Dir. 1991:111

Utredning om clearingverksamhet och kontosystem

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-12-12

Mitt förslag

Hemställan

Beslut

Dir 1991:111

Beslut vid regeringssammanträde 1991-12-12

Statsrådet Lundgren anför efter samråd med statsrådet Hellsvik.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en

översyn av clearing samt betalning och leverans på värdepappersmarkna den. Översynen bör även omfatta kontobaserade system för värdepappers registrering. Utredaren bör lägga fram förslag på sådana lagändringar

och andra åtgärder som han finner nödvändiga för att clearing samt

betalning och leverans i Sverige skall ske på ett effektivt och säkert

sätt samt uppfylla internationella rekommendationer.

1 Bakgrund

En fungerande värdepappersmarknad är uppbyggd kring olika funktioner som

alla är beroende av varandra. Genom information om värdepapper och

emittenter får köpare och säljare underlag för sina investeringsbeslut.

Information kan spridas på många olika sätt, t.ex. på en marknadsplats

där köpare och säljare är fysiskt närvarande eller genom ett

elektroniskt informationssystem. Själva avslutet vid en affär kan

exempelvis ske på ett börsgolv eller genom ett elektroniskt

handelssystem eller per telefon. Efter avslutet skall parternas

förpliktelser räknas ut, och värdepapperen skall betalas och levereras.

Såväl betalning som leverans kan ske genom fysiskt överlämnande av

kontanter resp. värdepapper. Betalningen kan också ske genom överföring

mellan konton, t.ex. hos en bank, och leveransen fullgöras genom

registrering på köparens värdepapperskonto i ett datoriserat

värdepapperssystem.

Värdepappersmarknadskommittén har i sitt betänkande (SOU 1989:72)

Värdepappersmarknaden i framtiden utförligt beskrivit och analyserat

informations- och handelsfunktionerna på värdepappersmarknaden, med

särskild tonvikt på aktiemarknaden. Betänkandet har remissbehandlats.

Kommitténs förslag har resulterat i insiderlagen (1990:1342) som trädde

i kraft den 1 februari 1991 samt i lagen (1991:980) om handel med

finansiella instrument och i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

vilka trädde i kraft den 1 augusti 1991. De två sistnämnda lagarna

innehåller handelsregler för fondpapper och andra finansiella instrument

resp. regler för fondkommissionärer och andra aktörer på värdepappers marknaden. Kommitténs förslag till ny börslagstiftning m.m. är för

närvarande föremål för beredning.

Frågan om uträkning av parternas förpliktelser samt betalning och

leverans har i kommitténs betänkande i huvudsak behandlats med avseende

på derivatmarknaden, dvs. marknaden för handel med optioner och

terminer.

Vissa frågor avseende clearing samt betalning och leverans har be handlats i prop. 1988/89:152 om kontobaserat aktiesystem och i prop.

1990/91:106 om kontobaserat penningmarknadssystem.

2 Allmänt om clearingverksamhet

2.1 Termer och definitioner

Clearing innebär enligt vanligt språkbruk avräkning eller kvittning av

ömsesidiga fordringar, t.ex. mellan stater på grund av handelsavtal

eller mellan banker. I det senare fallet sker clearingen i regel hos en

tredje part som tillhandahåller ett clearingsystem. Clearing mellan de

svenska affärsbankerna sker dagligen i riksbanken genom

bokföringsmässiga överföringar av medel mellan konton som varje bank

håller i riksbanken.

Begreppet clearing har i Sverige fått omfatta såväl uträkning av parters

förpliktelser som betalning och leverans. I internationellt språkbruk

används termen clearing, eller clearance, när man avser själva

uträkningen hos clearinginstitutet av vilka förpliktelser och fordringar

parterna har mot varandra. En part kan ha förpliktelser mot flera

motparter och att räkna ut den partens "nettoförpliktelse" kallas

internationellt vanligen netting, på svenska utjämning eller nettning.

