Dir. 1991:125

En ny konkurrensmyndighet

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-12-19

Mitt förslag

Bakgrund

Min bedömning

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:125

Beslut vid regeringssammanträde 1991-12-19

Chefen för näringsdepartementet, statsrådet P. Westerberg, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att svara för det

förberedelsearbete som behövs för att en ny konkurrensmyndighet skall

kunna inrättas från den 1 juli 1992. Med utgångspunkt i vad jag i det

följande anför samt i de beslut som riksdagen och regeringen lägger till

grund för verksamheten skall utredaren

-- föreslå instruktion och organisation för en ny myndighet,

-- föreslå närmare former för samverkan mellan konkurrensmyndigheten och

länsstyrelserna samt mellan konkurrensmyndigheten och andra berörda

myndigheter,

-- förbereda arbetet med en mål- och resultatorienterad styrning,

-- utarbeta underlag för förhandlingar om anställnings- och

arbetsvillkor m.m. för personalen i den nya organisationen,

-- föreslå innehavare av tjänster som skall tillsättas av regeringen och

i övrigt tillsätta tjänster i den nya organisationen samt

-- svara för särskilda personalinsatser i samband med att den nya

myndigheten bildas.

Bakgrund

Konkurrenskommittén (C 1989:03, Dir. 1989:12) har i betänkandet (SOU

1991:59) Konkurrens för ökad välfärd föreslagit att Statens pris- och

konkurrensverk (SPK) och Näringsfrihetsombudsmannen (NO) förs samman

till en myndighet med benämningen Konkurrensverket. Kommittén menar att

den nuvarande arbetsfördelningen mellan SPK och NO inte fungerar effekt ivt i alla avseenden och att det finns risker för dubbelarbete.

Kommittén har vidare föreslagit att länsstyrelserna får ett ansvar för

vissa närmare angivna uppgifter på konkurrensområdet och att det delade

huvudmannaskapet mellan länsstyrelserna och nuvarande SPK därmed upphör.

Kommitténs förslag omfattar även vissa ändringar i uppgifter för och

sammansättning av Marknadsdomstolen.

Kommittén konstaterar att väl fungerande marknader är av stor betydelse

för att främja tillväxt och välfärd och att det finns brister i

konkurrensen inom många områden i Sverige. Skärpt

onkurrenslagstiftning, avreglering, importkonkurrens och en ökad

satsning på forskning om konkurrensfrågor är enligt kommittén några

områden som bör prioriteras. Kommittén föreslår bland annat en breddad,

fördjupad och mer verkningsfull konkurrenslagstiftning samt avreglering

inom vissa områden. En ny sammanslagen central konkurrensmyndighet

bedöms av kommittén som ett viktigt led i arbetet att förverkliga en

effektivare konkurrenspolitik.

Kommittén föreslår för det första att den nya myndigheten skall utreda

och analysera konkurrensförhållandena på marknaden dels som underlag för

en prövning av konkurrensbegränsningar enligt konkurrenslagen, dels för

att sprida information i syfte att underlätta för olika aktörer att

agera på marknaden så att en effektiv konkurrens uppnås. För det andra

skall verket undanröja konkurensbegränsningar som orsakas av

näringsidkare genom att i enskilda fall tillämpa konkurrenslagen. För

det tredje skall verket pröva nya och befintliga regleringars effekter

på konkurrensen och vid behov föreslå åtgärder samt främja konkurrens

inom offentlig verksamhet. Kommitténs förslag i sin helhet framgår av

betänkandet SOU 1991:59 sid. 380 ff.

De internationella frågorna samt forskningen om konkurrensfrågor bör

enligt kommittén få en mer framträdande roll i framtiden.

Kommittén anser vidare att konkurrensmyndigheten skall bli

tillsynsmyndighet för frågor om offentlig upphandling. Vidare bör enligt

kommittén övervägas att flytta över ansvaret för arbetet med tekniska

handelshinder från Kommerskollegium (KK) till konkurrensmyndigheten.

Ansvaret för konsumentprismätningarna bör enligt kommittén i sin helhet

överföras till Statistiska centralbyrån (SCB). Förslaget innebär vidare

att konkurrensmyndigheten i fortsättningen inte skall åläggas uppgiften

att administrera prisregleringar.

Kommittén anser vidare att arbetsfördelningen mellan den nya

konkurrensmyndigheten och vissa andra angränsande myndigheter såsom

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Jordbruksverket,

Finansinspektionen och Konsumentverket bör klargöras.

Kommittén föreslår att den nya verksamheten skall ledas av en icke

partssammansatt styrelse och en generaldirektör. Förslaget innebär

vidare att rådgivande organ för utrednings- respektive forskningsfrågor

knyts till myndigheten.

Konkurrenskommittén föreslår en i princip anslagsfinansierad verksamhet.

