Dir. 1991:28

Utredning om reglerna för bevarande av skrifter och ljud- och bildupptagningar m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-02

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

5. Förslag

6. Tidplan m.m.

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:28

Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-02

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn

av reglerna för bevarande av skrifter och ljud- och bildupptagningar

m.m.

Bakgrund

Lagen (1978:487, ändrad senast 1990:1480) om pliktexemplar av skrifter

och ljud- och bildupptagningar (pliktexemplarslagen) innebär att

exemplar av allt som trycks och förläggs i Sverige skall levereras till

kungl. biblioteket och samtliga universitetsbibliotek. Kungl.

biblioteket har i egenskap av landets nationalbibliotek skyldighet att

bevara allt inlevererat material. Universitetsbiblioteket i Lund har

dessutom skyldighet att bevara det s.k. nationella reservexemplaret,

även avsett för tillhandahållande utanför det egna biblioteket. Kopior

av ljud- och bildupptagningar skall inlevereras till arkivet för ljud

och bild.

Utvecklingen inom såväl den grafiska tekniken som datatekniken har

medfört att begreppet skrift inte längre har samma entydiga innebörd.

Regeringen tillkallade av den anledningen en särskild utredare sommaren

1988 med uppdrag att se över bestämmelserna om pliktexemplar av skrifter

och ljud- och bildupptagningar till den del de avsåg skrifter samt

anpassa bestämmelserna till rådande tekniska förutsättningar.

Utredaren redovisade sitt uppdrag i september 1989 i betänkandet (SOU

1989:89) Översyn av lagen om pliktexemplar. Utredarens förslag, som

bl.a. innebar bevarande av ''elektroniska dokument'' och dokument i

mikroform men uteslöt dataregister och databaser ''on line'',

remissbehandlades och fick ett positivt mottagande av många myndigheter. Avgörande invändningar framfördes dock ur

juridiska aspekter framför allt mot bristen på begreppsdefinitioner

och att det därigenom inte klarlagts möjligheterna att avgränsa vilka

typer av material, som skulle omfattas av bestämmelserna.

Lagbestämmelserna har även blivit föremål för utredning med avseende på

ljud- och bildupptagningar. Ljud- och bildbevarandekommittén lämnade

1987 betänkandet (SOU 1987:51) Ljud och bild för eftervärlden.

Utredningen föreslog bl.a. en utökning av pliktleveranserna till att

avse också närradiosändningar och lokala egensändningar i kabelnät. På

filmområdet föreslogs även vissa förändringar. Kopplingen mellan

censurgranskning och leveransplikt bör, enligt utredningen, upphävas.

All film, som har gjorts tillgänglig för allmänheten, skall således

enligt förslaget omfattas av leveransplikt. Även detta betänkande har

remissbehandlats. Remissynpunkterna var i huvudsak positiva.

Det kan i detta sammanhang nämnas att vissa ändringar i

pliktleveranslagen med anledning av prop. 1989/90:70 om våldsskildringar

i rörliga bilder m.m. har trätt i kraft den 1 januari 1991. Dessa

ändringar berör emellertid inte leveransskyldighetens omfattning.

Bevarandet av tryckta skrifter har lång tradition i Sverige.

Härigenom har det varit möjligt att till kommande generationer bevara de

viktiga delar av kulturarvet som består av vad som tryckts

i landet. De samlingar, som härigenom byggts upp i landets

universitetsbibliotek, har stort värde för forskning inom en rad

ämnesområden. Kungl. biblioteket har som landets nationalbibliotek ett

vidare ansvar av allmänkulturell art, då bibliotekets avnämare

inbegriper inte bara forskare utan även enskilda medborgare,

kulturinstitutioner, förvaltning och näringsliv. Den formella regleringen av hithörande frågor återfinns i pliktexemplarslagen och i

förordningen (1978:779) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och

bildupptagningar (ändrad senast 1990:993).

Principen om skyldighet att till staten leverera in exemplar av allt som

trycks kom till vid en tid, när urvalet av vad som gick till tryckning

var betydligt mer exklusivt än för närvarande. Det som hade valts ut för

att tryckas kunde därigenom nästan definitionsmässigt också antas vara

så intressant att det borde bevaras till eftervärlden.

Stora förändringar har sedermera skett. Framställningen av olika typer

av tryckt material har nu en helt annan omfattning än tidigare. I och

med att tryckeritekniken har utvecklats och förbilligats används den nu

också i betydligt fler sammanhang än tidigare. Detta innebär att nu

också stora mängder av mer alldagligt material omfattas av skyldigheten

att lämna pliktexemplar.

Samtidigt har nya former för att reproducera skrift, ljud och bild

utvecklats och på kort tid fått stor spridning. Skyldigheten att för

bevarande leverera exemplar av allt som framställs har vidgats och

omfattar nu också icke-tryckta medier. Också med avseende på ljud- och

bildframställningar har en snabb utveckling ägt rum, som inneburit såväl

kraftigt ökat utbud som en rad nya former. De nya medierna medför också

problem med att avgränsa vad som bör omfattas av

pliktleveransskyldigheten.

Skyldigheten för tryckare och andra producenter att inleverera exemplar

motsvaras också av en skyldighet för staten att bevara dessa för

framtiden. Också här har pliktexemplarslagen i dagens situation lett

till förhållanden, som är helt andra än de som gällde vid lagens

tillkomst. Nu levereras årligen ca 1 000 hyllmeter material till vardera

kungl. biblioteket och universitetsbiblioteket i Lund.

Universitetsbiblioteket i Lund mottar mikrofilmad dagspress i lägre

omfattning än kungl. biblioteket. Det innebär att

universitetsbiblioteket får i det närmaste, men inte fullt ut, lika

många hyllmeter per år som kungl. biblioteket. De övriga

universitetsbiblioteken tar emot svenskt material omfattande 400-500

hyllmeter årligen. Därtill kommer leveranserna till arkiv et för ljud och bild, som omfattar 300 hyllmeter band per år.

Uppdraget

Mot denna bakgrund är det nu angeläget att göra en samlad översyn av

reglerna för bevarande av det material som trycks, spelas in eller på

annat sätt framställs i Sverige eller utomlands men är avsett för

spridning i Sverige. Översynen bör samtidigt belysa vilka regler som i

motsvarande frågor gäller i andra länder. Härvid bör särskilt

uppmärksammas de nordiska länderna och länderna inom den europeiska

gemenskapen (jfr dir. 1988:43). I detta sammanhang bör också

uppmärksammas de av Unesco givna rekommentationerna för lagstiftning om

leveransplikt. Översynen bör genomföras av en särskild utredare.

Översynen bör, med beaktande av tidigare gjorda utredningar och

remissyttrandena över dessa, behandla följande huvudfrågor:

1. Vilket material skall levereras in?

I nuvarande bestämmelser för pliktleverans finns vissa skillnader mellan

olika typer av material. Till arkivet för ljud och bild skall således

levereras in inte endast material, som framställts i Sverige, utan också

t.ex. utländska biograf- och videofilmer som visats eller funnits

tillgängliga i landet. Pliktexemplarslagen har således i denna del

närmast funktionen att generellt dokumentera förhållandena inom ljud-

och bildområdet. Det är ett syfte som är betydligt vidare än vad som

gäller i fråga om tryckta skrifter, där lagen huvudsakligen

är tillämplig endast på vad som framställts i Sverige. I detta

sammanhang bör dock även framhållas den koppling som finns mellan

pliktleveranser av videogram och biografbyråns uppgifter att ingripa mot

olaga våldsskildringar.

Översynen bör utgå från att det primära syftet med samtliga

pliktleveranser fortsättningsvis skall vara det som nu gäller i fråga om tryckta skrifter, nämligen att för eftervärlden dokumentera vad som

framställs eller förläggs i Sverige. Utredaren skall dock beakta de krav

på dokumentation av videofilmer, som ställs genom de av riksdagen

beslutade reglerna för granskning av våldsskildringar. Det är vidare

angeläget att begreppsdefinitioner utarbetas i syfte att entydigt

avgränsa vilka typer av material, som skall omfattas av

pliktleveransskyldighet.

2. Vilket material skall bevaras?

I dag motsvaras leveransskyldigheten av en skyldighet för staten att

bevara i huvudsak allt det levererade materialet. Översynen bör behandla frågan om det principiellt kan vara möjligt att sortera

materialet i syfte att endast bevara det som bedöms vara mest

intressant. Översynen bör, om någon form av urval bedöms vara möjlig

, också ta upp frågan om vilka regler som eventuellt bör gälla för

urvalet av material som bevaras samt om formerna för beslut om bevarande

respektive gallring. En viss ledning kan här finnas att hämta från

arkivväsendet, där gallringen bland annat styrs av vad som bör bevaras

för forskningens behov.