Den faktiska betalningen kallas internationellt settlement. Det vi i

Sverige har betecknat clearing motsvaras således internationellt av

uttrycket "clearing and settlement". I den nordiska rapporten om

börssamarbete i Norden (se avsnitt 4) kallas clearing and settlement för

"clearing og afvikling".

Den uppenbara risken för missförstånd och den pågående inter nationaliseringen talar för ett språkbruk i Sverige som är mer förenligt

med de internationella begreppen. Ordet clearing bör därför inte

användas som beteckning för betalning och leverans. Sistnämnda

verksamhet kan lämpligen benämnas avveckling eller betalning och

leverans.

2.2 Olika former av clearingverksamhet

Clearingverksamhet definieras i lagen om handel med finansiella

instrument som verksamhet vid handel med finansiella instrument som går

ut på att räkna ut parternas förpliktelser att betala och leverera eller

att garantera att dessa förpliktelser fullgörs. En clearingorganisation

definieras i samma lag som den som bedriver clearingverksamhet.

På värdepappersmarknaden förekommer olika former av clearingverksamhet;

från den enklaste, nämligen registerhållning och uträkning av parternas

förpliktelser, till centralisering av leveransen av värdepapper och i

vissa fall även av betalningen.

Det är vanligt att clearingverksamhet omfattar nettning, eller utjäm ning, vilket innebär att varje aktör får en nettofordran och en

nettoskuld. Om fordran avser likvida medel så avser skulden värdepapper

och vice versa. Utjämningen reducerar antalet transaktioner vilket i sin

tur minskar behovet av likviditetsreserv och innehav av värdepapper.

Därmed kan både risker och kostnader minska. Clearingverksamhet med

utjämning innebär inte nödvändigtvis att en clearingorganisation svarar

för betalning och leverans, utan detta moment kan genomföras direkt

mellan parterna.

Clearingverksamhet som inte omfattar avveckling utgör ett administrativt

förfarande som inte medför några direkta ekonomiska risker. Den typ av

clearingverksamhet som Värdepapperscentralen VPC AB (VPC) bedriver

omfattar leveransdelen, men VPC tar inte något ansvar för betalningen av

värdepapperen som sker över riksbanksclearingen.

Om betalningar hanteras inom ramen för clearingverksamheten, är det

möjligt att åstadkomma betalning mot leverans, dvs. en samtidig

utväxling av värdepapper och betalning. Det innebär att de risker för

köpare och säljare som är förenade med avvecklingen minimeras. En aktör

löper således betydligt mindre risk att göra några förluster till följd

av bristande betalnings- eller leveransförmåga hos motparten. Det bidrar

naturligtvis till att göra värdepappersmarknaden mer effektiv.

Det faktum att tidpunkten för avslutet vid en affär inte sammanfaller

med tidpunkten för betalning och leverans, vilket inte bara gäller för

optioner och terminer utan även för s.k. avistainstrument, gör att

parterna löper en risk att motparten inte fullföljer affären. Clearing organisationen kan överta dessa s.k. motpartsrisker, antingen genom att

träda in som part mellan köpare och säljare, dvs. som köpare gentemot

säljaren och som säljare gentemot köparen, eller genom att lämna

garantier till både köpare och säljare. Det är ingen praktisk skillnad

mellan dessa två förfaranden. Den förstnämnda metoden tillämpas i den

clearingverksamhet som OM Stockholm AB (OM) bedriver, medan

garantiförfarandet var tänkt att tillämpas inom den verksamhet som

PenningmarknadsCentralen PmC AB (PmC) avsåg att bedriva.

I de fall där clearingorganisationen träder i parternas ställe eller

garanterar betalning/leverans, övertar den de risker som är förbundna

med avvecklingen. En sådan clearingverksamhet inbegriper ett ekonomiskt

risktagande och skiljer sig därmed på ett avgörande sätt från andra

former av clearingverksamhet.

