Dir. 1990:64

Översyn av verksamheten vid statens råd för byggnadsforskning

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1990-10-25

Mitt förslag

Bakgrund

Utredningsuppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1990:64

Beslut vid regeringssammanträde 1990-10-25

Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Lönnqvist, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda

vissa frågor om verksamheten vid statens råd för byggnadsforskning

(BFR).

Utredaren skalll därvid bl.a.

- överväga nya organisations- och arbetsformer vid rådet,

- pröva uppgiftsfördelningen mellan rådet och plan- och bostadsverket

respektive statens energiverk samt

- föreslå de organisatoriska och andra åtgärder som kan erfordras.

Bakgrund

Statens råd för byggnadsforskning inrättades år 1960 med uppgift att

fördela medel till forskning och utvecklingsarbete (FoU) inom

byggområdet. Fram till mitten av 1970-talet var huvuduppgiften att

stödja teknisk utveckling och rationalisering inom byggbranschen.

Forskningen avsåg ursprungligen främst byggnadsteknik,

konstruktionsteknik samt husbyggnad och anläggningsteknik. En ny fas i

rådets utveckling inleddes år 1975 i samband med det första statliga

energiforskningsprogrammet. År 1978 inleddes en satsning på

samhällsplaneringsforskning med inriktning på kommunal planering. Därmed

vidgades successivt också kretsen av intressenter inom

byggnadsforskningen. Samtidigt kom rådets uppgifter i övrigt att vidgas

utöver vad som gäller för flertalet sektorsforskningsorgan.

Verksamheten finansierades fram till utgången av år 1981 dels genom en

byggforskningsavgift, dels genom anslag över statsbudgeten. Fr.o.m. år

1982 finansieras verksamheten helt genom anslag över statsbudgeten.

Regeringen har i de senaste forskningspropositionerna betonat behovet av

långsiktigt forskningsstöd med statliga sektorsforskningsmedel. I 1990

års forskningsproposition (1989/90:90) betonas det angelägna i att denna

utveckling fortsätter och att de resurser som avsätts till långsiktigt

stöd kan öka. Sektorsorgan med stora resurser bör vidare enligt

regeringen stödja större och bredare projekt där stor frihet lämnas åt

forskarna.

Under 1980-talet har också successivt ökade satsningar gjorts dels på

långsiktig kunskapsuppbyggande forskning inom högskolan, dels på

samverkan och samfinansiering med byggsektorns intressenter i syfte att

öka forskningsvolymen totalt. Av forskningsanslagen från BFR går för

närvarande ca 50 % till universitet och högskolor och ca 20 % till

forskningsinstitut. Ca 30 % av forskningsmedlen står till förfogande för

andra mottagare och berör i stor utsträckning samfinansierade projekt.

BFR har träffat löpande samarbetsavtal med bl.a. ett antal stora

fastighetsförvaltare och med Svenska kommunförbundet samt samarbetar i

projekt med Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond.

Den statligt finansierade sektorsforskningen utgår i första hand från

problem som är identifierade av och relevanta för den berörda

samhällssektorn. Den forskning som får stöd är ofta av tvärvetenskaplig

karaktär. Det förekommer ofta att synpunkter från ett flertal olika

forskningsdiscipliner integreras. Karaktäristiskt för

byggnadsforskningen är också det starka sambandet mellan producent och

konsument av kunskap och mellan FoU-begreppets olika delar - forskning,

utvecklingsarbete, experimentbyggande, dokumentation, information och

erfarenhetsåterföring.

I prop. 1989/90:90 framhålls bl.a. att intressenterna inom sektorn,

byggnadsindustrin och byggmaterialindustrin liksom byggherrar,

förvaltare och kommuner, måste öka sin FoU-verksamhet betydligt och att

intressenterna måste ta ett större ansvar för framför allt den

tillämpade forskningen och utvecklingsarbetet. Mot bakgrund av

övervägandena i forskningspropositionen beslöt riksdagen ge regeringen

till känna vad bostadsutskottet anfört om behovet av ytterligare

överväganden rörande ansvarsfördelningen inom byggnadsforskningen. I

likhet med regeringen anser bostadsutskottet bl.a. att byggbranschen bör

ta ett större ansvar för FoU-verksamheten inom sektorn. Regeringen

föreslås ta upp överläggningar med berörda parter för att diskutera

formerna för ett sådant utökat ansvar vad gäller bl.a. forskningens

finansiering (1989/90:BoU19, rskr. 339).

