Dir. 1990:86

Översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1990-12-20

Mitt förslag

Nuvarande förhållanden

Trafiksäkerhetsprogrammet

Trafiksäkerhetsmålen

Problem

Trafiksäkerhetsarbetet

Aktuella utredningar

Utredningsuppdraget

Organisation

Vissa specialfrågor

Normbeslut

Övriga frågor

Hemställan

Beslut

Dir. 1990:86

Beslut vid regeringssammanträde 1990-12-20

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Georg Andersson,

anför.

Mitt förslag

En särskild utredare skall tillkallas för att se över det offentliga

trafiksäkerhetsarbetets organisation i syfte att åstadkomma en

effektivare resursanvändning samt öka förutsättningarna att uppnå de av

riksdagen fastställda trafiksäkerhet smålen.

Uppdraget bör vara slutfört senast den 2 september 1991.

Nuvarande förhållanden

Dagens trafiksäkerhetsarbete

Ca 30 myndigheter under ett tiotal departement arbetar med

trafiksäkerhet. Härtill kommer många organisationers och enskildas

frivilligarbete. Av alla dem som arbetar med trafiksäkerhet är det

emellertid endast trafiksäkerhetsverket (TSV) och Nationalföreningen för

trafiksäkerhetens främjande (NTF) som har det som enda uppgift.

Aktiebolaget Svensk Bilprovnings (ASB) verksamhet är i huvudsak inriktad

på trafiksäkerhetskontroller men en allt större insats görs på

miljökontroller.

Enligt en mycket grov uppskattning satsas på det förebyggande

trafiksäkerhetsarbetet i dag minst 3 miljarder kronor. Av detta belopp

svarar ASB för ca 800 milj.kr., polisen ca 900 milj.kr. och TSV ca 600

milj. kr. Fordonsägarna/-förarna svarar genom t.ex. besiktningsavgifter

till ASB resp. körkortsavgifter till TSV för en stor del av kostnaderna

för det förebyggande arbetet. Polisens verksamhet däremot finansieras

genom skatter.

Till det förebyggande trafiksäkerhetsarbetet bidrar även vägverkets

trafiksäkerhetshöjande åtgärder på det statliga vägnätet, statens väg-

och trafikinstituts (VTI) forskningsverksamhet, banverkets satsningar på

järnvägsnätet och försäkringsbranschens, motororganisationernas,

Riksförbundets för trafik- och polioskadade, boverkets m.fl. verksamhet.

I sammanhanget bör även kommunernas och landstingens betydelsefulla

insatser nämnas.

TSV har ett samordningsansvar. För att underlätta detta arbete har

verket ett råd för samordning och planering (trafiksäkerhetsrådet) till

sitt förfogande. I rådet ingår representanter på högsta ledningsnivå

från rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, vägverket,

transportforskningsberedningen, skolöverstyrelsen, landstingsförbundet,

Svenska kommunförbundet och NTF.

Trafiksäkerhetsprogrammet

Till regeringen inlämnar trafiksäkerhetsverket årligen ett

trafiksäkerhetsprogram för den kommande treårsperioden. Programmet avser

att ge en samlad bild av trafiksäkerhetssituationen och de centrala

insatserna i trafiksäkerhetsarbetet. Programmets främsta syfte är att

beskriva vilka åtgärder som måste vidtas för att man skall kunna uppnå

trafiksäkerhetsmålen. I 1990 års program är åtgärderna prioriterade

utifrån samhällsekonomiska kostnader.

Trafiksäkerhetsmålen

De trafiksäkerhetsmål som riksdagen antog år 1982 stadfästes återigen i

1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50, TU 16, rskr. 201 om

trafikpolitiken inför 90-talet). Målen är följande:

-- Det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall fortlöpande

minska.

-- Risken att dödas och skadas i trafiken skall fortlöpande minskas för

alla trafikantkategorier.

-- Risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas i högre grad för

de oskyddade trafikanterna än för de skyddade. Barnens problem skall

särskilt beaktas.

Problem

Trafiksäkerhetssituationen

Under 1950- och 1960-talen ökade antalet olyckor i trafiken markant.

