Dir. 1991:58

Översyn av sjöpolisen

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-06-27

Dir. 1991:58

Beslut vid regeringssammanträde 1991-06-27

Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.

1 Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över

sjöpolisens verksamhet och organisation.

Huvuduppgiften skall vara att utreda hur sjöpolisens verksamhet skall

utformas för att allmän ordning och säkerhet skall kunna upprätthållas

med tillräcklig effektivitet till sjöss och i skärgården. Detta skall

kunna ske på ett sätt som innebär att samhällets resurser för ändamålet

används på det mest rationella och ekonomiska sättet. I uppdraget ingår

att undersöka förutsättningarna för en ytterligare samverkan och

samordning mellan sjöpolisen och kustbevakningen.

2 Bakgrund

Huvudansvaret för polisiär verksamhet till sjöss åvilar

polismyndigheterna (jfr 2 § polislagen 1984:387). Sjöpolisenheternas

arbetsuppgifter är i första hand att upprätthålla allmän ordning och

säkerhet till sjöss, utmed stränder och kajer samt på öar och holmar.

Vidare utförs spaning och övervakning av efterlevnaden av föreskrifter

beträffande jakt, fiske, sjötrafik och vattenförorening samt tillsyn av

skyddsområden. Till uppgifterna hör även att bedriva spaning och

utredning i fråga om brott som sker inom dessa områden samt spaning

efter personer och gods; i sistnämnda hänseenden gäller det i praktiken

främst sökandet efter försvunna personer och efter stulna fritidsbåtar.

Till de mera framträdande polisiära uppgifterna hör

sjötrafikövervakning, utlänningskontroll samt gräns- och

skyddsområdesövervakning. Sjöpolisen ingår, liksom kustbevakningen, även

i sjöräddningsorganisationen. Sjöpolisen skall också tillgodose de

särskilda uppgifter i form av bl.a. polisiär service till kust- och

skärgårdsbefolkningen och den verksamhet som närmast motsvarar

kvarterspolisverksamheten på land.

Samhällets sjöövervakning omfattar vidare uppgifter där flera olika

myndigheter har ansvar för tillsynen av att lagar och andra bestämmelser

efterl evs. Som exempel kan nämnas marinens och kustbevakningens uppgift

att svara för den allmänna gränsövervakningen och övervakningen av

Sveriges sjöterritorium samt marinens tillträdeskontroll av statsfartyg.

Polisiär verksamhet till sjöss bedrivs till vissa delar av såväl

kustbevakningen som sjöpolisen. I sjöövervakningen kan också till en del

inbegripas sjösäkerhetsfrågor och sjöräddningstjänst. Inom ramen för

sjösäkerheten är sjöfartsverket huvudansvarigt för farledsverksamheten

och för fartygsinspektionen. I inspektionsverksamheten deltar numera

också kustbevakningen. När det gäller sjöräddningstjänsten har

sjöfartsverket huvudansvaret för efterforskning av människor i sjönöd,

medan kustbevakningen svarar för räddningstjänsten när olja eller andra

skadliga ämnen kommit ut i vattnet.

Kustbevakningstjänstemännen har genom lagen (1982:395) om

kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning fått samma

befogenhete r som polismän när kustbevakningen bedriver övervakning för

att hindra brott, bl.a. mot bestämmelserna som gäller utlänningars rätt

att uppehålla sig inom visst område, jakt, fiske, naturvård,

trafikregler och säkerhetsanor dningar för sjötrafiken samt

fartygsregistrering och identifiering. De polisiära arbetsuppgifterna

ankommer, som tidigare nämnts, dock primärt på polisen.

Sjöpolisen disponerar i dag 15 polisbåtar stationerade vid 13

polismyndigheter. Tillgänglig statistik visar att dessa polisbåtenheter

redovisar ca 6000 ingripanden per år. Det motsvarar antalet ingripanden

vid en medelstor polismyndighet som t.ex. Falun, Trelleborg eller Visby.

