Dir. 1990:40

Rådet mot skadliga våldsskildringar

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde den 21 juni 1990

Mitt förslag

Bakgrund

Några utgångspunkter för rådets arbete

Inte bara extremvåldet

Skolans ansvar

Rådets uppgifter

Rådets arbetsformer

Hemställan

Beslut

Dir. 1990:40

Beslut vid regeringssammanträde den 21 juni 1990

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson anför.

Mitt förslag

Rådet mot skadliga våldsskildringar inrättas som ett organ i enlighet

med kommittéförordningen med uppgift att samordna verksamhet mot

skadliga våldsskildringar i rörliga bilder.

Bakgrund

I prop 1989/90:70 presenterade regeringen ett brett åtgärdsprogram för

att minska skadeverkningar av våldsskildringar i rörliga bilder.

Regeringen föreslog bl.a. att ett särskilt råd mot skadliga

våldsskildringar skulle inrättas. Rådets uppgift skulle bli att samordna

olika insatser av statliga och andra myndigheter, organisationer och

näringslivet. Vidare föreslog regeringen att statens biografbyrå skulle

få i uppdrag att ha tillsyn över videogrammarknaden. För detta ändamål

skulle byrån bygga upp en organisation i landet.

Genom beslut den 22 mars 1990 tillkallade chefen för

utbildningsdepartementet en organisationskommitté med uppdrag att

utarbeta förslag till organisation m.m. för det nämnda rådet och för

biografbyråns tillsyn över videogrammarknaden. Kommittén lämnade sina

förslag beträffande rådet den 30 maj 1990.

Riksdagen godkände den 31 maj 1990 i allt väsentligt propositionens

förslag.

Några utgångspunkter för rådets arbete

I stället för censur

Debatten om videovåldet har i stor utsträckning handlat om det s.k.

extremvåldet. Här har en stark opinion växt fram. Föräldrar har slutit

sig samman lokalt och bildat aktionsgrupper, namninsamlingar har

genomförts, föreningar och organisationer har fört upp videovåldet på

sina dagordningar och i många kommuner har mediagrupper tillsatts.

Rådet mot skadliga våldsskildringar har beslutats bl.a. för att gå den

nämnda opinionen till mötes. Regeringen och riksdagen har inte varit

beredda att införa en obligatorisk förhandsgranskning av videogram.

Huvudskälet är att åtgärden inte bedömts som effektiv, eftersom de

flesta extremvåldsfilmer finns på den svarta marknaden. Rådet mot

skadliga våldsskildringar har större möjligheter att -- i ett nära

samarbete med folkrörelser och med skilda lokala grupper -- påverka och

förändra utbudet. Medlen är opinionsbildning, kunskapsutbyte och

information.

I den allmänna debatten har ibland argumentet förts fram att det

centrala med en lagstiftning inte är effektiviteten utan de signaler

den skickar ut om en moralisk uppfattning. Också här kan rådet, med sin

breda satsning på samordning, fylla en funktion. Tillsättningen av rådet

är en markering från samhället att vissa inslag i hittillsvarande

utveckling inte accepteras.

Inte bara extremvåldet

Rådets arbete skall inte enbart avse extremvåldet. Frågan om

våldsskildringar måste ses i perspektivet av hela det utbud av rörliga

bilder som når barn och ungdomar. Här finns t.ex. nyhetssändningarna i

TV och det s.k. underhållningsvåldet. Dessutom håller det snabbt på att

växa upp en ny marknad med olika typer av data- och TV-spel. Även de

utformas ofta med in slag av våld och brutalitet.

Det breda perspektivet innebär att rådet skall följa hela marknaden och

göra bedömningar av hur den utvecklas i dessa hänseenden. Samtidigt

innebär det att rådets arbete i huvudsak skall verka för att barn och

ungdomar själva klarar av att orientera sig i och kritiskt granska det

stora utbudet. Här är det inte minst viktigt att rådet inriktar sig mot

vuxengenerationen. Det finns i dag en kunskapsklyfta mellan ungdomar och

vuxna när det gäller film och video. Samtidigt är det de vuxna som i

nära relationer till de unga främst kan bidra till att bygga upp en

motståndskraft mot våldsskildringar. Rådets arbete bör således i första

hand inriktas mot kunskap och information.

Skolans ansvar

Ansvaret för vad barn ser i sina hem ligger naturligt i första hand på

föräldrarna. Men även skolan har här en viktig roll. Den rörliga bilden

måste ägnas en stor och kvalificerad uppmärksamhet. Den delen av

mediekunskapen måste fogas in i skolans arbete så att alla elever kommer

i kontakt med den. Eleverna måste -- precis som länge har gällt i skolan

beträffande skrivna texter -- uppmuntras att anlägga ett

kritiskt/analytiskt betraktelsesätt även på rörliga bilder.

Det blir en av rådets viktigaste uppgifter att -- i samråd med

framförallt skolöverstyrelsen och Svenska Filminstitutet -- utforma de

åtgärder som här kan vara motiverade.

Rådets uppgifter

o En grundläggande uppgift för rådet är att vara ett samarbetsorgan för

skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, statens biografbyrå,

brottsförebyggande rådet, statens ungdomsråd, arkivet för ljud och bild

och barnmiljörådet. Syftet är att ge ett brett stöd, en uppmuntran och

en konkret hjälp till de organisationer och grupper ute i landet som på

olika sätt arbetar med videovåldsfrågorna. Tyngdpunkten i rådets

samordnande uppgifter skall ligga på information och utbildning.

Rådet skall i sitt arbete prioritera frågan om vilka konkreta åtgärder

som behöver vidtas inom utbildningsväsendet och i lärarutbildningen för

att det förebyggande arbetet skall kunna förbättras. Många av de lärare

som i dag undervisar i dessa frågor behöver ökad kunskap och stöd genom

fortbildning och andra insatser. Rådet skall utarbeta förslag till hur

mediekunskap skall kunna fogas in i skolans arbete på olika nivåer.

o En av rådets viktigaste uppgifter är att följa marknadsutvecklingen

och den tekniska utvecklingen. Rådet skall -- framför allt i samråd med

arkivet för ljud och bild -- göra studier i videogrammens utveckling och

tendenser och också följa den snabba utvecklingen beträffande data- och

TV-spelen.

o Rådet skall också kontinuerligt följa de erfarenheter som massmedie-

och påverkansforskare gör på området. Det är en fördel om rådet därvid

kan sprida populärvetenskaplig information som kan användas av

folkrörelser och olika lokala grupper ute i landet.

o Rådet bör fortlöpande ge utbildningsdepartementet information om sitt

arbete och om de effekter som uppnås till följd av regeringens

åtgärdsprogram. I synnerhet bör rådet följa erfarenheterna av de nya

reglerna för vuxenmedverkan och i det sammanhanget överväga om det är

lämpligt att förändra de nu gällande åldersgränserna eller att införa

nya, t.ex. en 18-årsgräns.

o Den självsanering som inletts inom videobranschen bör uppmuntras.

Rådet bör etablera en nära kontakt med branschen och kontinuerligt

diskutera fortsatta åtgärder för självsanering. I första hand är det med

videodistributörerna rådet skall föra dessa samtal.

o Rådet kan ta initiativ till projekt inom forskning, utbildningsväsende

och föreningsliv. Det kan t.ex. gälla studier av skilda samhällsgruppers

videokonsumtion, lokala projekt med ambition att kartlägga utbudet,

arbete med medieprogram eller kvalitetsinbrytningar på videomarknaden.

Rådets uppgift skall vara att föreslå de projekt som här kan vara

lämpliga.

o De krav som behöver ställas på uppgifter från distributörerna i

samband med att videogram registreras måste övervägas. Den övergripande

målsättningen skall vara att uppgifterna i registret skall kunna fungera

som en sorts varudeklaration för videogram. Biografbyråns

tillsynsorganisation och de som vill följa utbudet på marknaden skall

med hjälp av den kunna få ett begrepp om utvecklingen. Rådet har en

uppgift att medverka i detta arbete.

o Rådet bör slutligen även ha en uppgift att bekämpa otillåtna

våldsskildringar. Den uppgiften vilar främst på polisen och den nya

tillsynsorganisation som skall knytas till statens biografbyrå. Rådet

bör dock ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och även med de

lokala grupper i landet som engagerat sig i frågan. Rådets bidrag i

detta arbete kan bli att ge del av sina erfarenheter av hur videoutbudet

utvecklas.

Rådets arbetsformer

Rådet skall vara ett forum för utbyte av information. Rådet skall även

-- i syfte att bidra till samordningen på området -- diskutera

inriktningen av arbetet med videovåldsfrågorna i de till rådet anknutna

verken och organisationerna. Rådet skall också fatta de grundläggande

besluten om rådsarbetet. För mer löpande ärenden bör det finnas ett

arbetsutskott, med förslagsvis fem ledamöter.

Med hänsyn till bredden i rådets uppdrag -- och till uppdragens delvis

skilda karaktär -- är det naturligt om rådets arbete på basplanet

organiseras i projektgrupper/arbetsgrupper. Det blir då lättare att

uppnå handlingskraft och koncentration. De myndigheter, organisationer

etc som skall medverka i rådets arbete eller kontinuerligt följa det,

bör därför även knytas till grupperna i rådet.

Rådet skall ha god och nära kontakt med olika lokala grupper i landet.

Här finns det skäl att även lyfta fram de insatser som görs i kommunal

regi. Kommunerna har ett viktigt konkret ansvar för skola och

kulturpolitik och de har också huvudansvaret för sociala frågor. Om

rådet skall kunna utgöra en informationsbas för olika lokala grupper är

det viktigt att även personer med kommunal erfarenhet får följa rådets

arbete. Många enskilda kommuner har visat ett stort engagemang mot

videovåldet.

Slutligen är det viktigt att rådet får knyta till sig forskarkunskap,

inte minst för att rådets skilda projekt -- centrala och regionala --

skall kunna sättas in i ett brett kunskapssammanhang och erfarenheterna

av projekten senare kunna tillgodogöras. Det finns också skäl att här

påminna om rådets uppgift att fortlöpande ge lättfattlig information om

de erfarenheter som vinns i forskarvärlden.

Utbildningsdepartementet svarar för rådets sekretariat, lokalförsörjning

och tekniska utrustning samt för övriga kanslikostnader.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen beslutar att inrätta ett råd -- omfattat av

kommittéförordningen (1976:119) -- mot skadliga våldsskildringar om

högst 12 ledamöter med uppgifter av det slag jag ovan angivit och

att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla ledamöter i rådet

att utse en av ledamöterna att vara ordförande samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

rådet.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)