Dir. 1991:13

Översyn av valförfarandet

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-07

Mitt förslag

Bakgrund

Utredningsbehovet

Utgångspunkter

Uppgifter

Utredningsarbetet

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:13

Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-07

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas för att se över valförfarandet från

administrativ och teknisk synpunkt. Syftet med utredningen är att

anpassa valförfarandet till beslutade och planerade förändringar inom

bl.a. områdena för folkbokföring och regional skatteförvaltning samt

till den tekniska utvecklingen inom framför allt ADB-området. I ett

senare skede bör utredningsarbetet bedrivas med parlamentarisk

medverkan.

Bakgrund

I samband med enkammarreformen 1968/69 infördes nuvarande ordning för

riksdags-, landstings- och kommunalval. De regler som då antogs har

senare i stort sett oförändrade överförts till den nya regeringsformen

(RF, omtryckt 1988:1444), kommunallagen (1977:179) och vallagen

(1972:620, omtryckt 1991:95). I RF och kommunallagen ges de mer

grundläggande reglerna. Där finns bl.a. föreskrifter om antalet

ledamöter i riksdagen resp. i fullmäktige, om vem som har rösträtt, om

hur ofta val skall hållas etc. I vallagen, som är gemensam för de tre

olika valen, ges regler om förfarandet. Varje enskilt led i förfarandet

har i lagen fått en mycket detaljerad reglering. -- För val till

kyrkofullmäktige gäller lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.

(omtryckt 1991:96).

Det administrativa och tekniska förfarandet vid förberedelser och

genomförande av allmänna val har under de senaste 15 åren inte varit

föremål för någon fördjupad översyn och analys. En allmän översyn av

vallagens bestämmelser gjordes visserligen av 1978 års vallagskommitté

på grundval av erfarenheterna från 1973 och 1976 års allmänna val (SOU

1978:64 och 1980:45). Någon mer grundläggande analys har emellertid inte

gjorts efter det att 1965 års valtekniska utredning avslutade sin

översyn och ADB-stödet började användas vid 1973 års allmänna val (SOU

1969:19 och 1971:72).

De förändringar som genomförts har i huvudsak föranletts av ändringar i

valsystemet eller begränsats till vidareutveckling av det valförfarande

som tillämpades redan vid 1970 och 1973 års allmänna val.

Den tekniska utvecklingen i samhället har under 1970- och 1980-talen

gått mycket snabbt. ADB-stödet inom valadministationen bygger dock

fortfarande i huvudsak på 1970-talets ADB-teknik.

Valen till kyrkofullmäktige genomförs på samma sätt som

kommunfullmäktigvalen. Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6) föreslog vissa

ändringar vad gäller kyrkofullmäktigvalen. Förslagen, som syftade till

att bl.a. undanröja vissa administrativa problem, genomfördes dock

aldrig (jfr. prop. 1987/88:22, s. 32 KU32 , s. 19).

Efter 1988 års allmänna val redovisade riksskatteverket i en särskild

promemoria sina synpunkter på och erfarenheter av valadministrationen. I

promemorian läggs också fram vissa förslag till ändringar i olika

enskildheter.

Riksskatteverket har vidare i en framställning den 22 febrauri 1990

redovisat en inom verket gjord analys av förändringsbehov och

utvecklings möjligheter i det administrativa och tekniska

valförfarandet. Riksskatteverket anser mot bakgrund av analysen att en

allmän översyn av det administrativa och tekniska valförfarandet bör

genomföras. Enligt verket kommer omfattande anpassnings- och

förändringsåtgärder inom valadministrationen att bli nödvändiga under

1990-talet. Verket anser vidare att avsevärda förbättringar och

förenklingar i valförfarandet är möjliga. Härigenom blir det också

möjligt att bromsa valadministrationens kostnadsutveckling.

Riksskatteverket har också påtalat att beslutade och planerade

förändringar inom bl.a. folkbokföringsområdet och inom den regionala

skatteförvaltningen ger ändrade förutsättningar för den framtida

valadministrationen.

Konstitutionsutskottet har i betänkandet 1990/91:KU4 behandlat ett antal

motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1990 om skilda v allagsfrågor

och frågor om kyrkliga val. Utskottet har ansett att bl.a. frågan om

utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner bör t as upp i den översyn

av valförf arandet som förbereds inom justitiedepartementet. Riksdagen

har anslutit sig till utskottets uttalanden (rskr. 1990/91:22).

Förslag till ändringar i vallagen har också framförts i framställningar

till regeringen. Sålunda har Göteborgs kommun ifrågasatt värdet av

bestämmelserna i 14 kap. 23 § vallagen om tillsättande av suppleanter i

vissa fall. Linköpings kommun har påtalat behovet av en begränsning av

rätten till s.k. ångerröstning. Valnämnden i Täby kommun har

aktualiserat frågan om hur principen om valhemlighet fungerar i

praktiken.

Storstadsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:36)

Storstadsliv, Rika möjligheter -- hårda villkor, föreslagit en valkrets

reform avseende såväl riksdagsval som kommunalval.

Utredningsbehovet

En mer genomgripande översyn av valförfarandet från administrativa och

tekniska utgångspunker bör enligt min mening nu komma till stånd. Inte

bara förändringarna inom den statliga förvaltningen utan också den

tekniska utvecklingen på ADB-området gör att det är av vikt att

valförfarandet ses över för att svara mot dagens och morgondagens behov.

Uppdraget bör ges till en särskild utredare.

Utredaren bör ha stor frihet att ta upp de frågor som han anser behöver

övervägas inom ramen för sin översyn. Exempel på frågor som kan

behandlas finns angivna i riksskatteverkets promemoria den 22 februari

1990 vilken -- liksom övriga framställningar -- bör överlämnas till

utredaren. Jag skall emellertid ange några utgångspunkter för arbetet

och ge exempel på frågor som kan kräva överväganden.

Utgångspunkter

En allmän utgångspunkt för arbetet bör vara de tre huvudkrav som enligt

förarbetena till vallagen ställs på förfarandet vid val (prop. 1972:105

s. 88 f). Det måste fylla högt ställda anspråk på tillförlitlighet.

Garantier måste föreligga att valen sker under former som tryggar den

för fria val nödvändiga valhemligheten. Slutligen är det viktigt att

valförfarandet är smidigt och enkelt.

En annan utgångspunkt för arbetet bör vara att förslagen skall leda till

minskade kostnader. I sin promemoria har riksskatteverket redovisat

kostnadsutvecklingen inom valadministrationen. Vid 1988 års val uppgick

kostnaden för enbart valmaterialet till 34,3 milj.kr. Som exempel på

områden där besparingar kan göras nämner riksskatteverket

valsedelshanteringen; varje valår framställs ca 650 milj. valsedlar men

endast ca 16 milj. av dessa används slutligt i form av avgivna röster.

Utvecklingen av kostnaderna måste brytas. Redan genom en förenklad

valsedelshantering torde stora besparingar kunna göras. Genom en

effektivare valorganisation kan ytterligare besparingar göras. Givetvis

måste en avvägning göras mellan behovet av administrativa förenklingar

och minskade kostnader å ena sidan och ambitionen att upprätthålla ett

högt valdeltagande å andra sidan.

Som i liknande sammanhang har påpekats är det givetvis också av stor

betydelse att regleringen präglas av konsekvens och överskådlig het (se

bl.a. dir. 1977:120 s. 5). Behov finns av en redaktionell och språklig

översyn av vallagen.

Uppgifter

Som jag nämnt kommer beslutade och planerade förändringar inom den

statliga förvaltningen att ändra förutsättningarna för den framtida

valadministrationen. Översynen bör därför till en början inriktas på att

anpassa valadministrationen på såväl regional som lokal nivå till dessa

förändringar. Sålunda bör utredningen söka beskriva den förväntade

utvecklingen och identifiera vilka behov av förändringar som den nya

ordningen inom den statliga förvaltningen medför. Erfarenheter av

förberedelserna, genomförandet och uppföljningen av 1991 års val har här

stort intresse.

Mot denna bakgrund bör den särskilde utredaren kunna bilda sig en

uppfattning om hur en lämplig framtida organisation bör se ut och

föreslå de ändringar som behövs.

Vidare bör han söka lösa de valtekniska frågorna i mera egentlig mening.

Exempel på sådana frågor är som riksskatteverket redovisat bl.a.,

reglerna om röstlängder och röstkort, valdistriktens omfattning, själva

röstningsförfarandet, rösträkning, rapportering och slutlig

sammanräkning. Frågan om det framtida ADB-stödet och utvecklingen av

elektroniska hjälpmedel bör övervägas ingående. Härvid bör de

erfarenheter som gjorts i Norge och Danmark uppmärksammas.

Utredningen bör på motsvarande sätt omfatta också kyrkofullmäktigvalen.

Utredningsarbetet

Som konstitutionsutskottet anfört bör den slutliga beredningen av

valfrågorna göras under parlamentarisk medverkan. Utredaren bör anmäla

till regeringen när arbetet har kommit så långt att han anser det är tid

för parlamentarisk medverkan i utredningsarbetet.

För utredningen gäller vidare regeringens direktiv (dir. 1984:5) till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utrednings

förslagens inriktning.

Utredningsarbetet bör vara avslutat före den 1 juli 1993. Om utredaren

finner att vissa ändringar kan och bör genomföras redan till 1994 års

val, kan han lägga fram de förslag som behövs för detta i ett

delbetänkande.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att se över valförfarandet samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)