Dir. 1991:32

Översyn av pensionsåldern och åldersstrukturen hos yrkesofficerarna inom försvarsmakten

Innehåll

Mitt förslag

Behovet av en översyn

Uppdraget

Arbetets bedrivande

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1991:32

Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-02.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet R. Carlsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att belysa

konsekvenserna och pröva lämpligheten av 65 års pensionsålder för

yrkesofficerarna inom försvarsmakten. Utredaren skall också kartlägga

åldersstrukturen hos yrkesofficerarna och belysa möjligheterna att för

vissa befattningar anställa personal med tidsbegränsade förordnanden.

Behovet av en översyn

En yrkesofficer har i sin anställning vid någon av försvarsmaktens

myndigheter regelmässigt befattningar med uppgifter i både krigs- och

fredsorganisationen. Uppgifterna varierar under en stor del av den

yrkesverksamma tiden och är betingade av dels den enskildes

kompetens och förutsättningar i övrigt för uppgifterna, dels behovet av

yrkesofficerare i olika befattningar.

Pensionsåldern för innehavare av statligt reglerade tjänster bestäms i

avtal mellan arbetsmarknadens parter. Den avtalsreglerade pensionsåldern

för yrkesofficerarna grundar sig på den militära

tjänstgöringsåldersutredningens betänkande (SOU 1969:33) Militära

tjänstgöringsåldrar. Utredningen resulterade i betydande höjningar av

den militära yrkespersonalens pensionsålder. Enligt nu gällande avtal

inträder pensionsåldern för yrkesofficerarna vid som regel 60 års ålder.

Flygförare inom försvarsmakten kan dock ha rätt att frivilligt avgå med

tjänstepension vid 55 år.

På det statliga området har parterna nyligen slutfört förhandlingar och

träffat ett avtal som innebär att pensionsåldern höjts till

65 år för alla anställda inom statsförvaltningen som förut har haft

lägre pensionsålder utom för flygledare. Yrkesofficerarna har dock

undantagits från avtalet. För dem som omfattas av avtalet har den höjda

pensionsåldern möjliggjort en höjning av pensionsförmånerna.

Behovet av militär yrkespersonal inom försvarsmakten

har granskats av befälsbehovsutredningen och redovisats i betänkandet

(Ds Fö 1985:3) Försvarsmaktens befälsbehov. Utredningen lämnad e förslag till en balanserad befälsstruktur och slog fast att antalet

yrkesofficerare måste bestämmas med principiell utgångspunkt i krigsbehoven. Vidare redovisade utredaren förslag till grunder för

beräkningen av behov och tillgångar av personal för olika

befälskategorier. Vissa särskilda faktorer med avseende på

krigsförbandens uppgifter och materiel ansågs enligt utredaren

tala för en större andel yrkesofficerare i förbandens personalstyrka än

vad som annars behövdes. Beträffande ålderskraven på befattningshavare i

krigsorganisationen föreslog utredaren en fördelning enligt en ny

förenklad åldersmodell. Tidigare gällande system för nivågruppering i krigs- och fredsorganisationen skulle dock behållas i

princip oförändrade.

Flera av arbetsmarknadens parter på det statliga området har framhållit

vikten av att en utredning om pensionsåldern för yrkesofficerarna kommer

till stånd. Behovet av en sådan utredning har också aktualiserats i

motionen (1990/91:Fö410) till riksdagen.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört anser jag att det behövs en

översyn av pensionsåldern och en kartläggning av åldersstrukturen hos yrkesofficerarna inom försvarsmakten. Möjligheten att anställa

personal i vissa befattningar med tidsbegränsade förordnanden bör också

belysas. Översynen bör göras av en särskild utredare. Även företrädare

för arbetsmarknadens parter bör delta i utredningsarbetet.

Uppdraget

Som närmare redovisats i befälsbehovsutredningens betänkande bör det

finnas ett bestämt antal yngre yrkesofficerare på den lägre

kompetensnivån i fredsorganisationen. Detta antal skall vara grundat på

krigsorganisationens behov och skall också räcka till som

rekryteringsunderlag för de högre nivåerna. Till största delen är de

yngre yrkesofficerarna sysselsatta i fredsförbandens trupputbildande

verksamhet. Inom armén är tillgången på yngre befäl för närvarande god.

Däremot råder det brist på något äldre yrkesbefäl med trupputbildande

uppgifter. Det finns också vissa svårigheter att täcka behovet av befäl

för beredskapsuppgifter. Detta förhållande är främst märkbart inom

marinen och flygvapnet.

De äldre yrkesofficerarna fullgör sina uppgifter i företrädesvis teknisk

och administrativ verksamhet. Redan nu är det många gånger

svårt att finna meningsfulla fredstida uppgifter för äldre

yrkesofficerare. Befattningar för dessa med ett lämpligt arbetsinnehåll

finns endast i begränsad omfattning.

Utredaren skall kartlägga och redovisa åldersstrukturen hos

yrkesofficerarna som grupp med avseende på officerarnas befattningar i

såväl krigs- som fredsorganisationen. Redovisningen bör inte bara

innehålla uppgifter om åldersstrukturen inom försvarsmakten som helhet,

utan också översiktligt för varje försvarsgren och militärområde.

Mot bakgrund av denna kartläggning skall utredaren belysa konsekvenserna

och pröva lämpligheten av 65 års pensionsålder för yrkesofficerarna.

Utredaren skall därvid beakta de särskilda krav på yrkesofficerarna som

föranleds av deras uppgifter inom försvarsmakten. Med ledning av denna

prövning skall utredaren -- utom för flygförare, som omfattas av

särskilda pensionsvillkor -- redovisa system med lämplig pensionsålder

för yrkesofficerarna. I anslutning härtill skall utredaren också

överväga om det fortfarande kan finnas motiv att anställa pensionerade

yrkesofficerare som reservofficerare.

Utredaren bör också pröva möjligheten att för vissa befattningar

tillämpa olika former av tidsbegränsade förordnanden, företrädesvis för

att tillgodose behovet av yngre befäl. Lämpliga sådana former kan även

vara annan visstidsanställning, exempelvis av andra personalkategorier

än yrkesofficerare inom ramen för s.k. frivillig tjänstgöring.

De frågor som utredaren har att pröva kan i flera avseenden komma att

ytterligare inskränka de redan begränsade utvecklingsmöjlighet erna för den civila personalen inom försvarsmakten och därmed försvåra

möjligheterna att förse försvaret med erforderlig civil kompetens.

Vid sina överväganden skall utredaren ägna särskild uppmärksamhet åt

frågan om hur åtgärderna inverkar på rekryteringen till civila

tjänster och på utvecklingsmöjligheterna för den civila personalen.

Mot bakgrund av sina ställningstaganden skall utredaren ange behovet av

ändringar i gällande författningar och behovet av övergångsbestämmelser

samt lämna förslag till en översiktlig tidsplan för genomförandet av

föreslagna åtgärder.

Arbetets bedrivande

Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 oktober

1991.

Vid fullgörande av uppdraget skall utredaren utgå från att

yrkesofficerarna rekryteras och utbildas enligt den nu gällande

befälsordningen. Under utredningsarbetets gång skall dock utredaren

beakta statsmakternas ställningstaganden i de frågor som är av betydelse

för uppdraget.

Utredaren skall vidare beakta vad som har anförts i direktiven (dir.

1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående

utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

Med hänsyn till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av pensionsåldern och

åldersstrukturen hos yrkesofficerarna,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns anslag A 2.

Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)