Dir. 1991:15

En ny näringspolitisk myndighet

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-07

Mitt förslag

Bakgrund

Utgångspunkter för myndighetens organisation

Teknisk forskning och utveckling

Småföretagsutveckling och regional utveckling

Vissa energifrågor

Utredning och utvärdering

Nätverk

Utgångspunkter för genomförandet av den nya myndigheten

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:15

Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-07

Chefen för industridepartementet, statsrådet Molin, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lägga fram

förslag om organisationen av en ny central näringspolitisk myndighet och

förbereda inrättandet av denna.

Utredaren skall utgå från de förslag som regeringen har redovisat i

proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt.

Förutom vad som har angetts i propositionen skall utredaren beakta vad

jag i det följande anför samt de övriga beslut som riksdagen och

regeringen lägger till grund för verksamheten.

Bakgrund

Regeringen har i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt

föreslagit att en ny myndighet för näringspolitiska myndighets uppgifter

på central nivå skall inrättas den 1 juli 1991.

Regeringen har vidare föreslagit att statens energiverk (STEV), statens

industriverk (SIND) och styrelsen för teknisk utveckling (STU) skall

läggas ned den 30 juni 1991.

Näringspolitiken innefattar ett stort antal samhällsområden. Den nya

centrala myndighetens främsta uppgifter bör avse teknik-, industri-,

energi- och vissa regionalpolitiska frågor. I den näringspolitiska

propositionen slås fast att uppgifterna för en ny myndighet bör vara att

bidra till en miljöanpassad ekonomisk tillväxt, öka näringslivets

konkurrenskraft, bidra till att skapa fungerande marknader samt verka

för en säker tillförsel, omvandling, distribution och användning av

energi i landet. Myndigheten skall främja utvecklingen av ett på lång

sikt livskraftigt näringsliv och medverka till en balanserad regional

utveckling. Myndigheten skall också medverka till den fortgående

omställningen av energisystemet. Internationaliseringen bör ges en ökad

vikt i myndighetens verksamhet.

Myndigheten skall verka för miljöhänsyn och energieffektivitet.

Insatserna för att främja näringslivets utveckling och bidra till en god

regional balans skall främst inriktas på de små och medelstora

företagen.

SIND, STU och STEV har i dag delvis olika uppgifter inom det

näringspolitiska området. Vissa av dessa uppgifter får ökad tyngd i den

nya myndigheten, andra uppgifter minskar eller bortfaller helt och nya

tillkommer. Vidare skall kompetens inom olika områden (forskning och

utveckling, teknikbaserat nyföretagande och produktutveckling,

kommersiella bedömningar, energieffektivitet, regional utveckling,

utredningar osv.) integreras för att myndighetens arbete på ett optimalt

sätt skall främja den ekonomiska tillväxten i landet.

Utgångspunkter för myndighetens organisation

Jag övergår nu till att ange vissa riktlinjer för den näringspolitiska

myndighetens verksamhet och arbetsuppgifter.

Den nya myndighetens verksamhet skall utöver nyss nämnda mål och

riktlinjer ha som utgångspunkter minskad detaljreglering samt decen

tralisering. Åtgärder som skall genomföras bör följas upp och utvärderas

av myndigheten. En förbättrad samverkan och samordning mellan

myndigheter med näringspolitiska uppgifter skall eftersträvas.

Myndigheten bör ges en flexibel organisation som medger successiva

förändringar efter hand som arbetsuppgifterna förändras och utvecklas.

En organisation med så få beslutsnivåer som möjligt bör också

eftersträvas. Inom flera arbetsområden kan det vara lämpligt att

organisera arbetet i projekt. Följande huvudområden för myndighetens

verksamhet kan anges:

-- Teknisk forskning och utveckling med inriktning på näringslivs- och

energifrågor

-- Småföretagsfrågor

-- Regional utveckling

-- Tillförsel och användning av energi

-- Energidistributionsfrågor och koncessioner för ledningsdragningar,

elsäkerhetsfrågor och energiberedskap

-- Näringspolitiska utredningar och utvärderingar

-- Frågor med anknytning till den internationella utvecklingen.

Inom myndigheten bör också finnas resurser för administration och

information. Verksledningen bör åstadkomma en effektiv samordning av

myndighetens olika arbetsuppgifter samt samordna verksamheten med andra

myndigheter, organisationer m.fl.

