Dir. 1991:65

Införande av miljöavgift på kadmium i handelsgödsel

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-06-20

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:65

Beslut vid regeringssammanträde 1991-06-20

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillsätts för att utreda behov,

möjligheter och konsekvenser av miljöavgifter på kadmium i han

delsgödsel. Utredaren bör senast den 31 januari 1992 redovisa resultatet

av sitt arbete.

Bakgrund

Kadmium tillförs åkermarken huvudsakligen genom fosforhaltig

handelsgödsel, nederbörd och stallgödsel och bortförs med

dräneringsvatten och skördeprodukter. Beräkningar visar att tillförseln

är ca tre gånger större än bortförseln. I Sverige är det nuvarande

kadmiumintaget via föda betydligt lägre än den av WHO rekommenderade

tolerabla nivån. Säkerhetsmarginalen för vissa grupper av befolkningen

är dock inte stor och det är därför inte acceptabelt att kadmiumintaget

ökar. Kadmium i föda kan bl.a. orsaka kroniska njurskador men kan även

ge genetiska skador. Kadmium i åkermarken är således framför allt ett

hälsoproblem.

Tillförsel av kadmium med handelsgödsel ökar successivt halterna i

åkermarken och därmed i livsmedel, med påföljd att framtida

generationers hälsa äventyras. En åtgärd för att inte öka åkermarkens

kadmiuminnehåll är att reducera kadmiummängden i tillförd handelsgö

dsel. Genom en övergång till i stort sett kadmiumfri handelsgödsel

skulle det i princip vara möjligt att halvera tillförseln av kadmium

till åkermarken. Tillförseln av kadmium från handelsgödsel till

åkermarken har ökat under 1900-talet men minskat de senaste åren. Det

beräknas att totalt 15 ton kadmium tillfördes åkermarken år 1970.

Motsvarande tal för år 1988 var ca 6,3 ton. Minskningen har bl.a.

åstadkommits genom en övergång till kadmiumfattigare råvaror i

svensktillverkad handelsgödsel och en minskad användning av

handelsgödsel. Även depositionen av kadmium har minskat under senare år.

Innehållet av kadmium i handelsgödsel måste dock begränsas ytterligare.

I miljöavgif tsutredningens slutbetänkande (SOU 1990:59) föreslogs att

en avgift på kadmium i handelsgödsel som levereras till den svenska

markna den skulle införas på sikt.

Uppdraget

En särskild utredare bör i enlighet med riksdagens beslut den 4 juni

1991 (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338), tillkallas för att utreda

behov, möjligheter och konsekvenser av att, när nuvarande

prisregleringsavgift upphör, införa ett avgiftssystem på kadmium i

handelsgödsel.

Riktlinjerna för detta arbete bör vara att avgiften styr mot en

kadmiumhalt i handelsgödsel som är mindre än 5 g per ton fosfor.

Avgiften bör tas ut av tillverkare och importörer av handelsgödsel och

baseras på årliga deklarationer av de kadmiummängder som de levererat

till den svenska marknaden. Gödselmedel som exporteras bör däremot inte

beläggas med avgift. Utredaren bör föreslå en lämplig utformning av ett

avgiftssystem.

Vidare bör utredaren föreslå en högsta tillåtna kadmiumhalt i

handelsgödsel, ett s.k. gränsvärde. Utredaren bör beakta innebörden av

ett eventuellt EES-avtal liksom andra handelspolitiska, näringspolitiska

och beredskapsmässiga frågor och därvid överväga från vilken tidpunkt

bestämmelserna om avgift och gränsvärde bör gälla.

Utredaren bör redovisa uppdraget för regeringen senast den 31 januari

1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- för att utreda möjligheter na att införa miljöavgift på

kadmium i handelsgödsel,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)