruktioner i viss utsträckning grundade sig på påstådda

olägenheter med det rådande patentsystemet och att man egentligen

eftersträvade ett snabbare, enklare och billigare skydd för patenterbara

uppfinningar. Som ett starkt skäl mot att införa ensamrätt till enklare

konstruktionsidéer åberopade utredningen att man, när det gäller en

teknisk idé som ligger under patenterbarhetsgränsen, principiellt måste

utgå från att varje fackman på området är i stånd att åstadkomma samma

sak. Ytterligare ett viktigt skäl ansåg utredningen vara att ett inte

obetydligt skydd erbjuds genom en mönsterrätt som omfattar även

nyttomönster.

I propositionen (1969:168) angående mönsterskydd m.m. fann

departementschefen utredningens ståndpunkt övertygande. Han ansåg dock

att frågan kunde tas upp på nytt när patent- och mönsterskyddslagarna

hade varit i kraft en tid.

I riksdagen har frågan behandlats flera gånger. Den togs senast upp av

lagutskottet i det av riksdagen godkända betänkandet LU 1983/84:12 på

grund av en motion som rörde möjligheterna att komplettera 2 §

mönsterskyddslagen.

Motionären menade att ett mönster skulle anses väsentligen skilja sig

från ett tidigare känt mönster bl.a. om det kunde uppvisa en synlig och

ur funktionssynpunkt väsentlig skillnad.

Utskottet avstyrkte bifall till motionen. Dels fann man det olämpligt

att införa ett idéskydd i mönsterskyddslagen, dels ansåg man att de skäl

som anförts under förarbetena till lagen om mönsterskydd mot att införa

skydd för bruksmönster alltjämt gjorde sig gällande. Frågan kunde

emellertid enligt utskottet övervägas på nytt, om den skulle

aktualiseras i de övriga nordiska länderna.

Justitiedepartementet har under år 1987 tagit emot framställningar om

utredning angående bruksmönsterskydd från Svenska Patentombudsföreningen

och från de nordiska föreningarna för industriellt rättsskydd.

Framställningarna bygger bl.a på resolutioner som har antagits vid

nordiska föreningsmöten.

Utredningsuppdraget

Den bakgrund som jag nu har lämnat visar enligt min mening att det är

angeläget att närmare överväga behovet av ett kompletterande

immaterialrättsligt skydd för industriprodukter. Detta arbete bör

anförtros åt en särskild utredare som också bör ges i uppdrag att

föreslå den lagstiftning som krävs för att tillgodose ett sådant behov.

Det är alltså viktigt att klargöra om det, utöver de skyddsintressen som

redan i dag tillgodoses genom den immaterialrättsliga lagstiftningen och

marknadsföringslagen, finns ytterligare intressen som bör skyddas.

Utredaren bör således analysera i vilka situationer som andras idéer

eller produkter fritt kan utnyttjas och i vilken utsträckning sådant

förekommer på ett sätt som inte bör accepteras. I detta ingår en

avvägning mellan de intressen som gör sig gällande i olika situationer.

Syftet skall, som alltid när det gäller denna sorts lagstiftning, vara

att möjliggöra en avvägning mellan den enskildes intresse av att få

utveckla och ekonomiskt tillgodogöra sig sina idéer och sitt arbete och

intresset av att kända tekniska lösningar kan användas fritt.

Patentombudsföreningarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige har gjort

gällande att ett stort antal uppfinningar inte utnyttjas effektivt,

eftersom skydd inom ramen för nuvarande patentlagstiftning endast kommer

i fråga för uppfinningar som fyller relativt högt ställda krav på

uppfinningshöjd och nyhet. Man har också framhållit att kostnaderna för

att skydda en uppfinning genom patent är alltför höga. Det är därför

viktigt att utredaren söker klargöra i vad mån och på vad sätt

existerande patentlagstiftning inte täcker de skyddsbehov som finns.

Det är viktigt att få belyst i vilka situationer mönsterskydd anses

ointressant, vare sig detta beror på att ett formskydd inte är till

fyllest i den aktuella situationen eller på praktiska eller ekonomiska

förhållanden. Som skäl för att införa en ny skyddsform har åberopats

bl.a. att mönsterskyddslagen inte ger nyttomönster ett

tillfredsställande skydd. Mönsterskyddet omfattar endast en yttre form

oberoende av funktionalitet. Vid bedömningen av om ett mönster skiljer

sig väsentligt från ett annat skall hänsyn tas till det helhetsintryck

mönstret ger. När det gäller nyttomönster har det emellertid framhållits

att det kan finnas viktiga skillnader som tar sig uttryck i detaljer,

något som således inte i sig beaktas vid en bedömning av om ett mönster

kan registreras.