2.3 Del av betalningssystemet

Traditionellt har riksbanken tillsammans med banker och posten svarat

för de centrala funktionerna i betalningssystemet; riksbanken för

sedelutgivningen och bankerna och posten för betalningsförmedlingen.

Genom riksbankens betalningsutjämning kan bankerna jämna ut och avveckla

sina betalningar till varandra. Riksbanken har således en central roll i

det svenska betalningssystemet. I vissa andra länder, t.ex i

Storbritannien, är det bankerna själva som svarar för betal ningsutjämningen sig emellan.

Tillkomsten av en clearingverksamhet på värdepappersmarknaden som

omfattar hantering av betalningar kan sägas innebära att en del av

funktionerna i betalningssystemet har hamnat utanför banksystemet, eller

att betalningssystemet har utvidgats. Det faktum att betalningssystemet

har en avgörande betydelse för hela samhällsekonomins funktionsförmåga,

tillsammans med det förhållandet att enskilda aktörer inte kan förväntas

ta ansvar för effektiviteten och stabiliteten i hela betalningssystemet,

innebär att det kan finnas ett behov av offentlig reglering och tillsyn

av sådan verksamhet.

I de fall clearingverksamheten inte innefattar något ansvar för

parternas risker och betalningarna sker via banksystemet är behovet av

offentlig reglering och tillsyn däremot mindre uttalat.

2.4 Den tekniska utvecklingen

Värdepappershandeln var länge förbehållen börser och andra marknads platser av traditionellt slag där förmedlare gjorde upp affärerna i en

börslokal. Under 1970- och 1980-talen har ny teknik medfört att

värdepappershandeln numera helt eller delvis sker i datoriserade system.

Information om köp- och säljkurser samt avslut sprids snabbt till

mottagare runt hela världen. Även verksamheterna vid sidan av själva

marknadsplatsen har omvandlats i snabb takt. Registreringar och

överlåtelser av värdepapper sker numera på många håll i datorsystem.

Dessa förändringar har kunnat genomföras med hjälp av ny teknik, främst

databehandling och datakommunikation.

Genom papperslösa, kontobaserade system för registrering av värdepapper

elimineras de nackdelar som värdepapper utfärdade i fysisk form medför,

exempelvis långsam och dyrbar manuell hantering med risk för stölder och

bedrägerier. En del av nackdelarna kan även elimineras genom kontosystem

där värdepapperen immobiliseras, dvs. förvaras i valv hos en central

depositarie. Detta är vanligt i länder vars lagstiftning kräver att ett

värdepapper har fysisk form. De tekniska framstegen och ändringen av

handelsteknik medför emellertid nya frågeställningar och ställer nya

krav på aktörer, lagstiftare och tillsynsmyndigheter. Säkerhets-och

sårbarhetsfrågorna är av central betydelse vid utnyttjande av

datasystem. Krav måste ställas på det fysiska skyddet av datorerna m.m.

och på att systemet är funktionssäkert. Vidare måste systemen ha skydd

mot att data förvanskas.

Skiftet från värdepapper, som bärare av vissa juridiska rättigheter,

till system där värdepapperet ersätts av en registrering på ett konto

aktualiserar även många komplicerade rättsliga frågor. Som exempel kan

nämnas tidpunkten för äganderättens övergång samt det sakrättsliga

skyddet. Dessa frågor och frågor sammanhängande med datasäkerhet och

kommunikationsteknik får ytterligare en dimension genom inter nationaliseringen och den gränsöverskridande handeln.

3 Clearingverksamhet i Sverige

Det existerar för närvarande inte någon samlad lagstiftning för

clearingverksamhet i Sverige. Den verksamhet som bedrivs av VPC omfattas

av aktiekontolagen (1989:827). Lagen innehåller regler om ett

kontobaserat system för registrering av värdepappersinnehav (VP-

systemet). De rättsverkningar som är förbundna med innehav av fysiska

värdepapper knyts i VP-systemet i stället till registreringen på konto

hos VPC. Aktiekontolagen innehåller emellertid inte några bestämmelser

som rör själva verksamheten med clearing, betalning och leverans, även

om det i förarbetena till lagen (prop. 1988/89:152 s. 153-162) finns

angivet hur betalningar i anslutning till VP-systemet kan hanteras.

