Dir. 1991:40

Utredning om totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Författningsreglering

Arbetets bedrivande

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1991:40

Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-16.

Statsrådet Gradin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredning tillkallas för att se över

grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem.

Bakgrund

Totaltförsvarets personalförsörjning säkerställs i dag genom bl.a. ett

antal pliktlagar. I det krigsomställda samhället kommer en stor del av

befolkningen att med stöd av någon pliktlag kallas in till tjänstgöring,

främst inom försvarsmakten, civilförsvarsorganisationen eller hälso- och

sjukvården, men även till andra funktioner inom den civila delen av

totalförsvaret.

Enligt värnpliktslagen (1941:967) är varje svensk man värnpliktig

fr.o.m. det år han fyller 18 år t.o.m. det år han fyller 47. Med

värnplikten följer skyldighet att utbildas i fred och tjänstgöra under

beredskap och krig. Som ett undantag kan en värnpliktig under vissa

förutsättningar få tillstånd enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

att fullgöra sådan tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring.

Enligt civilförsvarslagen (1960:74) är varje i riket boende svensk

medborgare civilförsvarspliktig fr.o.m. det år han fyller 16 år t.o.m.

det år han fyller 65. Med plikten följer skyldighet att fullgöra

utbildning i fred och tjänstgöring under beredskap och krig. I lagen

föreskrivs särskilt att ingen får åläggas civilförsvarstjänstgöring, om

han därigenom hindras att fullgöra tjänstgöring på grund av värnplikt

vid försvarsmakten. Vapenfri tjänstepliktig får inte åläggas

civilförsvarstjänstgöring, om det skulle hindra honom från att fullgöra

vapenfri tjänst. Regeringen får föreskriva civilförsvarsplikt för

utlänningar som är bosatta i Sverige.

I lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt

veterinärpersonal m.m. finns föreskrifter som ålägger den s om är sysselsatt inom hälso- och sjukvården att fullgöra tjänstgöring

inom verksamhetsområdet. Tjänsteplikten gäller fr.o.m. det år då den

tjänstepliktige fyller 16 år och t.o.m. det år då han fyller 70.

Tjänsteplikten får avse var och en som är bosatt eller stadigvarande

vistas i riket. För den som fullgör militärtjänst eller vapenfri tjänst

gäller den dock inte. Tjänsteplikten omfattar utbildning i fred och

tjänstgöring under beredskap och krig.

Enligt allmänna tjänstepliktslagen (1959:83) åligger det -- främst under

beredskap och krig -- var och en fr.o.m. det år han fyller

16 år t.o.m. det år han fyller 70, att efter beslut av

arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden, dels inte lämna sin

anställning eller lägga ned arbetet (tjänsteförlängning), dels anta och

utföra sådant arbete som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger

(allmän tjänsteplikt). Ett sådant beslut får avse var och en som bor

eller vistas stadigvarande i landet. Den som tjänstgör på grund av

värnplikt eller civilförsvarsplikt är dock undantagen från allmän

tjänsteplikt. Detsamma gäller den som fullgör vapenfri tjänst.

I 5 kap. 2§ lagen (1976:600) om offentlig anställning finns

föreskrifter om att en arbetstagare hos staten under krig och krigsfara

inte utan tillstånd får lämna sin anställning.

Enligt lagen (1943:881) om polisens ställning under krig är polismän

skyldiga att under krig delta i rikets försvar i den omfattning som

regeringen föreskriver.

I lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av

arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. föreskrivs

bl.a. att ingen kan sägas upp eller avskedas på grund av tjänstgöring

enligt någon pliktlag.

I uppskovskungörelsen (1973:939) finns föreskrifter om vissa undantag

från skyldigheten att tjänstgöra vid försvarsmakten under

beredskapstillstånd och krig, om ett undantag oundgängligen krävs för

att tillgodose behovet av personal inom andra delar av totalförsvaret än

försvarsmakten.

