Dir. 1990:66

Tilläggsdirektiv till kommittén (1989:01) om ideell skada

Innehåll

Mitt förslag

Inledning

Det fortsatta utredningsarbetet

Hemställan

Beslut

Dir 1990:66

Beslut vid regeringssammanträde 1990-11-01.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

Kommittén skall överväga en förändring av ersättningsnivån och

regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra

våldsbrott som ger utrymme för inte bara en kompensation för lidandet

utan också hjälp till en förändring av livssituationen.

Inledning

Inom skadeståndsrätten skiljer man mellan ekonomisk och ideell skada.

Med ekonomisk skada avses ekonomiska förluster av olika slag (kostnader,

inkomstförlust, intrång i näringsverksamhet). Ideell skada utgörs av

förluster av icke-ekonomisk natur.

År 1989 tillkallades en utredning (Ju 1989:01) för att se över reglerna

om ersättning för ideell skada i samband med personskada m.m.

Utredningen antog namnet kommittén om ideell skada.

Kommitténs huvuduppgifter är att överväga om den nuvarande

ersättningsnivån bör höjas, vilka ersättningsprinciper som bör tillämpas

och hur normer för att bestämma ersättningen bör fastställas (Dir.

1988:76).

Av betydelse för bedömningen av vad som kan anses utgöra en skälig

ersättning är vilka syften som skall tillgodoses genom ersättningen för

ideell skada. Givetvis kan en sådan skada aldrig kompenseras på ett

fullgott sätt genom ersättning i pengar. Men denna ersättning kan bidra

till att lindra verkningarna av de ideella förlusterna. Enligt

direktiven bör kommittén överväga om det finns skäl att beakta också

förluster av andra livskvaliteter än som ersätts i dag, t.ex. skadans

inverkan på den egna självkänslan.

Enligt direktiven för kommittén bör särskild uppmärksamhet ägnas åt

ersättningen för lidande i samband med sexualbrott e.d. Denna ersättning

har inslag av upprättelse för den kränkande och nesliga behandling som

skadehandlingen har utgjort. Av direktiven följer att kommittén bör

klargöra syftet med ersättningen i dessa fall och ta ställning till om

de ersättningsbelopp som betalas ut för lidande vid sexuella övergrepp

kan anses tillräckligt fylla detta syfte.

Riksdagen har under 1989/90 års riksmöte behandlat frågor som rör

utredningsarbetet. I anledning av en motion i vilken framhålls att högre

skadestånd bör utdömas till kvinnor som utsatts för våldtäkt eller

misshandel, har lagutskottet anfört i huvudsak följande (1989/90:LU25):

"Utskottet vill för sin del framhålla att olika former av sexuellt tvång

är djupt integritetskränkande handlingar och i regel orsakar starkt

psykiskt lidande och obehag hos dem mot vilka brottet förövas. Detsamma

torde många gånger gälla vid misshandelsbrott och särskilt i de fall

kvinnor utsätts för misshandel. De ersättningar som för närvarande utgår

vid sexuella övergrepp och misshandel kan enligt utskottets mening inte

anses utgöra en fullgod kompensation för det lidande och obehag som

brottet medför. I likhet med motionärerna anser utskottet därför att det

är angeläget att de drabbade ges rätt till högre ersättning för lidandet

och detta oavsett om de tillfogas en personskada vid brottet eller ej.

Utskottet kan också dela uppfattningen att i ersättningen bör inrymmas

ekonomiskt stöd för de skadelidande att på olika sätt komma ur den

livssituation de hamnat i på grund av brotten. Som redovisas ovan skall

olika frågor om ersättningsnivån vid bl.a. sexuella övergrepp övervägas

i samband med den pågående översynen av reglerna om ersättning för

ideell skada. Enligt utskottets mening bör emellertid direktiven på

denna punkt förtydligas så att det klart framgår att utredningsarbetet

skall syfta till en höjning av ersättningsnivån som ger utrymme för inte

bara kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av

livssituationen. Med hänsyn till vikten av att ersättningsmöjligheterna

vid sexuella övergrepp och misshandel snarast förbättras vill utskottet

understryka vikten av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt och att

regeringen så snart ske kan framlägger förslag till erforderliga

lagändringar."

Vad lagutskottet sålunda anfört har riksdagen som sin mening gett

regeringen till känna (rskr. 1989/90:853).

Det fortsatta utredningsarbetet

I anledning av vad riksdagen har uttalat bör i fråga om kommitténs

uppdrag, utöver vad som har sagts i 1988 års direktiv, gälla att

kommittén bör överväga en förändring av ersättningsnivån och regelverket

vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott som

ger utrymme för inte bara en kompensation för lidandet utan också hjälp

till en förändring av livssituationen.

Jag förutsätter att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

kompletterar kommitténs uppdrag i enlighet med vad jag har förordat.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.