Dir. 1991:20

Kommunernas arbete för en god livsmiljö

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-21

Mitt förslag

Bakgrund

Det kommunala miljöarbetet

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:20

Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-21

Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl, anfört.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att belysa hur

kommunernas tillsynsuppgifter och kommunernas arbete med miljöfrågor i övrigt skall förstärkas.

Bakgrund

Kommunerna har en viktig roll i arbetet med att förbättra miljön. Miljö-

och hälsoskyddsnämndernas tillsynsuppgifter på miljöområdet har ökat

under de senaste åren. Kommunernas övergripande ansvar för

samhällsbyggandet innebär att även andra kommunala nämnder har viktiga

uppgifter på miljöområdet. Genom lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m., naturresurslagen, och plan- och bygglagen (1987:110)

har kommunerna fått ett ökat ansvar för att upprätthålla kvalitet i

bebyggelse och närmiljö och för att hushålla med landets naturresurser.

Kommunernas verksamhet rörande avfallshantering, energiförsörjning,

trafikpl anering samt vatten- och avloppsfrågor påverkar också i hög

grad den lokala miljösituationen. Det samlade ansvaret för det förebygga

de miljöarbetet i kommunerna vilar på kommunstyrelsen och

kommunfullmäktige. I propositionen (1990/91:117) om ny kommunallag

föreslås att på de s.k. specialreglerade områdena skall kommunerna ges

en ökad frihet att bestämma vilka nämnder som skall finnas för att

fullgöra de uppgifter som enligt riksdagens beslut åligger kommunerna.

En ökad organisatorisk frihet innebär dock inte, vilket också framhålls

i propositionen, att nationella mål eller statliga föreskrifter och

andra regler får åsidosättas. De uppgifter som åligger kommunerna måste

-- oavsett hur kommunen väljer att organisera sitt arbete -- bli utförda

i enlighet med gällan de författningar. Samtidigt är det enligt

propositionen särskilt viktigt att miljöhänsynen kommer in så tidigt som

möjligt i all kommunal verksamhet och planering. Att hantera miljöfrågor

integrerat med andra frågor i den kommunala verksamheten kan i många

fall vara en fördel. Särskilt uppgiften att göra avvägningar i lokala

miljöfrågor och mellan skilda samhällsintressen är väl ägnad att skötas

av de politiskt ansvariga organen i kommunerna.

I propositionen har regeringen också aviserat att en särskild utredare

kommer att tillkallas för att genomlysa hur miljöskyddsarbetet fungerar

i kommunerna och på vilket sätt det lokala miljöarbetet kan förstärkas.

Det kommunala miljöarbetet

Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder -- tidigare hälsovårdsnämnder

-- har sedan lång tid tillbaka tillsynsuppgifter enligt hälsoskydds-,

livsmedels- och djurskyddslagstiftningen.

Genom ändringar i miljöskyddslagen (1969:387) år 1981 (prop. 1980/81:92,

JoU 1980/81:21, rskr. 273) infördes möjlighet för länsstyrelsen att

efter åtagande av en kommun överlåta åt hälsovårdsnämnden att utöva

fortlöpande tillsyn enligt miljöskyddslagen. Den 1 januari 1991 hade 67

kommuner helt eller delvis övertagit tillsynsansvaret från berörda

länsstyrelser.

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna blev obligatoriska tillsynsmyndigheter

enligt miljöskyddslagen fr.o.m. den 1 juli 1989. Kommunerna fick

härigenom en förstärkt roll och ett eget ansvarsområde i

miljöskyddsarbetet.

I fråga om fördelningen av tillsynsmyndigheternas ansvarsområden

anfördes i propositionen (1987/88:85) om miljöpolitiken inför 1990-talet

att utgångspunkten för detta arbete skall vara de miljöeffekter som är

förbundna med den miljöfarliga verksamheten. I den nya

miljöskyddsförordningen (1989:364) tillfördes miljö- och

hälsoskyddsnämnderna tillsynsansvaret för bl.a. ett stort antal

verksamheter för vilka länsstyrelserna haft ansvaret tidigare. Enligt

uppgift har kommunerna sedan den 1 juli 1989 inrättat ca 100 nya

tjänster inom miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna.

Någon samlad kartläggning av vad 1989 års ändringar i miljöskyddslagen

har inneburit för det lokala miljöskyddsarbetet har av naturliga skäl

ännu inte skett.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden är också lokal tillsynsmyndighet enligt

kemikalielagstiftningen. Även inom detta område är den lokala

verksamheten under uppbyggnad inte minst mot bakgrund av det senaste

decenniets lagstiftning om kemikalier. Tillsynsmyndigheterna har stora

befogenheter enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter när det gäller

t.ex. att tvinga dem som hanterar kemiska produkter att följa sådana

krav på försiktighetsmått som syftar till att skydda hälsa och miljön.

