Dir. 1990:19

Stöd till förnyelsearbetet i statsförvaltningen

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1990-04-19

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Dir. 1990:19

Beslut vid regeringssammanträde 1990-04-19

Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.

1 Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över

verksamheten vid de s.k. stabsmyndigheterna i syfte att förbättra stödet

till effektiviseringen av den statliga verksamheten.

2 Uppdragets bakgrund

Den offentliga verksamheten har byggts ut i snabb takt under

efterkrigstiden. Möjligheterna att tillföra den offentliga sektorn

ytterligare finansiella och personella resurser är nu starkt begränsade.

Det är därför viktigt att öka utbytet av insatta resurser.

För att höja effektiviteten pågår en målmedveten ändring av det sätt på

vilket den statliga verksamheten styrs.

Myndigheterna ges nu ett ökat ansvar för resultaten av verksamheten och

ökade befogenheter att avgöra hur den skall bedrivas. Denna ändring har

åstadkommits genom verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr.

226), genom utveckling av styrningen (prop. 1987/88:150, FiU 30, rskr.

394), genom den nya budgetprocess som föreskrivs med budgetförordningen

(1989:400) och genom en successiv delegering av arbetsgivaruppgifter

(prop. 1984/85:219, AU 1985/86:6, rskr. 48) samt genom annan delegering

och regelförenkling (prop. 1989/90:100 bil. 2 avsnitt 3.5).

En motsvarande utveckling pågår i andra länder (jfr prop. 1989/90:100

bil. 2 avsnitt 3.7).

Det förutsätts att departementen inom sina respektive områden i ökad

utsträckning tar initiativ till åtgärder för att förnya den statliga

verksamheten.

De statliga myndigheterna har på senare år fått ökade möjligheter att

finansiera sitt förnyelsearbete. Sedan år 1987 kan de sålunda få bidrag

från de statliga förnyelsefonderna till större projekt, främst sådana

där nya vägar och metoder för förnyelse prövas. I ramavtalet om löner

1989--1990 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1989-90) har vidare parterna

avsatt 300 milj. kr. för kompetensutveckling. Regeringen har i årets

budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 15 s. 28) begärt medel för att

genomföra dessa åtgärder.

Sedan lång tid lämnar några stabsmyndigheter stöd och service till

regeringen, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna i fråga om bl.a.

effektivisering och annan förnyelse av den statliga verksamheten.

Flertalet av dessa stabsmyndigheter hör till civildepartementet och

inriktar i huvudsak sin verksamhet på att vara ett stöd för regeringen

och andra myndigheter. Till gruppen stabsmyndigheter räknas i första

hand statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens arbetsgivarverk

(SAV), statens löne- och pensionsverk (SPV) samt statens institut för

personalutveckling (SIPU). Förekomsten av myndigheter med stabsuppgifter

har medverkat till att regeringskansliets resurser kunnat begränsas.

Utöver nu nämnda fem stabsmyndigheter finns andra myndigheter och

organisationer som lämnar stöd och service till förvaltningsmyndigheter

och domstolar. Inom t.ex. försvarsdepartementets område arbetar

försvarets civilförvaltning (FCF), försvarets datacentral (FDC) och

försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) med uppgifter som delvis

motsvarar stabsmyndigheternas. Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON)

bistår länsstyrelserna och domstolsverket (DV) har bl.a. till uppgift

att se till att domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Inom

högskolesektorn har utrustningsnämnden för universitet och högskolor

(UUH) vissa uppgifter inom ADB-området som motsvarar statskontorets.

Inom regeringskansliet lämnar vidare regeringskansliets

förvaltningskontor stöd och service till departementen av delvis

likartat slag som stabsmyndigheterna.

Härtill kommer det stöd som olika kommersiella konsultföretag m.m. på

uppdrag lämnar myndigheterna och regeringen.