För branschutredningar och avregleringsutredningar förordar kommittén

emellertid en uppdragsfinansiering med regeringen som uppdragsgivare.

Med dessa utgångspunkter uppskattar kommittén att en integrering av SPK

och NO kan ge utrymme för en resursbesparing i storleksordningen 10

--15% av anslaget för de båda nuvarande myndigheterna för budgetåret

1991/92. Budgetförslaget tar sin utgångspunkt i en kompetenshöjning i

den nya organisationen och det totala antalet anställda beräknas till ca

125 års-arbetskrafter.

Inför det fortsatta beredningsarbetet redovisar kommittén ett

organisationsförslag. Kommitténs förslag till organisation framgår av

betänkandet SOU 1991:59 sid. 404 ff.

Kommittén behandlar vidare arbetet vid länsstyrelsernas priskontor. I

den delen föreslår kommittén att länsstyrelserna får ett ansvar för att

verka för ökad konkurrens i länen och att priskontoren som en följd av

detta till fullo inordnas i länsstyrelsernas övriga organisation.

Kommittén föreslår att länsstyrelsernas arbete inriktas på lokala

prisundersökningar där arbetet utförs med konkurrensmyndighetens s töd i metodutvecklingsfrågor. Kommittén bedömer att verksamheten

regionalt kan effektiviseras och ge utrymme för en besparing i

storleksordningen 10 -- 15% av verksamhetens omfattning under budgetåret

1991/92.

Kommittén föreslår slutligen en ändrad sammansättning av och nya

uppgifter för Marknadsdomstolen, bla till följd av förslaget till

ny konkurrenslag. Kommittén bedömer att förslaget leder till ett ökat

resursbehov för Marknadsdomstolen.

En sammanfattning av remissinstansernas synpunkter finns i proposition

1991/92:100, bilaga 13, littera I. Där föreslås också att en ny

konkurrensmyndighet inrättas den 1 juli 1992 genom att uppgifter från

nuvarande NO och SPK förs samman i en ny organisation. Detta innebär att

NO och SPK samtidigt läggs ned.

Min bedömning

Konkurrens stimulerar ett effektivt resursutnyttjande i ekonomin och

främjar tillväxt och en marknadsekonomi med väl fungerande marknader.

För att skapa och upprätthålla en effektiv konkurrens behövs en effektiv

konkurrensövervakning både centralt och lokalt samt verkningsfulla

instrument för prövning i de fall konkurrensen är hotad.

Konkurrensbegränsande förfarande måste kunna motverkas snabbt och

effektivt.

Den organisationsförändring som regeringen tagit ställning för i

ovannämnda proposition innebär enligt min uppfattning en viktig eff ektivisering av konkurrensövervakningen på central nivå. Detta uppnås

främst genom att de utredningsresurser som i dag finns hos SPK

på ett mer påtagligt sätt kan samordnas med det instrument för

ingripande mot konkurrensbegränsningar som NO i dag förfogar över,

nämligen konkurrenslagen (1982:729). Ett annat väsentligt inslag är att

de båda nuvarande myndigheternas uppgifter att pröva effekterna på

konkurrensen av offentliga regelsystem kan samordnas och effektiviseras.

Avregleringsarbetet kan därmed bli ett mer slagkraftigt instrument i

konkurrenspolitiken.

Samtidigt behövs enligt min uppfattning en effektivisering av

övervakningen av konkurrensförhållanden och regleringar på regional oc h lokal nivå. Länsstyrelserna bör därför ges ett ansvar för att främja

konkurrensen i länen och uppgifterna på konkurrensområdet bör samordnas

med andra näraliggande uppgifter hos länsstyrelserna.

Verksamheten vid den nya centrala myndigheten bör syfta till att främja

en effektiv konkurrens inom såväl det privata som det offentliga

området. Verksamheten bör inriktas på att motverka hinder för en

effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet, att analysera

effekter på konkurrensen av nya och befintliga offentliga regleringar

och vid behov föreslå förändringar. Arbetet skall bedrivas med beaktande

av ekonomisk teori och resultatet av svensk och utländsk forskning på

konkurrensområdet. Vidare skall myndigheten utvärdera de åtgärder som

vidtas och pröva hur målen för verksamheten uppfylls.

Verksamheten bör i huvudsak ha en åtgärdsorienterad inriktning. Detta

innebär att utredningsverksamheten bör syfta dels till att avs löja sådana konkurrensbegränsningar som kan prövas enligt

konkurrenslagen, dels till att ta fram förslag till avreglering eller

ändring av sådana offentliga regler som har negativa effekter på

konkurrensen. Utredningar som enbart har till syfte att få fram ett

underlag för information till ledning för marknadens aktörer bör däremot

inte genomföras.