Med anledning av riksdagens tillkännagivande har överläggningar tagits

upp med intressenterna inom sektorn om hur ansvarsfördelningen och

finansieringen av en utökad byggnadsforskning bör lösas. Därvid kommer

också vissa av de principiella och praktiska problem som är förknippade

med en ändring av ansvarsfördelningen att belysas. Arbetet avses

slutföras i sådan tid att resultatet kan redovisas för riksdagen under

innevarande budgetår.

Byggforsknigens kvalitet och effektivitet beror i hög grad på dess

organisation och arbetsformer. Därför är det rimligt att organisationen

från tid till annan prövas mot bakgrund av nya förutsättningar och

förändringsbehov.

Byggnadsforskningen har tidigare varit föremål för debatt och

utredningar. Från näringslivets sida har intresset riktats mot

verksamhetens inriktning och fördelningen av stödet på olika

FoU-områden. Från statsmakternas sida har uppmärksamheten främst riktats

mot byggnadsforskningens organisation och arbetsformer samt mot

gränsdragningen mellan rådets ansvarsområde och andra forskningsråds.

Vidare har rådets interna organisation och arbetsformer setts över vid

skilda tillfällen. Den senste översynen av byggnadsforskningen

genomfördes år 1982.

1990-talets problem och frågeställningar inom sektorn ställer delvis nya

och ökade krav på de olika aktörer som svarar för FoU-verksamhet,

kunskapsspridning och erfarenhetsåterföring. Kraven på ett väl fugerande

informationsutbyte mellan forskningen och de praktiskt verksamma i

företagen inom sektorn och i kommunerna växer. Spridningen av

forskningsresultaten till beslutsfattare och verksamma inom sektorn

måste förbättras för att forskningen och utvecklingsarbetet skall fylla

sitt syfte, nämligen att förse sektorn med relevant kunskap.

Även om det ligger i sektorsforskningens natur att forskningens

betydelse för samhället är ett avgörande kriterium vid val mellan olika

projekt, måste kraven på en god vetenskaplig kvalitet vidmakthllas och

helst öka. I prop. 1989/90:90 aviserar regeringen översyner av

sektorsorganens besluts- och beredningsformer. Syftet är att dels skapa

en större homogenitet i besluts- och beredningsprocessen och därmed

underlätta för de forskare som söker medel från flera olika organ, dels

förbättra granskningen vad avser projektens vetenskapliga kvalitet. För

sektorsforskningens framtid är det viktigt att höga kvalitetskrav ställs

på de forskningsprojekt som finansieras med dessa medel.

Jag vill i sammanhanget stryka under vikten av uppföljning och

utvärdering av forsknings- och utvecklingsarbetet. Sådan verksamhet

bedrivs vid BFR. Rådets vetenskapliga nämnd inrättades år 1983 och är

direkt underställd rådets styrelse. Till nämndens uppgifter hör att

granska byggnadsforskningens kvalitet, anslagsmottagarens kompetens,

forskningsmiljön, forskarutbildning m.m. Det är förutsatt att sådana

utvärderingar skall redovisas inför nästkommande planeringsperiod.

Samtidigt som kraven på sektorsorganen växer kommer de ekonomiska

ramarna för all offentlig verksamhet under överskådlig tid att vara

starkt begränsade. Varje redan etablerad verksamhet måste fortlöpande

omprövas och rationaliseras. Det gäller givetvis också

forskningsadministrationen vid BFR. Genom att administrationen

rationaliseras och verksamheter samordnas kan ökat utrymme ges bl.a. åt

den egentliga FoU-verksamheten liksom åt den nödvändiga uppföljningen

och utvärderingen av FoU.

På det institutionella området har på senare tid genomförts förändringar

som i vissa delar förändrat förutsättningarna för rådets arbete. Plan-

och botadsverket inrättades år 1988 genom en sammanslagning av statens

planverk och bostadsstyrelsen. Verkets uppgifter omfattar bl.a. frågor

om fysisk planering och hushållning med naturresurser,

bostadsförsörjning och bostdsmarknad, byggande och stadsmiljö.

Tyngdpunkten i verksamheten ligger på utvecklingsarbete på plan- och

byggområdet samt på att förmedla kunskaper och goda erfarenheter.