Värnpliktslagutredningen har i sitt betänkande (SOU 1990:89) En ny

värnpliktslag tagit upp frågor om värnplikten och

civilförsvarslagstiftningsutredningen (CFL-utredningen) har

i sitt betänkande (SOU 1989:42) Det civila försvaret tagit upp frågor om

civilförsvarsplikten och tjänsteplikten för hälso- och sjukvårdspersonal

samt veterinärpersonal. Dessa båda betänkanden bereds för närvarande

inom försvarsdepartementet.

Lagen om offentlig anställning ses för närvarande över av en särskild

utredare.

Regeringen har i en proposition (1990/91:169) om ett nytt

prövningsförfarande vid ansökan om vapenfri tjänst föreslagit att

förfarandet förenklas.

Inom totalförsvaret kommer vid beredskap och krig vissa

personalkategorier att samtidigt behövas på flera olika håll: vid

förband, myndigheter, företag och övriga verksamheter som skall

upprätthållas under kriser och krig. Därmed riskeras att det uppstår

konkurrens om nyckelpersoner, med oönskade konsekvenser som följd.

Utvecklingen av den militära krigsorganisationen kan medföra att behovet

av personal inom försvarsmakten minskar. Detta aktualiserar ett flertal

frågor om tillämpningen av den allmänna värnplikten, bl.a.

utbildningstidens längd och hur många värnpliktiga som skall utbildas.

Under en lång följd av år har strävan varit att åstadkomma lägre

genomsnittlig ålder hos personalen i civilförsvarsorganisationen. I 1987

års försvarsbeslut angavs att detta bör ske genom att kvinnor, vapenfria

och värnpliktiga som av skilda skäl inte används i försvarsmaktens

krigsorganisation, i ökad utsträckning tas i anspråk av

civilförsvarsorganisationen. Riksdagen har därefter uttalat att det

finns skäl att överväga en direktrekrytering av värnpliktiga till den

civila delen av totalförsvaret (1989/90:FöU3, rskr. 87).

Statens räddningsverk har i en rapport Värnpliktiga inom totalförsvarets

civila del gett en översiktlig beskrivning av hur en direktrekrytering

av värnpliktiga till den civila delen av totalförsvaret skulle kunna

genomföras. Förslaget innebär att värnpliktiga skulle tas ut till

grundutbildning m.m. med krigsplacering i civilförsvarsorganisationen.

Stockholms läns landsting har i en skrivelse till regeringen föreslagit

att vissa värnpliktiga skall tas ut till samhällstjänst inom den civila

sjukvården.

Uppdraget

Grunden för all på plikt vilande försörjning av personal för

totalförsvaret bör vara att var och en -- inom vissa åldersgränser --

efter sin förmåga skall delta i landets försvar. I syfte att dels skapa

gemensamma utgångspunkter för personalförsörjningen för det militära och

det civila försvaret, dels rationellt utnyttja de personella resurserna

och därigenom uppnå en bättre försvarseffekt bör en översyn av grunderna

för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem genomföras.

Översynen bör göras av en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Utredningen bör utgå ifrån att en stor del av totalförsvarets

personalförsörjning även i framtiden skall tryggas genom ett

pliktsystem. Därför bör den klarlägga hur man bäst och effektivast med

stöd av ett pliktsystem skall ta ut, utbilda och krigsplacera människor

för tjänstgöring inom totalförsvarets olika delar. Totalförsvarets behov

av personal som skall tillgodoses genom pliktsystem skall klarläggas.

