Dir. 1990:11

Översyn av vissa kriminalvårdsfrågor

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1990-02-01

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdragets omfattning

Skyddstillsyn

Villkorlig dom

Val av påföljd

Villkorlig frigivning

Verkställighet av fängelsestraff

Hemställan

Beslut

Dir. 1990:11

Beslut vid regeringssammanträde 1990-02-01

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att överväga

möjligheterna att vidareutveckla innehållet i de påföljder som utgör

alternativ till fängelsestraffet och mot denna bakgrund pröva behovet av

justeringar av vissa bestämmelser angående valet mellan fängelestraff

och andra påföljder. Utredaren bör vidare se över vissa frågor om

verkställigheten av fängelsestraff.

Bakgrund

I debatten om åtgärder mot brott är påföljdssystemets utformning och

tillämpning en fråga som ofta står i centrum. Intresset är därvid i hög

grad inriktat på möjligheterna att hitta alternativ till

fängelsestraffet som både framstår som tillräckligt ingripande och

tillgodoser den dömdes behov av stöd och hjälp bättre än

fängelsestraffet. I detta syfte har bl.a. skyddstillsynspåföljden under

senare år förstärkts och skärpts på olika sätt. Som exempel kan nämnas

den möjlighet som infördes år 1988 att döma till s.k. kontraktsvård och

den försöksverksamhet med samhällstjänst som påbörjades den 1 januari

1990. Båda dessa påföljdsformer är konstruerade som föreskrifter inom

ramen för skyddstillsynspåföljden.

Det är angeläget att kontinuerligt pröva i vad mån det finns möjligheter

att minska användningen av fängelsestraff genom att utveckla och

effektivisera frivårdspåföljderna. På motsvarande sätt bör man

fortlöpande överväga möjligheterna att genom ändringar av reglerna om

innehållet i och utformningen av verkställigheten av fängelsestraffet

motverka frihetsberövandenas negativa verkningar och underlätta för den

dömde att anpassa sig i samhället.

Uppdragets omfattning

Jag anser att en särskild utredare nu bör tillkallas för att, inom ramen

för nuvarande påföljdssystem, skyndsamt överväga och lämna förslag till

åtgärder i syfte att vidga tillämpningsområdet för icke frihetsberövande

påföljder och förbättra formerna för verkställighet av fängelsestraff.

Utredarens uppdrag bör inte omfatta frågan om helt nya påföljdsformer

och inte heller de särskilda problem som gäller samhällets åtgärder för

att förebygga och komma till rätta med ungdomsbrottsligheten, vilka

övervägs i annat sammanhang.

Jag skall i det följande ta upp vissa frågor som kan tjäna som

utgångspunkt för uppdraget.

Skyddstillsyn

Möjligheterna att begränsa användningen av fängelsestraffet är

naturligtvis beroende av utformningen av de andra påföljder som kan

tillämpas i stället för fängelse. Som jag redan nämnt har under senare

år skyddstillsynspåföljden utvecklats väsentligt genom en vidgad och

utförligare reglering av möjligheterna att förena påföljden med olika

föreskrifter. Erfarenheterna av dessa ändringar är, såvitt nu kan

bedömas, goda. Utredaren bör därför överväga om bestämmelserna som rör

föreskrifter i samband med skyddstillsyn bör utvecklas ytterligare.

Jag vill i detta sammanhang peka på bl.a. möjligheten att i en dom på

skyddstillsyn föreskriva att den dömde skall genomgå viss utbildning.

Det kan här finnas anledning att överväga behovet att utveckla

utbildning som direkt tar sikte på verkningarna av och problem i

anknytning till olika brott. Ett exempel på sådan utbildning är det

särskilda kurspaket kallat Rattfällan som kriminalvården har utarbetat

och som används såväl inom ramen för fängelse som inom frivården. Jag

hänvisar till vad som sägs i propositionen (1989/90:2) om

trafiknykterhetsbrotten m.m. (s. 42 f.). En utveckling av sådana och

liknande åtgärder torde i vissa fall kunna öka förutsättningarna för att

använda skyddstillsyn med föreskrift som alternativ till kortare

fängelsestraff även när det gäller annan brottslighet än

trafiknykterhetsbrott.

Två frågor i nära anslutning till den om utrymmet för och innehållet i

särskilda föreskrifter är om det finns behov av att förbättra kontrollen

och efterlevnaden av meddelade föreskrifter och av att utveckla

möjligheterna till ingripanden när den dömde inte iakttar vad som ålagts

honom. Utredaren bör här förutsättningslöst pröva olika vägar.