Beträffande myndighetens arbetsuppgifter och resurser för dessa bör

följande utgångspunkter gälla för utredaren. De tal som jag i det

följande anger beträffande personalbehovet för den nya myndighetens

olika verksamhetsområden bör vara riktmärken. Det bör stå utredaren

fritt att inom den givna totalramen föreslå vissa mindre

omprioriteringar mellan olika verksamheter om detta skulle visa sig

vara ändamålsenligt.

Genom att så långt som möjligt decentralisera funktioner och

arbetsuppgifter från myndigheten till olika regionala myndigheter och

organ och genom nya former för regional samverkan kan behovet av

resurser centralt minskas.

Teknisk forskning och utveckling

Myndigheten skall genom stöd till teknisk forskning och utveckling skapa

goda förutsättningar för industriell utveckling och förnyelse samt

genomföra programmet för teknisk forskning och utveckling som i dag

administreras av STU. Myndigheten skall vidare ha det övergripande

ansvaret för energiforskningsprog rammet som enligt 1990 års

forskningspolitiska beslut åvilar STEV. Detta program syftar främst till

att stödja kompetensuppbyggnad på områden som är av betydelse vid

omställningen av energisystemet. Därtill skall myndigheten överta det

direkta ansvaret för genomförande av väsentliga delar av

energiforskningsprogrammet som för närvarande åvilar STEV och STU. Också

ansvaret för det stöd till utveckling av ny teknik som lämnas av STEV

från energiteknikfonden bör övertas av den nya myndigheten. Det är

önskvärt att detta stöd samplaneras med verksamheten inom ramen för

energiforskningsprogrammet. Vidare bör beaktas vad som i proposition

1989 /90:90 om forskning (s. 444) anfördes om behovet av utvärderingar

av vetenskaplig kvalitet och energipolitisk relevans.

Det är angeläget att en närmare integration kan nås mellan FoU på

energiområdet och övrig teknisk FoU i den nya myndigheten. De samo

rdningsfördelar inom olika teknikområden som är möjliga att åstadkomma

genom myndighetens ansvar för båda dessa verksamheter bör tas till vara.

Det är en viktig uppgift för den nya myndigheten att främja

internationaliseringen av forskning och utveckling. Myndigheten bör

sträva efter en samordning av FoU-verksamheten inom energiområdet med

övrig FoU-verksamhet. Därigenom underlättas svenskt deltagande i

internationellt samarbete.

För närvarande har STU och STEV en viktig uppgift när det gäller att

överblicka landets tekniska kompetensbas och att främja samarbe te

mellan olika kompetenser och intressenter i FoU-systemet. Ökade krav på

tvärvetenskapliga insatser förutsätter att formerna för samarbete mellan

industri och forskning ständigt utvecklas. Den nya myndigheten bör

utveckla de nätverk som är nödvändiga i myndighetens arbete med bl.a.

forskning och utveckling. En väsentlig uppgift för den nya myndigheten

blir därvid att utveckla former och medel för att nå ut med nya tekniska

lösningar, tekniktilllämpningar m.m. till företag, kommuner m.fl. De

insatser som görs för FoU bör i ökad grad tas tillvara för teknikbaserat

nyföre tagande.

Det är vidare angeläget att den nya myndigheten samordnar sina insatser

med övriga aktörer inom det svenska FoU-systemet, bl.a. det

teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR). En viktig uppgift för den nya

myndigheten är att stödja industriellt motiverade grundfors

kningsprojekt. TFRs uppgift är att utifrån inomvetenskapliga kriterier

stödja projekt av grundforskningskaraktär. Det är därför ange läget att

den nya myndigheten och TFR finner former för en nära samverkan när det

gäller myndighetens planering och genomförande av bl.a. ramprogram för

kunskapsutveckling.

Den tekniska kompetensen inom forsknings-, utvecklings- och

demonstrationsområdet bör hållas samman i särskilda avdelningar och orga

niseras teknikområdesvis. FoU-avdelningarna bör omfatta totalt ca 110

årsarbetskrafter. Verksamheten vid FoU-avdelningarna bör genom föras i

samverkan med andra verksamheter inom myndigheten som t.ex.

energieffektivisering, företagsutveckling och åtgärder för regio nal

utveckling. Utredaren bör redovisa vilka verksamheter, särskilt på

utvecklingssidan, som bör kunna decentraliseras till regionala organ.

