Dir. 1991:6

Registrerat partnerskap, m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-01-10

Mitt förslag

Inledning

Överväganden

Övrigt

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:6

Beslut vid regeringssammanträde 1991-01-10

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

En kommitté tillkallas för att dels göra en utvärdering av lagen

(1987:813) om homosexuella sambor, dels överväga en lagstiftning om s.k.

registrerat partnerskap.

Inledning

I januari 1978 tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet en

parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att undersöka de

homosexuellas situation i samhället och att föreslå åtgärder för att

undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella. Kommittén, som

antog namnet utredningen om de homosexuellas situation i samhället,

överlämnade i augusti 1984 betänkandet (SOU 1984:63) Homosexuella och

samhället. I betänkandet föreslogs olika åtgärder för att förbättra de

homosexuellas situation.

När det gäller samlevnad mellan homosexuella avvisade utredningen

möjligheten till äktenskap med tanke på de grundmurade värderingarna om

äktenskapet som en institution för familjebildning mellan man och

kvinna. En alternativ lösning som diskuterades inom utredningen innebar

att rättsverkningar skulle knytas till en anmälan eller registrering av

den homosexuella samlevnaden. Ett sådant nyskapat institut ansågs

emellertid olämpligt av det skälet att registreringen skulle hänföra sig

bara till homosexuella och innebära att de utpekades i onödan. Däremot

borde enligt utredningen homosexuell samlevnad från rättslig synpunkt

jämställas med vad som inom lagstiftningen kallas äktenskapsliknande

förhållande eller motsvarande uttryck.

I prop. 1986/87:124 om de homosexuellas situation i samhället anslöt sig

föredragande statsrådet till utredningens bedömning att det inte var

möjligt att införa bestämmelser som gav två personer av samma kön rätt

att ingå äktenskap med varandra. Även i fråga om registrering av

homosexuell samlevnad delade statsrådet utredningens uppfattning.

Statsrådet erinrade om den i ett annat lagstiftningsärende föreslagna

lagen om sambors gemensamma hem (prop. 1986/87:1) och föreslog att denna

lag skulle genom en särskild lag göras tillämplig på homosexuella

samboförhållanden.

Vid riksdagsbehandlingen avstyrkte riksdagen motionsförslag om att den

familjerättsliga lagstiftningen i sin helhet skulle göras tillämplig på

homosexuella par men tillstyrkte den föreslagna rättsliga regleringen av

homosexuell samlevnad (LU 1986/87:28, rskr. 350).

I enlighet med riksdagens beslut utfärdades lagen (1987:813) om homo sexuella sambor. Enligt denna lag skall vad som gäller i fråga om sambor

enligt ett antal uppräknade lagar och bestämmelser tillämpas även på

två personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. Bland

de uppräknade lagarna ingår lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem.

Den lagen innebär att, när ett samboförhållande upplöses, samborna får

en giftorättsliknande rätt till delning av sådan egendom i det

gemensamma hemmet (bostad och bohag) som har anskaffats för gemensamt

begagnande. I fall då samboförhållandet upphör genom den ena sambons död

skall den efterlevande sambon alltid ha rätt att erhålla så mycket av

det gemensamma hemmet som har anskaffats för gemensamt begagnande - så

långt egendomen räcker - att dess värde motsvarar två gånger basbeloppet

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För sådana sambor som

önskar hålla isär sina ekonomiska förhållanden öppnas en möjlighet att

avtala om att lagens delningsregler inte skall gälla i deras

samboförhållande. En sambo får vidare under vissa förutsättningar rätt

att överta den andra sambons bostad och bohag. Om en sambo får överta

sådan egendom, skall sambon i princip betala ersättning för den till den

andra sambon.

Med anledning av motioner prövade riksdagen våren 1989 frågan om att

införa s.k. registrerat partnerskap för homosexuella. Riksdagen

avstyrkte motionerna med hänvisning till att några nya omständigheter

som borde föranleda ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida

inte hade framkommit (1988/89:LU22, rskr. 174).

Den 1 oktober 1989 trädde en lag om registrerat partnerskap i kraft i

Danmark. Enligt den lagen kan två personer av samma kön låta registrera

sitt partnerskap. Registrering av partnerskap har med vissa undantag

samma rättsverkningar som äktenskaps ingående. Undantag gäller bl.a. för

rätten till gemensam vårdnad om barn och möjligheten att adoptera barn

gemensamt.

