Dir. 1990:8

Översyn av den centrala myndighetsorganisationen på jordbrukets område m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1990-02-15

Mitt förslag

Bakgrund

Lantbruksstyrelsens verksamhetsområde

Jordbruksnämndens verksamhetsområde m.m.

Pågående utredningar och reformarbete

Utgångspunkter för översynen

Uppdraget

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1990:8

Beslut vid regeringssammanträde 1990-02-15

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att se över

den centrala myndighetsorganisationen på jordbrukets område.

Översynen skall göras mot bakgrund av det reformarbete som pågår på

livsmedelspolitikens område och bl.a. riksdagens beslut om en ny

regional statlig förvaltning (prop. 1988/89:154, BoU 9, rskr. 89).

Bakgrund

Lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd, som är de centrala

förvaltningsmyndigheterna på jordbrukets område, samt skogsstyrelsen

utlokaliserades under 1970-talet från Stockholm till Jönköping. De tre

myndigheterna har sina lokaler förlagda till samma kvarter. I samband

med omlokaliseringen genomfördes en samordning av vissa

servicefunktioner hos myndigheterna. Totalt är för närvarande ca 500

anställda vid de tre myndigheterna, varav ca 220 vid lantbruksstyrelsen

och ca 125 vid statens jordbruksnämnd.

Lantbruksstyrelsens verksamhetsområde

Lantbruksstyrelsen handhar enligt förordningen (1988:854) med

instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna frågor rörande

lantbruket, trädgårdsnäringen, rennäringen, växtskyddet, djurens hälso-

och sjukvård samt djurskyddet, i den mån inte någon annan myndighet har

hand om sådana frågor. Styrelsen är chefsmyndighet för

lantbruksnämnderna, distriktsveterinärorganisationen och statens

lantbrukskemiska laboratorium. Vid dessa myndigheter finns sammanlagt

drygt 1 500 anställda, var av drygt 1 100 vid lantbruksnämnderna.

Lantbruksstyrelsen är även tillsynsmyndighet över bl.a. statens

utsädeskontroll och de lantbrukskemiska stationer vars stadgar styrelsen

fastställt samt har tillsyn över avbytarverksamheten inom jordbruket.

Lantbruksstyrelsen skall särskilt leda de statliga åtgärderna för att

främja utvecklingen av effektiva företag inom jordbruket,

trädgårdsnäringen och rennäringen samt leda och utveckla de statliga

insatserna för skogsbrukets yttre rationalisering. Styrelsen skall

vidare främja produktionsanpassningen inom jordbruket och landsbygdens

utveckling. Styrelsen handhar frågor om miljövård inom jordbruket och

tillhandahåller underlag rörande lantbruket för tillämpningen av plan-

och bygglagen och lagen om hushållning med naturresurser. Vidare skall

styrelsen leda och övervaka bekämpningen av växtskadegörare och

smittsamma husdjurssjukdomar, främja ett gott hälsotillstånd bland

husdjuren och se till att lagstiftningen om djurskydd och om foder

efterlevs. Lantbruksstyrelsen handhar även vissa uppgifter inom

totalförsvaret, bl.a. planläggningen av den s.k. blockorganisationen.

Styrelsen ansvarar slutligen för vissa frågor av administrativ karaktär

vad gäller de regionala fiskenämnderna.

Inom styrelsen finns fyra avdelningar: företagsavdelningen,

växtodlingsavdelningen, veterinär- och husdjursavdelningen samt den

administrativa avdelningen. Dessutom finns en planeringsenhet och en

informationsenhet.

Jordbruksnämndens verksamhetsområde m.m.

Statens jordbruksnämnd handhar, enligt förordningen (1988:856) med

instruktion för statens jordbruksnämnd, pris- och marknadsregleringen på

jordbrukets och fiskets områden samt ansvarar för

beredskapsförberedelser i fråga om livsmedelsförsörjningen m.m. inom

total försvarets civila del.

Nämnden har tillsyn över regleringsföreningarna på jordbrukets och

fiskets områden samt över bl.a. Svenska kontrollanstalten för

mejeriprodukter och ägg och Lantbrukshälsan AB. Jordbruksnämnden skall

särskilt handha pris- och marknadsreglerande verksamhet på jordbrukets

och fiskets områden och därmed sammanhängande frågor om avsättning inom

och utom landet av jordbrukets och fiskets produkter. Vidare handhar

nämnden råvaruprisutjämning för industrier som använder jordbruks- eller

fiskeprodukter. Nämnden har vidare hand om utredningar som hänför sig

till dessa områden.

Jordbruksnämnden har även regelmässigt fått regeringens uppdrag att

efter överläggningar med företrädare för jordbruket/fisket och

konsumenterna dels lämna förslag om prisregleringen för kommande period,

dels lämna förslag om tillämpningen av regleringen under löpande

prisregleringsperiod.