Den internationella verksamheten, bl.a. deltagande i teknikorienterade

delar av EGs forskningsprogram samt det europeiska samarbete inom Eureka

och COST bör också samordnas inom myndigheten. Den nya myndigheten bör

också biträda regeringen med förhandlingar om de avtal som träffas med

främmande länder rörande bl.a. tekniskt-vetenskapligt samarbete.

Organisation och ansvarsfördelning inom myndigheten bör redovisas av

utredaren.

Småföretagsutveckling och regional utveckling

Åtgärder för att generellt stödja småföretagsutveckling och för att

skapa regional utveckling och balans bör samordnas.

Myndigheten bör arbeta med bl.a. rådgivningsverksamhet,

utbildningsinsatser, finansieringsfrågor, marknadsbearbetning,

underleverant örsprogram, teknikspridning, produktutveckling, utveckling

av forskningsbaserade företag och nyföretagande, stöd till uppfinnare

och arbetstagarinitierade projekt. Vid bedömning av teknikbaserade

affärsidéer bör även kommersiella överväganden göras.

Den pågående integrationen i Europa bör särskilt uppmärksammas.

Branschprogrammen inom teko- och träindustriområdet upphör när nuvarande

programperiod löper ut budgetåret 1991/92 resp. 1992/93 (prop.

1989/90:88 s. 66).

Arbetet med underleverantörsfrågor bör avvägas mot de insatser som görs

av delegationen för verkstadsteknik (SFS 1990:805).

Myndigheten skall svara för planering, initiering m.m. av

näringspolitiskt motiverade utbildn ingsinsatser med inriktning på dels

enskilda företag, dels de myndigheter, organ, organisationer m.fl. som

har att svara för olika n äringspolitiska utvecklingsinsatser.

Organisation och samordning av dessa insatser bör redovisas av

utredaren.

Den ökande ekonomiska integrationen i Västeuropa ställer krav på att

myndigheten har resurser att nära följa utvecklingen inom EG på de

områden som faller inom dess verksamhetsfält. Ett successivt växande

engagemang i EG-frågor kan förutses. Detta gäller t.ex. deltagande i

småföretagsprojekt. Det är även av vikt att följa regelutvecklingen inom

EG på områden som påverkar näringslivet, t.ex. vad gäller

regionalpolitiskt stöd till företag. Myndigheten bör i största möjliga

utsträckning beakta möjligheter till samråd, samordning och

harmonisering i sådana frågor. Utredaren bör redovisa vilka insatser och

initiativ m.m. som myndigheten bör svara för.

Inom det regionalpolitiska området har stödinsatser riktade till företag

och andra regionalpolitiska åtgärder successivt decentraliserats till

länsstyrelserna. Mer än 80 procent av besluten om regionalpolitiskt

företagsstöd fattas av dessa. Regeringen har nyligen beslutat att ge

länsstyrelserna ytterligare utökade beslutsbefogenheter beträffande

regionalpolitiskt företagsstöd.

Myndighetens arbete med regionalpolitiska frågor bör inriktas på beslut

om regionalpolitiskt stöd till företag, godstransportstöd, uppföljning

och utvärdering av företagsstöd och regional projektverksamhet och

initiering av länsövergripande utvecklingsprojekt, främst sådana som är

inriktade på teknik- och kompetensutveckling samt

underleverantörsutveckling. Vidare bör myndigheten svara för att

utbildning ges till stödhandläggarna på länsstyrelserna och på

erfarenhetsöverföring mellan olika organ som arbetar med regionalt och

lokalt bedrivna utvecklingsprojekt. Utredaren bör lämna förslag

beträffande myndighetens insatser i dessa avseenden.

Ett EES-avtal förutses innehålla materiella regler för offentliga

stödåtgärder -- i princip baserade på EGs nuvarande regelverk -- och

procedurer för övervakning av tillämpningen av dessa regler. I händelse

av att svenska stödprogram tas upp till granskning inom ramen för nämnda

övervakningsprocedur bör myndigheten medverka i framtagandet av

underlag, analyser, redovisningar m.m. av svenska stöd som faller inom

dess arbetsområde. Förslag till arbetsinsatser m.m. för myndigheten i

detta avseende bör redovisas.