Den tilltänkta verksamheten inom PmC var avsedd att regleras av lagen

(1991:195) om penningmarknadskonton. Denna lag, som inte trätt i kraft,

innehåller bl.a. bestämmelser om likvidansvar för PmC och om panträtt i

den skuldförbindelse som är föremål för förvärv. Det finns dock i lagen

inga bestämmelser om clearingförfarandet. I stället skall reglerna för

detta följa av avtal mellan intressenterna (se prop. 1990/91:106 s. 39,

48 och 61 och Ds Fi 1990:26).

Ett av syftena med kontobaserade system är att förenkla hanteringen av

de värdepapper som omsätts på marknaden. Kontobaserade system utgör en

av grundförutsättningarna för en säker clearingverksamhet. Någon mer

allsidig utredning som behandlar riskerna vid clearing samt betalning

och leverans har emellertid inte föregått aktiekontolagen eller lagen om

penningmarknadskonton.

För handel med optioner och terminer finns i lagen om handel med

finansiella instrument definitioner av clearingverksamhet och clearing organisation. Vidare finns i 2 kap. särskilda bestämmelser för handel

med optioner och terminer.

Den clearingverksamhet som OM bedriver omfattas inte av någon

lagreglering utöver de nu nämnda bestämmelserna. Värdepappers marknadskommitténs förslag om regler för clearingverksamhet vid handel

med optioner och terminer är emellertid för närvarande föremål för

beredning.

4 Clearingverksamhet i Norden

I både Danmark och Norge har under 1980-talet införts kontobaserade

system för registrering av värdepapper. Verdipapirsentralen (Norge) och

Vrdipapircentralen (Danmark) är uppbyggda efter likartade principer med

system för clearing och betalning genom centralbanken. I Finland har

antagits en lag om elektronisk registrering av värdepapper.

På uppdrag av Nordiska ministerrådet (finansministrarna) har den

nordiska arbetsgruppen för samråd och informationsutveckling i

kapitalmarknadsfrågor under år 1991 ställt samman en rapport om

börssamarbete i Norden (Rapport vedrrende brssamarbejde i Norden -

Nordiske Seminar og Arbejdsrapporter 1991:537). I rapporten föreslås

bl.a. ökade möjligheter att registrera värdepapper i de nordiska

värdepapperscentralerna genom att centralerna skall kunna vara

kontoförande institut hos varandra. Värdepapperscentralerna föreslås

också kunna ägarregistrera värdepapper vars huvudregister är placerat i

ett annat lands central. Vid sådant förhållande föreslås att en

värdepapperscentral i ägarens ställe skall kunna bli registrerad som

förvaltare i huvudregistret. Nordiska ministerrådet (finans- och

ekonomiministrarna) förklarade vid sitt möte den 19 juni 1991 att de var

eniga om att arbeta vidare med dessa förslag.

5 Clearingverksamhet i internationellt perspektiv

Utomlands har frågor om "clearing and settlement" tilldragit sig ett

stort intresse. Börskraschen hösten 1987 medförde i många länder

påfrestningar även vid betalning och leverans av värdepapper. Problem

uppstod vid avvecklingen av såväl inhemska som gränsöverskridande

affärer. Uppstår sådana problem och störningar hos en

clearingorganisation som hanterar betalningar kan det i förlängningen

föreligga en risk att krisen sprider sig så att stabiliteten i

betalningssystemet hotas.

Studierna av systemen för avveckling av värdepappersaffärer har

resulterat i ett flertal rapporter. I dessa granskas systemen utifrån

behovet av en säker och effektiv avveckling. Rapporterna innehåller ett

antal råd och rekommendationer för förbättringar av säkerheten vid

clearing och avveckling.

