Dir. 1990:62

Tillkallande av en beredning för att ge förslag till ett nytt betygssystem i grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Allmänna utgångspunkter

Betygsformer

Målrelaterade betyg

Några principiella utgångspunkter

Urval till fortsatta studier

Intagningen till gymnasieskolan

Antagningen till högskolan

Ramar för beredningens arbete

Hemställan

Beslut

Dir 1990:62

Beslut vid regeringssammanträde 1990-10-25.

Statsrådet Persson anför.

Mitt förslag

En expertgrupp har analyserat vilken betydelse betygen har för

undervisningen i grundskolan och gymnasieskolan från pedagogiska

utgångspunkter. Expertgruppen har i september 1990 avlämnat en rapport

(Ds 1990:60) Betygens effekter på undervisningen. Expertgruppen föreslår

att det nuvarande relativa betygssystemet avskaffas. Om betyg skall ges

bör de enligt expertgruppen anknytas till kunskaps- och färdighetsmål i

stället för att jämföra eleverna sinsemellan. Jag föreslår nu att en

särskild beredning tillkallas för att ge förslag till ett nytt

betygssystem i grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala

vuxenutbildningen.

Bakgrund

Under de senaste tjugo åren har flera arbetsgrupper och utredningar

arbetat med betygsfrågan. Sedan 1969 har sådant arbete bedrivits inom

t.ex. skolöverstyrelsen, 1972 års betygsutredning, 1976 års

gymnasieutredning, tillträdesutredningen och expertgruppen för översyn

av den gymnasiala yrkesutbildningen.

Nuvarande betygssystem har utformats främst för att betygen skall kunna

användas för urval till fortsatt utbildning. Den expertgrupp som

tillsattes av regeringen i december 1989 och som i september 1990

redovisat sina överväganden har haft till uppgift att i första hand

granska vilken betydelse betygen har för undervisningen i grundskolan

och gymnasieskolan från pedagogiska utgångspunkter och samtidigt belysa

olika andra funktioner hos betygen.

Skolöverstyrelsen har den 27 augusti 1990 redovisat ett uppdrag om

kompletterande urvalsgrunder vid intagningen till gymnasieskolans

yrkesinriktade och estetisk-praktiska studievägar.

Riksdagen beslutade 1988 om ett nytt urvalssystem till högskolan (prop.

1987/88:109, UbU32, rskr.330). Det nya systemet träder i kraft den 1

juli 1991. Såväl högskoleprovet som försöksverksamheter med alternativa

urvalsmetoder kommer att få ökad betydelse. Betygens hittillsvarande

dominerande roll vid urvalet av studerande tonas därmed ned.

I den pågående försöksverksamheten med treåriga yrkeslinjer som är

uppbyggda av moduler i de s.k. karaktärsämnena, får eleverna i stället

för de traditionella betygen kompetensbevis, som ger information om

vilka moduler eleven har avslutat med godkänt resultat.

Betygen har debatterats flitigt under en längre tid och krav på

förändringar har förts fram i olika sammanhang. Kritik har ofta riktats

mot det relativa betygssystemet. Man har bl. a. menat att detta

betygssystem i första hand inriktar uppmärksamheten på jämförelser

mellan eleverna och inte på elevernas kunskaper och färdigheter.

Riksdagen behandlade hösten 1989 ett stort antal motioner i

betygsfrågan. I betänkandet 1989/90:UbU4 förutsatte utbildningsutskottet

att resultatet av det arbete som nu redovisats av expertgruppen skulle

komma att resultera i ett underlag för politiskt ställningstagande och

att de politiska partierna skulle delta i det fortsatta

beredningsarbetet.

För att det skall vara möjligt att ta ställning till det förslag till

nytt betygssystem som expertgruppen lagt fram utifrån pedagogiska

utgångspunkter är det nödvändigt att en samlad bedömning nu görs av

betygsfrågorna. En beredning bör tillkallas för denna uppgift. I det

följande tar jag upp de frågor beredningen bör behandla.