Vad denna ordning inneburit på lokal nivå har emellertid inte närmare

undersökts.

Kommunerna fick genom ändringar i renhållningslagen (1979:596), som

gäller fr.o.m. den 1 janauri 1991, ett övergripande ansvar för

avfallsplaneringen. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna utövar för

närvarande tillsynen över efterlevnaden av lagen och föreskrifter som

har meddelats med stöd av denna. Genom lagändringen och den nya

renhållningsförordningen (1990:984) har kommunerna fått möjlighet att

utvidga sitt ansvar för avfallsh anteringen högst väsentligt.

Täkttillsynen enligt naturvårdslagen (1964:822) liksom beslut om

inrättande av natur reservat och naturvårdsområde samt beslut om dispens

från länsstyrelsen till kommunerna. I propositionen (1990/91:90) om en

god livsmiljö föreslås vidare att delegation till kommunerna skall kunna

ske i fråga om samråd enligt 20§ naturvårdslagen beträffande

arbetsföretag som inverkar på naturmiljön.

När det gäller frågor om byggande, utformning av närmiljön och

hushållning med mark- och vattenresurserna har en decentralisering av

ansvar och beslutsbefogenheter från stat till kommun skett genom plan-

och bygglagen och naturresurslagen. Decentraliseringen syftar till att

stärka kommunernas möjlighet att styra bebyggelseutvecklingen och

markanvändningen på ett miljöriktigt sätt. Genom naturresurslagen har

kommunala planer fått ökad vikt som underlag för beslut enligt en rad

olika lagar.

I propositionen om en god livsmiljö anges att

miljökonsekvensbeskrivningar bör kunna ge ett bra stöd för bedömning av

lämpliga alternativ för lokalisering av projekt och anläggningar som

väsentligen påverkar omgivningen el ler som berör särskilt värdefulla

områden. Sådana beskrivningar bör upprättas i ett tidigt skede av

planeringsprocessen och bidra ti ll att stärka miljöhänsynen i

samhällets beslutsprocesser.

I 1988 års miljöpolitiska proposition betonades vikten av regionala

bedömningar i miljöarbetet. De särskilda miljödelegationer som

regeringen därefter tillkallade har avlämnat sina slutrapporter.

Erfarenheterna och resultaten av delegationernas arbete bör enligt

regeringens bedömning i propositionen om en god livsmiljö kunna läggas

till grund för det fortsatta arbetet regionalt och lokalt.

Uppdraget

Det framstår som angeläget -- med hänsyn både till miljölagstiftningens

inriktning och förslaget till en ny kommunallag -- att nu göra en samlad

utredning av vad den av riksdagen fastlagda miljöpolitiken har inneburit

för kommunernas vidkommande och på vilket sätt det kommunala tillsyns-

och miljöarbetet i övrigt kan förstärkas.

En uppgift för utredaren skall vara att kartlägga den kommunala

tillsynens kostnader, resurser, organisation och inriktning mot bakgrud

av de förändringar som skett i miljölagstiftningen under de senaste

åren. Utredaren bör särskilt uppmärksamma kommunernas roll som

tillsynsmyndighet i förhållande till de övriga uppgifter som kommunerna

har på miljöområdet. Utredaren bör analysera behovet av

kompetensutveckling för de anställda samt hur det kommunala

tillsynsarbetet kan effektiviseras.

Utredarens arbete skall också ses mot bakgrund av utredningen om

naturvårdsverkets uppgifter och organisa tion. I direktiven (dir.

1990:67) till denna utredning betonas bl.a. vikten av att analysera

ansvarsfördelningen och samarbetet mellan de olika nivåerna, centralt,

regionalt och lokalt för att i det sammanhanget pröva den regionala

organisationens ändamålsenlighet .

Som ett led i utredningsarbetet bör utredaren utvärdera kommunernas

förebyggande hälso- och miljöverksamhet i vid bemärkelse och ta del av

de erfarenheter som vunnits inom ramen för de regionala

miljödelegationernas arbete. Utredaren bör lyfta fram goda exempel på

organisationsformer och andra åtgärder som möjliggör att hälso- och

miljöfrågorna beaktas på ett tidigt stadium vid beredningen av beslut

som har konsekvenser för miljön, t.ex. översiktsplaner och

miljövårdsprogram för olika kommunala verksam hetsområden, ärenden

enligt plan- och bygglagen etc.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredaren bör senast den 31 december 1992 redovisa resultatet av sitt

arbete.

För arbetet bör vidare gälla regeringens direktiv till samtliga

kommittéer och s ärskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning (dir. 1984:5) och EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir.

1988:43).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för miljödepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppgift att utreda kommunernas miljöarbete,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

henne hemställan.

(Miljödepartementet)