Dir. 1990:43

Särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1990-06-28

Dir. 1990:43

Beslut vid regeringssammanträde 1990-06-28

Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.

1 Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att överväga hur

ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor kan utformas.

2 Bakgrund

Det hör till undantagen att staten tecknar försäkringar för att skydda

sin egendom eller sina anställda. Staten är i stället -- som man har

uttryckt det -- i regel "sin egen assuradör".

Denna princip har kommit till uttryck i förordningen (1954:325) om

försäkring av statens egendom, m.m. Där finns sålunda för vissa fall ett

förbud för statliga myndigheter att teckna eller låta teckna

försäkringar.

Även när det gäller statliga tjänsteresor har staten -- i motsats till

många privata arbets- och uppdragsgivare -- i praktiken valt att avstå

från att teckna några reseförsäkringar i privata bolag. Vid utrikes

tjänsteresor tecknas dock en resgodsförsäkring i varje särskilt fall.

Om en olycka skulle inträffa under resan, är de som reser i statens

tjänst eller annars för statens räkning ändå i viss mån skyddade i

ekonomiskt hänseende. Detta skydd ges i olika former:

-- För statligt anställda liksom för andra finns det således ett

grundläggande skydd vid personskador i lagen (1962:381) om allmän

försäkring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

-- Utöver detta grundläggande skydd omfattas anställda med statligt

reglerad lön av kollektivavtal om ersättning vid personskada (PSA) som

bl.a. ger möjligheter att få ersättning för ideell skada. Dessa frågor

handläggs av statens trygghetsnämnd.

-- Alla statligt anställda har också enligt kollektivavtal eller

författning ett grupplivskydd. De flesta omfattas även av det allmänna

pensionsavtalet.

-- För person- och sakskador som inträffar under tjänsteresor kan

ersättning också utgå enligt rent skadeståndsrättsliga grunder.

Bestämmelser om flygföretags skyldighet att betala skadestånd finns i

luftfartslagen (1957:297) och om järnvägsföretags skyldighet i

järnvägstrafiklagen (1985:192). I sjölagen (1891:35 s. 1) finns

bestämmelser om redares skadeståndsskyldighet.

-- För skador som uppkommer i följd av trafik med motordrivet fordon kan

ersättning utgå enligt trafikskadelagen (1975:1410).

3 Problem

Den 8 maj 1989 störtade ett passagerarplan på flygplatsen i Oskarshamn.

Vid olyckan omkom bland andra tolv personer, som deltog i en tjänsteresa

i tele- och posturedningen (K 1988:02).

Det visade sig att det fanns betydande skillnader i försäkringsskyddet

för de tolv omkomna, låt vara att dessa skillnader till viss del

utjämnades genom regler om avräkningar mellan olika ersättningar. Det

framkom också att den omständigheten att resan hade företagits för

statens räkning medförde att deras efterlevande var sämre ställda än om

det hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn med det där

brukliga försäkringsskyddet.

Med anledning av det inträffade beslöt riksdagen på regeringens förslag

(prop. 1989/90:108, LU39, rskr. 260) att staten ex gratia skall utbetala

500 000 kr till dödsboet efter var och en av de omkomna deltagarna i

tele- och postutredningen.

I propositionen (s. 8) anför kommunikationsministern:

"De skillnader i fråga om försäkringsskyddet som nu i allmänhet

föreligger mellan privata och statliga tjänsteresor är inte

tillfredsställande. Som nämnts tecknar staten redan nu resgodsförsäkring

vid utrikes tjänsteresor. Det skulle därför knappast innebära någon

principiell nyhet om staten tog på sig ett försäkringsansvar för såväl

olycksfalls- som resgodsmoment vid alla tjänsteresor. Jag anser att

möjligheterna till ett sådant utvidgat försäkringsskydd bör

undersökas:"

I sitt betänkande (1989/90:LU39 s. 2) uttalar lagutskottet att nuvarande

ordning är otillfredsställande sedd mot bakgrund av att arbetsgivarna på

den privata arbetsmarknaden regelmässigt tillhandahåller sina anställda

en reseförsäkring. Enligt utskottet är det viktigt att en ändring kommer

till stånd.

Regeringen har vidare i prop. 1989/90:159 föreslagit riksdagen att

staten skall betala ut motsvarande ersättningar till dödsbona efter två

AMU-elever som också omkom vid flygolyckan. Riksdagen har ännu inte

tagit ställning till detta förslag.

Jag delar kommunikationsministerns anförda uppfattning att möjligheterna

för staten att ta på sig ett försäkringsansvar vid tjänsteresor bör

undersökas. En del frågor av praktisk och principiell natur behöver

därvid närmare belysas.

Arbetet bör därför anförtros åt en särskild utredare.

4 Utredningsuppdraget

4.1 Bör staten teckna försäkringar eller själv ta på sig ett motsvarande

ansvar?

