Dir. 1991:68

Myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-07-25

Mitt förslag

Nuvarande organisation

Radionämnden

Radionämndsutredningen 1974

Närradionämnden

Kabelnämnden

Övriga myndigheter

Taltidningsnämnden

Frekvensförvaltningen

Statskontorets studie av små myndigheter

Aktuella förändringar

Ny yttrandefrihetsgrundlag

En ny TV-kanal

Nytt huvudmannaskap för rundradionätet

Mellanstatliga regler för TV-sändningar

Närradioutredningen

Nya former av ljudradiosändningar m.m.

Frekvensförvaltningens organisation m.m.

Utredningsuppdraget

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1991:68

Beslut vid regeringssammanträde 1991-07-25

Statsrådet Persson anför.

Mitt förslag

En särskild utredare bör tillkallas för att utarbeta förslag till

organisation för en sammanhållen central myndighet för radio- och

TV-sändningar till allmänheten. Den nya myndigheten skall ersätta

radionämnden, kabelnämnden och närradionämnden och även ansvara för

myndighetsuppgifter som tillkommer på grund av t.ex. nya slag av

sändningar till allmänheten.

Den nya myndigheten förutsätts träda i funktion den 1 januari 1993. Den

särskilde utredaren bör lägga fram förslag om den nya myndighetens

organisation samt förslag till anslagsframställning för den andra

hälften av budgetåret 1992/93 senast den 1 december 1991.

Nuvarande organisation

Organisationen av radio- och TV-sändningar till allmänheten i Sverige

har hittills utmärkts av att olika verksamheter har varit klart

åtskilda. Sveriges Radio-koncernen s sändningar, närradion och de lokala

kabelsändningarna har olika inriktning. Beröringspunkterna har varit

ganska få.

Denna situation avspeglas i myndighetsorganisationen inom området. Varje

gång en ny verksamhet har tillkommit, har man skapat en särskild

myndighet, vars uppgifter är helt inriktade på resp. område. Det finns

därför i dag flera små myndigheter som var och en behandlar sin form av

radio- eller trådsändningar till allmänheten.

Radionämnden

Radionämnden är ett statligt organ med uppgift att genom

efterhandsgranskning övervaka att de företag som har tillstånd enligt 5

§ radiolagen att sända radioprogram, dvs. programföretagen inom Sveriges

Radio-koncernen, utövar sändningsrätten i enlighet med 6 § radiolagen

och bestämmelserna i avtalen mellan staten och programföretagen.

Nämnden kan granska program både efter anmälan och på eget initiativ.

Prövningen kan också omfatta programföretagens beslut med anledning av

begäran om beriktigande eller genmäle.

Nämnden består av sju ledamöter och f.n. fem suppleanter, vilka utses av

regeringen. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit

ordinarie domare.

Personalen vid nämnden består av en direktör, som också skall ha

domarerfarenhet, och sju andra tjänstemän. Nämndens verksamhet bekostas

med TV-avgiftsmedel.

De beslut som radionämnden kan fatta i granskningsärenden är av tre

slag.

Fällande beslut innebär att programmet strider mot radiolagen eller

avtalet med staten. Kritiserande beslut betyder att brist har

konstaterats men inte bedömts så allvarlig att programmet strider mot

radiolagen eller avtalet. Friande beslut innebär att programmet inte

står i strid med radiolagen eller avtalet.

Fällande eller kritiserande beslut får endast fattas vid sammanträde med

nämnden. Friande beslut får fattas av nämndens direktör om de inte är av

större vikt eller har principiell betydelse. Ca 80 % av besluten i

granskningsärenden fattas av direktören.

Ett fällande beslut av radionämnden leder normalt inte till någon annan

påföljd än att det programföretag som saken gäller på lämpligt sätt

skall redogöra för beslutet i ett program. Beslutet innebär alltså inte

något förbud att i fortsättningen upprepa det kritiserade förfarandet,

även om förutsättningen givetvis är att programföretagen i framtiden

skall rätta sig efter nämndens beslut.

Om det finns skäl att anta att programföretaget ''i väsentlig mån'' har

brutit mot 6 § radiolagen eller mot avtalet med staten får emellertid

staten påkalla utredning i frågan genom utredningsmän som utses enligt

lagen om skiljemän. Om utredningen ger anledning till det får staten

säga upp avtalet. Det har hittills inte inträffat att staten har

påkallat någon sådan utredning.

Radionämndsutredningen 1974

I början av 1970-talet utreddes frågan om radionämndens organisation av

en särskild utredare. Bakgrunden var att den ökade ärendemängden gjorde

det nödvändigt med ändrade arbetsformer.

I betänkandet (Ds U 1974:7) Radionämnden -- breddad granskning och ny

organisation föreslogs att det skulle inrättas ett fristående

granskningsorgan, en radioombudsman. Radioombudsmannen skulle fatta

beslut om initiativgranskning, fungera som första instans vid

initiativärenden, självständigt avgöra ärenden som inte är principiellt

betydelsefulla eller annars är av större vikt samt föra talan inför

radionämnden i ärenden som förts dit.

Radionämnden skulle alltså vara ett renodlat beslutsorgan av

domstolskaraktär. Ärendena skulle avgöras vid en offentlig förhandling

och radioombudsmannen skulle få en ställning som liknar åklagarens i ett

brottmål.

Utredningens förslag följdes emellertid inte. I stället beslöts år 1978

om radionämndens nuvarande organisation, med befogenhet för direktören

att fatta friande beslut.