En viktig uppgift för konkurrensmyndigheten blir, förutom de

grundläggande uppgifterna utredning, analys och åtgärder, att följa den

internationella utvecklingen inom konkurrensrätten och att sprida

information om resultatet av sådan nationell och internationell

verksamhet som har betydelse för att en effektiv konkurrens skall kunna

främjas. Jag återkommer senare till myndighetens uppgifter inom ramen

för ett EES-avtal. En viktig uppgift blir också att stimulera

forskningen på konkurrensområdet. Myndigheten skall härutöver arbeta med

juridiska frågor, planering och administration.

Myndigheten bör ledas av en generaldirektör. Jag gör därmed bedömningen

att myndigheten inte bör ha någon styrelse.

Avgörande för mitt ställningstagande är att uppgiften att tillämpa konk urrenslagen kräver stor integritet och en oberoende ställning. Däremot

bör ett rådgivande organ knytas till myndigheten för utrednings- och

forskningsfrågor.

Jag delar konkurrenskommitténs uppfattning att den nya myndighetens

verksamhet bör renodlas till uppgifter som faller inom ramen för ett

konkurrensfrämjande arbete. Detta innebär att uppgiften att på vissa

områden mäta konsumentprisutvecklingen i sin helhet bör föras över till

SCB från och med den 1 juli 1992. Jag anser emellertid att en analys av

prisbildningen kan ha ett betydande värde från konkurrens- och allmän

informationssynpunkt och att uppgifter för den nya myndigheten

på detta område bör övervägas närmare.

Prisreglering sätter konkurrensen ur spel och uppgiften att administrera

ett sådant regelsystem kan inte förenas med en trovärdig

konkurrensfrämjande roll. En utgångspunkt bör därför enligt min mening

vara att den nya konkurrensmyndigheten inte åläggs uppgiften att

administrera prisregleringar. Ett slutligt ställningstagande i denna frå ga förutsätter emellertid att beredskapsansvaret för funktionen

Prisreglering kan föras över från nuvarande SPK till en annan myndighet.

Frågan bör därför övervägas närmare.

Förslaget om en ökad samordning mellan konkurrenspolitiken och

handelspolitiken har fått ett blandat mottagande vid remissbehandling en. En ökad frihandel och öppnare gränser inför ett EES-avtal och ett

senare medlemsskap i EG ökar självfallet behovet av en närmare

samordning och samsyn vid tillämpning av såväl den svenska

konkurrenslagen som vid utformning och tillämpning av det

handelspolitiska regelsystemet. Rollfördelningen mellan

konkurrensmyndigheten och Kommerskollegium kan därför behöva klargöras

ytterligare.

Efter samråd med utrikeshandelsministern anser jag emellertid att

ansvaret för frågor om statsstöd, tekniska handelshinder och dumpn ing har nära anknytning till det handelspolitiska regelverket. Det bör

därför inte föras över från Kommerskollegium till konkurrensmyndigheten.

Samtidigt är det angeläget att ett mer ingående samråd kommer till stånd

mellan de båda myndigheterna. En samrådsskyldighet bör därför framgå av

de båda myndigheternas instruktioner.

I övrigt bör konkurrensmyndighetens uppgifter inom ramen för ett

EES-avtal klargöras och preciseras genom att myndigheten utses att

vara behörig svensk myndighet vid tillämpning av artiklarna 53, 54 och

57 i förslaget till EES-avtal. Vidare skall myndigheten svara för de

uppgifter som följer av det särskilda avtalet mellan Sverige, Norge och

EG om civil luftfart.

Förfarandet vid offentlig upphandling har stor betydelse för företagens

möjligheter att konkurrera om arbeten för stat och kommuner. En

arbetsgrupp i finansdepartementet förbereder, inför ett EES-avtal, ett

förslag till lagstiftning på området. Vidare har konkurrenskommittén

bl.a. i betänkandet (SOU 1991:104) Konkurrensen inom den kommunala

sektorn berört vissa ytterligare frågor i anslutning till en kommande

lagstiftning.

Remissbehandlingen av de nämnda förslagen och den fortsatta beredningen

bör enligt min mening avvaktas innan slutlig ställning tas till

konkurrenskommitténs tidigare lämnade förslag om tillsynsansvaret för en

ny lagstiftning om offentlig upphandling. Upphandlingsreglernas

betydelse i det handelspolitiska regelverket bör härvid beaktas.

Verksamheten bör i huvudsak anslagsfinansieras. Jag anser därmed att

myndigheten, inom ramen för sin instruktion och för att hävda en

oberoende ställning, bör avgöra inriktningen av arbetet att pröva

offentliga regleringar. Enligt min mening bör det emellertid vara

möjligt för den nya myndigheten att, inom sådana områden där myndigheten

har kompetens, mot betalning åta sig uppdrag från departement, andra

myndigheter samt statliga kommittéer och utredare. Den

uppdragsfinansierade verksamheten bör dock särskiljas i myndighetens

räkenskaper och full kostnadstäckning bör eftersträvas.