Myndigheten bör ha juridisk och annan kompetens inom t.ex. affärsjuridik

och internationell rätt på näringslivsområdet, avtals-, upphandlings-

och patentfrågor, konkurs- och obeståndsärenden m.m. Även i fråga om

arbetet med författningar och allmänna råd behöver myndigheten juridisk

kompetens. Detta är kompetenser av betydelse för myndighetens samtliga

arbetsuppgifter. Utredaren bör specificera dessa arbetsuppgifter och

deras organisatoriska placering i myndigheten.

Möjligheterna att göra avsättningar till investeringsfonder har upphört

i och med skattesystemets omläggning. De arbetsuppgifter som den

nuvarande investeringsfondssektionen har kommer därmed successivt att

minska för att inom några år upphöra helt.

Behovet av personal för arbetet med småföretagsfrågor och regional

utveckling beräknar jag till ca 75 årsarbetskrafter. Utredaren bör

redovisa förslag om decentralisering av åtgärder för

småföretagsutveckling och regional utveckling.

Inledningsvis bör den nya myndigheten handlägga bl.a.

investeringsfondsärenden samt teko- och träbranschstöd. När det gäller

handläggningen av investeringsfondsären den bör utredaren redovisa

storleken på erforderliga resurser -- utöver de tidigare angivna 75

årsarbetskrafterna för småföretagsfrågor och regional utveckling -- och

för hur lång tid dessa behövs. Därutöver bör utredaren redovisa förslag

till resursbehov för arbetet med branschstöd och hur arbetet med dessa

frågor skall avslutas i enlighet med de beslut som fattats. Totalt bör

resursbehovet för dessa verksamheter dock beräknas inom ramen 20

årsarbetskrafter.

Vissa energifrågor

Ett viktigt mål för energipolitiken är att trygga tillgången på el och

annan energi på villkor som medger att industrins konkurrenskraft

gentemot omvärlden bevaras. Särskilt för den elintensiva industrin är

säker tillgång på el av vital betydelse. Energipolitiken har således ett

tillväxtfrämjande syfte. Samtidigt måste energisystemet anpassas till

vad naturen och miljön kan bära. Centrala inslag i den pågående

omställningen av energisystemet är ett ökat utnyttjande av varaktiga,

helst inhemska och förnybara energikällor, minskade utsläpp av

försurande och klimatpåverkande ämnen samt ökad effektivitet i såväl

tillförseln som användningen av energi.

Statsmakterna har vid flera tillfällen beslutat om program eller andra

åtgärder för att de energipolitiska målen skall kunna uppnås. Exempel

härpå är det nyss nämnda energiforskningsprogrammet och programmet för

hushållning med el. Ett annat viktigt inslag i energipolitiken är

strävandena efter att öka kommunernas engagemang i planeringen på

energiområdet. Olika administrativa och ekon omiska styrmedel har

införts i syfte bl.a. att minska användningen av fossila bränslen.

Därtill kommer de särskilda kraven på säkerhet och försörjningsberedskap

på energiområdet.

Vidare har staten länge strävat efter att bygga upp en infrastruktur på

energiområdet som skall kunna tillgodose rimliga krav på en väl

fungerande tillförsel i alla delar av landet. På senare tid har ökad

vikt kommit att läggas vid en effektivisering av marknadern a för de

olika energislagen genom ökad konkurrens. Bakgrunden härtill är bl.a.

den pågående utvecklingen i Europa mot en internationalisering av

marknaderna för ledningsbunden energi.

Statens särskilda ansvar för energisystemets funktion har tagit sig

uttryck bl.a. i lagstiftning om överföring och distribution av el,

naturgas och fjärrvärme. För vissa el- och rörledningar gäller således

koncessionsplikt. Vidare finns bestämmelser om att stora

eldningsanläggningar skall vara utrustade för fastbränsleeldning. För

varje kommun gäller lagstadgad skyldighet att upprätta energiplan som

skall beslutas av fullmäktige i kommunen. I fråga om

försörjningsberedskap för importerade bränslen finns särskild

lagstiftning om skyldighet för distributörer och vissa förbrukare att

hålla lager eller vidta andra beredskapsåtgärder.

För närvarande är STEV tillstånds- eller tillsynsmyndighet enligt de

olika regelsystem som här angivits. STEV har också ett antal andra

uppgifter av myndighetskaraktär. Dessa uppgifter skall övertas av den

nya myndigheten.

