Översyn av filmstödet

1991-03-21 · 3 sidor


Så kom texten hit

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Dir. 1991:19, Översyn av filmstödet

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Översyn av filmstödet

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-21

Mitt förslag

Bakgrund

Utredningsuppdraget

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1991:19

Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-21

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn

av filmstödet.

I uppdraget ingår

-- att belysa om det behövs ett statligt ansvarstagande inom

filmområdet,

-- att redovisa alternativa modeller för framtida kulturpolitiska

insatser på filmområdet. Modellerna skall rymmas inom ramen för

oförändrade statliga ekonomiska insatser,

-- att analysera det nuvarande filmstödets rationalitet och

effektivitet,

-- att redovisa förutsättningarna för ett nytt avtal med dem som visar

film,

-- att i övrigt redovisa och analysera frågor som är av betydelse för

svensk film och lämna förslag till åtgärder.

Bakgrund

1963 års filmavtal och 1982 års film- och videoavtal har under snart 30

år utgjort grunden för den svenska filmpolitiken. Staten har sagt upp

1982 års film- och videoavtal till den 1 juli 1991. Parterna har

därefter fört förhandlingar om stiftelsen Svenska Filminstitutets

fortsatta verksamhet och om möjligheterna att behålla ett

avtalsförhållande även efter den nuvarande avtalsperiodens slut.

Mellan filmbranschen, videobranschen och staten har den 20 december 1990

träffats ett avtal om att förlänga 1982 års film- och videoavtal.

Förlängningen är kortsiktig och avser perioden fr.o.m. den 1 juli 1991

t.o.m. den 31 december 1992. Avtalet har ingen automatisk förlängning,

varför nya förhandlingar måste föras före avtalstidens utgång, om ett

nytt avtal skall kunna gälla fr.o.m. den 1 januari 1993.

Svensk filmpolitik syftar till att inom vårt begränsade språkområde och

vår kulturkrets skapa möjligheter för produktion av film, visning av

film och bevarande av det filmkulturella arvet.

Insatserna har hittills i huvudsak gjorts inom ramen för ett avtal med

film- och videobranscherna och med Filminstitutet som verkställande

organ. Fram till 1982 var det i huvudsak biografsidan som bidrog med

finansiering. Efter 1982 har videosektorn bidragit med betydande belopp.

Visningen av film har genom televisionen ökat betydligt. Det har skett

genom nya betal-TV-kanaler och nya reklamfinansierade kanaler, samt

genom Sveriges Television. Filmvisning i televisionen är ett effektivt

sätt att nå en stor publik. Allmänhetens ökade intresse för film har

inneburit att berörda företags omsättning har ökat. Lönsamheten är för

närvarande dålig för åtskilliga av dessa.

Utredningsuppdraget

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

Den svenska produktionen av rörliga bilder har tidigare varit

koncentrerad till ett begränsat antal miljöer, ett fåtal filmbolag och

till Sveriges Television. Under senare tid har en rad produktionsbolag

startats och bl.a. tillkomsten av nya TV-företag har stimulerat denna

utveckling ytterligare. Detta kan vara en stimulans för produktion av

biograffilm och annan film, men det kan också utgöra ett hot. Det är

väsentligt att svensk långfilm, dokumentärfilm och kortfilm, som genom

film- och videoavtalet har fått stöd, även i en framtid kan göra sig

gällande.

Film visas inte som tidigare bara på biograferna. Videobandspelaren och

televisionen har ökat visningsmöjligheterna. Detta ger helt

nya möjligheter för allmänheten att ta del av filmutbudet. Samtidigt är

det viktigt att bevara biografen som visningsform. Den filmupplevelse

som en biograf ger kan inte ersättas med visning i hemmiljö.

De filmkulturella insatserna (bevarande av film m.m.) har skett inom

ramen för film- och videoavtalet. På andra kulturområden har statens

ansvar för motsvarande insatser hanterats på annat sätt. Arkivet för

ljud och bild har dock ett ansvar som berör filmområdet.

Mot den bakgrund jag har beskrivit är det angeläget att belysa det

samlade statliga ansvarstagandet inom filmområdet, samt att lämna

förslag till den framtida inriktningen. I uppdraget ingår att redovisa

och analysera hela filmstödet, samt att lämna förslag för det framtida

filmstödet. Förslagen skall ligga inom ramen för oförändrade statliga

ekonomiska insatser.

Förlängningen av film- och videoavtalet är kortsiktig och avtalet gäller

t.o.m. den 31 december 1992. Utredaren bör därför redovisa

förutsättningarna för ett nytt film- och videoavtal och därvid särskilt

belysa förutsättningarna för ett långsiktigt avtal.

Televisionen har en viktig roll, både som distributionskanal för film

och som producent av filmer av olika slag. Satelliter och kabelnät har

på ett avgörande sätt ändrat förutsättningarna på detta område. En

huvudfråga i svensk filmpolitik är hur de televisionsföretag som med

sina sändningar vänder sig till Sverige, inom ramen för ett avtal, skall

kunna bidra till filmkulturella insatser. Utredaren bör därför redovisa

förutsättningarna för att samtliga filmvisare deltager i detta

sammanhang.

För det fall filmvisarna inte är beredda att inom ramen för ett avtal

bidra till filmkulturella insatser av angivet slag, bör utredaren belysa

alternativen. Utredaren skall också redovisa hur eventuella förslag

skall finansieras.

Filminstitutet har sedan sin tillkomst haft en central roll i svensk

filmpolitik. Den rollen har stärkts genom att specialdestinerade

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

statsbidrag har tillförts Filminstitutet inom olika områden. Utredaren

bör därför analysera Filminstitutets nuvarande verksamhet och lämna

förslag om institutets framtida inriktning och verksamhet.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med film- och

videoavtalets parter, Filminstitutet och berörda organisationer.

Utredaren skall redovisa uppdraget före utgången av oktober 1991.

För utredningen gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av filmstödet

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)