Inom jordbruksnämnden finns tre avdelningar: produkt- och

utredningsavdelningen, avdelningen för frågor om avgiftsuppbörd m.m.

samt administrations- och beredskapsavdelningen. Till nämnden är också

knuten den s.k. konsumentdelegationen och ett beredskapsråd.

Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden vars uppgift är att samordna

kalkyler och utredningar rörande den ekonomiska utvecklingen inom

lantbruket tar också fram underlag för bl.a. de överläggningar som sker

på jordbrukets område. Samarbetsnämnden skall enligt sin instruktion

(SFS 1988:862) särskilt redovisa sammanställningar av uppgifter som

belyser den faktiska och förväntade utvecklingen inom lantbrukssektorn

samt låta verkställa utredningar som behövs för jordbrukspolitiska

överväganden och beslut.

Vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) bedrivs en konsulentverksamhet

med huvuduppgiften att förmedla resultaten från forskning och

försöksverksamheten till berörda myndigheter, näringsorganisationer

m.fl. SLU skall även verka för att uppslag och önskemål från de

verksamma inom de areella näringarna förmedlas till berörda instanser

inom universitetet.

Pågående utredningar och reformarbete

Regeringen konstaterade i prop. 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska

åtgärder, m.m. att den nuvarande livsmedelspolitiken bl.a. kännetecknas

av en låg grad av måluppfyllelse och att den därför utifrån våra egna

nationella mål behöver reformeras. Regeringen bemyndigade därför chefen

för jordbruksdepartementet att tillkalla en parlamentariskt sammansatt

arbetsgrupp med uppdrag att bl.a. utforma förslag till en ny

livsmedelspolitik.

I rapporten (Ds 1989:63) En ny livsmedelspolitik har arbetsgruppen

lämnat sina förslag rörande en reformering av politiken. Förslagen

innebär bl.a. väsentliga förändringar av prisregleringen på jordbrukets

område samt att nya medel bör införas för att nå vissa mål.

Arbetsgruppen föreslår också omställningsåtgärder som berör enskilda

jordbrukare. Det är min avsikt att i april i år föreslå regeringen att

avlämna en proposition om en ny livsmedelspolitik.

Även internationellt pågår ett arbete genom den s.k. Uruguayrundan i

GATT för att öka marknadsanpassningen inom jordbruket och åstadkomma en

fungerande världsmarknad. Arbetet inom GATT har resulterat i en

överenskommelse om frysning av stödet till jordbruket åren 1989 och

1990. Avsikten är att före 1990 års utgång nå en långsiktig

överenskommelse som syftar till att upprätta ett rättvist och

marknadsorienterat handelssystem för jordbruksvaror.

Riksdagen har med anledning av regeringens förslag om en ny regional

statlig förvaltning (prop. 1988/89:154, BoU 4 och 9, rskr. 89) beslutat

att en ny länsstyrelse skall bildas. Den nya länsstyrelsens

ansvarsområde skall bl.a. omfatta den verksamhet som i dag bedrivs vid

flera regionala myndigheter, däribland lantbruksnämnderna. Reformen

träder i kraft den 1 juli 1991. För genomförande av reformen kommer inom

kort att bildas bl.a. en central organisationskommitté.

Med stöd av regeringens bemyndigande har tillkallats en särskild

utredare med uppdrag att se över verksamheten vid Sveriges

lantbruksuniversitet (dir. 1989:31) mot bakgrund av bl.a. det

livsmedelspolitiska reformarbetet. Av direktiven till utredaren framgår

att denne närmare bör granska omfattningen av försöksverksamheten för de

areella näringarna och bedöma vilken verksamhet som kan avvecklas eller

överföras till näringarna eller berörda myndigheter. Vidare skall

utredaren granska hur SLU:s konsulentverksamhet fyller sitt syfte,

undersöka om det ömsesidiga informationsutbytet är effektivt samt

föreslå de förbättringar som är möjliga. En utgångspunkt skall därvid

vara att SLU:s ansvarsområde inte skall vidgas till den rådgivning och

information som i första hand ankommer på sektorsmyndigheterna.

I särskilda direktiv den 14 juli 1988 för lantbruksstyrelsens

anslagsframställning för budgetåren 1990/91--1992/93 anförde regeringen

att styrelsen i sina överväganden rörande verksamhetens inriktning

skulle utgå ifrån en fortsatt prioritering av jordbrukets miljöfrågor,

överskottsproblemen inom jordbruket, utvecklingen av alternativ till den

traditionella odlingen, frågor rörande djurskydd och djurhälsa samt

frågor om landsbygdsutvecklingen.

Lantbruksstyrelsen har med anledning av nämnda direktiv lämnat förslag

beträffande den fortsatta verksamhetens inriktning och omfattning.

Regeringen har i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 11)

föreslagit att gällande treåriga rambudget förlängs med ytterligare ett

år, samtidigt som regeringen tillstyrkte eller biträdde vissa av de

förslag som styrelsen lämnat vad gäller treårsperioden 1990/91--1992/93.