Åtgärder för effektivare användning av energi är ett huvudinslag i

energipolitiken. Den nya myndighetens arbete bör inriktas på att ta till

vara den tekniskt och ekonom skt uppnåbara potentialen för att

åstadkomma energibesparingar inom industrin, bebyggelsen och

transportsektorn. Handläggningen av dessa frågor kräver kontakter främst

med kraftföretagen, industrin och kommunerna. Det bör finnas en särskild

funktion för dessa frågor inom myndigheten.

För att åstadkomma en effektivare energianvändning finns bl.a. följande

stöd och insatser:

-- Teknikupphandlingsstöd

-- Stöd till utveckling och demonstration av ny energiteknik

-- Informations- och utbildningsinsatser

-- Stärkt forskningsanknytning.

Utredaren bör redovisa förslag beträffande sättet att organisera arbetet

med frågor om effektivare energianvändning så att ett nära samarbete med

andra delar av myndigheten med ansvar för näraliggande frågor -- t.ex.

FoU och allmän näringslivsutveckling -- uppnås. Vidare bör förslag om

decentraliseringsmöjligheter redovisas.

Jag ber äknar resursbehovet för arbetet med effektivare energianvändning

till ca 15 årsarbetskrafter.

Arbetet med eldistributions- och koncessionsfrågor bör inriktas på att

åstadkomma säkra och effektiva distributionssystem för energi. Vid sidan

av de myndighetsuppgifter på området som redan nämnts bör myndigheten

arbeta för en fortsatt rationalisering av eldistributionen och bedriva

information och rådgivning till landets eldistributörer och andra

energiföretag för att driva på och underlätta omställningen av

energisystemet mot större effektivitet.

Utredaren bör redovisa förslag hur arbetet med dessa frågor bör

organiseras samt möjligheter att till länsstyrelserna decentralisera

bl.a. beredningsarbetet av vissa koncessionsärenden.

Energiberedskap kräver god kännedom om utvecklingen på energimarknaden i

Sverige och internationellt. Målet för verksamheten är en hög

handlingsberedskap inför eventuella krissituationer så att negativa

effekter av störningar i energitillförseln skall kunna minime ras.

Den nya myndigheten bör ha till uppgift att samordna planering och

insatser inom energiberedskapen och utöva tillsyn av beredskapslager för

olja. Myndigheten bör också svara för driften av de statliga lagren av

oljeprodukter.

STEV har i dag ansvar för elsäkerhetsfrågor vilket bl.a. innebär att

utfärda föreskrifter och se till att föreskrifterna efterlevs.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning (Dir. 1991:10) med uppgift

att lämna förslag om hur arbetet med elsäkerhet och tillsyn av denna

skall bedrivas, hur organisationen skall utformas och vilken myndighet

som bör ansvara för huvudmannaskapet.

Utredaren bör samråda med denna utredning angående frågor om det

framtida huvudmannaskapet för elsäkerhetsfrågor.

Regeringen har nyligen i proposition 1990/91:88 om energipolitiken lagt

fram förslag för riksdagen om åtgärder för att främja bl.a. ökad

hushållning med energi och utveckling av miljövänlig kraftproduktion. De

föreslagna åtgärderna kommer att innebära vissa ytterligare uppgifter

för den nya myndigheten. Detta bör beaktas av utredaren.

Behovet av resurser för handläggning av koncessioner, energiberedskap,

elsäkerhet och tillsyn beräknar jag till ca 125 årsarbetskraf ter.

Utredning och utvärdering

Den nya myndigheten bör ha utrednings- och utvärderingsresurser dels för

den egna löpande verksamheten, dels för att kunna ta fram sådant

utrednings- och utvärderingsmaterial som efterfrågas av regeringen.

Svenskt näringsliv är mycket exportinriktat, samtidigt som en allt

större konkurrens från utlandet möter de svenska företagens

exportprodukter och hemmamarknadsföretagen utsätts för ökad konkurrens

från utlandet. Myndigheten bör därför ta fram kunskap om hur

näringslivet utvecklas i våra konkurrentländer och hur detta påverkar

t.ex. näringslivsutvecklingen och den regionala balansen.

Underleverantörs- och produktivitetsfrågor samt riskkapitalförsörjning

är också frågor som bör belysas. Strukturförändringarnas regionala

effekter bör fortlöpande följas.