Antalet dödade följde tillväxten av antalet bilar. Därefter minskade

antalet dödade i trafiken och antalet olyckor med personskador. Till

detta bidrog starkt riksdagens beslut att fr.o.m. år 1965 införa

obligatorisk kontrollbesiktning av fordon, det radikala beslutet att gå

över till högertrafik år 1967 och de kraftfulla informationsinsatser

från bl.a. frivilligorganisationerna som gjordes i samband med

omläggningen.

Jag kan konstatera att mycket gjorts på vägtrafiksäkerhetens område

sedan mitten av 1960-talet. Stora resurser har satsats. Vid en

internationell jämförelse ligger Sverige mycket bra till på detta

område. Trots att Sverige internationellt sett har ett gott rykte när

det gäller trafiksäkerhet har de av riksdagen fastställda

trafiksäkerhetsmålen inte uppnåtts.

Samhällets kostnader för vägtrafikolyckor uppgick år 1979 till ca 4,3

miljarder kronor. I beloppet ingår kostnader för produktionsbortfall,

sjukvård, administration och egendomsskador. Därtill kommer det

mänskliga lidande som olyckorna orsakar.

År 1989 omkom 904 personer och skadades ca 60 000 i vägtrafiken.

Motsvarande siffror för år 1988 var 813 dödade och ca 55 000 skadade.

Som framgår av nedanstående diagram är ökningen av antalet dödade sedan

år 1982 19 % (146 personer). En viss förbättring kan dock avläsas under

år 1990.

(Diagram över olycksutvecklingen)

(Diagrammet finns inte med här.)

Den ekonomiska utvecklingen och befolkningsutvecklingen har betydelse

för transporternas utveckling, omfattning och struktur.

Antalet personbilar i trafik uppgick den 1 januari 1980 till 2,87

miljoner. Den 1 januari 1990 fanns 3,58 miljoner personbilar. Under den

senaste tioårsperioden har antalet personbilar således ökat med 25 %.

Ökningen har varit störst under andra hälften av 1980-talet. Det totala

persontransportarbetet med personbil uppgår under år 1990 preliminärt

till ca 83,6 miljarder personkm, vilket motsvarar 76 % av Sveriges

totala persontransportarbete. Persontransporterna har sedan år 1980 ökat

med 20 miljarder personkm eller 22 %.

Enligt statistiska centralbyråns befolkningsprognos år 1989 beräknas

Sveriges befolkning öka till närmare 8,8 miljoner personer fram till

sekelskiftet och till ca 9 miljoner till år 2025. Antalet körkortshavare

kommer därmed också att öka. Antalet körkortshavare i åldersgruppen 65

år och äldre beräknas öka med i genomsnitt 30 000 per år fram till år

2000.

VTI har försökt att prognosticera konsekvenserna för trafiksäkerheten av

den beräknade trafikarbetsutvecklingen fram till år 2000. Av

beräkningarna framgår att antalet dödade i trafiken kommer att öka om

inga särskilda åtgärder vidtas.

Trafiksäkerhetsarbetet

Av ovanstående kan jag konstatera att de åtgärder som hittills satts in

för att uppnå de av riksdagen fastställda målen inte varit tillräckligt

effektiva.

Ett problem i detta sammanhang kan vara att trafiksäkerhetsarbetet är

spritt på många myndigheter och organisationer. Samordningsarbetet är

därför svårt. Trafiksäkerhetsrådets arbete är naturligtvis viktigt. Hur

stor roll rådet spelar för trafiksäkerhetsarbetet är dock oklart.

Under 1980-talet har staten årligen satsat 35--40 milj.kr. på

trafiksäkerhetsinformation. Inom det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet

har t.ex. en stor del av dessa resurser satsats på landsomfattande

kampanjer. Det är troligt att sådana kampanjer inte upplevts som

tillräckligt näraliggande för att få genomslagskraft.

Aktuella utredningar

Trafiksäkerhetsarbetets olika delar ses kontinuerligt över. I detta

sammanhang kan nämnas riksrevisionsverkets rapporter om

trafiksäkerhetsinformationen resp. fordonskontrollen. Vidare kan nämnas

översynen av huvudmannaskapet för bilregistret, länsstyrelsernas nya

roll på trafiksäkerhetsområdet, utredningen om transportrådet, den

föreslagna utredningen om trafikövervakningen samt översynen av

förarutbildningen och körkortsförfattningarna (KK 2000). Dessa

utredningars förslag bör kunna utgöra underlag för en effektivisering av

trafiksäkerhetsarbetet.

