Dir. 1990:31

Komplettering av nationalräkenskaperna med miljö- och naturresursräkenskaper

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1990-05-31

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir 1990:31

Beslut vid regeringssammanträde 1990-05-31

Statsrådet Åsbrink anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas för att utreda frågan om hur

nationalräkenskaperna skall kunna kompletteras så att de blir ett bättre

underlag när det gäller att ge miljön en större vikt vid ekonomiska

bedömningar.

Utredaren bör senast den 1 april 1991 redovisa resultaten av sitt

arbete.

Bakgrund

Mänskliga aktiviteter får allt större konsekvenser för natur och miljö.

Därför blir det allt viktigare att inom olika delar av samhället

komplettera ekonomiskt beslutsunderlag med information om vad som händer

med naturen och miljön.

I alla OECD-länder och i stora delar av världen i övrigt används det

internationellt vedertagna nationalräkenskapssystemet (UN System of

National Accounts) som ett av underlagen för att följa och analysera den

ekonomiska utvecklingen och för ekonomisk-politiska åtgärder. Systemet

är för närvarande under översyn inom FN. Samtidigt börjar alltfler

länder, i takt med de växande miljöproblemen, se behov av att i samband

med ekonomisk-politiska beslut i ökad utsträckning kunna beakta även

andra faktorer än de traditionellt ekonomiska som de avspeglas i

nationalräkenskaperna.

Behovet av sådana kompletteringar av nationalräkenskaperna har uttalats

i en rad internationella sammanhang. Både inom FN och OECD pågår studier

i syfte att utarbeta rekommendationer för medlemsländerna. FN har redan

uppmanat medlemsländerna att börja upprätta kompletterande

miljöräkenskaper och under 1991 beräknas FNs rekommendationer för

principerna bakom dessa s.k. "satellite accounts" vara klara.

Syftet med nationalräkenskaperna i deras nuvarande form är inte att mäta

välfärden i ett vidare perspektiv. Inriktningen är att mäta samhällets

produktion, inkomster, m.m. Bruttonationalprodukten (BNP) är således

inget mått på välfärden och är inte heller avsedd att vara det. Dessutom

finns det brister i nationalräkenskaperna även i förhållande till deras

mer begränsade syfte. På senare tid har t.ex. stor uppmärksamhet ägnats

problemen med att mäta produktivitet. Ändå är nationalräkenskaperna i

nuvarande form oumbärliga och bör behållas och utvecklas. Samtidigt

finns det anledning att överväga om nationalräkenskaperna behöver

kompletteras så att de bättre belyser naturresurs- och

miljöförhållandena.

Världskommissionen för miljö och utveckling publicerade våren 1987 sin

slutrapport "Our Common Future", allmänt kallad Brundtland-rapporten

efter kommissionens ordförande, Gro Harlem Brundtland. Ett stort antal

regeringar har ställt sig bakom kommissionens budskap och allmänna

rekommendationer. FN:s generalförsamling tog i december 1987 ett

enhälligt beslut om ett omfattande uppföljningsarbete. I beslutet ingår

en uppmaning till regeringarna att instruera nationella myndigheter att

se till att deras politik, program och budgetar främjar en varaktigt

hållbar utveckling -- "sustainable development". Vidare inbjuds

regeringarna att ta hänsyn till kommissionens rekommendationer vid

utformningen av politik och program.

I debatten utomlands och i Sverige har begreppet "sustainable

development" spelat en stor roll. Innebörden i detta begrepp är att det

ekonomiska och sociala systemet måste byggas så att det är förenligt med

grundläggande ekologiska och naturvetenskapliga principer. En politik

med denna inriktning förutsätter att perspektiven förskjuts så att

miljöaspekter i ökad utsträckning vägs in i de ekonomisk-politiska

besluten.

Det är väsentligt att kunna följa hur de samlade resurserna i samhället,

inkl. miljö- och naturresurser utvecklas. En hållbar utveckling kan

beskrivas som en utveckling där framtida generationer får ta över en

nationalförmögenhet inkl. miljö och naturresurser, som är minst lika

stor som idag.

I nationalräkenskaperna behandlas byggnader och maskiner som produktivt

kapital, vars värde minskar i takt med att det används. Naturresurser

ses däremot inte som produktiva tillgångar och deras utnyttjande

avspeglas inte i nationalräkenskaperna. Ett land kan utvinna alla sina

mineraltillgångar, försämra kvaliteten på sin odlingsbara jord och

förorena vattentillgångar utan att detta påverkar den uppmätta

nationalinkomsten.