Våren 1990 prövade riksdagen på nytt motionsyrkanden om att införa

regler om registrerat partnerskap. I sitt av riksdagen godkända

betänkande uttalade lagutskottet därvid bl.a. följande (1989/90:LU23):

"Lagen om homosexuella sambor har nu kunnat tillämpas i något mer än två

år och tiden kan vara mogen för en utvärdering av i vad mån

lagstiftningen har medfört de fördelar för homosexuella som det var

avsikten att de nya reglerna skulle ge dem. Utvärderingen bör också

innefatta en kartläggning av andra frågor som de homosexuella i dag

upplever som ett problem. Utskottet utgår från att en sådan utvärdering

kommer till stånd i lämpligt sammanhang. Frågan huruvida vi i Sverige

skall införa regler om registrerat partnerskap efter mönster av den

lagstiftning som har antagits i Danmark är däremot för tidigt väckt.

Sedan länge har inom Norden rått rättslikhet i spörsmål med anknytning

till familjerätten, och utskottet anser det angeläget att denna

rättslikhet bevaras. Enligt utskottets mening är det angeläget att

regeringen tar initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder

rörande möjligheterna till en lagstiftning på området i nordiskt

samförstånd. I avvaktan på utvecklingen i våra grannländer bör

emellertid frågan om svensk lagreglering vila."

Socialstyrelsen, som genom beslut av regeringen den 10 december 1987 har

getts ett övergripande ansvar för samordningen av insatser för de homo

sexuella, har i en skrivelse till regeringen den 18 juni 1990 föreslagit

en lagstiftning om registrerat partnerskap, byggd på den danska lagen.

Överväganden

Som riksdagen har framhållit kan det finnas anledning att nu utvärdera

lagen om homosexuella sambor. Det arbetet bör utföras av en parlamen tarisk kommitté. Kommittén bör undersöka vilka effekter som lagen har

fått och bedöma om lagen fyller de funktioner som den är avsedd att ha

eller om den i något eller några avseenden bör förändras. Inom ramen för

arbetet med att utvärdera lagen om homosexuella sambor kan det vara

lämpligt att också överväga behovet av en lagstiftning om s.k.

registrerat partnerskap.

En grundläggande fråga är därvid vilket tillämpningsområde som en

lagstiftning om registrerat partnerskap bör ha. Kommittén bör överväga

om en sådan lag bör omfatta enbart homosexuella relationer eller om den

istället bör utgå från någon form av hushållsgemenskap och i så fall

vilken.

Socialstyrelsens förslag går ut på att ett registrerat partnerskap med

vissa undantag skall få samma rättsverkningar som ett äktenskap har. För

att man skall kunna bedöma vilka undantag som med en sådan utgångspunkt

ter sig påkallade är det nödvändigt att inventera äktenskapets olika

rättsverkningar. Någon mera fullständig genomgång av det slaget har inte

föregått socialstyrelsens förslag. Det blir därför en viktig uppgift för

kommittén.

Vid en sådan genomgång torde på det civilrättsliga området framför allt

familjerättsliga regler, däribland de som handlar om underhåll och arv,

komma i blickpunkten. Inom straffrätten kan frågor exempelvis om

tvegifte få betydelse. Inom processrätten aktualiseras bl.a. reglerna om

jäv för närstående personer. Detsamma gäller inom associationsrätten.

Också inom arbetsrätten samt socialförsäkrings-, hyres- och

skattelagstiftningen finns ett stort antal regler som tar sikte på

äktenskaplig samlevnad och som alltså behöver övervägas i förevarande

sammanhang.

Kommittén bör även analysera de internationellt privaträttsliga aspekter

som ett system med s.k. registrerat partnerskap kan föra med sig. Likaså

bör kommittén överväga om ett sådant system medför några komplikationer

vad gäller Sveriges internationella åtaganden, särskilt inom området för

familjerätt och mänskliga rättigheter.

Med hänsyn till att det är önskvärt med nordisk rättslikhet på bl.a.

familjerättens område, bör kommittén vidare ta del av de erfarenheter

som har vunnits i Danmark och informera sig om situationen på det

aktuella området i de andra nordiska länderna (jämför 1989/90:LU23).

Kommittén bör utifrån detta ta ställning till om en lagstiftning om

registrerat partnerskap bör införas i Sverige och vilken omfattning och

inriktning som den i så fall bör ha. Kommittén bör även lägga fram

förslag till behövlig rättslig reglering.

Övrigt

Som jag redan har nämnt bör utredningen bedrivas under parlamentarisk

medverkan. Till utredningen bör också knytas sakkunniga och experter.

För utredningen gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.

1984:05) och angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten

(dir. 1988:43).

Utredningsarbetet skall vara slutfört före utgången av maj 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

-med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda dessa frågor,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)