En internationell grupp, sammansatt av företrädare för banker och

värdepappersbolag, den s.k. Trettio-gruppen, lämnade år 1989 rapporten

Clearance and Settlement in the World's Securities Markets. Rapporten

innehåller nio rekommendationer som syftar till att reducera riskerna

vid clearing och avveckling. Trettio-gruppen rekommenderar bl.a. att

varje land skall ha ett kontobaserat system för

värdepappersregistrering. Mer än ett system accepteras om det finns

koppling mellan dessa. Målet är att förverkliga rekommendationerna i de

olika länderna senast år 1992 för att därigenom uppnå internationellt

likvärdiga system.

Den s.k. Kesslerrapporten (Study on improvements in the settlement of

cross-border securities transactions in the European Economic Community,

maj 1988, offentliggjord våren 1989) utgör EG:s motsvarighet till

Trettio-gruppens rapport. Utgångspunkt i Kesslerrapporten är inrättandet

av EG:s inre marknad år 1992. I rapporten understryks behovet av

förbättringar av betalnings- och leveranssystemen inom gemenskapen vid

internationella värdepappersaffärer. Vikten av att varje land har ett

kontobaserat system och att de olika ländernas system kan kopplas ihop

betonas, liksom vikten av samtidig leverans mot betalning (delivery

versus payment, DVP).

Även ISSA (International Society of Securities Administrators) och FIBV

(Fédération Internationale des Bourses de Valeurs) har år 1988 resp.

1989 publicerat rapporter om betalnings- och leveransfrågor. Den

sistnämnda rapporten är koncentrerad på problemen vid internationella

värdepappersaffärer.

OECD har också behandlat frågor om betalning och leverans. OECDs rapport

Systemic Risks in Securities Markets (augusti 1990) tar bl.a. upp dessa

frågor. På uppdrag av OECD har en rapport utarbetats som behandlar

clearing och avveckling inom options- och terminshandeln, Risks in the

Clearing and Settlement Systems of Markets for Financial Futures and

Options. Centralbankerna inom G 10 samarbetar i en "Committee on payment

and settlement systems", som tillsatt en arbetsgrupp som studerar frågan

om samtidig leverans mot betalning. En rapport är att vänta under år

1992.

6 Behovet av en översyn

Värdepappersmarknaderna har under det senaste årtiondet genomgått stora

förändringar. Även i Sverige har utvecklingstakten varit hög.

Omsättningen på värdepappersmarknaderna har ökat kraftigt. Den tekniska

utvecklingen, främst modern data- och kommunikationsteknik, har

möjliggjort nya handelssystem och nya finansiella instrument samt ökat

förutsättningarna för gränsöverskridande handel. Genom system för

informationsspridning och handel har värdepappersmarknaderna fått en

alltmer internationell prägel.

Utvecklingen har följts av lagstiftaren. Ett omfattande utrednings- och

lagstiftningsarbete har genomförts för att möta behovet av förändringar.

Jag avser då i första hand värdepappersmarknadskommitténs arbete och den

lagstiftning som därefter följt. Det hittillsvarande arbetet har

emellertid i huvudsak varit koncentrerat på aktörerna på värdepappers marknaden och på informations- och handelsfrågor.

De avslutande funktionerna på värdepappersmarknaden, nämligen clearing

samt betalning och leverans har inte varit föremål för någon samlad

översyn. Värdepappersmarknadskommitténs betänkande behandlar i huvudsak

endast clearingverksamhet med anknytning till options- och

terminshandeln. Aktiekontolagen resp. lagen om penningmarknadskonton

bygger från början inte på någon statlig utredning utan på förslag som

har framlagts av företrädare och intressenter för bolagen VPC resp. PmC.