Stabsmyndigheternas uppgifter och roller präglas av den hittillsvarande

ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan regeringen och

förvaltningsmyndigheterna. När denna ändras, förändras helt naturligt

också förutsättningarna för det centrala stödet till förnyelse- och

utvecklingsarbetet. Dagens myndighetsorganisation för stöd och service

till regeringen och myndigheterna behöver därför ses över med hänsyn

till de nya förutsättningarna. Syftet är att den verksamhet som bedrivs

av främst stabsmyndigheterna skall anpassas så att den blir ett

effektivt stöd i arbetet med att utveckla och förbättra verksamheten.

I årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 2 avsnitt 3.2.2) anger

jag att en översyn planeras av stabsmyndigheterna för att deras

verksamhet skall kunna bli ett effektivt stöd för den

förvaltningspolitiska utvecklingen.

Jag återkommer nu till denna fråga.

3 Utgångspunkter

Målet bör vara att förvaltningsmyndigheterna och regeringen får det stöd

de behöver för att effektivisera den statliga verksamheten under de nya

förutsättningarna.

Förvaltningsmyndigheterna behöver kunna erbjudas ett förstärkt

verksamhetsorienterat stöd på en mängd områden, t.ex. i fråga om

ekonomi- och resultatstyrning, löne- och personalpolitik, användning av

ADB, organisationsutveckling, metoder för produktion av olika slag av

offentliga tjänster och ledningsfrågor. Detta stöd kan lämnas bl.a.

genom konsultinsatser och utbildning samt i form av metodstöd. Särskilt

metodologiskt stöd kan behövas för att göra de fördjupade presentationer

och analyser som ingår i den nya budgetprocessen.

Arbetsgivarbefogenheter delegeras successivt från SAV till

myndigheterna. Syftet härmed är bl.a. att myndigheterna skall kunna

använda sina utökade befogenheter så att personal- och lönepolitiken

aktivt främjar förnyelsearbetet. Myndigheterna behöver kunna erbjudas

ett stärkt stöd för att leva upp till sin nya arbetsgivarroll.

De nya styrmetoderna medför att regeringen behöver ett vidgat och stärkt

stöd av revisionella insatser. Dessa kan avse granskning av

årsredovisningar samt underliggande löpande redovisningar och

resultatredovisningar samt granskning och analys av det fördjupade

underlag som myndigheterna skall lämna vart tredje år. Revisionen

behöver också på uppdrag av regeringen och på eget initiativ kunna

granska effektiviteten i enskilda myndigheters verksamhet och de

sektorsövergripande system och funktioner som finns hos flera

myndigheter. Revisionellt stöd kan också behövas vid t.ex. handläggning

av vissa regeringsärenden.

Stöd behövs också för att vidareutveckla de metoder som regeringen styr

myndigheterna med samt för att vidareutveckla och föra ut riksdagens och

regeringens syn på hur den statliga verksamheten bör effektiviseras.

Regeringen behöver också erbjudas stärkt stöd för att analysera problem

och möjligheter, utforma styrningen för enskilda verksamheter eller

samhällssektorer, ge särskilda direktiv och värdera förslag. Som ett

komplement till myndigheternas egen fördjupade analys behövs dessutom

kvalificerat analysstöd för att utvärdera olika offentliga insatser samt

för att finna nya sätt att nå de avsedda välfärdsmålen. Sådana anlyser

kan vidare behöva göras med ett sektorsövergripande perspektiv. Underlag

i dessa frågor kan lämnas av bl.a. revisionen.

Regeringen behöver information om den statsfinansiella utvecklingen.

Underlaget ges både i form av analys av utfall samt löpande prognoser på

kort och lång sikt. Detta underlag är av stor betydelse för

stabiliseringspolitiska bedömningar av den svenska ekonomin och behöver

successivt utvecklas. En utveckling av det statliga betalningssystemet

och metoderna för kassahållning m.m. som bidrar till en effektivare

resurshushållning behövs också.

4 Närmare synpunkter på olika stabsmyndigheters verksamhet

Statskontoret är för närvarande i första hand ett utrednings- och

utvecklingsorgan åt regeringen. I viss utsträckning och på olika sätt

lämnar statskontoret också stöd direkt till enskilda

förvaltningsmyndigheter. Statskontoret utför även verksamhet på eget

intiativ. Statskontorets roller som stabsorgan till regeringen samt

stödjande och rådgivande organ till myndigheterna har visat sig innebära

principiella och praktiska problem för såväl statskontoret som dess

avnämare. En ny beslutsordning och en ny finansieringsform för

ADB-investeringar håller på att införas. Detta påverkar det stöd som

myndigheterna och regeringen kan behöva på området.