Det är vidare viktigt att myndigheten belyser effekterna på näringslivet

av t.ex. hur energipriserna förändras och förhåller sig till andra

länder, hur skattenivåer och typ av skatter påverkar

konkurrenssituationen etc. Myndigheten bör också analysera

konsekvenserna för näringslivet av miljökrav som ställs.

En väl utbyggd och fungerande infrastruktur är en mycket viktig

förutsättning för näringslivets produktionsvillkor och utveckling och

för att uppnå regional balans.

I sammanhanget kan nämnas att regeringen avser att uppdra åt STEV att i

samband med en pågående elmarknadsstudie särskilt utreda vissa frågor

avseende stamnätets framtida organisation. Detta arbete skall

fullföljas av den nya myndigheten.

Myndighetens utredningsverksamhet bör därför innefatta utredningar och

analyser av de villkor näringslivet ställer på transporter,

kommunikationer, forskning, utbildning, energiförsörjning osv. och hur

regional utveckling och balans ska uppnås. När det gäller närings- och

energipolitiskt relevant FoU-verksamhet bör inriktning och omfattning av

denna inom högskolesystemet redovisas och analyseras av myndigheten.

På energiområdet behövs utredningsinsatser som belyser bl.a. frågor om

energimarknadernas funktion, internationaliseringen och ekonomiska

styrmedel. Vidare finns behov av statistik och prognoser över såväl

användning som tillförsel av el och annan energi. Sveriges deltagande i

det internationella energisamarbetet i bl.a. Internationella

energiorganet (IEA) och FNs Europakommission (ECE) ställer också krav på

underlag och expertinsats er.

Som jag nämnt räknar jag med att den nya myndigheten kan komma att få

ökade administrativa uppgifter som en följd av kommande förslag om nya

energipolitiska insatser. I samband därmed kan uppdrag komma att ges

till myndigheten att samordna och utvärdera sådana insatser. Utredaren

bör beakta behovet av resurser för sådan verksamhet.

Näringspolitiska insatser bör utvärderas fortlöpande av den nya

myndigheten i den mån det inte handlar om sådan verksamhet som

myndigheten själv har ett operativt ansvar för.

Myndighetens utrednings- och utvärderingsinsatser bör hållas samman,

vara målinriktade och koncentreras på de verksamheter som tillhör de

aktuella politikområdena.

Utrednings- och utvärderingsinsatser bör också kunna beställas externt

som ett komplement till egna fasta utredningsresurser inom den nya

myndigheten.

Utrednings-, utvärderings- och forskningsverksamhet av betydelse för de

aktuella politikområdena genomförs av flera myndigheter och

organisationer. För att undvika dubbelarbete bör samråd ske i

organiserade former mellan närmast berörda myndigheter och

organisationer.

En årlig utrednings- och utvärderingsplan bör utarbetas av myndigheten

och godkännas av regeringen. Av planen bör framgå utredningsarbetets

inriktning och organisation. Planen får dock inte utesluta insatser som

planeras med kortare tidshorisont. Utredaren bör utarbeta ett förslag

till en sådan plan för budgetåret 1991/92. Av planen bör också framgå

hur samordning med andra myndigheter -- såväl centralt som regionalt --

bör ske samt hur myndigheten avser att använda de särskilda

utredningsmedel, som regeringen föreslår i proposition 1990/91:87 om

näringspolitik för tillväxt.

Riksdagens revisorer har nyligen lagt fram en rapport om Statlig

näringspolitisk utredningsverksamhet (Rapport 1990/91:3). Rapporten

remissbehandlas. Revisorerna har inte slutbehandlat rapporten. Utredaren

bör beakta synpunkter som redovisas i rapporten vid utarbetandet av den

nyss nämnda planen.

För utrednings- och utvärderingsverksamheten beräknar jag

personalbehovet vid myndigheten till ca 30 årsarbetskrafter vartill

kommer 10,0 milj. kr. i utredningsmedel.

Nätverk

Myndigheten skall som framhållits verka för att så långt möjligt

decentralisera genomförandet av olika åtgärder. En viktig uppgift för

myndigheten blir i detta sammanhang att utveckla och bygga upp ett

effektivt och aktivt regionalt och lokalt nätverk som är av betydelse

för att genomföra olika näringspolitiska åtgärder. Vilka organ som

myndigheten bör välja i ett sådant nätverk för att föra ut olika

insatser, förmedla erfarenheter osv. bör avgöras främst med hänsyn till

de uppgifter som skall genomföras och den kompetens som erfordras.

