Dir. 1990:78

Sveriges turistråds verksamhet m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1990-12-20

Mitt förslag

Bakgrund

Ändrade förutsättningar för turistrådets verksamhet

Riksrevisionsverket har analyserat turistrådets verksamhet

Marknadsföringen av turism

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1990:78

Beslut vid regeringssammanträde 1990-12-20

Chefen för industridepartementet, statsrådet Molin, anför.

Mitt förslag

Mot bakgrund av de förslag som regeringen lagt fram (regeringens

skrivelse 1990/91:50) angående åtgärder för att stabilisera ekonomin och

begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna samt förslag av

riksrevisionsverket i en rapport (1988:1502) om Sveriges turistråds

verksamhet, mål och organisation, föreslår jag att en särskild utredare

tillkallas. Utredarens uppgift bör vara att förutsättningslöst ompröva

statens roll i Sveriges turistråds verksamhet med bl.a. utgångspunkt i

att näringspolitiken skall inriktas på att främja effektivitet,

strukturomvandling samt att defensiva branschstöd skall avvecklas. Detta

innebär att möjligheterna till alternativ finansiering av delar av

verksamheten skall prövas. Utredaren bör vidare närmare precisera de mål

Sveriges turistråd bör ha i sin fortsatta verksamhet samt de eventuella

organisatoriska följder detta kan medföra. Utredaren bör därvid beakta

turismens regionalpolitiska betydelse. Utredaren bör vidare överväga

huvudmannaformerna i sina förslag till organisation för uppgifterna att

främja turism.

Bakgrund

Sveriges turistråds uppgifter och mål

Stiftelsen Sveriges turistråd bildades år 1976 av staten, Svenska

kommunförbundet och Landstingsförbundet. Stiftelsens huvuduppgift skulle

vara att marknadsföra svensk turism. Samma år inrättades en beredning

för samordning av statens insatser för turism och rekreation, den s.k.

rekreationsberedningen. Verksamheterna samordnades år 1984 inom Sveriges

turistråd (prop. 1983/84:145, KrU22, rskr. 353).

En väsentlig del av beredningens uppgifter skulle i första hand

behandlas av en permanent delegation inom turistrådet. Enligt

turistrådets stadgar skall delegationen bl.a. avgöra frågor om bidrag,

som enligt regeringens föreskrifter skall prövas av denna, och avge

yttranden över arbetsmarknads- och regionalpolitiska stödärenden. Vidare

skall delegationen följa arbetet med utformningen av en strukturplan för

utvecklingen av turism och rekreation. Planen skall dock fastställas av

turistrådets styrelse.

Av stiftarna är det endast staten som finansierar turistrådets

verksamhet. Det statliga anslaget uppgår för budgetåret 1990/91 till 123

milj.kr. Utöver statens finansiering redovisar rådet en beräknad

medfinansiering av ca 45 milj.kr. främst i anledning av gemensamma

marknadsföringsinsatser med näringslivet.

Riksdagen lade år 1984 också fast de allmänna riktlinjerna för turist-

och rekreationspolitikens inriktning och mål. Politiken skall syfta till

att förbättra svensk bytesbalans, uppnå regionala och

sysselsättningsmässiga effekter samt förbättra möjligheterna för breda

folkgrupper till turism och rekreation på fritiden. Arbetet inom

politikområdet inbegriper således åtgärder inom flera sektorer i

samhället. Turistrådet gavs ett ansvar att verka för den av riksdagen

beslutade inriktningen av politiken.

Ändrade förutsättningar för turistrådets verksamhet

Regeringen har i en skrivelse nr 1990/91:50 till riksdagen berett denna

tillfälle att ta del av ett utdrag ur regeringsprotokollet den 26

oktober 1990 avseende sitt åtgärdsprogram för att stabilisera den

svenska ekonomin, förbättra ekonomins funktionssätt och begränsa

tillväxten av de offentliga utgifterna. Förslag som regeringen avser att

ta upp kommer senare att föreläggas riksdagen i ett antal

särpropositioner och i 1991 års budgetproposition. I skrivelsen har

regeringen anmält att turistrådets verksamhet kommer att ses över med

inriktning på att näringens eget engagemang skall öka. I detta

sammanhang skall också klargöras hur de sociala målen i turistpolitiken

skall tillgodoses.

Riksrevisionsverket har analyserat turistrådets verksamhet

Riksrevisionsverket (RRV) har till regeringen i januari 1990 överlämnat

en rapport över sin förvaltningsrevision av Sveriges turistråd. I sin

analys av turistrådets verksamhet har RRV iakttagit två slags

konflikter. Dels orsakar de mål som statsmakterna formulerat för rådet

att det uppkommer oklarhet om vilka intressen rådet skall företräda,

dels orsakar delegationens uppgifter en intressekonflikt mellan

delegationen och turistrådet i övrigt. Delegationen, som utgör en viktig

del av rådets verksamhet, har enligt RRV inte fått tillräckligt utrymme.

De uppgifter som i dag vilar på delegationen bör överföras till rådet

och den permanenta delegationen bör avskaffas.