RRV utför bl.a. revision, meddelar föreskrifter i fråga om redovisning,

utvecklar metoder för budgetering och redovisning, lämnar råd och svarar

för utveckling och förvaltning av stora ekonomiadministrativa system.

RRV framställer också riksredovisning, finansstatistik, budgetprognoser

och inkomstberäkningar. Uppgiften att med revision granska andra

myndigheters verksamhet kan i vart fall principiellt vara svår att

förena med vissa av RRV:s övriga uppgifter. Enligt budgetförordningen

skall myndigheterna årligen -- utöver det sedvanliga ekonomiska

bokslutet -- lämna en resultatredovisning och vart tredje år en

fördjupad anslagsframställning. Det är viktigt att redovisnings- och

förvaltningsrevisionen anpassas till de behov av revision som följer av

den nya budgetprocessen och till den förnyelse av den statliga

verksamheten som pågår.

SIPU bedriver utbildnings- och konsultverksamhet för att främja

kompetensutvecklingen i statsförvaltningen. I SIPU ingår statens

institut för ledarskap (Stil) som arbetar med chefsförsörjning och

strategisk ledning. SIPU bedriver också en omfattande internationell

konsultverksamhet. SIPU har även till uppgift att fortlöpande bevaka

behovet av kompetensutveckling i statsförvaltningen och att föreslå

regeringen åtgärder. Utbildnings- och konsultverksamheten

avgiftsfinansieras. När SIPU bildades bestod verksamheten i huvudsak av

en central kursverksamhet till vilken myndigheterna sände deltagare.

Avsikten var då att RRV, statskontoret, SAV och SPV inom sina respektive

områden skulle svara för den sakliga kompetensen i kurserna. Denna

uppdelning har inte fullföljts i praktiken. I dag utgörs en stor del av

SIPU:s verksamhet av utbildnings- och konsultuppdrag som utförs vid

respektive myndighet. För denna verksamhet har SIPU anskaffat egna

resurser för att utveckla kunnande på olika ämnesområden. Samtidigt

bedriver andra stabsmyndigheter utbildnings- och seminarieverksamhet för

att få ut sitt kunnande i praktisk tillämpning.

SAV företräder staten vid centrala förhandlingar om löner och andra

anställningsvillkor för statsanställda samt för andra som har statligt

reglerade tjänster. Förhandlingarna förs på grundval av den statliga

arbetsgivarpolitik som SAV medverkar i att utforma. När en allt större

del av arbetsgivaruppgifterna delegeras, behöver verket i allt högre

grad inrikta sin verksamhet på att lämna stöd till de enskilda

myndigheterna, när de utövar sin arbetsgivarroll. Som ett led i

förnyelsearbetet kan myndigheterna behöva stöd att utveckla

produktivitets- och effektivitetsfrämjande löne- och arbetsformer.

Vidare kan av arbetsgivaren observerade hinder mot förnyelse behöva tas

upp i lokala eller centrala förhandlingar.

Statskontoret, RRV, SAV och SIPU arbetar alla med att utveckla

styrningen av förvaltningen och ge stöd åt myndigheterna och regeringen

i olika faser av den nya budgetprocessen. Behovet av samverkan på detta

område mellan stabsmyndigheterna har blivit alltmer påtagligt. Det har

också i övrigt visat sig vara nödvändigt med ett väl utvecklat samarbete

mellan stabsmyndigheterna, bl.a. för att kunna erbjuda myndigheterna ett

samlat stöd inom flera kompetensområden. En vidareutveckling av den

samordning som inletts är nödvändig.