De regionala utvecklingsfonderna och länsstyrelserna är viktiga organ i

sådana nätverk. Staten har träffat överenskommelse med resp. landsting

och kommuner utanför landsting om att den regionala utvecklingsfonden i

resp. län skall vara organ för samhällets åtgärder i syfte att främja

etablering och utveckling av främst små och medelstora före tag.

Efter riksdagens beslut om en samordnad länsförvaltning omorganiseras

länsstyrelserna den 1 juli 1991. I samband härmed får länsstyrelserna en

förstärkt kompetens inom det näringspolitiska området. De nya

länsstyrelserna kommer att ha s.k. länsexpertfunktioner inom bl.a.

följande tre områden: regionalekonomi och näringslivsutveckling,

utbildning samt kommunikationer. Myndigheten bör därför i olika

näringspolitiska frågor kunna samarbeta med länsstyrelserna.

Andra organ som kan ingå i de regionala och lokala nätverken är

universitet och högskolor, teknikcentra, branschorganisationer,

kommunala näringslivsorgan m.fl. Således bör såväl offentliga som

privata intressenter utnyttjas. Utredaren bör redovisa förslag om

decentralisering av arbetsuppgifter inom myndighetens arbetsområde.

Information, administration och stab

Myndigheten bör svara för informationsinsatser inom det näringspolitiska

området. Utredaren bör redovisa en plan för informationsverksamheten

inkl. sådan energipolitisk information sverksamhet som för närvarande

finansieras från STEVs utredningsanslag.

En enhet för administrativa frågor med uppgift att bl.a. handha

myndighetens ekonomiadministrativa frågor, personalfrågor, ADB-frågor,

bibliotek, intendentur, expedition och registratorsuppgifter måste också

finnas inom myndigheten.

Till verksledningen bör knytas en stab som tillsammans med cheferna för

avdelningarna kan svara för att samordning och samverkan mellan olika

avdelningar inom myndigheten blir effektiv. Särskilt betydelsefullt är

att en samordning sker av insatser för att utveckla myndighetens stöd-

och verksamhetsformer, utrednings- och utvärderingsverksamhet,

internationella frågor, program- och insatsområden, teknikspridnings-

och nyföretagandeinsatser, underleverantörsfrågor, regionala

utvecklingsprojekt m.m. Myndigheten bör också bygga upp en effektiv

samverkan med andra myndigheter och organ med uppgifter inom det

näringspolitiska området.

Utredaren bör utarbeta förslag till organisation för arbetet med

informat ions- och administrativa frågor samt stabsfunktionen.

Resursbehovet för information, administration och stab beräknar jag till

ca 60 årsarbetskrafter.

Samråd med kommittéer, särskilda utredare och vissa myndigheter

Näringspolitiken omfattar ett stort antal frågor. Ansvaret för dessa

finns förutom hos STEV, SIND och STU hos flera andra myndigheter. Vissa

verksamheter och arbetsuppgifter ses nu över. Utredaren bör samråda med

de kommittéer och särskilda utredare som regeringen tillsatt för dessa

översyner och bedöma behovet av framtida samordning mellan den nya

näringspolitiska myndigheten och myndigheter som berörs av översynerna.

De myndigheter och organisationer som berörs av pågående

utredningsarbete är statens pris- och konkurrensverk (Dir. 1989:12),

statens råd för byggnadsforskning (Dir. 1990:64), Sveriges turistråd

(Dir. 1990:78), nämnden för hemslöjdsfrågor (Dir. 1990:76) och statens

naturvårdsverk (Dir. 1990:67). Resultatet av dessa samråd bör

fortlöpande redovisas till regeringen.

Transportrådet, som bl.a. administrerar transportstöd till företag i

norra Sverige, avvecklas vid utgången av år 1991. I årets

budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 8) har föreslagits att denna

arbetsuppgift skall överföras till SIND. Ett förslag till förändring av

godstransportstödet redovisas också. Den nya myndigheten bör ansvara för

det föreslagna godstransportstödet.

Utredaren bör samråda med transportrådet och redovisa förslag om hur

denna arbetsuppgift skall överföras till den näringspolitiska

myndigheten.

Utredaren bör vidare samråda med expertgruppen för forskning om regional

utveckling (ERU), kommerskollegium och överstyrelsen för civil

beredskap.