Den nuvarande lagstiftningen är svåröverskådlig och splittrad och inte i

alla avseenden heltäckande för totalförsvarets olika behov. En översyn

pågår för närvarande av värnpliktslagstiftningen och av den lagstiftning

som reglerar den civila delen av totalförsvaret. Detta arbete kan till

stor del ses som ett författningstekniskt reformarbete och avsikten är

inte att i det sammanhanget samordna systemen för värnplikt och

civilförsvarsplikt. Utredningen bör därför nu undersöka om de

grundläggande pliktbestämmelserna kan samlas i en lag om

totalförsvarsplikt där också prioriteringar mellan olika områden görs. I

samband härmed bör man ta ställning till om det i en sådan lag är

möjligt att lägga fast en övergripande totalförsvarsplikt som omfattar

de flesta medborgarna. De mera specifika bestämmelser som behövs inom

olika områden kan liksom nu regleras i särskilda lagar som exempelvis

värnpliktslagen.

Utredningen bör bl.a. undersöka frågan om tillämpningen av den allmänna

värnplikten vad gäller den övre åldersgränsen, utbildningstidens längd

och andelen värnpliktiga som bör utbildas för krigsplacering i det

militära försvaret. Utredningen bör också undersöka hur värnpliktiga i

större utsträckning skall kunna utföra arbetsuppgifter i stödproduktion

och service, främst inom förråds- och förplägnadsområdet samt inom den

militära administrationen. En utgångspunkt skall dock vara att

utbildningen skall leda till en krigsbefattning inom resp. område.

Utredningen bör också ta ställning till formerna för s.k.

direktrekrytering av värnpliktiga till den civila delen av

totalförsvaret, såväl till civilförsvarsorganisationen och hälso- och

sjukvården som till andra delar av den civila delen av totalförsvaret.

Utredningen bör särskilt överväga hur sådan direktrekrytering kan

påverka den vapenfria tjänsten och prövningsförfarandet för att få en

sådan tjänst. Utredningen bör härvid utgå från att utbildningen inom den

civila delen av totalförsvaret skall leda till en krigsbefattning inom

detta och inte vara en allmän arbetskraftsresurs i fredstid. En

förutsättning är också att kostnaden för utbildning, övning och

ianspråktagande av värnpliktiga bärs av den som även i fred har ansvaret

för berörd verksamhet.

Vidare bör utredningen ta ställning till möjligheterna att krigsplacera

kvinnor efter genomförd grundutbildning enligt lagen (1980:1021) om

grundutbildning av kvinnor oavsett om utbildningen leder till

anställning som yrkesofficer eller ej.

Utredningen bör också ta ställning till om olika utbildningsanordnare

som inte är staliga eller kommunala myndigheter skall få ägna sig åt

myndighetsutövning gentemot den pliktpersonal som tjänstgör hos dem.

Utredningens förslag bör vara sådana att de leder till lägre kostnader

för totalförsvarets personalförsörjning.

Författningsreglering

Utredningen bör lämna förslag till erforderlig författningsreglering. I

uppdraget bör ingå att se över lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning

eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring

m.m. samt uppskovskungörelsen (1973:939) och anpassa denna reglering

till förslagen i övrigt. Utredningen bör härvid särskilt lösa frågan om

befrielse av brandpersonal som avses ingå i civilförsvarsorganisationen.

Utredningen bör också se över den försvarsplikt för polismän som

regleras i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig.

Arbetets bedrivande

Utredningen skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31

december 1992.

Vid utredningsarbetet skall utredningen beakta försvarsberedningens och

statsmakternas ställningstaganden i de frågor som är av betydelse för

uppdraget. I fråga om författningsregleringen skall utredningen beakta

CFL-utredningens och värnpliktslagutredningens betänkanden samt hålla

sig underrättad om hur beredningen inom försvarsdepartementet av dessa

betänkanden fortskrider.

Utredningen skall vidare beakta vad som anförts i direktiven (dir.

1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående

utredningsförslagens inriktning.

Utredningen skall fortlöpande hålla kontakt med utredningen om en

översyn av pensionsåldern och åldersstrukturen hos yrkesofficerarna inom

försvarsmakten (Fö 1991:32) och utredningen om frivillig medverkan i

totalförsvaret (Fö 1990:02).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

-- med högst åtta ledamöter med uppdrag att göra en översyn av grunderna

för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns anslag A 2.

Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)