Turistrådets huvuduppgift bör enligt RRV vara att, med producenternas

intressen som utgångspunkt och utifrån ett nationellt perspektiv, såsom

sektorsorgan främja en ökning av turismen i Sverige. Turistrådet bör

verka för samordning vad gäller såväl produktutveckling och

marknadsföring som uppbyggnad, utveckling och spridning av kunskap. Som

sektorsorgan bör rådet dessutom i ett producentperspektiv bevaka och

främja turistintressen i samhällsplaneringen i stort. Genom att verka

för ökad turism i Sverige främjas en strävan att förbättra svensk

bytesbalans, varför detta delmål kan utgå ur målstrukturen. Vidare anser

RRV att rådets uppgift att förbättra sysselsättningen, stödja regional

utveckling och verka för att förbättra breda folkgruppers möjligheter

till turism och rekreation skapar problem i rådets verksamhet och

primärt bör vara frågor för andra organ.

RRV har vidare inte funnit några fördelar med att huvudmannaskapet för

turistrådet delas mellan staten och Kommun- och Landstingsförbunden.

Eftersom turistrådet verkar på statens uppdrag och finansieras av

staten, anser RRV att staten ensam bör vara huvudman. RRV har funnit att

stiftelseformen som associationsform inte utgör något problem för

turistrådet. Däremot orsakar den vissa insyns- och kontrollproblem från

bl.a. statsmakternas sida. RRV anser att det är lämpligt att i samband

med överväganden om huvudmannaskapet för turistrådet även pröva rådets

associationsform. För att åstadkomma ytterligare renodling av

turistrådet föreslår RRV att marknadskontorens uppgifter klarare

särskiljs från rådets övriga verksamhet, t.ex. genom att

marknadskontoren görs om till resultatenheter inom rådet. RRV föreslår

också att marknadskontoren ges möjlighet att utveckla egen

konsultverksamhet.

RRVs rapport har remissbehandlats tillsammans med ett förslag från

Sveriges turistråd i oktober 1989 om rådets framtida

utlandsorganisation. Elva yttranden har avgetts.

Remissinstanserna delar i huvudsak RRVs bedömning om en renodling av

målen för turistrådets verksamhet, men har olika bedömningar avseende

uppgiften att möjliggöra breda folkgruppers turism och rekreation.

Beträffande delegationens ställning delar huvuddelen av

remissinstanserna RRVs uppfattning. Turistrådet instämmer i RRVs förslag

att delegationen omvandlas till ett styrelsens beredningsorgan och att

dess särskilda beslutskompetens övertas av styrelsen. Det föreligger

dock en reservation av styrelsens vice ordförande, tillika delegationens

ordförande, som anser att turistrådet bör ge de frågor som i nuläget

handläggs av delegationen dels en organisatorisk plattform inom

organisationen, dels personell förstärkning och ökade ekonomiska

resurser.

Riksdagens revisorer har i en skrivelse till riksdagen i december 1990

redogjort för en granskning av hur Sveriges turistråd fullföljer det av

statsmakterna beslutade delmålet att förbättra möjligheterna för breda

folkgrupper till turism och rekreation på fritiden. Revisorerna har

hemställt att riksdagen ger regeringen till känna vad som framkommit i

granskningen.

Marknadsföringen av turism

Det är naturligt att de många aktörerna i turistnäringen kan ha svårt

att organisera en samlad information om utbudet av tjänster till såväl

inhemska som utländska kunder. I de flesta andra med Sverige jämförbara

länder är turistpolitiken så upplagd att staten har ansvaret för

produktionen av information och har en samordnande roll i den aktiva

marknadsföringen av landet i fråga. Det har dock visat sig viktigt att

detta arbete i många fall genomförs i nära samverkan med

branschföretagen och att man låter dessa i största möjliga utsträckning

finansiera verksamheten, eftersom det är de som drar största nytta av

insatserna.

Frågan om finansiering och organisation av marknadsföringsinsatser för

turism i och till Sverige har väckts i olika sammanhang. Jämförelser har

gjorts med bl.a. finansieringen av Sveriges exportråd, som har uppgifter

som är delvis närbesläktade de Sveriges turistråd har att utföra.

Finansieringen av Exportrådets verksamhet sker gemensamt av staten och

näringslivet. Åtagandena är avtalsbundna. Detta synes naturligt eftersom

marknadsföringsinsatser primärt är ett intresse för företagen.

Information om Sverige av allmän art erbjuds av Svenska institutet och

finansieras med statliga medel. Allmän turistinformation om Sverige på

prioriterade marknader i utlandet erbjuds av Sveriges turistråd, men

även av kommuner och landsting och finansieras huvudsakligen med

allmänna medel. Traditionell marknadsföring av turism sker, som nämnts,

i viss utsträckning i samfinansiering med näringslivet. De tre

organisationerna Sveriges exportråd, Sveriges turistråd och Svenska

institutet svarar till en väsentlig del för den Sverigebild som

förmedlas utomlands. Mellan organisationernas ansvarsområden har genom

åren konstaterats en s.k. gråzon i informationsinsatserna samt en

bristande samordning. En ökad samverkan mellan de olika organisationerna

på informationsområdet synes därför böra övervägas.