Clearing samt betalning och leverans är av den största betydelse för

handeln på värdepappersmarknaden. En sund värdepappersmarknad som har

allmänhetens förtroende ställer krav på snabba och säkra system för

clearing och avveckling av värdepapperstransaktioner. Det är i detta led

som de flesta och mest betydande riskerna i handeln med värdepapper

föreligger. Jag tänker på risken att motparten vid tidpunkten för

betalning och leverans t.ex. inte kan leverera betalda värdepapper. En

annan risk är att en affär inte kan genomföras eller tvingas ske till

ett annat pris på grund av motpartens fallissemang före tidpunkten för

betalning och leverans. Sådana störningar kan fortplanta sig i systemet

(s.k. dominoeffekt) och utsätta det och marknaden för mycket stora

risker. Dessa risker kan vid affären ligga hos de ursprungliga parterna

eller övertas av en tredje part, exempelvis en clearingorganisation.

Redan med hänsyn till dessa risker föreligger enligt min mening skäl för

en allmän översyn.

Skulle en clearingorganisation som hanterar betalningar utsättas för

allvarliga störningar finns det en risk att krisen sprider sig så att

stabiliteten i hela betalningssystemet hotas. Det finns därför skäl att

noga pröva sådan clearingverksamhet som omfattar hanteringen av

betalningar. Det är angeläget att överväga om clearingorganisationerna

bör begränsa sitt risktagande, t.ex. genom att ställa krav på att

kunderna skall lämna säkerhet. Även andra sätt, t.ex. krav på viss

kapitalstyrka hos clearingorganisationerna, kan komma i fråga för att

garantera organisationernas förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

Värdepappersmarknadernas internationalisering medför ett behov av att

anpassa de svenska reglerna och systemen för clearing och avveckling

till internationell standard. Även vid gränsöverskridande handel är

frågeställningen densamma som vid inländsk handel, nämligen: Hur skall

man kunna åstadkomma en säker och effektiv avveckling av en

värdepappersaffär? De praktiska problemen har emellertid en helt annan

dimension. När en internationell värdepappersaffär genomförs

aktualiseras flera länders rättsregler, t.ex. internationell privaträtt,

civilrätt och skattelagstiftning. Exempel på andra problem vid

gränsöverskridande handel är tidsskillnader och valutarisk. För en säker

avveckling av sådana affärer krävs lösningar på många komplicerade

rättsliga, ekonomiska och tekniska frågor. Vid en allmän översyn av

clearing och avveckling på värdepappersmarknaden bör därför särskild

vikt ägnas åt den gränsöverskridande handeln.

Jag föreslår att en utredare tillkallas för att göra en allmän översyn

av clearing och avveckling samt kontobaserade system för registrering på

värdepappersmarknaden.

7 Närmare om utredningsarbetet

Utredaren bör kartlägga vilka former av clearing och avveckling som för

närvarande bedrivs i Sverige och studera utländska sådana. Därvid bör

utredaren beskriva hur verksamheten är organiserad och reglerad samt

vilka tekniska lösningar som har valts. En sådan kartläggning bör ligga

till grund för en analys av de olika formerna för clearing och

avveckling samt utredarens överväganden om vilket eller vilka system som

förmår att hantera riskerna inom sådan verksamhet på ett säkert och

rationellt sätt.

Utredaren bör vidare göra en översyn av gällande lagar och regler för

clearing och avveckling samt därvid överväga om behov föreligger av en

enhetlig och generell lagstiftning. Härvid bör marknadernas samhälls funktion beaktas; som exempel kan pekas på penningmarknadens betydelse

för penningpolitikens genomförande. Om utredaren kommer fram till att

det finns behov av en enhetlig och generell lagstiftning på området bör

han lägga fram förslag till sådan lagstiftning.

I prop. 1990/91:106 om kontobaserat penningmarknadssystem (s. 33) ansåg

departementschefen att skäl framdeles kunde föreligga att överväga en

enhetlig lagstiftning för det kontobaserade aktiesystemet och det då

aktuella penningmarknadssystemet. Kontobaserade system för registrering

av värdepappersinnehav är, som framgått tidigare, av väsentlig betydelse

för en effektiv och säker clearing och avveckling. Med hänsyn härtill

bör en utredning om betalning och leverans på värdepappersmarknaden även

omfatta de kontobaserade systemen. En hearing om aktiekontolagen är

planerad av justitiedepartementet till den 9 januari 1992. Vad som

framkommer vid denna hearing skall beaktas av utredaren.

