Dir. 1991:120

Dialekt- och ortnamnsarkivens framtida verksamhet och organisation

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991--12--19

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Utredningsarbetet

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1991:120

Beslut vid regeringssammanträde 1991--12--19

Chefen för kulturdepartementet anför.

Mitt förslag

En särskild utredare bör tillkallas för att utarbeta förslag om dialekt-

och ortnamnsarkivens samt svenskt visarkivs framtida verksamhet och

organisation.

Bakgrund

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA) bildades år

1970 genom att Stiftelsen Svenskt visarkiv ombildades till en statlig

institution och ställdes under en gemensam styrelse tillsammans med

dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, ortnamnsarkivet i Uppsala samt

dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Senare har till myndigheten

förts dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (1971), dialekt-,

ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (1974 och 1979) samt de båda

vetenskapliga projekten Ordbok över Sveriges dialekter och Ordbok över

Sveriges medeltida personnamn (1984).

DOVA har till uppgift att samla in, bevara, bearbeta och ge ut material

om dialekter, personnamn, ortnamn, visor, folkmusik, folkminnen och den

svenska jazzens historia samt att avge yttranden i ärenden om

fastställande av ortnamn och granska förslag till namn på allmänna

kartor.

Regeringen gav den 15 oktober 1987 statskontoret uppdraget att i samråd

med riksrevisionsverket (RRV) genomföra en översyn av samtliga statliga

myndigheter, som lyder direkt under regeringen och har färre än 100

anställda. Översynen syftade bl.a. till att med utgångspunkt i

myndigheternas verksamhet lämna förslag om myndigheter som statskontoret

bedömde lämpliga för fortsatt utredning. I rapporten (1988:23) föreslog

statskontoret i fråga om DOVA-arkiven att det borde utredas om dessa

organisatoriskt kunde knytas till universiteten på de orter, till vilka

de är förlagda.

Mot denna bakgrund gav regeringen den 23 februari 1989 statskontoret i

uppdrag att i enlighet med statskontorets förslag och efter samråd med

universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) utreda möjligheterna och

formerna för att knyta verksamheten vid DOVA till högskolans

organisation. Statskontoret har redovisat sina förslag i rapporten

(1990:10) Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv. Förslag om

en administrativ anknytning till högskolan. Rapporten har

remissbehandlats.

Statskontoret konstaterade att verksamheten vid DOVA har merparten av

sina funktionella samband och kontakter med institutioner för forskning

och forskarutbildning inom högskolan eller med amatörinriktad

hembygdsforskning. Enligt statskontoret har DOVA i sin egenskap av

myndighet en alltför vagt utformad ledningsfunktion för verksamheten

sådan den bedrivs i dag. Statskontoret föreslog att DOVA administrativt

knyts till universitetet i Uppsala.

Vid remissbehandlingen framkom synpunkter som gjorde att

utbildningsministern i budgetpropositionen 1991 (bil. 10 s. 286) inte

fann det helt tillfredsställande att ta fasta enbart på de

administrativa frågorna i myndighetens verksamhet utan att ytterligare

överväganden behöver göras om den framtida organisationen av den

verksamhet som DOVA bedriver.

Uppdraget

Statskontorets utredning och den därefter genomförda beredningen av DOVA

har skett utifrån ett perspektiv som i huvudsak varit inriktad på

myndighetens administrativa och organisatoriska villkor. Erfarenheterna

från den beredningen anger att en fortsatt utredning av DOVA bör omfatta

ett breddat perspektiv som också omfattar överväganden om arbetets

inriktning och målen för verksamheterna vid de olika arkiven som ingår i

myndigheten.

Den gemensamma huvuduppgiften för DOVA är att samla, vetenskapligt

bearbeta och publicera material inom resp. ansvarsområde. Denna

verksamhet är av betydelse för å ena sidan den forskning och

undervisning som bedrivs vid universitetsinstitutionerna med anknytande

inriktning -- nordiska språk (och motsvarande) samt etnologi och

folklivsforskning. Å den andra är den av betydelse för de

kulturinstitutioner som har till uppgift att bevara och levandegöra

kulturarvet -- museer på regional och central nivå liksom

kulturmiljövårdens organisation. För ortnamnsarkivet i Uppsala

tillkommer dessutom att arkivet har en egen myndighetsutövande roll inom

den offentliga ortnamnsvården.

De sakområden och discipliner som DOVA-arkiven representerar är

samtidigt i flera fall relativt små och smalt dimensionerade inom de

olika organisationerna. Det gäller såväl i fråga om de enskilda

DOVA-arkiven, flera av de aktuella universitetsinstitutionerna eller de

enheter inom museerna och kulturmiljövården som sysslar med dialekter,

ortnamn, musik och visor.

En fortsatt översyn av DOVA bör grundas på överväganden om hur man bäst

kan främja det samlade arbetet med arkiv, forskning, undervisning och

bevarande i fråga om dialekter, ortnamn och visor i landet. Mot en sådan

bakgrund bör statskontorets tidigare utredningsförslag och uppställda

organisationsalternativ prövas och de avgivna remissyttrandena

utvärderas.

Utredaren bör också förutsättningslöst pröva även andra

organisationsalternativ, som kan innebära såväl en bibehållen samlad

DOVA-myndighet som en anknytning till andra myndigheter. En utgångspunkt

bör vara frågan om verksamhetsområdena kan vinna i styrka och kvalitet

på att skilda delar av DOVA-arkiven samordnas med ämnesmässigt och

geografiskt närstående myndigheter, t.ex. universiteten, museiväsendet

och riksantikvarieämbetet.

Ortnamnsverksamheten inom DOVA är givetvis av betydelse för den samlade

offentliga hanteringen av frågor om ortnamn t.ex. vid lantmäteriverkets

ortnamnsråd. Om det är motiverat utifrån arbetets slutsatser i övrigt

bör utredaren redovisa bedömningar avseende hela eller delar av den

statliga organisationen för ortnamnsfrågor. Utredaren skall därvid

beakta vad riksdagen nyligen anfört om ortnamnsvård (1991/92:KrU3).

Utredningsarbetet

Den särskilde utredaren bör beakta vad som anförs i regeringens direktiv

(dir. 1984:5) till kommittéer och särskilda utredare angående

utredningsförslagens inriktning.

Utredningsarbetet bör utföras i kontakt med berörda myndigheter och

organisationer. Utredaren bör vid arbetets påbörjande och vidare under

arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande

fall annan berörd central arbetstagarorganisation, med vilken staten har

eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor, och bereda

dem tillfälle att framföra synpunkter.

Utredningsuppdraget bör redovisas senast den 1 juni 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för kulturdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att lägga fram förslag om den framtida

verksamheten och organisationen vid dialekt- och ortnamnsarkiven samt

svenskt visarkiv, och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag, Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Kulturdepartementet)