Dir. 1991:14

Tilläggsdirektiv till utredningen (ME 1989:03) om översyn av kärntekniklagstiftningen

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-02-28

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:14

Beslut vid regeringssammanträde 1991-02-28

Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att utredningen (ME 1989:03) om översyn av

kärntekniklagstiftningen får i uppdrag att i anslutning till sitt

tidigare uppdrag (Dir 1989:10) göra en översyn av lagen (1981:669) om

finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m .

(finansieringslagen) och förordningen (1981:671) om finansiering av

framtida utgifter för använt kärnbränsle (finansieringsförordn ingen)

samt överväga statens kärnbränslenämnds roll vid förvaltning och

utbetalning av avgiftsmedel. Utredningen skall även kunna ta upp frågor

som rör lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst

radioaktivt avfall m.m. och förordningen (1988:1598) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Utredaren bör också överväga möjligheterna att begränsa

reaktorinnehavares rätt till ersättningsinvesteringar i

kärnkraftsreaktor.

Bakgrund

Den pågående översynen av kärntekniklagstiftningen rör väsentliga inslag

i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen). Det gäller

bl.a. kärntekniklagens definitioner och tillämpningsområde, hur villkor

och föreskrifter meddelas, regler om tillståndshavarens ansvar för

säkerheten m.m. Utredningsarbetet bör enligt gällande direktiv bedrivas

så att det kan redovisas före den 1 januari 1991.

Utredn ingen har arbetat fram ett utkast till betänkande med förslag

till ändringar i kärntekniklagen men har avvaktat med att överlämna sitt

betänkande. Under utredningsarbetet har nämligen aktualiserats vissa

tillämpningsfrågor av praktisk natur med anknytning till

finansieringslagen.

Finansieringslagen reglerar reaktorinnehavarens skyldighet att betala en

årlig avgift till staten för att säkerställa att medel finns

tillgängliga för att betala kostnader för hantering och slutförvaring av

använt kärnbränsle m.m. Det åligger statens kärnbränslenämnd att

handlägga vissa uppgifter enligt lagen och bl.a. betala ut ersättningar

till kärnkrafts företagen. Detta följer dels av 10 § i

finansieringslagen där det föreskrivs att användande av inbetalade

avgifter prövas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

dels av bestämmelserna i finansieringsförordningen.

Efterhand som fonderna för avgiftsmedel vuxit och större utbetalningar

till kärnkraftsbolagen blivit aktuella har det uppkommit viss oklarhet

om karaktären av den prövning av ändamålet för utbetalningen som nämnden

skall göra innan den betalar ut medel. Det är angeläget att full klarhet

föreligger i denna fråga.

Vidare har lagrådet i sitt yttrande i samband med regeringens

proposition (prop. 1983/84:60, s. 238) med förslag till ny lagstiftnin g

på kärnenergiområdet påpekat att lagen innehåller vissa formella

brister. Dessa sammanhänger enligt lagrådets mening med den nya

inriktning lagen fick när kärntekniklagen trädde i kraft. Dessa brister

bör nu rättas till.

Enligt de svenska tillsynsmyndigheterna inom kärnkraftsområdet har

samtliga svenska kärnkraftsreaktorer en betryggande säkerhet.

Kärnkraftverken har dessutom försetts med tekniska system som skall

begränsa de radioaktiva utsläppen i händelse av en reaktorolycka.

Lagstiftningen på kärnteknikområdet ålägger den som har tillstånd till

kärnteknisk verksamhet att vidta de åtgärder som behövs för att

upprätthålla säkerheten. Detta betyder att ersättningsinvesteringar i

vissa fall kan vara nödvändiga av säkerhetsskäl.

Även andra investeringar för att upprätthålla driften i kärnkraftverken

är emellertid tillåtna enligt nuvarande lagstiftning. Möjligheterna att

begränsa rätten till ersättningsinvesteringar bör utredas för de fall

där det enda syftet med investeringen är att förlänga livslängden hos

ett kärnkraftverk och denna således inte är nödvändig från

säkerhetssynpunkt.

Prövning av tillstånd enligt kärntekniklagen föregås ibland av

tillståndsprövning enligt bl.a. miljöskyddslagen (1968:38 7) och lagen

(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen).

Hittills har regelsystemet präglats av en viss oklarhet när det gäller i

vilken utsträckning och i vilka situationer som en mer utvecklad

beskrivning av miljökonsekvenserna skall ingå i beslutsunderlaget. I

propositionen (1990/91:90) om en god livsmiljö har regeringen därför

lagt fram förslag som innebär en skärpning när det gäller kraven på

redovisning av miljökonsekvenserna av olika verksamheter. De

lagändringar som föreslås som en följd av detta omfattar inte

kärntekniklagen. Det kan mot den bakgrunden finnas skäl att i detta

sammanhang pröva om inte ansökningsförfarandet och tillståndsprövningen

enligt kärntekniklagen också bör omfattas av sådana skärpta krav och

även i övrigt bättre anpassas till reglerna enligt miljöskyddslagen och

naturresurslagen.

Uppdraget

Utredningen bör analysera de frågor jag här berört. Om utredningen

finner att kärntekniklagen i nämnda delar eller finansieringslagen med

anknutna förordningar behöver ändras eller kompletteras, bör sådana

författningsförslag läggas fram.

Utredningen bör också överväga om finansieringslagen kan arbetas in i

kärntekniklagen.

Finner utredningen att det även kan finnas anledning att genomföra

ändringar i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst

radioaktivt avfall m.m. och förordningen (1988:1598) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. bör sådana förslag läggas

fram.

Utredningen bör i sina förslag beakta sådana krav på regelreformering

som framgår av budgetpropositionen 1991 (prop. 1990/91:100, bil. 2, p.

5.1).

Arbetet bör bedrivas så att det kan redovisas före den 1 oktober 1991.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar utredningens uppdrag i enlighet

med vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Miljödepartementet)