Utredaren bör också samråda med utredningen om översyn av det svenska

elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation samt en

planerad översyn av ansvaret för handläggningen av varvsstödet.

Den planerade överföringen av statens vattenfallsverksverksamhet till

aktiebolagsform innebär att ansvaret för myndighetsfrågor rörande

elberedskapen måste lösas organisatoriskt. Frågan bereds för närvarande

inom industridepartementet och utredaren bör ta del av resultatet av de

fortsatta övervägandena kring denna fråga.

Utgångspunkter för genomförandet av den nya myndigheten

Bildandet av den nya myndigheten innebär stora förändringar för

personalen vid STEV, SIND och STU och leder bl.a. till övertalighet, som

jag beräknar till ca en tredjedel av nuvarande antal anställda vid de

tre myndigheterna. Mot denna bakgrund är det enligt min uppfattning av

mycket stor vikt att åtgärder vidtas så att genomförandet kan påbörjas

så tidigt som möjligt och att de problem som kan uppstå minimeras.

Det är angeläget att den kompetens som finns hos de nuvarande tre

myndigheterna i möjligaste mån tas till vara i den nya organisatio nen.

Uppdraget

Jag föreslår mot bakgrund av vad jag anfört att en särskild utredare

tillkallas med uppdrag att ansvara för genomförandet och organisationen

av en ny näringspolitisk myndighet m.m. Utgångspunkter för utredaren bör

vara det förslag till ny myndighet som regeringen redovisat i

proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, vad jag här har

anfört samt de övriga beslut som riksdagen och regeringen lägger till

grund för verksamheten.

Utredaren skall till regeringen lämna förslag om hur den nya myndigheten

bör organiseras.

Utredaren skall utarbeta underlag för förhandlingar om anställnings- och

arbetsvillkor m.m. för personalen i den nya organisationen. Detta

underlag bör lämnas vid utgången av april månad 1991 till regeringen.

Utredaren skall ta fram förslag till instruktion och namn för den nya

myndigheten. Vidare bör utredaren föreslå erforderliga ändringar i andra

berörda författningar. Förslagen bör lämnas senast den 1 maj 1991 till

regeringen.

Utredaren skall till regeringen lämna förslag på innehavare av tjänster

som avdelningschefer. Tjänster under avdelningschefer bör tillsättas av

utredaren till dess myndigheten är inrättad. Detta kan ske först sedan

riksdagen fattat beslut med anledning av regeringens förslag i prop.

1990/91:87 om inrättandet av en ny näringspolitisk myndighet.

Utredaren skall också vidta erforderliga åtgärder för att den nya

myndigheten skall kunna börja sin verksamhet den 1 juli 1991, t.ex .

anskaffa lokaler, utarbeta en budget och ansluta den nya myndigheten

till de statliga redovisnings- och revisionssystemen. Lokalfrågan skall

beredas i samråd med byggnadsstyrelsen och utgångspunkten skall vara att

myndigheten lokaliseras till Liljeholmen i Stockholm. Vidare bör

utredaren förbereda arbetet med att ta fram förslag till

anslagsframställning för den nya myndigheten för budgetåret 1992/93.

Utredaren bör även ha till uppgift att planera användningen av det

engångsbelopp på 3,0 milj.kr. som regeringen föreslagit (prop. 19

90/91:87) skall anslås för särskilda personalinsatser i samband med

bildandet av den nya myndigheten.

Utredaren bör överlämna sådana frågor som avses i det föregående stycket

samt tjänstetillsättningsfrågor som inte behöver avgöras innan

myndigheten inrättats till den nya myndigheten för vidare handläggning.

Utredaren skall fortlöpande informera berörda fackliga

huvudorganisationer och berörda myndigheters lokala

personalorganisationer om sitt arbete samt ge dessa tillfälle att

framföra synpunkter.

Utredaren bör också, så fort det är möjligt, till regeringen lämna

förslag om de rådgivande organ som bör finnas vid den nya myndigheten.

Utredaren bör informera stödmottagare och andra berörda om inrättandet

av den nya myndigheten. Myndigheten förutsätts överta de fleråriga

åtaganden som gjorts av STU, SIND och STEV i bl.a. stödärenden.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt och i den mån inget annat sagts redovisas

successivt till industridepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- för att förbereda inrättandet av en ny central myndighet

för vissa näringspolitiska frågor,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Industridepartementet)