Dir. 1991:54

Tilläggsdirektiv till kommittén om översyn av miljöskyddslagstiftningen (ME 1989:04)

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Utgångspunkter för utredningen

Det fortsatta utredningsarbetet

Sveriges internationella åtaganden m.m.

Tidplan m.m.

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:54

Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 1991.

Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att kommittén för översyn av miljöskyddslagstiftningen i

sitt fortsatta arbete förutom de ursprungliga direktiven (dir. 1989:32)

också skall beakta vad regeringen och riksdagen har anfört

(1990/91:prop. 90, JoU30, rskr. 338) med anledning av kommitténs

principbetänkande (SOU 1991:4) Miljölagstiftningen i framtiden.

Kommittén skall i sitt fortsatta arbete även beakta riksdagens beslut

med anledning av kompletteringspropositionen (1990/91:150, bilaga II:13,

FiU 37, rs kr. 390) i fråga om översyn av miljölagstiftningen.

Kommittén skall lägga fram förslag till en miljöbalk.

Kommittén befrias från uppdraget att kartlägga Sveriges internationella

åtaganden i förhållande till vår nuvarande miljölagstiftning.

Bakgrund

Kommittén har till uppgift (dir. 1989:32) att utreda hur de olika lagar

som gäller miljöskydd skall kunna bli effektivare i arbetet för en

bättre miljö. Lagarna skall samordnas och därigenom bli lättare att

överblicka och tillämpa. Förslag skall presenteras till hur skärpta

miljökrav skall återspeglas i lagstiftningen.

Regeringen har i enlighet med vad riksdagen beslutat (1989/90:JoU5,

rskr. 30) genom beslut den 13 december 1989 till kommittén överlämnat

ett stort antal motioner om miljölags tiftningen.

Kommittén har lämnat ett principbetänkande (SOU 1991:4)

Miljölagstiftningen i framtiden.

Som framgår av kommitténs direktiv ankommer det på regeringen att, sedan

principbetänkandet har avlämnats, överväga hur det fortsatta

utredningsarbetet skall bedrivas.

Regeringen har i propositionen (1990/91:90) om en god livsmiljö lämnat

riksdagen en redogörelse för sin inställning i frågan om

miljölagstiftningen i framtiden. Dessutom har regeringen i

kompletteringspropositionen (1990/91:150 bilaga II:13) uttalat, att

kommittén bör redovisa hur effektiviteten hos miljömyndigheterna

påverkas av kommitténs förslag. Enligt kompletteringspropositionen bör

genom en enhetligare miljölagstiftning och en ökad tillämpning av

generella föreskrifter betydande vinster i administrationen kunna

uppnås, och det bör vara kommitténs uppgift att lägga fram förslag till

de organisationsförändringar som föranleds av kommitténs förslag.

Riksdagen har i allt väsentligt ställt sig bakom regeringens

ställningstaganden om det fortsatta utredningsarbetet.

Utgångspunkter för utredningen

Regeringen konstaterade i propositionen om en god livsmiljö att

principbetänkandet är väl ägnat att ligga till grund för det fortsatta

arbetet med att reformera miljölagstiftningen. Det saknas därför

anledning att på grund av principbetänkandet ändra utredningsuppdraget

på annat sätt än att till uppdraget foga de kompletteringar och

förtydliganden som framgår av den nyss nämnda propositionen och

kompletteringspropositionen samt riksdagens beslut med anledning av

dessa propositioner.

Det fortsatta utredningsarbetet

I propositionen om en god livsmiljö har regeringen kortfattat redogjort

för innehållet i principbetänkandet och därtill lagt regeringens

överväganden. Förutom de ursprungliga direktiven (dir. 1989:32) skall

kommittén beakta vad riksdagen anfört (JoU 30, rskr. 338) om

miljölagstiftningen i framtiden. Jag vill inom de nu angivna ramarna

förtydliga några punkter.

Regeringen har i fråga om samordningen av den centrala miljöl

agstiftningen gjort den bedömningen att lagarna skall samlas i en

miljöbalk. Utöver de lagar som kommittén nämnt har regeringen redo visat

särskilt att naturvårdslagen (1964:822) och lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m. bör ingå i en miljöbalk.

Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den

biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser så att de

kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur- och kulturlandskap. Detta

innebär som redogörs för i proposition en (s. 131) att alla lagar som i

första rummet avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i

miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö

och att säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturresurserna

skall ingå i en miljö balk.

Riksdagen har ställt sig bakom regeringens överväganden.

Dessutom har riksdagen givit regeringen till känna (JoU30, rskr. 338)

att det finns starka skäl som talar för att även lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet och strålskyddslage n (1988:220) eller delar av

dessa lagar bör infogas i en miljöbalk. Det får, som riksdagen har

utgått från, vara kommitténs uppgift att i sitt fortsatta arbete

överväga om de båda lagarna bör ingå i en miljöbalk.

Riksdagen har också givit regeringen till känna att undersöka i vad mån

radikala fiskemetoder och fiskets totala miljöpåverkan inom svensk

fiskezon kan omfattas av prövningen av en miljöstörande verksamhet.

Därvid bör givetvis beaktas vad som i fiskeriförordningen (1982:126)

föreskrivs om fiskem etoder.