Verkets och rådets ansvarsområden har därmed delvis kommit att överlappa

varandra. Det är angeläget att de möjligheter till samordning och

samverkan som därmed har uppkommit tas till vara.

BFR har vidare givits väsentliga uppgifter inom ramen för

energiforskningsprogrammet. Enligt riksdagens beslut våren 1990 om ett

nytt treårigt energiforskningsprogram ingår det i statens energiverks

uppgifter att tillsammans med övriga programorgan - bl.a. BFR - samordna

och koordinera genomförandet av olika program och stödformer som anges i

statsmakternas beslut (prop. 1989/90:90 bil. 16, NU25, rskr. 247).

Mot den nu angivna bakgrunden finns det skäl att se över verksamheten

vid statens råd för byggnadsforskning. En särskild utredare bör

tillkallas för denna uppgift. I det följande kommer jag att närmare

redovisa utgångspunkterna för utredarens arbete.

Utredningsuppdraget

BFR har alltsedan sin tillkomst haft en väsentlig betydelse i fråga om

att initiera och stödja FoU-arbete inom byggsektorn. Rådet har sin givna

roll när det gäller att planera och finansiera sådan FoU som motiveras

utifrån sektorns behov av kunskap och kompetens. Det ankommer också på

rådet och dess vetenskapliga nämnd att svara för att den FoU som bedrivs

med stöd från rådet utvärderas och att höga krav på vetenskaplig

kvalitet ställs på den forskning som finansieras med medel från rådet.

Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

ligger byggnadsforskningens huvudsakliga inriktning och omfattning fast

under tiden fram t.o.m. budgetåret 1992/93.

Som jag nyss har redovisat kommer framdeles allt större krav att ställas

på sektorsforskningen. Samtidigt kommer forskningsadministrationen att

behöva effektiviseras och begränsas. Utredaren bör mot bakgrund av en

analys av verksamheten vid BFR överväga nya organisations- och

arbetsformer vid rådet och föreslå de åtgärder av både organisatorisk

och praktisk natur som behövs. Däri ingår att värdera de resursinsatser

som krävs för att rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

En utgångspunkt bör därvid vara att rådets organisation måste minskas

inte oväsentligt i förhållande till i dag. En annan är att en hög

vetenskaplig kvalitet måste säkras i det FoU-arbete som BFR har ansvaret

för. Bl.a. bör prövas om berednings- och beslutsprocessen vid

handläggningen av ärenden kan förenklas och bättre formaliseras.

Utredaren bör också ta ställning till om den nuvarande organisationen av

uppföljningen och utvärderingen av den forskning som stöds av BFR är

ändamålsenlig.

Utredaren bör därutöver förutsättningslöst pröva om uppgiftsfördelningen

mellan BFR och plan- och bostadsverket är ändamålsenlig. Det gäller

t.ex. frågor med anknytning till de senare leden i FoU-kedjan, såsom

frågor av utvecklings- och utredningskaraktär och viss

försöksverksamhet. Vidare bör möjligheterna att åstadkomma en klarare

ansvarsfördelning i fråga om informations- och utbildningsuppgifter

belysas. Om en annan uppgiftsfördelning mellan BFR och verket bedöms

leda till samordningsvinster och en mer ändamålsenlig

uppgiftsfördelning, bör utredaren föreslå lämpliga organisatoriska

former för dessa arbetsuppgifter. Utredaren bör i dessa frågor samråda

med plan- och bostadsverket.

En liknande bedömning bör göras vad gäller samverkan med statens

energiverk inom ramen för energiforskningsprogrammet. Utredaren bör i

dessa frågor samråda med statens energiverk.

Frågan om formerna för ett utökat ansvar från bl.a. byggbranschens sida

vad gäller forskningens finansiering omfattas inte av

utredningsuppdraget. Utredaren bör dock beakta det arbete som för

närvarande görs i syfte att öka bl.a. byggbranschens FoU-insatser.

Utredaren bör också samråda med den utredare som tillkallats för att

utreda forskningen om den offentliga sektorn (dir. 1990:22).

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samarbete med BFR och den

vetenskapliga nämnden vid rådet.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredaren bör senast den 15 februari 1991 redovisa resultatet av sitt

arbete.

För arbetet bör vidare gälla regeringens direktiv till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning (dir. 1984:5).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med uppdrag att utreda vissa frågor om verksamheten vid

statens råd för byggnadsforskning,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för

utredaren skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.