Utredningsuppdraget

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att en särskild utredare

bör tillkallas med uppgift att se över det offentliga

trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation. Syftet är att få en

organisatorisk struktur som förbättrar trafiksäkerhetsarbetet och

utnyttjandet av satsade resurser, renodlar olika intressenters ansvar

och ökar medborgarnas engagemang i trafiksäkerhetsarbetet. Den nya

organisatoriska strukturen skall bidra till att utveckla och genomföra

de effektiva och kraftfulla trafiksäkerhetsåtgärder som krävs för att

uppnå de av riksdagen uppställda målen. I uppdraget bör också ingå att

göra en prioritering av olika trafiksäkerhetsinsatser.

Som tidigare nämnts är det många som verkar inom trafiksäkerhetsområdet.

Ambitionen bör vara att minska antalet organ som verkar inom

trafiksäkerhetsområdet och ge dem en klarare ansvarsfördelning. Även om

ambitionen uppnås krävs en kraftfull samordning i framtiden. Utredaren

bör därför särskilt överväga hur samordningen inom

trafiksäkerhetsområdet skall utformas för att undvika dubbelarbete och

få till stånd ett bättre utbyte av insatta resurser. En annan viktig

fråga är uppföljningen av vidtagna åtgärders effekter.

Organisation

Den gynnsamma utvecklingen på trafiksäkerhetens område som följde av

riksdagens beslut i mitten av 1960-talet har stagnerat. Ett skäl till

detta kan vara att dagens trafiksäkerhetsarbete är organiserat efter

förutsättningar som inte längre är relevanta. De av riksdagen

fastställda målen kan därför inte nås med nuvarande organisation.

Utredaren skall mot denna bakgrund se över dagens organisation av det

offentliga trafiksäkerhetsarbetet på såväl central som regional/lokal

nivå. Inriktningen skall vara att skapa en stark och rationell

organisation som ser till helheten i trafiksäkerhetsarbetet och som kan

göra avvägningar mellan och beakta de olika verksamhetsområdena

trafikant, fordon och trafikmiljö. En utgångspunkt bör vara att den

centrala nivåns uppgifter koncentreras till samordning, utveckling och

uppföljning. Verksamheten på den regionala/lokala nivån bör samtidigt

stärkas och breddas.

Utredaren bör pröva möjligheten att minska antalet organ inom den

offentliga trafiksäkerhetssektorn. Utredaren skall föreslå vilka av TSVs

nuvarande uppgifter som kan föras över till andra organ eller helt

avvecklas. Härvid bör beaktas de problem som kan finnas med att ha

tillsyn och operativ verksamhet i en organisation. I översynen skall

även ingå att undersöka vilka möjligheter det finns att stärka det

politiska inflytandet över samordningen av trafiksäkerhetsarbetet och de

övergripande besluten.

Utredaren skall lämna förslag till prioritering mellan olika slag av

trafiksäkerhetsinsatser. Som underlag till förslagen bör utredaren dels

kartlägga de insatser som sker inom olika delar av samhället, dels

identifiera i vilken omfattning olyckor hänför sig till områdena

trafikant, fordon och trafikmiljö.

En rationell organisation är en viktig förutsättning för ett effektivt

trafiksäkerhetsarbete. Det räcker dock inte med detta.

Trafiksäkerhetsarbete handlar i stor utsträckning också om att skapa

goda förutsättningar för att kunna vidta angelägna

trafiksäkerhetsåtgärder. Därvid är den folkliga förankringen ytterst

viktig för att få acceptans för vissa nödvändiga åtgärder som annars

skulle kunna upplevas som begränsningar av den personliga friheten.

Utredaren skall därför lämna förslag om hur samhället på ett bättre sätt

kan tillgodogöra sig frivilligorganisationernas insatser i

trafiksäkerhetsarbetet. Utredaren skall vidare föreslå de förändringar

som behöver göras för att åstadkomma den eftersträvade rationaliseringen

och effektiviseringen.