Vad gäller naturresurslagen har bostadsutskottet i sitt yttrande

(1990/91:BoU3y) till jordbruksutskottet funnit det lämpligast att de

föreskrifter som motsvarar naturresurslagen tas in som en särskild

avdelning i balken. De skulle därmed hållas samman så som för närvarande

eller så som kan bli följden bl.a. om lagen kompletteras med ett kapitel

om miljökonsekvensbeskrivningar. Enligt bostadsut skottet får en sådan

konstruktion till följd att miljöfrågorna stärks och får en central

plats i den fysi ska planeringen och i samhällsplaneringen i vid mening.

När det gäller naturresurslagen vill jag dock tillägga att kommitténs

uppdrag inte omfattar att överväga det sakliga innehållet i 2 och 3 kap.

naturresurslagen.

Riksdagen har vidare givit regeringen till känna att regeringen bör

undersöka möjligheten att särbehandla och med förtur lägga fram förslag

i frågan om påförande av miljöskyddsavgift enligt miljöskyddslagen

(1969:387) även för sådant fall när någon ekonomisk vinning av åtgärden

inte har u ppkommit. Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande bör det

ankomma på kommittén att under sitt arbete pröva möjligheten att göra en

sådan prioritering.

Kommittén skall i sitt fortsatta arbete också beakta riksdagens beslut

med anledning av kompletteringspropositionen (1990/91:150, bilaga II:13,

FiU37, rskr. 390). Som anförts i propositionen (s. 116) skall omsorgen

om människors hälsa och miljön bilda utgångspunkt en för

miljölagstiftningen. Tillåtlighetsreglerna skall skärpas. En samlad

miljöbalk bör ge positiva effekter på samhällsekonomin och minska

byråkratin. Tillkomsten av en miljöbalk bör därför ses också som en

viktig del av insatserna för att minska den statliga administrationen på

sikt. Betydande administrativa vinster bör kunna uppnås genom

rationaliseringar vid tillståndsgivning och annan prövning. Dessa

rationaliseringar bör enligt vad som redovisas i

kompletteringspropositionen medföra effektiviseringar i av staten

genererad administration inom näringslivet och kommunsektorn, men också

i den statliga administrationen på sammanlagt flera tiotals milj. kr.

när lagändringarna har genomförts. Det ankommer sålunda på kommitté n

att redovisa de rationaliseringar som kan åstadkommas genom en samlad

miljölagstiftning i form av en miljöbalk.

Utöver vad som nu särskilt har framhållits ankommer det på kommittén att

överväga vad som i propositionen (1990/91:prop. 90) om en god livsmiljö

och vid riksdagsbehandlingen (JoU30, BoU18, FiU37) har framförts om den

framtida miljölagstiftningen.

Sveriges internationella åtaganden m.m.

För närvarande pågår förhandlingar mellan EFTA-länderna och EG om ett

europeiskt ekonomiskt samarbetsavtal, ett s.k. EES-avtal. Avtalet skall,

såvitt för närvarande kan bedömas, träda i kraft samtidigt med

fullbordandet av EGs inre marknad den 1 januari 1993. En miljöbalk skall

givetvis ges en utformning som är anpassad till EGs rättsordning på

miljöområdet, men de överväganden i fråga om miljölagstiftningen som

krävs för att fullfölja ett EES-avtal kan inte lämpligen samordnas med

förslaget till miljöbalk, som måste ha en vidare tidsram.

Även Sveriges växande internationella åtaganden på miljöområdet kräver

en särskild genomlysning av frågan om den nuvarande miljölags tiftningen

i alla delar är tillräcklig för att möta alla de förpliktelser som

följer på dessa engagemang. Det nu sagda gäller inte minst mot bakgrund

av FNs konferens om miljö och utveckling i Brasilien i juni 1992.Det är

regeringens målsättning att folkrättsligt bindande konventioner om

klimatförändringar, biolo gisk mångfald och skogen skall antas inom

ramen för denna konferens. Det utrymme som eventuellt måste finnas att

ändra miljölagstift ningen mot bakgrund härav kan inte tidsmässigt

samordnas med kommitténs förslag till miljöbalk. Frågan om den nuvarande

miljölagstiftningens utformning med hänsyn till Sveriges internationella

engagemang bör därför utredas tillsammans med den lagharmonisering som

EES-avtalet kräver.

Vad jag nu har redogjort för i fråga om närmandet till EG och övriga

internationella åtaganden utgjorde bakgrunden till ställningstagandet i

propositionen om en god livsmiljö att befria kommittén från uppdraget

att kartlägga och analysera Sveriges internationella åtaganden på

miljöområdet. I propositionen, som riksdagen har ställt sig bakom,

anförs att arbetet i stället bör utföras inom miljödepartementet i

samråd med berörda departement och myndigheter.

Det ankomer givetvis på kommittén att i sitt fortsatta arbete beakta

resultatet av det arbete som miljödepartementet kommer att redo visa i

fråg a om den nuvarande lagstiftningen i förhållande till Sveriges

internationella engagemang på miljöområdet.

Tidplan m.m.

Kommitténs huvudbetänkande med förslag till miljöbalk skall redovisas

till regeringen senast den 1 april 1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

beslutar om tilläggsdirektiv åt kommittén om översyn av

miljöskyddslagstiftningen (ME 1989:04).

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes h emställan.

(Miljödepartementet)