I samband med att mönsterskyddslagen infördes framhöll

departementschefen (prop. 1969:168 s. 73 f) att mönsterskyddet är ett

rent utseendeskydd. Skillnadskravet borde inte vara ett kvalitetskrav

utan ett krav på utseendemässig distans av inte ringa betydelse. För att

skillnadskravet skall vara uppfyllt borde enligt departementschefen i

regel fordras att man får ett nytt helhetsintryck av mönstervaran.

Omfattningen av formgivningsarbetet och av mönsterskaparens insatser i

form av verktygsanskaffning och annat för exploatering av produkter

skulle inte heller tillmätas betydelse vid bedömande av om

skillnadskravet är uppfyllt.

Mönsterskyddet bör i princip även i fortsättningen vara ett rent

utseendeskydd. Även om en analys av hur gällande skyddsformer utnyttjas

ingår i utredningsuppdraget bör arbetet inte i första hand inriktas på

att föreslå förändringar i dessa. Det kan dock inte uteslutas att en

förändring av mönsterskyddslagen är det mest ändamålsenliga sättet att

lösa de problem som skulle kunna föreligga. Uppdraget gäller dock främst

att utreda behovet av kompletterande skydd för industriprodukter och

möjligheter att eventuellt tillfredsställa detta genom att införa skydd

för enklare tekniska idéer, dvs. vad vi i Sverige skulle kalla

bruksmönsterskydd.

Patentombudsföreningarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige

genomförde för några år sedan en enkätundersökning för att utröna

intresset för ett bruksmönsterskydd. En majoritet av de företag som

tillfrågades understödde ett införande av en sådan skyddsform.

Det är i och för sig knappast överraskande om många presumtiva

rättighetshavare på fråga uppger att de önskar att deras möjligheter att

skydda sina produkter skall förbättras. Utredarens arbete bör emellertid

belysa hela samhällets intresse av att ytterligare möjligheter till

skydd av industriprodukter införs.

Som ett skäl för att införa bruksmönsterskydd har också anförts att en

blivande patenthavare inte har några möjligheter att inskrida mot

otillbörliga utnyttjanden under ansökningstiden. Under hösten 1988 hölls

i justitiedepartementet en hearing angående olika frågor om skydd för

industriprodukter. Från många håll framhölls att det behov som en

patentsökande kan tänkas ha att skydda sin uppfinning under

ansökningstiden bör åtgärdas på annat sätt än genom ett skydd för

bruksmönster. Jag delar denna uppfattning. Att använda bruksmönsterskydd

för i sig patenterbara uppfinningar i väntan på att patent skall

beviljas anser jag inte vara någon lämplig ordning.

Som redan nämnts anförde flertalet av remissinstanserna i sina yttranden

över betänkandet om otillbörlig efterbildning att sanktionssystemet i

den immaterialrättsliga lagstiftningen kunde behöva förstärkas. Med

anledning av detta görs för närvarande i justitiedepartementet en

översyn av möjligheterna att ingripa och beivra intrång i främst rätten

till varumärken och mönster. De brister som kan tänkas finnas i dessa

hänseenden utreds således på annat sätt.

Om utredaren finner skäl att föreslå att ett bruksmönsterskydd eller

något liknande skall införas i Sverige, bör utredaren också beakta

följande.

Utformningen av ett bruksmönsterskydd

Som jag har angett tidigare innebär det finska förslaget om en lag om

nyttighetsmodeller att endast konkreta föremål kan vara skyddsobjekt.

Utredaren bör emellertid överväga även möjligheten att i Sverige mer

generellt skydda enklare tekniska idéer i den mån dessa inte åtnjuter

ett lämpligt skydd genom redan existerande skyddsformer.

För att patent skall meddelas krävs såsom har angetts i det föregående

att uppfinningen har uppfinningshöjd. Den skall väsentligen skilja sig

från vad som blivit känt före inlämningsdagen. Även mönsterskyddslagen

ställer krav på väsentlig skillnad. Enligt det finska förslaget till

nyttighetsmodellskydd fordras endast tydlig skillnad. Likaså i den

västtyska och japanska lagstiftningen ställs lägre krav på

''uppfinningshöjd'' än när det gäller patent.

Om ett bruksmönsterskydd skall införas, bör en utgångspunkt vara att det

i första hand skall användas för enklare och icke patenterbara idéer. En

viktig uppgift för utredaren blir att definiera skillnadskravet i

förhållande till vad som är förut känt. Även om detta skillnadskrav bör

vara lägre än vad som krävs för att bevilja patent, kan det dock inte

bli fråga om att skydda banala bruksmönster.

Skall registrering beviljas efter granskning?

Enligt det finska utredningsförslaget skall registrering av

nyttighetsmodeller beviljas efter ett anmälningsförfarande. Nyhet och

uppfinningshöjd skall således inte granskas. I stället skall tredje man

ha rätt att när som helst begära att patentverket prövar registreringen.