Jag vill samtidigt anmäla att frågan om hur gymnasieskolan och den

kommunala vuxenutbildningen bör utformas för närvarande bereds inom

utbildningsdepartementet. Det är angeläget att ett ställningstagande i

betygsfrågan kan ske.

Allmänna utgångspunkter

Skolans uppgift är att lägga grunden för och stödja elevernas allsidiga

utveckling mot ökad kunskap och kompetens. Ett betydelsefullt inslag i

denna process är att elevernas faktiska prestationer bedöms. Det finns

ett självklart behov av att eleverna och deras föräldrar får information

om studieresultat m. m. Den information som skolan ger får självfallet

inte begränsas till enbart betyg som ges vid relativt få tillfällen.

Betygen kompletterar här den kontinuerliga informationen till eleverna.

Det är också viktigt att en elev kan dokumentera de förkunskaper som

behövs för fortsatta studier på högre utbildningsnivåer. Lika viktig är

denna funktion för de elever som söker arbete efter skolan och för deras

arbetsgivare. Ett omdöme som visar vilken kunskapsnivå eleven uppnått

underlättar övergången från skola till arbetsliv och innebär fördelar

för både ungdomarna och arbetslivet.

Man bör inte heller bortse från betygens betydelse som positiv stimulans

för eleverna i skolarbetet. Samtidigt bör betygen ses i perspektivet av

att åstadkomma respekt för skolan och skolarbetet och därmed kunna

medverka till att läroplanernas mål om social fostran uppfylls. Detta

innebär att eleverna förbereds för de krav som gäller i vuxenlivet inte

minst på arbetsplatserna och i samhället i övrigt. Både bland elever och

föräldrar finns det också en i grunden positiv inställning till någon

form av betyg.

Jag har nyligen i propositionen 1990/91:18 om ansvaret för skolan lagt

fram förslag till en ny mål- och resultatorienterad styrning av skolan.

Det är nödvändigt att betygsfrågorna sätts in i detta sammanhang.

Betygsfrågorna är direkt knutna till läroplanerna och kursplanerna. I en

skola som styrs mål- och resultatorienterat måste läroplanerna utformas

annorlunda än i en skola som styrs mer av regler och föreskrifter. Ett

betygssystem får inte vara utformat så att det motverkar de mål för

undervisningen som ställs upp i läroplaner och kursplaner.

Betygsformer

Relativa betyg

Nuvarande relativa betygssystem med den femgradiga betygsskalan infördes

under sextiotalet. Systemet utformades främst för att betygen skulle

kunna användas för urval till fortsatt utbildning. För grundskolan

gäller att betyget tre skall vara normalbetyg och att betygen två och

fyra skall vara vanligare än betygen ett och fem. I gymnasieskolan skall

betygen spridas enligt en viss procentuell fördelning på de olika

betygsstegen. Denna fördelning är avsedd att gälla för hela landet

sammantaget. Nivå och spridning i enskilda skolor och klasser skall

avgöras på grundval av hur man bedömer elevgruppens förhållande till

motsvarande elever i hela landet. Den relativa betygsättningen innebär

att det inte finns några definierade krav för de olika betygsstegen. Ett

visst betyg anger endast elevens nivå i relation till övriga elever i

landet.

I gymnasiekurser i komvux ges betyg i en femgradig skala, där högsta

betyget är fem. Någon given procentsats för olika betygsgrader finns

inte.

Som hjälpmedel vid betygsättningen tillhandahåller skolöverstyrelsen

standardprov för grundskolan och centrala prov för gymnasieskolan och

komvux i vissa ämnen. Dessa skall inte i första hand avgöra betygen för

den enskilde eleven utan vara en hjälp för läraren att bedöma klassens

nivå i förhållande till andra klasser. Även om proven ges endast i ett

fåtal ämnen avses de ge lärare även i andra ämnen en uppfattning om

klassens allmänna kunskapsnivå. I stora ämnesgrupper som

orienteringsämnen och praktisk-estetiska ämnen och yrkesämnen saknas

centrala provinstrument.

