Dir. 1991:116

Tilläggsdirektiv till utredningen (Jo1991:06) av den statliga rådgivningen till jordbruket

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-12-19

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir.1991:116

Beslut vid regeringssammanträde 1991-12-19

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att den särskilde utredaren, som skall utreda den statliga

rådgivningen till jordbruket, även undersöker bl.a. förutsättningarna

för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning vid landets

lantbruksskolor.

Bakgrund

Enligt beslut av regeringen den 12 september 1991 bemyndigades chefen

för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att

göra en översyn av den statliga rådgivningen till jordbruket

(dir. 1991:83). Utredningen har ännu inte påbörjats.

I direktiven anges att utgångspunkten för den särskilde utredaren skall

vara att jordbruksnäringen på en fri marknad själv bör bära

ansvaret för branschmässig rådgivning. Den statliga rådgivningen till

jordbruket skall främst inriktas mot information förknippad med

myndighetsutövning. I direktiven konstateras att produktionsteknisk och

ekonomisk rådgivning i framtiden bör kunna tillgodoses av kooperativa

och privata företag. I uppdraget ingår bl.a. att föreslå var gränsen bör

dras mellan information förknippad med myndighetsutövning och annan

rådgivning, samt att utvärdera den rådgivning förknippad med

myndighetsutövning som förekommer i dag. Utredaren skall föreslå vilken

samverkan med andra organisationer och över länsgränserna som är

önskvärd från effektivitetssynpunkt. Vidare skall utredaren belysa det

behov av anpassning till ändrade förhållanden som det svenska jordbruket

kommer att möta vid ett svenskt medlemskap i EG och hur det kan tänkas

påverka rådgivningen.

I jordbruksutskottets betänkande Rådgivningen i lantbruket

(1989/90:JoU12) påpekade utskottet att lantbruket för närvarande

befinner sig i en situation där viktiga förändringar kan väntas och att

behovet av samordning och enhetliga lösningar därför är stort när det

gäller lantbruk, landsbygdsutveckling, omställning av jordbruksmark,

landskapsvård och regionala insatser. Med hänsyn till det starka samband

som finns mellan lantbruksenheternas myndighetsutövning och den

rådgivning de bedriver är det enligt utskottet inte möjligt att skilja

rådgivningen från enheternas övriga verksamhet. Den nuvarande

rådgivningen till jordbruket som ges av olika organisationer bör

emellertid enligt utskottets mening samordnas så långt det är möjligt.

I samband med det livsmedelspolitiska beslutet (prop. 1989/90:146,

JoU25, rskr. 327) framhöll utskottet vidare att det är viktigt att

tillvarata de kunskaper och erfarenheter som finns, inte bara inom

lantbruksverket, utan också vid t.ex. lantbruksskolor, skogsbruksskolor

och hushållningssällskap. Enligt utskottet borde man pröva möjligheterna

att bättre samordna utbildningen vid lantbruksskolorna med rådgivningen

till lantbruksföretagen i länen.

Uppdraget

Rådgivning bedrivs i dag vid länsstyrelsernas lantbruksenheter samt vid

ett flertal privata och kooperativa organisationer. I den reformerade

gymnasieskolan ersätts jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdslinjen av

det treåriga naturbruksprogrammet. Sådan utbildning får i första hand

anordnas av landsting men också -- efter överenskommelse med berört

landsting -- av primärkommun. Lantbruksskolorna har i dag värdefulla

kunskapsmässiga och personella resurser på jordbruksområdet. Den

rådgivning förknippad med myndighetsutövning som bedrivs vid

lantbruksenheterna ges under andra förutsättningar än

lantbruksutbildningen. Rådgivning med ekonomisk och produktionsteknisk

inriktning kan mycket väl bedrivas vid skolorna. Utredaren bör därför

undersöka förutsättningarna för sådan rådgivning vid lantbruksskolorna.

Ansvaret för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning skall efter

omställningsperioden, enligt dir. 1991:83, i första hand ligga hos

näringen och därmed tillhandahållas av privata och kooperativa

organisationer. Om det likväl befinnes lämpligt att också

lantbruksskolorna ges möjlighet att bedriva sådan verksamhet bör

utredaren klargöra rollfördelningen mellan lantbruksenheter och skolor

samt undersöka möjligheterna för samverkan dem emellan. En utgångspunkt

måste därvid vara att rådgivningen vid lantbruksskolorna inte får

inkräkta på den ordinarie verksamheten, vilket innebär att skolorna

måste ha kostnadstäckning för denna rådgivning.

Rådgivningen till jordbruket inom EG omfattas inte av den gemensamma

jordbrukspolitiken utan är varje lands nationella angelägenhet.

Rådgivning är ett av de områden som tillåts bli finansierat genom

nationella stöd. Utredaren bör därför i sitt arbete även analysera

rådgivningens omfattning, inriktning och organisation i några med

Sverige jämförbara medlemsländer inom EG, t.ex. Danmark.

Lantbruksenheterna vid länsstyrelserna bedriver utöver rådgivning riktad

till jordbruket även rådgivning riktad till trädgårdsnäringen. Den

särskilde utredaren bör, med tanke på den nära anknytning som finns

mellan dessa typer av verksamhet, även göra en översyn av

trädgårdsrådgivningen. Utgångspunkterna bör vara desamma som för

rådgivningen till jordbruket.

Utredaren bör arbeta så att förslag kan lämnas senast den 1 oktober

1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar utredarens uppdrag i enlighet med

vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)