Enligt min mening bör den nya konkurrensmyndigheten disponera ett

ettårigt ramanslag på 61 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. Det bör

vidare engångsvis avsättas 1,5 miljoner kronor för omställningsåtgärder

för den berörda personalen i samband med att den nya myndigheten bildas.

I mina beräkningar har jag utgått ifrån att den nya myndigheten har

ungefär 125 års-arbetskrafter.

Länsstyrelsernas ansvar för att främja konkurrensen bör komma till

uttryck genom en ändring i länsstyrelseinstruktionen som innebär

att §3 i instruktionen kompletteras med ett ansvar för

''konkurrensfrågor''. Även i fortsättningen bör emellertid

konkurrensmyndigheten och länsstyrelserna samverka. Det

bör t.ex. vara möjligt för konkurrensmyndigheten att mot betalning få

regionala utredningar genomförda av länsstyrelserna.

Enligt min uppfattning bör det ankomma på myndigheterna själva att

närmare diskutera och utforma en fortsatt samverkan. Jag har erfa rit att civilministern inom ramen för anslaget till länsstyrelserna

beräknat vissa medel för budgetåret 1992/93 för utveckling med anledning

av de ändringar av det regionala konkurrensarbetet jag här har berört.

Resursfrågorna för länsstyrelserna kommer även i övrigt att behandlas av

civilministern i 1992 års budgetproposition.

Uppdraget

En särskild utredare bör nu tillkallas för att svara för det

förberedelsearbete som behövs för att en ny konkurrensmyndighet skall

kunna inrättas den 1 juli 1992.

Utgångspunkt för utredarens arbete är den bedömning av budgetramar och

myndighetens inriktning som jag redovisat ovan samt de beslut som

riksdagen och regeringen kan komma att lägga till grund för

verksamheten.

Utredaren skall lämna förslag till instruktion, organisation och namn

för en ny myndighet. Utgångspunkten bör vara att organisationen har så

få beslutsnivåer som möjligt och att den är anpassad till en mål- och

resultatorienterad styrning.

Utredaren skall överväga om konkurrensmyndigheten bör ha till uppgift

att analysera prisutvecklingen och föreslå vilken inriktning och

omfattning ett sådant arbete bör ha.

Utredaren skall vidare överväga om beredskapsansvaret för funktionen

Prisreglering kan flyttas från nuvarande SPK till en annan myndighet.

Ett förslag om ändrat myndighetsansvar skall lämnas efter samråd med

berörd myndighet.

Utredaren skall lämna förslag till de närmare formerna för samverkan

mellan konkurrensmyndigheten och länsstyrelserna samt mellan

konkurrensmyndigheten och Kommerskollegium, Närings- och

teknikutvecklingsverket, Riksrevisionsverket, Jordbruksverket,

Finansinspektionen och Konsumentverket.

På konsumentområdet bör ansvaret för prisinformationsfrågorna särskilt

diskuteras liksom samverkan i dessa frågor mellan konkurrensmyndigheten,

Konsumentverket, länsstyrelserna och den kommunala

konsumentverksamheten.

Utredaren skall förbereda arbetet med en mål- och resultatorienterad

styrning och påbörja arbetet med en fördjupad anslagsframställning inför

budgetåret 1993/94.

Utredaren skall utarbeta underlag för förhandlingar om anställnings- och

arbetsvillkor m.m. för personalen i den nya organisationen samt lämna

förslag till innehavare av tjänster som efter beslut av regeringen skall

tillsättas av regeringen. Utredaren skall tillsätta övriga tjänster i

den nya organisationen. Tjänsterna skall tillsättas innan övertalig

personal i de nuvarande myndigheterna sägs upp.

I uppdraget ingår att genomföra lämpliga utvecklings- och

omställningsåtgärder för berörd personal. För sådana åtgärder får

utredaren disponera det tidigare nämnda beloppet på 1,5 miljoner kronor.

Utredaren skall vidare klarlägga behovet av information och utbildning

för länsstyrelsernas del.

Utredaren skall svara för lämplig information om den nya myndighetens

verksamhet samt för sådana administrativa och praktiska förberedelser i

övrigt som kan aktualiseras under utredningen. Den nya myndigheten skall

tillämpa de redovisningsprinciper som framgår av bokföringsförordningen

(1991:1026).

Uredaren skall fortlöpande informera berörda fackliga

huvudorganisationer och berörda myndigheters lokala

personalorganisationer om sitt arbete samt ge dessa tillfälle att

framföra synpunkter.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har framfört hemställer jag

att regeringen bemyndigar chefen för näringsdepartementet

-- att tillkalla en utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att förbereda inrättandet av en ny

konkurrensmyndighet,

-- att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Näringsdepartementet)