Naturresursernas värde ligger bl.a. i deras möjligheter att i framtiden

generera inkomster. Om naturresurserna inte behandlas som produktiva

tillgångar, finns risken att miljöaspekterna inte beaktas i tillräcklig

utsträckning.

I vissa europeiska länder har försök med naturresursräkenskaper

påbörjats. Norge och Frankrike är de länder som utvecklat sina

naturresursräkenskaper längst. Förenta staterna har under 1989 beslutat

att upprätta sådana. Även miljöstatistik upprättas och utvecklas i

alltfler länder.

Runt om i världen pågår forskningsarbete för att utveckla ekonomiska

modeller, som kan använda statistiken för beräkningar av effekter på

miljön av olika åtgärder eller kostnader för miljöåtgärder. Ett växande

antal sådana studier har gjorts de senaste åren. Även i Sverige har ett

antal modeller utvecklats och använts, bl.a. som underlag för

Långtidsutredningen 1990.

I Sverige har statistiska centralbyrån utformat två statistikprogram som

är av intresse i detta sammanhang -- ett om miljövård och ett om fysisk

planering och naturresurshushållning. Statistiska centralbyrån

konstaterar i sitt treårsprogram för miljövården (Statis tik 93) att det

finns ett behov av att utveckla miljöstatistiken samt naturresurs- och

nationalräkenskaperna, bl.a. mot bakgrund av det internationella arbete

som pågår för att följa upp rekommendationerna i Brundtland-rapporten.

Den svenska miljöstatistiken omfattar bl.a. utsläpp, avfall och

återvinning samt tillståndet i miljön. Statistik finns över vissa

naturresurser, t.ex. mark- och vattenanvändning samt tillgångar i skog.

I årets budgetproposition är miljö- och naturresursstatistik ett av de

områden som har prioriterats av regeringen.

En utredning om svenska naturresursräkenskaper gjordes av Miljö- och

naturresurskommittén (SOU 1983:86). Utredningen analyserade ett system

för naturresurs- och miljöräkenskaper samt föreslog bl.a. att viss

försöksverksamhet angående räkenskapssystem skulle genomföras. Någon

sådan försöksverksamhet har emellertid inte kommit till stånd och

regelbundna svenska naturresursräkenskaper har inte upprättats.

Uppdraget

Utredaren skall överväga om det är möjligt och ändamålsenligt att

komplettera nationalräkenskaperna med miljö- och naturresursräkenskaper.

Syftet med räkenskaperna kan vara att registrera förändringar i natur

och miljö i fysiska termer. Det kan också vara att värdera dessa

förändringar i ekonomiska termer. I det senare fallet erbjuder sig

möjligheten att ta fram olika mått för att t.ex. korrigera

bruttonationalprodukten (BNP) med värdet av förändringar i miljö och

naturresurser. Utredaren bör bedöma om det är möjligt och ändamålsenligt

att vid sidan av nu varande BNP-mått redovisa sådana korrigerade mått.

Utredaren bör klarlägga de principiella och praktiska problem som är

förknippade med att komplettera nationalräkenskaperna med miljö- och

naturresursräkenskaper. Utredaren bör redovisa vilka områden

kompletteringen skall omfatta (t.ex. skog, malm, jordbruksmark etc.)

samt vilka områden som bör prioriteras. De överväganden om långsiktig

hushållning med naturresurserna som redovisas i förarbetena till lagen

(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. skall beaktas.

Erfarenheter från andra länder och från de internationella studier som

pågår bör också beaktas.

Utredaren bör vidare undersöka i vilken utsträckning den statistik som

idag produceras är ändamålsenlig för användning i nu aktuellt sammanhang

samt efter samråd med statens naturvårdsverk, plan- och bostadsverket

och andra berörda myndigheter, ge förslag till kompletteringar.

Utredaren bör därutöver föreslå lämpliga organisationsformer för arbetet

med miljö- och naturresursräkenskaper samt värdera de resursinsatser som

krävs för att genomföra förslagen.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredaren bör senast den 1 april 1991 redovisa resultatet av sitt

arbete.

För arbetet bör vidare gälla regeringens direktiv till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning (Dir. 1984:5) samt om beaktande av EG-aspekter (Dir.

1988:43).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för finansdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommitteförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att utreda frågan om miljö- och

naturresursräkenskaper

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för

utredaren skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Finansdepartementet)