SPV beslutar om och betalar ut tjänstepension och förmåner från statens

tjänstegrupplivförsäkring. SPV lämnar vidare stöd åt myndigheter genom

att svara för automatisk matrikelföring och genom att förvalta och

tillhandahålla personaladministrativa informationssystem, generella

löneuträkningssystem samt för- och eftersystem till dessa. Verksamheten

avses från budgetåret 1990/91 vara helt avgiftsfinansierad. SPV utför

således i stor utsträckning produktions- och serviceuppgifter åt

anställningsmyndigheterna. De datoriserade löne- och pensionssystemen

anpassas till de avtal som SAV träffar. SPV framställer också visst

analysunderlag till SAV. Förutsättningarna för SPV:s verksamhet kan

påverkas av det ändrade huvudmannaskapet för vissa lärartjänster samt av

pensionsavtal bl.a. för affärsverk och bolag.

RRV och SPV utvecklar, förvaltar och driver stora, generella ekonomi-

resp. personaladministrativa informationssystem. Hos

användarmyndigheterna finns informationsmässiga samband mellan dessa

system och ibland använder en myndighet delar av systemen i en och samma

tekniska miljö. På båda områdena går utvecklingen också mot ökad

användning av för- och eftersystem och i viss mån även lokala system som

särskilt anpassas till en myndighets behov. RRV och SPV behöver då ange

de krav som olika former av lokala system skall tillgodose. Behovet av

samordning blir allt tydligare på dessa områden och åtgärder utöver vad

de två myndigheterna vidtagit behövs.

Med hänsyn till att i vissa avseenden särskilda förutsättningar gäller

för den statliga verksamheten behöver visst gemensamt utvecklingsarbete

bedrivas. Utvecklingsarbetet kan i den del fall avse kompetensområden

som för närvarande är företrädda hos olika stabsmyndigheter.

Utvecklingsarbetet bör inriktas enligt riksdagens och regeringens

intentioner.

Kammarkollegiet bedriver en ganska omfattande avgiftsfinansierad

administrativ serviceverksamhet, bl.a. när det gäller ekonomisk

redovisning, i förhållande till ett stort antal myndigheter. Denna

verksamhet har emellertid endast ett begränsat samband med

kammarkollegiets övriga verksamhet.

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde lämnar FCF och FRI stöd

till myndigheterna. Inriktningen är för närvarande att så långt möjligt

undvika organisatoriska särlösningar för försvaret.

Slutligen kan nämnas att myndigheternas ökade ansvar och befogenheter i

första ledet vilar på myndighetscheferna. Myndighetschefer och även

styrelser behöver tillgång till kvalificerat stöd i lednings- och

utvecklingsfrågor.

Sammantaget innebär de nu redovisade förhållandena att stödverksamheten

bör ses över i syfte att göra den så effektiv som möjligt.

5 Utredningens inriktning

Vid översynen bör prövas hur ett behovsanpassat och kvalificerat stöd

kan erbjudas avnämarna, hur rollkonflikter betingade av olika stödorgans

uppgifter, uppdragsgivare och finansieringsformer kan begränsas, hur

överföring av kompetens och erfarenheter mellan utvecklings-,

revisions-, utrednings-, konsult- och utbildningsverksamhet kan

underlättas och hur en bättre samordning av insatserna skall kunna

uppnås. Sådana styr- och finansieringsformer bör användas som kan

medverka till en effektivare stödverksamhet. Översynen skall omfatta

främst strukturella frågor om stödverksamhetens inriktning, omfattning,

organisation och finansiering.

Utredaren skall också beakta regeringens behov av riksredovisning,

finansstatistik, budgetprognoser och inkomstberäkningar samt annat

underlag för statsfinansiella beräkningar och prognoser. Vidare skall

behovet av fortsatt utvecklingsarbete avseende bl.a. betalnings- och

redovisningssystem beaktas.

Översynen skall gälla verksamheten inom statskontoret, RRV, SAV, SPV och

SIPU samt kammarkollegiets administrativa serviceverksamhet, men kan om

så visar sig nödvändigt också beröra verksamhet vid andra myndigheter.

Varje organisatorisk utformning av stöd- och kontrollverksamheten är

förenad med för- och nackdelar i olika avseenden. En ändrad struktur

medför inte enbart fördelar, utan troligen även vissa nackdelar som inte

är av övergående natur. Detta kan t.ex. gälla uppdelning och överföring

av kompetens och erfarenhet mellan organisationer. Utredaren bör belysa

om uppkommande nackdelar kan begränsas med olika åtgärder.