Skolöverstyrelsen har vid olika tillfällen vidtagit åtgärder för att

förtydliga reglerna för det relativa betygssystemet. Trots dessa

åtgärder råder dock fortfarande en utbredd oklarhet på många håll,

särskilt bland elever och föräldrar, om tolkningen av det relativa

betygssystemet. De relativa betygen har också skapat en grund för

konkurrens och tävlan eleverna emellan, vilket strider mot läroplanens

grundläggande synsätt om solidaritet och samverkan. Detta innebär att de

relativa betygen inte aktivt verkar i läroplanens anda om goda kunskaper

och färdigheter för alla elever.

Målrelaterade betyg

De relativa betygen har ofta kritiserats för att man inte vet vad ett

visst betyg innebär, dvs. att det inte motsvarar en definierad

kunskapsnivå. Målrelaterade betyg skall däremot definitionsmässigt

motsvara vissa kunskaper och färdigheter. Detta är viktigt både när det

gäller kraven för behörighet till fortsatta studier och för fordringarna

inom arbetslivet. Med nuvarande betygssystem kan betygskraven inte

definieras nivåmässigt. En målrelaterad betygsättning skulle däremot

kunna innebära att de elever som uppnått en angiven kunskapsnivå får ett

visst betyg. Av ett målrelaterat betygssystem följer således att tydliga

kravgränser måste ställas upp. Särskilt viktig är härvid definitionen av

en gräns för vad som kan anses som godkänt.

Några principiella utgångspunkter

Beredningen bör utgå från att de relativa betygen skall avskaffas. I

stället bör det finnas andra betyg på grundskolans högstadium, i

gymnasieskolan och i komvux. Betygen skall vara skolans bekräftelse -

riktad till eleverna -- på hur elevens arbete och studieresultat bedöms

i förhållande till vad läroplanerna och kursplanerna föreskriver.

Betygen skall således mer ha funktionen av återföring av erfarenheter

för eleven än utgöra urvalsinstrument för fortsatta studier.

Det är viktigt att arbetet i skolan leder till att eleverna når upp till

en given kompetensnivå i form av kunskaper och färdigheter. För detta

fordras att läraren bedömer hur elevernas kunskaper och färdigheter

förhåller sig till uppställda mål. Beredningen bör utgå från att betygen

skall relateras till sådana mål. I grundskolekurser i komvux finns nu en

form av målrelaterad betygsättning. Beredningen bör ta del av

erfarenheterna av hur detta betygssystem fungerar.

Beredningen bör vidare använda de resultat som den tidigare nämnda

expertgruppen kommit fram till som ett viktigt underlag för sitt arbete.

Beredningen bör också belysa vilka krav den nya styrningen av skolans

arbete vad avser läroplaner och kursplaner ställer på betygssystemet.

Beredningen bör härvid beakta arbetet med att ta fram riktlinjer för

läroplanerna och kursplanerna som nu pågår inom utbildningsdepartementet

och som beräknas slutföras vid årskiftet 1990/91. Beredningen bör också

ta del av erfarenheterna från försöksverksamheten med de treåriga

yrkeslinjerna när det gäller användningen av kompetensbevis för att mäta

elevernas prestationer och inhämtade kunskaper.

Beredningen bör utgå från behovet av en flergradig betygsskala i

huvudsak i enlighet med vad som gäller i dagens betygssystem.

Beredningen bör i det sammanhanget utgå från att en likformig

betygsskala bör tillämpas för samtliga ämnen och kurser i vilka betyg

skall ges i de olika skolformerna.

Urval till fortsatta studier

Betygens jämförbarhet

Jämförbarheten hos de nuvarande relativa betygen upprätthålls bl. a. med

hjälp av de centrala proven. I ett betygssystem som är relaterat till

mål måste denna jämförbarhet i princip upprätthållas genom mål- och

kravbeskrivningar som är så tydliga att de ger läraren ett

tillfredsställande underlag för att avgöra vad som krävs för de olika

betygsvärdena. Även med en sådan styrning kan dock betygens användbarhet

vid urval till fortsatta studier ifrågasättas.