Uppdraget

Regeringens föreslagna åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

innehåller även riktlinjer avseende översyn av statsfinansierade

verksamheter. Därvid skall prövas vilket engagemang och ansvar som kan

anses motiverat och rimligt att staten tar på sig. Näringspolitikens

generella inriktning skall vara att främja effektivitet och konkurrens

samt skapa incitament för en nödvändig strukturomvandling i

näringslivet. Ett led i en sådan politik är att begränsa eller avveckla

de statliga branschstöd som motverkar en såd an inriktning av politiken.

Staten gör samhälleliga insatser för turistnäringen inom bl.a. områdena

grundutbildning, forskning och kompetensutveckling. Staten har också

engagerat sig i turistnäringen eftersom dess många aktörer inte har

kunnat organisera en samlad information om utbudet av tjänster till

såväl inhemska som utländska kunder. Turistrådets roll har därför

hittills inriktats på att medverka till dels en effektiv

informationsspridning om detta utbud, dels samordning mellan de olika

producenterna av turisttjänsterna. Det har även utvecklats ett statligt

regionalpolitiskt intresse genom turismens betydelse för sysselsättning

och bosättning i särskilt norra Sveriges inland.

Informations- och marknadsföringsinsatser kan behöva göras såväl inom

landet som på de utlandsmarknader där det finns en betydande faktisk

eller potentiell efterfrågan. Ansvaret för finansieringen av dessa

insatser bör utredas. Det är rimligt att organ som är direkt engagerade

i branschen -- främst företag -- tar huvudsakligt ansvar för

finansieringen, vilket inte alltid är fallet för närvarande. Utredaren

bör därför ta upp förhandlingar med företrädare för berörda delar av

näringslivet i syfte att genom långsiktiga avtal eller annan förbindelse

engagera sig i finansiering eller övertagande av sådan verksamhet.

En allmän utgångspunkt för utredarens omprövning av statens roll i

turistrådet bör vara en kartläggning av efterfrågan i turistnäringen av

utrednings-, utvecklings- och samordningsinsatser. Arbetet bör

genomföras i samverkan med berörda företag, organisationer och

samhällsorgan. Därvid bör undersökas om inte delar av den verksam het

som bedrivs i turistrådet i dag bör ske inom ramen för ett annat

huvudmannaskap, vilket kan organiseras av branschens företag.

Utredaren bör lägga fram förslag till lösningar av båda dessa frågor som

grundas på förhandlingar med berörda organisationer och företag.

Även frågan om en ändamålsenlig och effektiv utlandsverksamhet bör

undersökas. En utgångspunkt bör därvid vara att klargöra vilken

prioritering som kan göras mellan olika utlandsmarknader och hur en

sådan kan påverka omfattningen och inriktningen av insatser. Särskild

uppmärksamhet bör härvid ägnas branschens och branschorganisationernas

bedömningar av utlandsorganisationens omfattning. Om utredaren finner

skäl till att det är motiverat med en utlandsorganisation som helt eller

delvis finansieras av staten bör möjligheterna till en utökad samverkan

med Sveriges exportråd, Svenska institutet och utrikesförvaltningen

klarläggas. Även oavsett hur frågan om finansiering löses är en sådan

samverkan ytterst angelägen.

Beträffande verksamhetsmål bör en utgångspunkt för bedömningarna vara

att målen skall formuleras operationellt inom ramen för den övergripande

samhällspolitik som riksdag och regering lagt fast. Detta stöds av såväl

de synpunkter riksdagens revisorer redovisat som de förslag RRV lämnat.

En angelägen fråga att nu få belyst är olika aspekter på den nuvarande

målformuleringen för Sveriges turistråds verksamhet som inbegriper målet

om breda folkgruppers möjligheter till turism och rekreation.

En konsekvens av utredarens bedömningar av verksamhetsmålen bör bli en

prövning av resursbehov och organisation för att fullfölja det

sektorsansvar som turistrådet har i dag. RRV har som sin uppfattning

redovisat behovet av att stärka rådets roll som sektorsorgan för turism.

Utredaren bör redovisa för- och nackdelar med olika organisatoriska

lösningar och därvid lämna förslag till resursbehov och ändrade

organisationsformer. Utredaren bör vid sina överväganden om en annan

ordning inte vara bunden av hittillsvarande organisation eller

uppgiftsfördelning mellan delegationen inom turistrådet och andra

huvudmän.

Utredningsarbetet bör vara avslutat senast den 15 juni 1991.

Med hänsyn till vad riksdagen senare beslutar angående riksdagens

revisorers utredning av turistrådets befattning med de sociala frågorna

kan direktiven för utredningsarbetet senare komma att kompletteras.

Utredaren skall beakta vad som sägs i direktiven till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning (dir. 1984:5) samt direktiven angående beaktande av

EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för industridepartementet

-- att tillkalla en utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att utreda frågor rörande Sveriges turistråds

verksamhet m.m. samt

-- att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.