Mot bakgrund av den analys som utredaren gör och den allmänna inriktning

jag nu har angett, bör utredaren pröva att utforma verksamheten i

huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer för olika områden som jag

anger i det följande.

5.1 Stöd till myndigheterna

Det förhållandet att myndigheter kan behöva stöd är inte ett

tillräckligt skäl att hålla en statlig stödorganisation med

myndighetskaraktär. Åtskilligt av det stöd som myndigheterna behöver kan

nämligen köpas från konsultföretag som finns eller växer fram på

marknaden. Enligt min mening finns främst tre motiv för att

tillhandahålla stöd av olika slag från en särskild statlig

stödorganisation. Det ena är att en sådan kan vara särskilt väl

förtrogen med de regler, metoder, synsätt och förhållningssätt som

gäller i statsförvaltningen men som inte alltid låter sig uttryckas i

bestämmelser som är lätta tillämpa. Det andra motivet är att staten

behöver ha en organisation som kan utföra utvecklingsarbete för den typ

av verksamhet som statliga förvaltningsmyndigheter driver och som

dessutom kan föra ut resultaten i praktisk tillämpning vid

myndighetsinriktat stöd. Det tredje motivet är att marknaden av olika

skäl inte alltid erbjuder det stöd som de statliga myndigheterna

efterfrågar.

Behovet att kunna erbjuda stöd och bedriva utvecklingsarbete som

samtidigt innefattar flera kompetensområden kan, enligt min mening, tala

för att det är önskvärt att hålla samman åtminstone stora delar av den

stödverksamhet som är riktad till myndigheterna. Denna verksamhet skulle

kunna omfatta bl.a. löne- och personalpolitik, ekonomi- och

resultatstyrning, organisationsutveckling, användning av ADB, metoder

för produktion av olika slag av offentliga tjänster, ledningsfrågor samt

förvaltnings- och arbetsrättslig kompetens. För att främja kunskaps- och

erfarenhetsöverföringen kan fördelar finnas i att inom respektive

kompetensområde hålla samman de olika former i vilka stöd kan lämnas,

nämligen utveckling, utredning, konsultverksamhet och utbildning.

Utredaren bör lämna förslag om hur stödet till myndigheterna och

utvecklingsarbete av gemensamt statliga intresse bör finansieras.

I den samlade stödverksamheten ingår förhandlingar avseende

kollektivavtal för statsanställda. Hur beslutsfunktionerna avseende

olika förhandlingsfrågor och förhandlingsfunktioner i övrigt bör

förankras i stödorganisationen bör övervägas särskilt av utredaren.

Förhandlingsverksamheten, liksom den övriga stödverksamheten, bör utgå

från verksamhetsintresset.

En sammanhållen stödorganisation kan bli ganska omfattande. Detta kan

resa särskilda problem i en verksamhet av aktuellt slag. Utredaren kan

därför behöva överväga olika organisatoriska och ledningsmässiga

konstruktioner som gör det möjligt att hålla samman verksamheten och

bedriva den effektivt. Om utredaren finner att det inte är lämpligt

eller möjligt att hålla samman stödverksamheten i en organisation bör en

i ansvarsområden delad organisation föreslås. I så fall skall utredaren

också föreslå erforderliga samordningsåtgärder mellan stödverksamhetens

olika organisationsdelar.

Lokaliseringen av den verksamhet som SPV bedriver skall inte prövas av

utredaren.

Utredaren skall pröva om kammarkollegiets avgiftsfinansierade

administrativa serviceverksamhet bör anknytas till stödverksamheten.

I fråga om de för statsförvaltningen gemensamma personal- och

ekonomiadministrativa systemen bör utredaren lämna förslag om hur

beställar- och leverantörsfunktionerna bör utformas för dessa system.

Vidare bör prövas om och hur ansvaret för utveckling, förvaltning

respektive drift av dessa olika system kan samordnas.

SIPU bedriver i dag verksamhet inom ledarskapsområdet. Utredaren bör

belysa hur kvalificerat stöd till myndighetschefer och styrelser i

lednings- och utvecklingsfrågor fortsättningsvis kan tillgodoses.