Intagningen till gymnasieskolan

Behovet av urval vid intagningen till gymnasieskolan har under senare år

minskat väsentligt genom utökningen av antalet utbildningsplatser.

Förslagen i prop. 1990/91:18 om ansvaret för skolan innebär bl. a. att

gymnasieskolans dimensionering inte längre skall bestämmas genom

statliga beslut. Kommunerna blir skyldiga att erbjuda sina ungdomar

gymnasieutbildning. Jag förutser ett ytterligare minskat behov av

urvalsförfarande. Trots detta kan det även i framtiden komma att finnas

vissa studievägar i gymnasieskolan där ett urval mellan de sökande måste

ske vid inträdet på studievägen och senare vid ett eventuellt gren-

eller variantval.

Beredningen bör analysera konsekvenserna av ett borttagande av betygen

som urvalsgrund vid intagningen till gymnasieskolan. Det är därvid

väsentligt att finna andra sätt att skilja de sökande åt i en

urvalssituation. Beredningen bör ge förslag till hur urval skulle kunna

ske utan användning av betyg. Beredningen bör också beakta det förslag

till kompletterande urvalsgrunder som skolöverstyrelsen nyligen har

avgivit.

Beredningen bör vidare analysera erfarenheterna inom försöksverksamheten

med de treåriga yrkeslinjerna av användningen av antalet godkända

moduler som grund för urvalet inom studievägarna och överväga om en

sådan modell bör användas generellt i den framtida gymnasieskolan.

Vid urval av sökande till kurser i komvux får inte hänsyn tas till

tidigare betyg. Vid urvalet skall den som har störst behov av

utbildningen ges företräde. Bl. a. skall behovet för sökande som har

kort tidigare utbildning beaktas, liksom behovet för sökande som är

handikappad eller befinner sig i en socialt utsatt situation.

Beredningen bör utnyttja erfarenheterna av det system som tillämpas vid

urval till komvux.

Antagningen till högskolan

Den 1 juli 1991 börjar nya tillträdesregler att gälla i högskolan.

Urvalet till utbildningslinjer kommer att ske på grundval av dels betyg,

dels resultatet på högskoleprovet. Till vissa linjer har regeringen

medgivit möjligheter till användandet av andra urvalskriterier än betyg.

Vid antagningen till de fristående kurserna i högskolan skall betyg,

högskoleprov, arbetslivserfarenhet m.m. beaktas.

Genom de ändrade antagningsregler som nu skall träda i kraft har redan

betygens roll som urvalsinstrument avsevärt minskat i betydelse. En

förändring av betygssystemet i den riktning jag här angett kan innebära

ökade krav på användningen av högskoleprovet och andra urvalsmetoder.

Beredningen bör uppmärksamma vilken betydelse en vidgad användning av

högskoleprovet skulle få för arbetet i gymnasieskolan. Reglerna för

behörighet och urval till högre studier får sedan anpassas till de

förutsättningar, som ges av betygssystemet i underliggande skolformer.

Jag har i denna senare fråga samrått med utbildningsministern. Så snart

förutsättningarna har klarnat avser han att ge universitets-och

högskoleämbetet (UHÄ) i uppdrag att samlat bedöma konsekvenserna t.ex.

när det gället det eventuella behovet av regeländringar och de

förändringar i utformningen av högskoleprovet som kan behöva göras samt

de nya administrativa rutiner som kan bli aktuella för antagningen till

högskolan.

Ramar för beredningens arbete

Beredningen skall samråda med berörda myndigheter och organisationer.

För beredningen gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare (dir. 1984:5) angående utredningsförslagens

inriktning och konsekvenser. Beredningens arbete skall avslutas före

utgången av juni månad 1991.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag ovan anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

skola

att tillkalla en beredning med högst åtta ledamöter -- omfattad av

kommittéförordningen -- med uppdrag att ge förslag till ett nytt

betygssystem i grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala

vuxenutbildningen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

beredningen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m. m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.