Att vissa trafiksäkerhetsfrågor ännu inte är färdigutredda samt att

regeringens förslag om transportrådet (TPR) inte är klara i alla dess

detaljer gör det nödvändigt att utredaren håller sig underrättad om

vilka organisatoriska förändringar som en nedläggning av TPR föranleder.

Vissa specialfrågor

Fordonskontroll och förarprov

Enligt dagens system skall förarprov avläggas inför en tjänsteman hos

TSV eller befattningshavare vid försvarsmakten som har förordnats att

förrätta förarprov. Även vissa lärare i gymnasieskolan får förrätta

förarprov.

Fordons trafiksäkerhet kontrolleras i dag av behörig tjänsteman hos ASB,

TSV och polisen. Hos ASB, som även gör föreskriven miljökontroll, sker

kontrollen efter inställelse, medan TSV och polisen kontrollerar fordon

"på väg".

Förar- och fordonsprövaruppgifterna är i dag, i de delar de utförs av

TSV, samlade inom verkets regionala organisation. Utredaren bör i sitt

arbete undersöka möjligheterna att samordna alla förar- och

fordonsprövaruppgifter i en gemensam organisation. Utredaren skall

således föreslå lämpligt huvudmannaskap för fordonskontrollen och

förarproven.

I prop. 1989/90:155 om förnyelse av polisen aviseras att en särskild

utredare skall tillkallas för att se över vissa

trafikövervakningsfrågor, bl.a. vilken myndighet polisen skall samarbeta

med när det gäller kontroll av fordon på väg samt hur denna samverkan

skall utformas. Den särskilde utredaren för översynen av

trafiksäkerhetsarbetet bör därför samråda med den särskilde utredaren

för trafikövervakningsfrågor.

Normbeslut

Enligt gällande bestämmelser kan TSVs normbeslut i allmänhet överklagas

till regeringen. Ett exempel som kan nämnas i sammanhanget är TSVs

beslut enligt 64 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) om högsta tillåtna

hastighet.

I augusti 1989 beslöt TSV, av miljöskäl, att på ca 60 mil av landets

motorvägar sänka högsta tillåtna hastighet från 110 km/tim. till 90

km/tim. Detta beslut innebar att ett orimligt stort antal enskilda

personer överklagade verkets beslut. Bl.a. mot denna bakgrund bör

utredaren se över rätten att överklaga. Utredaren bör härvid i första

hand inrikta sig på övergripande normbeslut och överväga om

överklaganderätten i dessa fall bör tas bort.

Övriga frågor

Utredaren är oförhindrad att ta upp även andra frågor som har anknytning

till dem som har nämnts i det föregående.

I sitt arbete skall utredaren i den utsträckning det kan ha betydelse

för ställningstagandena göra en internationell jämförelse såväl med

avseende på Norden som andra länder. Därvid skall också EG-aspekten i

utredningsverksamheten (dir. 1988:43) beaktas.

De ekonomiska konsekvenserna av föreslagna åtgärder skall belysas. En

utgångspunkt skall härvid vara en reducering av

administrationskostnaderna med 10 % enligt regeringens skrivelse

1990/91:50.

Utredningsuppdraget bör bedrivas i samarbete med de myndigheter och

organisationer som arbetar med eller berörs av vägtrafiksäkerhetsarbete.

Utredaren bör kunna biträdas i sitt arbete av statskontoret och

riksrevisionsverket.

Utredaren bör redovisa de anslagstekniska förändringar som förslagen

innebär.

Uppdraget skall redovisas senast den 2 september 1991.

Utredaren skall beakta vad som anförts i direktiven (dir. 1984:5) till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Beträffande frågor som berör förhållandet mellan staten som arbetsgivare

och anställda med statligt reglerade löner bör utredaren vid arbetets

påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda

huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central

arbetstagarorganisation med vilka staten har eller brukar ha avtal om

löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att

framföra synpunkter.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppgift att utreda tidigare redovisade inriktning och

organisation av det offentliga trafiksäkerhetsarbetet samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare samt annat biträde åt

utredningen.

Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns

anslag A 2. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller