Dir. 1991:29

Statliga myndigheters telekommunikationer (STATTEL)

Innehåll

Beslut vid regeringsammanträde 1991--04--25

Dir. 1991:29

Beslut vid regeringsammanträde 1991--04--25

Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.

1 Mitt förslag

En delegation, benämnd STATTEL-delegationen, ges i uppdrag att genomföra

åtgärder för att effektivisera statliga myndigheters telekommunikation.

Arbetet skall leda till att statliga myndigheter inom tre år ges

möjlighet att köpa gemensamma telekommunikationstjänster för 90-talets

behov. Tjänsterna skall vara grundade på standarder och kosta väsentligt

mindre än nuvarande tjänster.

2 Bakgrund

2.1 Datakommunikation

Regeringen uppdrog den 14 juli 1988 åt statskontoret att utreda de

statliga myndigheternas datakommunikation i framtiden. Statskontoret

skulle därvid göra en fördjupad studie av statsförvaltningens nuvarande

och förväntade behov av datakommunikationstjänster samt en bedömning av

vilka kommunikationslösningar som mest kostnadseffektivt tillgodoser

behoven. Uppdraget skulle resultera i ett förslag till

kommunikationsstrategi och en handlingsplan på kort och lång sikt samt

underlag för en upphandling.

I förra årets budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 2, FiU 19,

rskr. 180) framhöll jag, med anledning av statskontorets

lägesredovisning den 30 augusti 1989 att en kommunikationstrategi skall

stödja förnyelsearbetet inom offentlig sektor och vara utformad i

samverkan med berörda användarmyndigheter. Den skall svara mot de krav

på integritet, kvalitet och säkerhet som verksamheten ställer.

Inriktningen bör vara att staten inte bör bygga upp och administrera

egna data- och telekommunikationsnät utan i stället så långt möjligt

tillgodose behoven genom köp av nättjänster. Någon upphandling bör

enligt propositionen inte genomföras förrän ett slutligt

ställningstagande har gjorts av regeringen.

Statskontoret redovisade uppdraget till regeringen i en rapport STATNÄT

Datakommunikation för statsförvaltningen (1990:17). Statskontoret

lämnade där förslag till en telekommunikationsstrategi och handlingsplan

samt begärde ett uppdrag att fullfölja upphandlingsarbetet av

kommunikationstjänster på det sätt som föreslagits i rapporten.

Rapporten har remissbehandlats. Remissvaren och en sammanställning av

dem finns tillgängliga i civildepartementet (ärende DS 1468/90).

2.2 Telefonservice åt allmänheten

Statliga myndigheters telefonservice åt allmänheten har behandlats i

finansutskottets betänkande om den ekonomiska politiken (FiU 19 88/89:30). Utskottet betonade behovet av förbättrad telefonservice

gentemot allmänheten från de statliga myndigheternas sida. En höjd

servicenivå -- som ett led i förnyelsearbetet -- måste enligt utskottet

också innebära förbättringar för allmänhetens telefoni till

myndigheterna. Utskottet ansåg att olika åtgärder bör vidtas i syfte att

förbättra myndigheternas telefonservice. Det kan exempelvis gälla

utökade telefontider och andra åtgärder som förkortar väntetider.

020-anknytning bör övervägas, bl.a. för att stimulera myndigheterna till

att minska olägenheterna för allmänheten. 020-systemet bör användas i

ökad utsträckning inom den statliga förvaltningen. Den närmare

omfattningen fick enligt utskottet övervägas av regeringen.

Vad utskottet sålunda föreslagit har riksdagen som sin mening gett

regeringen till känna (rskr. 1988/89:328).

3 Förändrade förutsättningar

Den tekniska utvecklingen i riktning mot digitala kommunikationsnät

leder till att nya och förbättrade tjänster och funktioner i tjänsterna

kan användas. Utvecklingen väntas också leda till att olika slags

överföringar kan ske samtidigt i ett och samma nät. En gemensam teknisk

lösning kan därmed tillgodose flera olika slag av telekommunikationer.

Marknaden för telekommunikationer kan förutsättas komma att förändras

mycket de närmaste åren. Regeringen har i propositionen om

näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) föreslagit att televerket

skall ändra associationsform den 1 juli 1992. Utvecklingen inom

telekommunikationsområdet medför ett behov av utvidgade myndighetsuppg ifter. Televerket kommer att arbeta under villkor likställda med

konkurrenternas. Verket skall särredovisa kostnader för särskilda

åtaganden som inte kan rymmas inom normala affärsmässiga hänsyn. Verket

skall dessutom kompenseras för sådana åtaganden.

Regeringen beslutade den 24 januari 1991 (kommunikationsdepartementets

ärenden II 604/90 och 692/90) om principer för samtrafik mellan

televerkets kopplade telefonnät och andra nät där operatören säljer

kapacitet på marknaden. Vidare har regeringen beslutat att operatörer av

telenät som förhyrts av televerket får sälja kapacitet på sådana nät

till tredje part, dvs. s.k. tredjepartstrafik tillåts på uthyrda

teleledningar.

Televerket, som förvaltar det allmänna telenätet, kan numera ge

särskilda villkor för speciella kunder. Stora kunder har genom ett

samlat uppträdande mot televerket och genom ett effektivare utnyttjande

av teleresurserna möjligheter att få bättre villkor än om de uppträder

var för sig.

På marknaden finns olika leverantörer både av nät,

tjänster och utrustning vilket ökar kundernas valmöjligheter. På området

datakommunikation kan televerket och andra leverantörer tillhandahålla

del- eller helhetslösningar till företag och myndigheter. Det förväntas

att konkurrensen på hela telekommunikationsområdet kommer att öka.

4 Problem

Statskontorets utredningsarbete har i enlighet med regeringsuppdraget

primärt avsett datakommunikation. Statskontoret har också belyst

myndigheternas telefoni, men föreslagit att åtgärder för att förbättra

den ska genomföras efter åtgärderna för datakommunikation.

Behoven av telekommunikation omfattar både telefoni, datakommunikation,

telefaxkommunikation och videokommunikation. Med stöd av dessa

teletjänster kan myndigheterna öka effektiviteten i verksamheten samt ge

bättre service till medborgare och företag. Statliga myndigheters (utom

affärsverkens) kostnader för datakommunikation har beräknats till 100 --

200 milj. kr. per år, medan deras kostnader för all telekommunikation

har beräknats till 1 000 -- 1 500 milj. kr. per år. Möjligheterna till

rationaliseringar blir därför avsevärt större för de statliga

myndigheterna om de olika telekommunikationerna behandlas sammantaget.

Statliga myndigheters kostnader för att överföra skriftliga meddelanden

är också höga men har inte beräknats. Portokostnaderna, som

är en del av dessa, har beräknats uppgå till över 700 milj. kr. år

1989/90. Det finns möjligheter att sänka dessa kostnader genom att

använda modern telekommunikation.

De ändrade förutsättningar, som redovisats i det föregående utgör

ytterligare motiv för ett samlat arbete med att utforma och anskaffa

sådana teletjänster som bör vara gemensamma för de statliga

myndigheterna samt förbättra statliga myndigheters roll som beställare

av sådana tjänster.

På telekommunikationsområdet finns vissa specifika problem som bör

behandlas i det fortsatta arbetet.

På telefoniområdet är varje enskild myndighet kund hos televerket och

utnyttjar det sortiment av tjänster som televerket erbjuder. En del

myndigheter har gått samman om gemensam växel, t.ex. beroende på att

myndigheterna ligger nära varandra. Några samlade åtgärder för att

förbilliga eller förbättra dessa funktioner eller att förstärka

myndigheternas beställarroll bedrivs inte. Myndigheternas telefoni är

därför inte så kostnadseffektiv som vore önskvärt.

Statliga myndigheters telefonservice åt allmänheten har behandlats av

finansutskottet i det förut nämnda betänkandet om den ekonomiska

politiken (FiU 1988/89:30). Flera problem behandlades av utskottet. D et behövs mer rättvisa telekostnader för allmänhetens telefoni till

myndigheterna och en förbättrad teleservice från myndigheternas sida,

t.ex. kortare väntetider, bättre information och hänvisningar. Att på

reguljära villkor införa 020-system bedöms kraftigt öka statens

kostnader. Även andra lösningar måste således utredas.

För datakommunikationen har många myndigheter skilda förutsättningar.

Några exempel från remissvaren på rapporten STATNÄT redovisas

här.

-- Rättsväsendet befinner sig i ett stadium där myndigheterna --

kriminalvårdsstyrelsen (KVS), domstolsverket, riksåklagaren,

rikspolisstyrelsen (RPS) -- har stort behov av lösningar för sina

datakommunikationer. KVS utarbetar kraven på ett framtida

datakommunikationskoncept. RPS håller på att uppgradera sitt

datakommunikationsnät för att klara en akut ökning av antalet

terminaler. De framtida behoven ställer långtgående krav på nätet och

RPS är angeläget om ett snabbt genomförande av ett gemensamt nät, inom

ramen för styrelsens egna tidsplaner. Hela rättsväsendet har behov av

gemensamma kommunikationstjänster och möjligheter till

''alla-till-alla''-kommunikation. Det saknar myndigheterna i dag.

-- Andra myndigheter har egna kommunikationsnät som byggts upp för deras

behov, och där det finns tidsplaner för moderniseringar och ytterligare

investeringar. Nätlösningarna är mycket olika. Nya

kommunikationstjänster kommer i hög grad att behöva specialutformas

för resp. myndighet om deras egen nätutveckling fortsätter. Detta

gäller t.ex. försvarsmakten, socialförsäkringen, trafiksäkerhetsverket,

tullverket, riksskatteverket och arbetsmarknadsverket.

-- Flera av myndigheterna har tidsplaner för sin fortsatta modernisering

som gör det möjligt för dem att ansluta sig till de gemensamma

teletjänster som bör anskaffas för statsförvaltningen.

-- Det finns för närvarande ingen utveckling av nya gemensamma

teletjänster för 90-talets verksamhetsbehov. Om myndigheterna själva

utvecklar dem, finns betydande risker för att datakommunikationen

fortsätter att vara en begränsande faktor i myndigheternas

informationsförsörjning. Det blir dessutom dyrare, vilket statskontoret

har visat i sin utredning.

-- De företag som överför information elektroniskt till eller från

myndigheter bör ha möjlighet att välja säkra tekniska lösningar som

används gemensamt av alla berörda myndigheter.

Telefax används av flertalet myndigheter. Tjänstebrevsrättens

avskaffande har medfört att kostnaden för faxkommunikation många gånger

blir lägre än brevportot. Dagens telefaxkommunikation och ofta även

organisationen av den visar emellertid på kvalitetsbrister.

Myndigheternas investeringar i telefax är inte så lönsamma som vore

önskvärt.

Sammantaget innebär detta att de teletjänster myndigheterna använder

inte är tillräckligt anpassade efter verksamhetens behov, samt

att myndigheterna, om de fortsätter att uppträda var för sig, kommer att

betala för mycket för sina telekommunikationer under 90-talet.

5 Inriktningen av statsförvaltningens telekommunikationer

Statliga myndigheter bör köpa tjänster i stället för att upphandla och

driva egna nät.

Myndigheterna får ökad anledning och ökade möjligheter att

väljarationella lösningar baserade på egna behov, att själva bedöma

sambanden mellan olika kommunikationssystem samt att satsa på tjänster

som ger ökad effektivitet och service.

Genom ett samlat agerande från myndigheternas sida bör myndigheterna

kunna anskaffa teletjänster som kostar mindre än i dag. En ambition är

en nettominskning med minst 25 procent av kostnaderna för dagens

telekommunikationer.

De statliga myndigheterna behöver därför stärkas i sin beställarroll på

telekommunikationsområdet och effektivare utnyttja de

telekommunikationsresurser som de förfogar över.

Myndigheternas verksamhet bör utvecklas och effektiviseras bl.a. genom

användning av väl fungerande telekommunikationer. Myndigheterna bör

rationalisera överföring av skrivelser och andra skriftliga meddelanden

till andra. En väl fungerande telekommunikation ökar möjligheterna till

en friare lokalisering av verksamheten.

Sedan gammalt har televerksamheten i Sverige byggts upp enligt för alla

gemensamma standarder. Det har lagt grunden för den ''alla till

alla''-kommunikation som telefonin medger. På datakommunikationsområdet

har standardiseringsarbetet på europeisk och internationell nivå nu

kommit så långt att det finns möjlighet att lägga grunden för ''alla

till alla''-kommunikation. Statliga myndigheter skall därför använda de

standarder som ger en standardiserad kommunikation enligt OSI (Open

Systems Interconnection).