Den tekniska utvecklingen är snabb också när det gäller former för att

bevara såväl tryckt material som ljud- och bildupptagningar liksom

material på andra medier. Översynen bör beakta olika tekniska

möjligheter för bevarandet.

Två myndigheter är skyldiga att bevara allt tryckt material. Det gäller

kungl. biblioteket samt universitetet i Lund. Universitetet

i Lund svarar för det s.k. nationella reservexemplaret. Ljud- och

bildupptagningar levereras i ett exemplar till arkivet för ljud och

bild. För detta material finns inget säkerhetsexemplar. Översynen bör

innefatta en bedömning av behovet av en kompletterande uppsättning av

material, som identiskt överensstämmer med vad som bevaras i kungl.

biblioteket respektive arkivet för ljud och bild, ett s.k. nationellt

reservexemplar. Möjligheterna till viss arbetsfördelning mellan de

berörda myndigheterna eller mellan dessa och andra myndigheter bör också

övervägas. De ekonomiska konsekvenserna av olika alternativ bör

redovisas.

3. Vilka regler bör gälla för tillgängligheten av det bevarade

materialet?

Det är angeläget att det material som levereras in så långt möjligt är

tillgängligt för alla intresserade. I princip är de svenska biblioteken

öppna för allmänheten och deras tjänster är normalt gratis. Så gäller

också för de bibliotek som mottar pliktexemplaren. Däremot är arkivet

för ljud och bild endast tillgängligt för forskare. Denna begränsning i

tillgängligheten beror främst på upphovsrättsliga hänsyn.

En första fråga är om det material som bevaras till följd av

pliktexemplarslagen över huvud taget skall lånas ut utanför det

bibliotek där det förvaras. Inom översynens ram bör vidare göras en

bedömning av vem som bör stå för eventuella kostnader i samband med

utlåning av material, som faller under pliktexemplarslagen. Möjligheten

till gemensamt och delat ansvar för universitetsbiblioteken avseende

utlån utanför det egna universitet av svenskt tryck bör övervägas.

Vissa typer av material, t.ex. visst datamaterial som eventuellt kan

komma att omfattas av pliktexemplarslagen, kan ha ett högt kommersiellt

värde. Utredaren bör göra en bedömning av om särskilda regler bör gälla

för hur sådant material skall göras tillgängligt.

I fråga om annat material än tryckta skrifter -- t.ex. video och

ljudupptagningar -- behövs särskild utrustning för att materialet över

huvud taget skall kunna användas. Särskilda problem är förknippade med

att göra upptagningar med äldre teknik fortsatt tillgängliga. Problemen

berör såväl arkivet för ljud och bild som leveransbiblioteken. De frågor

som är förknippade med detta måste analyseras i samband med översynen.

4. Vilken organisation bör gälla?

Flera myndigheter ansvarar i dag för bevarandet av det material som

levereras in med stöd av pliktexemplarslagen. Kungl. biblioteket har huvudansvaret för det tryckta materialet. I betänkandet Översyn av

lagen om pliktexemplar föreslås att biblioteket också får ansvar för

elektroniskt och visst annat material, vilket pliktleveranslagen enligt

förslag i betänkandet också bör omfatta. Arkivet för ljud och bild har,

som namnet anger, ansvar för ljud- och bildupptagningar. Utredaren bör

analysera erfarenheterna av den nuvarande organisationen och bedöma för-

och nackdelar med det delade ansvaret mellan kungl. biblioteket och

arkivet för ljud och bild liksom med en mer sammanhållen organisation.

Ansvarsfördelningen mellan dessa båda myndigheter och andra myndigheter

och organ med anknytning till verksamhetsområdet bör också prövas.

5. Förslag

Översynen skall resultera i förslag till ny pliktexemplarslag samt de

övriga förslag som kan erfordras. Utgångspunkten bör vara att förslagen

inte skall leda till några ökade kostnader.

6. Tidplan m.m.

För översynen gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Förslag skall lämnas senast den 1 september 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att göra en samlad översyn av reglerna för

bevarande av skrifter och ljud- och bildupptagningar m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)