Utgångspunkter för översynen

Livsmedelspolitiken är som framgått av vad jag tidigare har anfört för

närvarande föremål för ett omfattande förändringsarbete både nationellt

och internationellt. Inriktningen mot ökad marknadsanpassning i

jordbruket och färre regleringar kommer att ställa nya krav på de

berörda centrala myndigheterna. En ny livsmedelspolitik medför också

behov av åtgärder för att en omställning skall kunna genomföras på ett

smidigt sätt.

Verksamheten vid de centrala myndigheterna på jordbrukets område kommer

dessutom i ökande utsträckning att präglas av de beslut som fattats vad

gäller miljöåtgärder inom jordbruket, djurskydd och djurmiljö,

utvecklingen av alternativa produktionsformer m.m. samt av beslutet om

en ny regional förvaltning.

Dessa förändringar motiverar enligt min mening att organisationen av

dessa myndigheter nu ses över.

Det är av utomordentligt stor vikt att de åtgärder som vidtas för att

möta de förändringar som angetts väljs med hänsyn tagen till ett så

effektivt resursutnyttjande som möjligt. Det är också väsentligt att

åtgärderna får ett snabbt genomslag på regional och lokal nivå. En

förutsättning för att möta de nya krav som kommer att ställas på berörda

myndigheter vad gäller arbetsuppgifter, genomförande och uppföljning är

en långtgående samordning på central nivå av statens insatser på detta

område. Vissa arbetsuppgifter vid berörda myndigheter är mycket

specifika och behöver inte föranleda någon nämnvärd omprövning , medan

andra kommer att falla bort samtidigt som nya tillkommer. Exempel på

verksamheter som kan falla bort är de som är direkt förknippade med de

regleringar som den livsmedelspolitiska arbetsgruppen föreslagit skall

tas bort. Samtidigt innebär arbetsgruppens förslag att nya uppgifter

tillkommer i samband med olika övergångsåtgärder.

Det kan även finnas områden där myndigheterna i princip arbetar med

samma målsättning men med olika medel. Detta försvårar en överblick av

medlens effektivitet ställd i relation till möjligheterna att uppnå

uppställda mål. En samordning kan därför underlätta en om prövning och

förnyelse av de jordbrukspolitiska medlen. Liksom vid andra

organisationsöversyner av detta slag bör en strävan också vara att

minska de administrativa kostnaderna.

Sammantaget bör utgångspunkten för utredningsarbetet vara att genom en

förutsättningslös omprövning anpassa den statliga administrationen på

ett rationellt och effektivt sätt till de uppgifter som kommer att

behövas efter en avreglering av jordbruksområdet och en renodling av

livsmedelspolitiken. Utredningen bör också redovisa hur administrationen

skall anpassas till de uppgifter som kommer att finnas under en

övergångsperiod när en ny livsmedelspolitik genomförs.

En förändring av livsmedelspolitiken kan även komma att påverka

myndigheter utanför jordbrukssektorn och därmed relationerna mellan

dessa myndigheter och de centrala myndigheterna på jordbrukets område.

Som anförts i regeringens förslag om en ny regional förvaltning (prop.

1988/89:154 s. 22--23) kan också fördelningen av resurser och ansvar

mellan regional och central nivå behöva prövas i detta sammanhang.

Vidare bör prövas huruvida myndigheternas tillsynsansvar vad gäller

olika verksamheter och myndigheter kan avlastas de nuvarande

organisationerna.

I samband med de förslag om en ny livsmedelspolitik som regeringen avser

att lägga fram och de beslut som fattas med anledning härav kan

direktiven komma att behöva preciseras vad gäller

verksamhetsinriktningen såväl centralt som regionalt.

Uppdraget

Jag föreslår mot bakgrund av vad jag har anfört att en särskild utredare

tillkallas med uppdrag att göra en översyn av den centrala

myndighetsorganisationen på jordbrukets område.

Utredaren bör analysera såväl framtida arbetsuppgifter som behovet av

resurser på central myndighetsnivå och mot bakgrund av denna analys

lägga fram förslag till ny organisation av myndighetsstrukturen på

jordbrukets område.

Förslagen bör utformas så att den nya organisationen kan träda i kraft

den 1 juli 1992. Arbetet skall vara avslutat senast den 15 oktober 1990.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med statskontoret och

riksrevisionsverket samt berörda myndigheter och utredningar.

Utredaren bör beakta vad som sägs i direktiven till statliga kommittéer

och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.

1984:5) samt beaktande av EG-aspekter (dir. 1988:43).

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång

informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan

berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller

brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem

tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver fortlöpande

informera berörda myndigheters lokala personalorganisationer och

arbetstagare om sitt arbete.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppgift att göra en översyn av den centrala

myndighetsorganisationen på jordbrukets område m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)