I Västtyskland registreras ett bruksmönster efter anmälan medan Japan

tillämpar ett visst prövningsförfarande.

Jag är tveksam till värdet av en ensamrätt som inte föregåtts av någon

prövning alls. Ett skydd som meddelas utan förprövning skapar osäkerhet

om värdet av ensamrätten och dess omfattning hos såväl rättighetshavaren

som tredje man. I den mån en sådan ensamrätt utgör en grund för

näringsverksamhet hos enskilda och mindre företag kan en i efterhand

prövad och ogiltigförklarad rättighet medföra kännbara förluster. Det

får ankomma på utredaren att överväga i vad mån en förhandsprövning bör

utgöra en förutsättning för bruksmönsterskydd, om utredaren finner att

ett sådant skydd bör införas.

Förfarandet bör vara billigt och snabbt

Den största delen av kostnaderna för prövning av en patentansökan uppges

utgöras av nyhetsgranskningen. Om en ny skyddsform skall bli väsentligt

billigare än patent, måste granskningen därför förenklas och begränsas.

Utredningen bör i detta sammanhang överväga i vilken mån granskningens

omfattning kan begränsas.

Sammankoppling och avgränsning till andra skyddsformer

Som tidigare framhållits bör ett eventuellt bruksmönsterskydd fylla de

behov som främst patent- och mönsterrätten inte täcker. Syftet med

uppdraget är inte att avhjälpa eventuella brister i patenthavares

möjligheter att tillvarata sina rättigheter. Utgångspunkten är inte

heller att utredaren skall ompröva mönsterskyddets utformning. Skyddet

för bruksmönster kan således vara en självständig skyddsform utan någon

sammankoppling med mönsterskyddslagen men med en viss anknytning till

det nuvarande patentsystemet. En annan möjlighet är att knyta an till

det nuvarande mönsterskyddet. Det kan också visa sig lämpligt att ändra

det regelsystem som gäller för mönsterskyddet i syfte att anpassa detta

till de sakliga lösningar som väljs beträffande skyddet för

bruksmönster.

Även om ett bruksmönsterskydd inte bör användas som ett preliminärt

skydd i avvaktan på att ett patent meddelas, bör utredaren överväga om

ett bruksmönsterskydd skall kunna beviljas på basis av en patentansökan,

om uppfinningshöjden är för låg för att ett patent skall kunna meddelas.

Ett annat problem beträffande förhållandet mellan bruksmönsterskydd och

patent är i vad mån en ansökan om det förra skall kunna innebära ett

hinder för att bevilja patent rörande samma uppfinning med hänsyn till

att nyhetskravet kanske inte längre uppfylls. Även denna fråga bör

belysas av utredaren.

Skyddstid

I fråga om skydd för registrerade mönster enligt mönsterskyddslagen är

skyddstiden som jag tidigare nämnt fem år. Den kan dock efter

förlängning uppgå till femton år. Enligt det finska utredningsförslaget

skall en registrering av en nyttighetsmodell gälla i fem år med

möjlighet till förlängning i ytterligare tre år. Utredaren bör överväga

vilken skyddstid som kan vara lämplig i fråga om bruksmönster i Sverige.

Enligt min mening kan det finnas anledning att föreslå en kortare

sammanlagd skyddstid för bruksmönster än den som gäller enligt

mönsterskyddslagen.

Offentlighet och sekretess

Utredaren bör beakta frågor om offentlighet och sekretess beträffande

ansökningar om skydd för bruksmönster. Därvid bör bl.a. utrönas om, när

och i vilken omfattning innehållet i en sådan ansökning skall vara

sekretessbelagt. Sambandet med motsvarande regler i patentlagen bör

härvid uppmärksammas.

Internationella utblickar och ramar för utredningens arbete

Utredningen bör beakta den internationella utvecklingen på området samt

redovisa hur de i dag existerande bruksmönsterskydden utformats och

tillämpas.

Utredningsarbetet bör vidare beakta utvecklingen i övriga nordiska

länder. Visserligen kan intresset för att införa ett bruksmönsterskydd

vara olika beroende på bl.a. industristrukturen i resp. land.

Inriktningen bör dock vara att så långt som möjligt bevara den nordiska

rättslikheten inom det industriella rättsskyddet. För det fall att

utredningens förslag avviker från förhållandena i övriga nordiska

länder, bör skälen härför redovisas särskilt.

Utredningsmannen bör beakta vad som anförts i regeringens direktiv (dir.

1988:43) angående EG-aspekter i utredningsverksamhet samt i regeringens

direktiv (dir. 1984:5) till kommittéer och särskilda utredare.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Det bör vara avslutat före

utgången av år 1991.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att överväga behovet av att införa ett

immaterialrättsligt skydd för enklare tekniska idéer och att föreslå den

lagstiftning som övervägandena kan föranleda,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)