En rad nya kommunikationstjänster på telekommunikationsområdet kommer

att efterfrågas under 90-talet. För att uppnå möjligheten till ''alla

till alla''-kommunikation till låga kostnader måste dessa teletjänster

få en i huvudsak gemensam utformning i statsförvaltningen och vara

grundade på standarder. Myndigheterna bör själva på affärsmässiga

grunder avgöra vilka tjänster som bidrar till effektivitet och förnyelse

av den egna verksamheten. Urvalet av tjänster som bör vara gemensamma

bestäms av myndigheterna och av storleken på de besparingar och övriga

fördelar som tjänsterna medför.

Det bör eftersträvas att de förbättrade telekommunikationerna utöver att

avse vanliga fredstida förhållanden även skall kunna tillgodose behoven

under kriser och i krig vad gäller skyddsnivå m.m. Statliga myndigheters

verksamhet under sådana förhållanden är idag till stor del beroende av

fungerande telekommunikationer.

Vid utformningen av de gemensamma teletjänsterna skall övervägas hur de

lagar och övriga författningar som reglerar offentlighet, sekretess,

integritet och säkerhet bäst skall följas.

6 Uppdraget

STATTEL-delegationen som nu inrättas får i uppdrag att genomföra

åtgärder för att effektivisera statliga myndigheters telekommunikation.

Statliga myndigheter skall inom tre år ges möjlighet att köpa gemensamma

telekommunikationstjänster för 90-talets behov. Tjänsterna skall vara

grundade på standarder och kosta väsentligt mindre än nuvarande

tjänster.

Arbetet skall omfatta följande teletjänster:

-- telefoni mellan statliga myndigheter,

-- statliga myndigheters telefonservice åt allmänheten,

-- telefaxkommunikation,

-- datakommunikationstjänster, t. ex. överföring av transaktioner, filer

och dokument, överföring av meddelanden mellan datorer (Electronic Data

Interchange), elektronisk post, informationshämtning från databaser,

-- videokommunikation.

Delegationen skall:

-- utforma krav på de gemensamma teletjänster som bör användas av

myndigheterna under 90-talet,

-- ange vilka standarder som bör användas i statsförvaltningens

telekommunikation efter samråd med statskontoret,

-- anskaffa och teckna avtal om olika teletjänster efter samråd med

statskontoret,

-- verka för en bred användning av teletjänsterna,

-- redovisa de olika teletjänsternas effekter, ekonomiska och andra, för

statsförvaltningen som helhet och för enskilda myndigheter.

STATTEL-delegationen skall i arbetet eftersträva att successivt under

perioden erbjuda statliga myndigheter delresultat som förbilligar och

förbättrar deras telekommunikationer och telefoniservice åt allmänheten.

Delegationen skall beakta den utveckling av teletjänster och

informationsöverföring som pågår mellan EG-kommissionen och EG:s

medlemsstater.

Delegationen skall utarbeta lösningar som väl tillgodoser höga krav på

säkerhet, integritetsskydd och tillgång till allmänna handlingar.

Regeringen avser att i 1992 års budgetproposition lämna en redogörelse

för de kostnadsminskningar som kan göras genom en bättre samordning av

teletjänsterna för de områden som delegationen slutit avtal om.

Delegationen skall redovisa underlag till regeringen för en sådan

redogörelse.

Delegationen skall ha slutfört sitt arbete före utgången av år 1994.

STATTEL-delegationen bör bestå av företrädare för statliga myndigheter

som är användare av telekommunikationer, samt en ordförande.

Delegationen skall beakta direktiven till samtliga kommittéer och

särskilda utredare angående dels utredningsförslagens inriktning (dir.

1984:5), dels beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir.

1988:43).

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för civildepartementet att inrätta en delegation för

att effektivisera myndigheternas telekommunikationer

(STATTEL-delegationen) som skall omfattas av kommittéförordningen

(1976:119) samt att besluta om ledamöter, sakkunniga, experter och annat

biträde åt delegationen. Statskontoret skall biträda med

sekretariatsresurser till delegationen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att vissa kostnader skall

belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Civildepartementet)