Omfattningen och inriktningen av stödverksamheten bör på sikt bestämmas

av efterfrågan. För att få en grund för den initiala inriktningen och

dimensioneringen av stödorganisationen bör utredaren i lämplig form

inhämta bedömningar från avsedda avnämare. Myndigheternas finansiella

förutsättningar att efterfråga stöd bör också belysas av utredaren.

5.2 Stöd till regeringen

Regeringen behöver stöd i för departementen gemensamma frågor om metoder

och former för att styra den statliga verksamheten samt för analyser

m.m. av sektorsövergripande karaktär. Vidare behöver initiativ tas till

utvecklingsinsatser av gemensamt intresse.

Departementen kan behöva stöd i fråga om analys, styrning och

utvärdering av verksamhet som en viss myndighet bedriver eller svarar

för. Dessutom kan stöd behövas för att utarbeta och bedöma alternativ

till aktuell utformning av verksamheten.

I samråd med företrädare för regeringskansliet bör en översiktlig

kartläggning göras av arten och omfattningen av dessa behov av stöd. Mot

bakgrund av vad som därvid framkommer, bör utredaren pröva hur stöd av

gemensam karaktär till regeringen respektive stöd inom ett departements

verksamhetsområde kan erbjudas. Därvid bör utredaren överväga om det bör

organiseras särskilda resurser för att lämna sådant stöd på vissa

områden. Vidare bör prövas om -- och i så fall i vilka avseenden och

former -- resurser inriktade på stöd till myndigheterna också kan

användas för att lämna stöd till regeringen.

Utredaren bör vid utformningen av förslagen beakta att regeringens behov

av underlag för analys av den statsfinansiella utvecklingen kan

tillgodoses. Lämpligheten att samordna här aktuell verksamhet med

likartad eller angränsande verksamhet hos andra myndigheter bör prövas

av utredaren. Riksgäldskommittén har nyligen avlämnat slutbetänkandet

(SOU 1989:95) Riksgäldskontoret -- en finansförvaltning i staten.

Utredaren bör uppmärksamma bl.a. de möjligheter till ändrad fördelning

av vissa arbetsuppgifter mellan RRV och riksgäldskontoret som

riksgäldskommittén har redovisat. Utredaren bör föreslå

finansieringsformer för stödet till regeringen.

5.3 Rätten att besluta föreskrifter

Vissa stabsmyndigheter har för närvarande bemyndigande att utfärda

föreskrifter riktade till statsmyndigheterna. Om det behövs för att

renodla rollerna inom stödorganisationen, kan utredaren pröva om

föreskrifter bör beslutas i ett särskilt eller flera särskilda organ.

Andra organisationer kan ha till uppgift att bevaka behovet av nya eller

ändrade föreskrifter liksom att utforma förslag till föreskrifter.

Utredaren bör ange på vilka områden det är särskilt viktigt att

gemensamma regler finns för statsförvaltningen.

5.4 Revision

Revision på regeringens vägnar av statlig verksamhet bör utföras av en

myndighet under regeringen. Sådan revision är extern i förhållande till

de granskade myndigheterna. I revisionen bör ingå att genomföra löpande

och årlig revision av räkenskaper och förvaltning. Dessutom bör

särskilda granskningar kunna utföras på uppdrag av regeringen och på

revisionens eget initiativ. Utredaren bör belysa i vilken mån

revisionens inriktning och tidsplanering bör anpassas till det nya

ledningssystemet och den nya budgetprocessen. Både metod- och

verksamhetsmässigt kan en bättre samverkan mellan redovisnings- och

förvaltningsrevisionen behövas.

Revisionen måste självfallet vara obunden i förhållande till den

verksamhet som granskas. Starka begränsningar kan därför finnas i fråga

om möjligheterna för den myndighet som skall bedriva revision att också

bedriva annan verksamhet. Utredaren skall pröva hur revisionsmyndigheten

bör avgränsas för att den skall vara obunden i förhållande till den

verksamhet som skall granskas och för att förutsättningar skall finnas

att fortsättningsvis och uthålligt upprätthålla en effektiv revision.

