Dir. 1990:76

Verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1990-12-20

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Beslut

Dir. 1990:76

Beslut vid regeringssammanträde 1990-12-20

Chefen för industridepartementet, statsrådet Molin, anför.

Mitt förslag

Mot bakgrund av vad riksdagens näringsutskott (1988/89:NU22) har anfört

om verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor föreslår jag att en

särskild utredare tillkallas för att utvärdera denna verksamhet, bl.a. i

fråga om gränsdragningen mellan nämndens och Svenska

Hemslöjdsföreningarnas Riksförbunds uppgifter. Utredaren bör vidare

bedöma hur medelsfördelningen till olika verksamheter inom hemslöjden

bör hanteras.

Bakgrund

Nämnden för hemslöjdsfrågor (NFH) inrättades den 1 juli 1981 (prop.

1980/81:87, NU 1980/81:42, rskr. 1980/81:276). Nämnden, som tidigare var

ett rådgivande organ knutet till statens industriverk (SIND), har enligt

sin instruktion (SFS 1988:315) till uppgift att initiera, planera,

samordna och göra insatser för att främja hemslöjd, i den mån sådana

uppgifter inte ankommer på någon annan statlig myndighet. Nämnden skall

också fördela statligt stöd till hemslöjdsfrämjande verksamhet. Nämnden

lämnar årligen bidrag till Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund

(SHR). Industriverket skall svara för nämndens medelsförvaltning och

personaladministration samt lämna nämnden det biträde i övrigt som

behövs för dess verksamhet.

Vid riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen för budgetåret 1989/90

(prop. 1988/89:100 bil. 14) avlämnades en fempartimotion 1988/89:N265. I

motionen sägs bl.a. att nämnden för hemslöjdsfrågor i ökande omfattning

har kommit att agera som "överförmyndare" över den ideella

hemslöjdsorganisationen, varigenom det ofta har gått ut dubbla budskap

om hemslöjden och hemslöjdsrörelsens roll i samhället. Motionärerna

anser att detta har skapat osäkerhet inom och utanför den ideella

hemslöjdsrörelsen, vilket inte har befrämjat en positiv utveckling inom

hemslöjden.

Enligt motionärernas uppfattning borde nämnden avskaffas budgetåret

1989/90 och bidraget till Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund

lämnas direkt till riksförbundet och inte via nämnden. Vidare ansåg

motionärerna att anslaget också borde förstärkas, så att organisationen

på ett kraftfullt sätt kan utveckla svensk slöjd. Statens administration

för hemslöjdens räkning skulle i fortsättningen kunna handhas av

industriverket.

Näringsutskottet anförde med anledning av bl.a. motionen att hemslöjden

utgör ett väsentligt inslag i svenskt kulturliv och har en omfattning

och utbredning som är betydelsefull i ekonomiskt, socialt och

regionalpolitiskt hänseende (1988/90:NU22). Det är viktigt att

hemslöjdsverksamheten fortsätter att utvecklas och aktiveras genom

gemensamma insatser från statens och den ideella hemslöjdsrörelsens

sida. Den nuvarande ordningen med en statlig nämnd som fördelar de

statliga bidragsmedlen kan enligt utskottets mening i vissa fall leda

till svårigheter vid gränsdragningen mellan nämndens uppgifter å ena

sidan och den ideella hemslöjdsrörelsens å den andra.

Utskottet anser att verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor bör

utvärderas bl.a. i fråga om gränsdragningen mellan nämnden och

riksförbundet. Vid denna utvärdering bör bedömas i vilken utsträckning

nämnden skall fördela medel till olika verksamheter inom hemslöjden med

nuvarande detaljgranskning och om medelsfördelningen delvis borde

handhas av riksförbundet.

På uppdrag av regeringen har statskontoret (rapport 1988:43) i juni 1988

redovisat en översyn av finansieringsform och frågan om huvudmannaskap

för länshemslöjdskonsulenterna. Översynen har remissbehandlats.

Beträffande finansieringsformen föreslår statskontoret att

statsbidragets storlek fastställs vid förhandlingar mellan staten och

Landstingsförbundet. Vidare föreslår statskontoret att landstinget utser

huvudman för länshemslöjdskonsulenterna efter samråd med

länsstyrelserna.

Näringsutskottet anser att resultatet av den nu initierade utvärderingen

bör föreligga innan ställning tas till frågan om en ändrad

finansieringsform för hemslöjdskonsulenterna.

I fråga om projektet Hemslöjd i samverkan har utskottet anfört att

projektet bör utformas så att det kan genomföras i positiv samverkan

mellan nämnden och riksförbundet. Under åren 1989 och 1990 har

förhandlingar pågått mellan nämnden och riksförbundet om projektet

Hemslöjd i samverkan. Ett särskilt samverkansbolag har bildats, Svensk

Slöjd AB, i vilket huvuddelen av landets hemslöjdsbutiker avses bli

delägare.

Med hänvisning till vad riksdagen beslutat förordar jag att en särskild

utredare tillkallas med uppdrag att utvärdera verksamheten vid nämnden

för hemslöjdsfrågor.

Uppdraget

Utredningsuppdraget bör ta sin utgångspunkt i vad näringsutskottet

anfört om att verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor bör

utvärderas.

I uppdraget ligger

1. att inventera eventuella svårigheter vid gränsdragningen mellan

nämndens uppgifter och den ideella hemslöjdsrörelsens,

2. att jämföra med förhållandena inom andra samhällssektorer,

3. att undersöka motsvarande förhållanden i andra länder, främst de

nordiska,

4. att ta ställning till om nämnden skall fördela de statliga medlen

till olika verksamheter inom hemslöjden eller om medelsfördelningen helt

eller delvis borde handhas av riksförbundet,

5. att klargöra vilket värde nämnden för hemslöjdsfrågor och de

regionala hemslöjdskonsulenterna tillmäts av medlemmarna, andra

intressenter inom hemslöjdsrörelsen samt berörda myndigheter och

organisationer, och

6. att klargöra vilken roll en statlig nämnd principiellt kan ha för att

utveckla och aktivera verksamheten.

En diskussion bör också föras kring de olika alternativ som skulle kunna

tänkas för statligt stöd till hemslöjden och vilka konsekvenser dessa

skulle föra med sig för främjandet av hemslöjden enligt de riktlinjer

som statsmakterna lagt fast.

Bl.a. bör följande tre alternativa lösningar belysas.

-- Att som nu ha en kombination av centralt och regionalt stöd där

nämnden för hemslöjdsfrågor fördelar medel till olika projekt i landet

och konsulentverksamheten som bekostas av staten och landstingen

gemensamt.

-- Att det statliga stödet till hemslöjden kanaliseras regionalt via

länsstyrelserna.

-- Att det statliga stödet går direkt till riksförbundet.

Utredningsarbetet bör avslutas med en värdering av för- och nackdelar

med olika lösningar.

Resultatet av utredningsarbetet bör redovisas senast den 15 juni 1991.

Utredaren skall beakta vad som sägs i direktiven till statliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning (dir. 1984:5).

Med till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar

chefen för industridepartementet

-- att tillkalla en utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att utvärdera verksamheten vid nämnden för

hemslöjdsfrågor samt

-- att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.