Sjöpolisverksamhet bedrivs för närvarande i följande åtta regioner.

Luleåregionen 1 båt

Stockholmsregionen 6 båtar

Västeråsregionen 1 båt

Nyköpingsregionen 1 båt

Karlskronaregionen 1 båt

Göteborgsregionen 3 båtar

Karlstad/Vänernregionen 1 båt

Västerviksregionen 1 båt

Regeringen bestämmer i beslut om polismyndigheternas grundläggande

organisation vid vilka polismyndigheter som det skall finnas en funktion

för sjöpolisverksamhet. Verksamheten leds från den lokala

polismyndigheten där sjöpolisen är stationerad. Samordning och planering

äger rum inom respektive region.

3 Frågans tidigare behandling

Rikspolisstyrelsen har vid flera tillfällen (i anslagsframställningar

och yttranden) påtalat nödvändigheten av att sjöpolisen tillförs

personella och materiella resurser så att den kan fullgöra sina

uppgifter till sjöss. Detta bl.a. mot bakgrund av att, sedan den

nuvarande sjöpolisorganisationen fastställdes, förändrade förhållanden

såsom t.ex. ökad fritid, ökat antal fritidsbåtar samt ökad

fritidsbebyggelse i skärgårdsområdena har medfört att behovet av

polisiära insatser både i form av brottsförebyggande verksamhet och

bättre övervakning ökat mycket kraftigt. Med sjöpolisens nuvarande

resurser kan endast en liten del av landets kustområden övervakas

någorlunda kontinuerligt. Med undantag för begränsade områden kring

respektive polisbåts stationer ingsort förekommer inte någon egentlig

sjöpolisverksamhet på kuststräckorna mellan Luleå och Norrtälje samt

mellan K arlskrona och Göteborg.

I regeringens proposition 1989/90:127 om kustbevakningens roll i den

framtida sjöövervakningen m.m. aktualiserades bl.a. frågorna kring

förhållandet mellan kustbevakningen och sjöpolisen. I propositionen, som

bygger på kustbevakningskommitténs slutbetänkande (SOU 1989:26)

Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen, föreslås att

sjöpolisens och kustbevakningens verksamhet samordnas ytterligare och

att frågan om hur behovet av polisiär verksamhet till sjöss skall kunna

ti llgodoses övervägs närmare. Föredragande statsrådet anför (s. 8) att

chefen för civildepartementet senare och efter samråd med chefen för

försvarsdepartementet kommer att ta upp vissa frågor om den polisiära

verksamheten till sjöss och de därtill hörande spörsmålen om

resursfördelning och samverkan mellan polisen och kustbevakningen.

Vid behandlingen av propositionen i riksdagens försvarsutskott

inhämtades yttrande från justitieutskottet (1989/90:FöU8 resp.

1989/90:JuU2). Justitieutskottet hänvisade inledningsvis till vad som i

tidigare sammanhang (bl.a. JuU 1976/77:27, JuU 1985/86:19 och

JuU1986/87:3 y) sagts i olika frågor om kust bevakningen och om

förhållandet mellan sjöpolisen och kustbevakningen. Justitieutskottet

konstaterade därvid att sjöpolisens och kustbevakningens uppgifter i

fråga om polisiär övervakning till sjöss till viss del sammanfaller och

att de polisiära arbetsuppgifterna primärt ankommer på polisen. Åtgärder

för att säkerställa ett gott samarbete mellan sjöpolisen och

kustbevakningen samt att klarlägga förekommande gränsdragningsproblem

bör därför enligt utskottet ägnas uppmärksamhet. Utskottet anslöt sig

vidare till kravet på en utbyggnad av sjöpolisens resurser.

Frågan om behovet av att se över sjöpolisens verksamhet har också

berörts av riksdagen i samband med behandlingen av 1991 års budget

proposition (1990/91:JuU23).