Mot bakgrund av en analys skall utredaren därför föreslå lämplig

organisatorisk anknytning för de verksamheter som för närvarande bedrivs

vid RRV:s ekonomiska avdelning. Utredaren bör översiktligt belysa

revisionens roll i utvecklingen och förnyelsen av den statliga

verksamheten. Utredaren kan vid behov pröva finansieringsformerna för

revisionen.

I samband med verksledningsbeslutet uttalade konstitutionsutskottet (KU

1986/87:29 s. 23) att förslagen med fördjupade anslagsframställningar

och treåriga budgetramar kan medföra att en översyn senare behöver göras

av riksdagsrevisorernas organisation, resurser och samverkan med andra

riksdagsorgan. Mitt uppdrag till utredaren innefattar inte den

granskning av den statliga verksamheten som görs på riksdagens vägnar.

5.6 Försvarsdepartementets område

Några av de myndigheter som har berörts i det föregående lämnar också

inom försvarsdepartementets område stöd till regeringen och

myndigheterna. RRV utför sålunda revision av den verksamhet som

försvarsdepartementets myndigheter bedriver, statskontorets verksamhet

inom ADB-området omfattar delvis även försvaret, SAV har en särskild

förhandlingsdelegation för dessa myndigheter och SPV beräknar och

betalar ut tjänstepensioner för försvarsanställda. Därutöver finns det

ett par myndigheter som är helt inriktade på att ge stöd inom försvarets

område. FCF lämnar sålunda råd om utformning av redovisningssystem,

svarar för koncernredovisning inom för svarsmakten och tillhandahåller

myndigheterna lönesystem. FRI medverkar i rationaliseringsarbete på

uppdrag av regeringen och myndigheter.

På motsvarande sätt som för den civila statsförvaltningen pågår inom

försvarssektorn sedan flera år en utveckling som innebär att

befogenheter delegeras samt att uppföljning och resultatrapporteringen

förbättras. Den verksamhetsmässiga och organisatoriska anpassningen av

stödet till myndigheterna och regeringen har dock inte heller på

försvarets område skett fullt ut. Mot bakgrund av de förslag som lämnas

för främst den civila statsverksamheten, bör utredaren därför även

belysa vilka förändringar som kan behövas på försvarets område.

6 Ramar för utredningens arbete

Utredaren skall presentera ett eller flera förslag som utgår från de

riktlinjer som jag nu har angett. Om utredaren, mot bakgrund av den

analys han gör, anser det lämpligt kan också förslag med annan

inriktning lämnas.

En del av de frågor som utredaren skall behandla belyses i de särskilda

rapporter som statskontoret, RRV och SAV enligt särskilda direktiv från

regeringen nyligen lämnat. Dessa och andra frågor kommer också att

belysas i de fördjupade anslagsframställningar som skall lämnas senast

den 1 september 1990. Utredaren skall ta del av detta material.

En särskild utredare (C 1989:05) tillkallades år 1989 med uppgift att se

över den statliga redovisningsrevisionen. Utredningen behandlar bl.a.

frågor om utvecklingen av redovisningsrevisionen inom ramen för den nya

budgetprocessen. Med hänsyn till de samband som finns mellan de två

utredningsuppdragen bör utredaren hålla kontakt med den tidigare

tillkallade särskilde utredaren.

Utredaren bör bedriva sitt arbete i kontakt med berörda

stabsmyndigheter.

Utredaren bör informera berörda huvudorganisationer samt bereda dem

tillfälle att föra fram synpunkter både vid arbetets början och under

dess gång.

Utredaren skall beakta regeringens allmänna direktiv (dir. 1984:5) till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning. Utredaren skall också beakta regeringens direktiv (dir.

1988:43) till kommittéer och särskilda utredare angående EG-aspekter i

utredningsverksamheten.

Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 maj 1991.

Om utredaren anser det lämpligt, kan delrapporter lämnas.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för civildepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppgift att se över verksamheten vid de s.k.

stabsmyndigheterna i syfte att förbättra stödet till effektiviseringen

av den statliga verksamheten,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Civildepartementet)