När det gäller formerna för verkställigheten av skyddstillsyn vill jag

erinra om den inom justitiedepartementet pågående översynen av

kriminalvårdens innehåll och verkställighetsformer som påbörjades under

hösten 1988. Den arbetsgrupp som bedriver översynen har i en första

etapp behandlat kriminalvården i anstalt och behandlar nu frivården.

Frivårdsöversynen beräknas vara slutförd under våren 1990. Utredaren bör

informera sig om arbetsgruppens arbete samt det utvecklingsarbete som i

övrigt bedrivs inom frivården.

Villkorlig dom

I motsats till skyddstillsyn är villkorlig dom inte förenad med någon

övervakning. Påföljden är emellertid förenad med ett allmänt krav på

skötsamhet och det är också möjligt att meddela vissa föreskrifter i

samband med domen. Det bör stå utredaren fritt att överväga om påföljden

kan ges ett vidare tillämpningsområde exempelvis genom större utrymme

lämnas för mer ingripande föreskrifter än vad som för närvarande är

möjligt.

Val av påföljd

I samband med överväganden i de frågor som jag nu berört bör det också

stå utredaren fritt att pröva om det finns behov av ändringar eller

kompletteringar av de allmänna bestämmelserna om påföljdsval i

brottsbalken. Jag vill här erinra om att det i 30 kap. 9 § brottsbalken

finns en bestämmelse som tar sikte på när möjligheten till föreskrift om

s.k. kontraktsvård kan utgöra ett särskilt skäl för att döma till

skyddstillsyn. En liknande bestämmelse finns numera också i lagen

(1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst. Liknande regleringar

kan visa sig lämpliga att införa i anslutning till eventuella nya

bestämmelser om särskilda föreskrifter i samband med skyddstillsynsdom.

Det kan också finnas anledning att överväga om de särskilda reglerna i

30 kap. 5 § brottsbalken om påföljdsvalet för unga är väl avvägda liksom

om det finns behov av liknande bestämmelser för andra kategorier.

Villkorlig frigivning

De nuvarande bestämmelserna om villkorlig frigivning innebär att de

flesta intagna friges enligt obligatoriskt verkande regler sedan de

avtjänat en bestämd kvotdel av det utmätta straffet. Frågan om den

framtida utformningen av institutet villkorlig frigivning bereds för

närvarande inom justitiedepartementet på grundval av

fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande. Kommittén förordar att den

villkorliga frigivningen även i fortsättningen skall vara obligatorisk.

Även med ett system som bygger på principen om obligatorisk villkorlig

frigivning kan det emellertid finnas anledning att överväga om man bör

öppna möjligheter till en mer gynnsam behandling av vissa kategorier av

intagna. I några rättssystem gäller detta exempelvis unga lagöverträdare

och förstagångsdömda. Det bör stå utredaren fritt att överväga om

liknande regler bör införas i svensk rätt.

Verkställighet av fängelsestraff

Ett grundläggande mål för kriminalvården i anstalt är att främja den

intagnes anpassning i samhället och motverka skadliga följder av

frihetsberövandet. För att uppfylla det målet finns en differentierad

anstaltsorganisation och förhållandevis vida möjligheter att anpassa

verkställighetsinnehållet efter behoven i det enskilda fallet. Det är

angeläget att dessa möjligheter utnyttjas på bästa sätt. Utredaren bör

därför närmare överväga principerna för placering av olika kategorier av

fängelsedömda och pröva förutsättningarna för att i större utsträckning

placera intagna i anstalter som ger bättre möjligheter att förbereda

frigivningen.

I det sammanhanget och med utgångspunkt att främja den intagnes

anpassning i samhället bör utredaren också ta upp frågan om behovet av

och möjligheterna till en ökad eller på annat sätt ändrad användning av

såväl placering utom anstalt enligt 34 § lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt som andra former av vistelse utanför anstalt.

Jag vill i sammanhanget också erinra om den inom justitiedepartementet

pågående översynen av kriminalvårdens innehåll och verksamhetsformer som

jag tidigare nämnt. Kriminalvårdsstyrelsen genomför nu, bl.a. utifrån

arbetsgruppens förslag angående kriminalvården i anstalt, åtgärder för

att skapa ett bättre innehåll i straffverkställigheten. Utredaren bör

informera sig om detta arbete och det övriga utvecklingsarbete som pågår

inom anstaltsorganisationen.

Utredaren skall beakta direktiven (1984:5) till samtliga kommittéer och

särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Utredningsuppdraget skall vara slutfört senast den 1 april 1991.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för justitiedepartementet

-- att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av

kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att se över vissa

kriminalvårdsfrågor, -- att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare

och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m. m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)