I samband den den nya lagstiftningen om handel och tjänster på

värdepappersmarknaden (se prop 1990/91:142 s. 100-105) upphävdes

blankningsförbudet för fondkommissionärer (numera värdepappersbolag).

Vid s.k. aktielån sker i dag hos VPC en registrering av låntagaren som

ny ägare av aktierna. Utredaren bör vid översynen av de kontobaserade

systemen pröva om skäl föreligger att registrera sådana transaktioner på

särskilt sätt.

Det är viktigt att de svenska reglerna för clearing och avveckling samt

kontobaserade system blir internationellt anpassade. Utredaren bör

således pröva om de svenska reglerna överensstämmer med internationell

praxis och internationella rekommendationer samt i förekommande fall

överväga vilka förändringar som krävs. Vidare bör förutsättningarna för

att i ett kontobaserat system i Sverige registrera utländska värdepapper

prövas med hänsyn till den internationella utvecklingen. Möjligheterna

till säkra och enkla internationella transaktioner, t.ex. genom att ett

system för värdepappersregistrering kopplas ihop med ett annat lands

system, utgör en annan angelägen fråga.

En internationellt diskuterad fråga är om det skall finnas endast ett

kontobaserat system i varje land eller om utrymme föreligger för flera

system (se Trettio-gruppen och Kessler-rapporten). Denna fråga samt

frågorna om vem som skall äga sådana system och om de skall drivas med

vinstintresse eller inte, liksom om det på detta område skall råda

etableringsfrihet och konkurrens, utgör en del av analysen av system för

clearing och avveckling. En sådan analys bör även omfatta vilken

betydelse dessa system har för marknadernas struktur, t.ex. konkurrens

mellan olika aktörer.

Som jag tidigare framhållit är en väl fungerande clearing och avveckling

av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadens funktion. Detta

innebär att staten har ett starkt intresse av att denna uppgift fullgörs

på ett från alla synpunkter tillfredsställande sätt. Staten uppträder i

dag på värdepappersmarknaden i flera olika roller. Riksbanken har en

viktig funktion i betalningssystemet och även uppgift att agera som

"lender of last resort" för finansiella institut som råkar i akuta

likviditetsproblem. Vidare agerar riksbanken på penningmarknaden vid

genomförandet av penningpolitiken. Genom riksgäldskontoret är staten

emittent på värdepappersmarknaden. Som lagstiftare har staten ställt upp

regler för marknaden. Genom tillsyn och kontroll, utövad av framförallt

finansinspektionen, söker staten garantera att uppställda regler

efterlevs och att sanktioner vidtas mot den som bryter mot

bestämmelserna. Staten har således många uppgifter och åtaganden på

värdepappersmarknaden. Med hänsyn härtill och till det internationella

perspektivet bör prövas om staten, såsom i dag är fallet med VPC, också

bör uppträda som ägare i ett kontobaserat system.

Utredaren bör även beakta Nordiska ministerrådets uttalande om att

arbeta vidare på förslagen om bl.a. ökade förutsättningar för

registrering av värdepapper i de nordiska ländernas

värdepapperscentraler. Denna fråga och andra närliggande frågor har även

berörts av VPC i en skrivelse till finansdepartementet (Fi dnr 3239/90).

Utredaren skall följa utvecklingen inom EG i de frågor som omfattas av

utredningsuppdraget.

Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor avseende

clearing och avveckling och kontosystem samt andra angränsande frågor

som kommer fram under utredningens.

För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (Dir.

1984:05) och angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten

(Dir. 1988:43).

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och redovisas före den 1 juli

1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra frågor om

värdepappersmarknaden och förenklad aktiehantering

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med uppdrag att utreda clearingverksamhet och kontosystem,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

den särskilde utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Finansdepartementet)