Som framgått av min redogörelse, tecknar staten för närvarande vid

tjänsteresor bara resgodsförsäkring vid utrikes resor.

En huvuduppgift för utredaren blir att överväga i vad mån ytterligare

avsteg från principen att staten avstår från att försäkra sig bör göras,

när det gäller tjänsteresor.

Utredaren bör därvid ta kontakt med ett antal försäkringsgivare för att

ta reda på vilka reseförsäkringar som kan erbjudas staten och hur

tecknandet av försäkringarna och premiebetalningarna kan ordnas på

enklaste sätt. Det ankommer däremot inte på utredaren att föreslå någon

viss försäkringsgivare.

Utredaren bör också undersöka alternativet att staten i stället för att

teckna försäkringar i privata bolag själv tar på sig ett

försäkringsansvar för dem som reser i statens tjänst. Ett sådant

åtagande av staten att ersätta skador kan regleras i en författning.

Åtagandet kan också göras i kollektivavtal med berörda fackliga

organisationer.

Lösningen att staten själv tar på sig ett försäkringsansvar torde kräva

en viss ordning för prövning av frågor om ersättning. Utredaren bör

komma med förslag om en sådan ordning och också undersöka om prövningen

kan inordnas i någon redan befintlig ordning för prövning av liknande

ersättningsfrågor.

4.2 Personkategorier?

De som reser i statlig regi kan ha anknytning till staten på flera olika

sätt.

De kan t.ex. vara statligt anställda, vara anställda hos en annan

arbetsgivare men ha statligt reglerad lön, ha uppdrag i någon form av

staten (kommittéledamöter, ledamöter i statliga verkstyrelser och

nämnder) eller genomgå statlig utbildning eller rehabilitering. Det kan

också röra sig om värnpliktiga eller om sådana som är intagna eller

annars berövade sin frihet -- jfr exempelvis vad som gäller enligt 1 §

lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.

Utredaren bör överväga vilka personkategorier som bör omfattas av ett

statligt försäkringsskydd vid resor i statlig regi.

4.3 Likvärdigt försäkringsskydd vid statliga och privata tjänsteresor?

När det gäller den närmare utformningen av ett försäkringsskydd, bör

utgångspunkten vara att den enskildes skydd vid statliga tjänsteresor i

princip bör vara likvärdigt med det skydd som är brukligt vid privata

tjänsteresor.

Utredaren bör undersöka i vilka typer av tjänsteresor utanför den

statliga sektorn som reseförsäkringar förekommer och vilka skador och

andra kostnader som brukar ersättas.

Utredaren bör mot bakgrund av vad som kommer fram vid dessa

undersökningar överväga, om alla statliga tjänsteresor -- oberoende av

om de genomförs med flyg, tåg, bil eller på något annat sätt -- bör

omfattas av försäkringsskyddet eller om bara vissa typer av resor bör

göra det.

Vidare bör utredaren överväga, om såväl personskador som sakskador bör

omfattas och vad som bör ersättas inom varje sådan typ av skada.

4.4 Samordning, kostnadskonsekvenser m .m.

Utredaren bör lämna en redogörelse för hur de ersättningar som kan komma

att betalas ut på grund av ett försäkringsskydd vid statliga

tjänsteresor kommer att samordnas med andra ersättningar som faller ut.

Jag syftar här på t.ex. ersättningar enligt vissa författningar,

kollektivavtal eller från privata försäkringar eller skadestånd enligt

skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404, ändrad senast 1990:153).

Om det visar sig att ett utvidgat statligt åtagande leder till att andra

ersättningsskyldiga slipper ett annars rimligt ekonomiskt ansvar, bör

utredaren undersöka hur detta skall undvikas.

Utredaren bör utförligt analysera de ekonomiska konsekvenserna för

staten av ett försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor. Analysen bör

omfatta båda de alternativ för utformningen av ett försäkringsskydd som

jag tagit upp, det vill säga att staten tecknar försäkringar i privata

bolag, och alternativet att staten själv i någon form tar på sig ett

försäkringsansvar.

5 Uppdragets genomförande

Utredaren bör informera berörda fackliga huvudorganisationer och ge dem

tillfälle att både vid arbetets början och under dess gång föra fram

synpunkter i frågor som rör försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.

Utredaren bör vidare ha kontakter med statens arbetsgivarverk såvitt

avser det statligt lönereglerade området.

Utredaren bör samråda med den särskilda utredning om försäkring av

statlig egendom m.m. som regeringen avser att tillsätta.

Utredaren skall beakta kommittédirektiven till samtliga kommittéer och

särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (Dir.

1984:05) och angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten

(Dir. 1988:43).

Det är angeläget att frågorna kan lösas snabbt. Utredaren bör därför

redovisa sitt uppdrag redan före utgången av februari 1991.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för civildepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:11 9) -- med uppdrag att komma med förslag om hur ett särskild

försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor kan utformas,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

den särskilde utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Civildepartementet)