Mot bakgrund av vad jag nu anfört anser jag att tiden är mogen för en

översyn av sjöpolisens verksamhet och organisation. Uppdraget bör

anförtros en särskild utredare.

4 Uppdraget

En kartläggning av ansvarsområden för sjöpolisen och kustbevakningen bör

ske. Ett första steg bör vara att bedöma vilka behov av polisiära

insatser som finns till sjöss och i skärgården. Av intresse är därvid

att närmare analysera var det rent geografiskt finns behov av

sjöpolisens närvaro. Vid övervägande av behovet av polisiära insatser

till sjöss bör utredaren belysa både behovsnivån inom de områden som i

dag täcks av sjöpolisens verksamhet och vilket behov som kan finnas inom

om råden där sjöpolisorganisation i dag saknas.

Med sjöpolisiär verksamhet avses i detta sammanhang inte endast

sjötrafikövervakning och annan polisverksamhet som utförs med hjälp av

båt. Också behovet av brottsutredning, brottsförebyggande verksamhet och

andra former av polisiär verksamhet i kustområden där båten är ett

nödvändigt eller naturligt transportmedel vid det polisiära arbetet bör

belysas.

Med utgångspunkt i den angivna kartläggningen av behovet av sjöpolisiära

insatser bör utredaren överväga hur detta behov lämpligen bör

tillgodoses så att samhällets resurser sammantaget används så effektivt

som möjligt. Utredaren bör där vid ta ställning både till den

funktionella och till den geografiska ansvarsfördelningen mellan polisen

och kustbevakningen. I detta ligger bl.a. att överväga arbetsfördelning

och samverkansformer inom de områden av kusten där både polisen och

kustbevakningen bör förekomma. Utredaren bör också ta ställning till om

en sjöpolisorganisation måste finnas längs hela kusten eller om behovet

av sjöpolisiära insatser på vissa avsnitt kan tillgodoses i andra

former, t.ex. genom att kustbevakningen utför polisiärt arbete på

uppdrag av polisen.

Frågor som också bör belysas är om effektivitetsvinster kan göras genom

olika former av gemensamt resursutnyttjande eller annan samv erkan

mellan polis och kustbevakning och eventuellt marinen när det gäller

utbildning, utrustning, transporter e.dyl. Det bör också stå utredaren

fritt att undersöka vilka effekter en omfördelning av resurser mellan m

yndigheterna inom befintliga ramar för polisen och kustbevakningen

skulle ge.

Utredaren bör ange på vilka platser i landet som sjöpolisiära funktioner

behövs och hur stora de bör vara. Också frågor om sjöpolisens utrustning

och utbildning bör behandlas närmare i den mån utredaren anser att det

behövs förändringar på dessa områden.

I dag utövas sjöpolisverksamheten delvis som s.k. polisförstärkning från

ett län till ett annat. Utredaren bör utvärdera denna ordning och ta

ställning till om det kan behöv as förändringar när det gäller

styrformerna för den sjöpolisiära verksamheten. När det gäller dessa

frågor bör utredaren hålla ett n ära samband med pågående projekt

rörande nytt budgetsystem för polisen och översyn av

organisationsstrukturen inom polisen (se prop. 1990/91:100 Bil 15 s.

62).

Också sjöpolisens verksamhet i krigsorganisationen bör beröras.

I detta sammanhang bör också erinras om regeringens direktiv till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående dels

utredningsförslagens inrikt ning (Dir. 1984:5), dels angående beaktande

av EG-aspekter i utredningsverksamheten (Dir. 1988:43).

Den särskilde utredaren bör ge berörda fackliga huvudorganisationer

tillfälle att föra fram synpunkter.

Utredningsuppdraget bör vara slutfört före utgången av juni 1992.

Jag har i detta ärende samrått med chefen för försvarsdepartementet.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för civildepartementet

- att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av sjöpolisen,

- att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Civildepartementet)