Närradionämnden

Närradionämnden började sin verksamhet år 1986, då den övertog vissa av

de uppgifter som hade fullgjorts av närradiokommittén sedan

försöksverksamheten med närradio inleddes år 1979.

Nämndens uppgift är att pröva frågor om närradio och att öva tillsyn

över närradioverksamheten. Det innebär att nämnden beslutar om nya

sändningsorter för närradio, om vilka sammanslutningar som skall få

sända och under vilka tider varje sammanslutning får sända. Nämnden

beslutar också om avgifter i ärenden om närradio.

Nämnden efterhandsgranskar också program som har sänts i närradion. Om

en sammanslutning har brutit mot reglerna i närradiolagen, t. ex. genom

att sända på tider som den inte har tillstånd för eller genom att sända

reklam, kan närradionämnden återkalla sändningstillståndet för högst ett

år. Tillståndet kan också återkallas om ett program i en dom har

befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott, t.ex. hets mot folkgrupp.

Närradionämnden består av sju ledamöter, av vilka ordföranden och vice

ordföranden är domare.

Närradionämnden och kabelnämnden har ett gemensamt kansli med ca 15

anställda.

Kabelnämnden

Också kabelnämnden inledde sin verksamhet år 1986, då den nuvarande

lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar (kabellagen) ersatte en

tidigare provisorisk reglering.

Kabel nämndens uppgift är att pröva frågor om lokala kabelsändningar och

att öva tillsyn över verksamheten. Nämnden beslutar om tillstånd att

vidaresända programkanaler från satelliter, om tillstånd att bedriva

egensändningar samt om tillstånd att upplåta kanaler i kabelnät till

annan för egensändningar.

Nämnden fördelar också statligt stöd till lokal programverksamhet.

Vidare efterhandsgranskar kabelnämnden program, och ombesörjer för det

ändamålet att satellitprogram som vidaresänds i landet spelas in.

Nämnden prövar frågor om återkallelse av sändningstillstånd, om förbud

mot fortsatt vidaresändning av programkanaler från satelliter och om

skyldighet för den som bedriver egensändningar i upplåten kanal att

upphöra med sändningarna. Frågor om förbud mot vidaresändning eller

återkallelse av tillstånd på grund av att sändningarna har innehållit

våldsskildringar eller pornografi eller utgjort hets mot folkgrupp

prövas emellertid av Stockholms tingsrätt.

Kabelnämnden består av sju ledamöter, av vilka ord föranden och vice

ordföranden är domare.

Som nämnts har närradionämnden och kabelnämnden ett gemensamt kansli med

ca 15 anställda.

Övriga myndigheter

För fullständighetens skull behandlas också översiktligt två organ vars

verksamhet faller något vid sidan av den egentliga rundradio

verksamheten, nämligen taltidningsnämnden och frekvensförvaltningen.

Taltidningsnämnden

Taltidningsnämnden är en myndighet som inrättades den 1 juli 1988 och

som övertog vissa uppgifter som tidigare hade handlagts av

taltidningskommittén.

Nämnden prövar frågor om statligt stöd till radio- och kassettidningar

samt för fördelning av utrustning och utbildning av abonnenter. Nämnden

skall också besluta om tillstånd att sända radiotidningar samt om

återkallelse av sådant tillstånd.

Taltidningsnämnden består av sju ledamöter som utses av regeringen.

Nämndens kansligöromål fullgörs av presstödsnämnden.

Frekvensförvaltningen

Frekvensförvaltningen har en självständig ställning inom televerket.

Dess uppgift är bl.a. att planera hur radiofrekvenser skall användas för

olika ändamål, att med stöd av 2 § radiolagen (1966:755) ge tillstånd

till innehav och användning av radiosändare samt att övervaka

radiotrafiken och avhjälpa störningar m.m. Som nämns i det följande är

frekve nsförvaltningens organisation under utredning.

Statskontorets studie av små myndigheter

På regeringens uppdrag har statskontoret år 1988 lagt fram en förstudie

till en översyn av små myndigheter.

Under rubriken ''Ljud- och bildmyndigheter '' sammanför statskontoret

statens biografbyrå, arkivet för ljud och bild, radionämnden,

kabelnämnden och närradionämnden. Statskontoret anser att det finns skäl

att undersöka förutsättningarna för om de olika beslutsorganen kan

betjänas av ett och samma kansli. En sådan gemensam organisation skulle

kunna ge förutsättningar för ett effektivare resursutnyttjande, större

flexibilitet och minskad sårbarhet. Bakom förslaget ligger främst en

önskan om ökad organisatorisk effektivitet.

Aktuella förändringar

Inom rundradions område har det under senare tid tagits initiativ till

en rad olika förändringar. Förändringarna berör såväl de centrala

villkoren för olika verksamhetsgrenar som mer marginella förändringar i

regelverk och organisation. Arbetet med förändringar har nått olika

långt. I några fall föreligger riksdagsbeslut medan det i andra fall är

fråga om förslag av utredningar eller myndighet er eller om pågående

utredningsarbete. På ett par punkter har beslut att inleda ett

utredningsarbete nyligen fattats.

I det följande redovisas översiktligt de olika aktuella förändringarna.

Ny yttrandefrihetsgrundlag

Riksdagen har nyligen (1990/91:KU 21, rskr. 254) som vilande antagit

regeringens förslag (prop. 1990/91:64) om en ny yttrandefrihets

grundlag. Genom den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen ges

grundlagsskydd åt yttrandefriheten i radio, television, filmer,

videogram och ljudupptagningar m.m. Den nya grundlagen bygger på samma

grundsatser som tryckfrihetsförordningen. Det innebär bl.a. att

principerna om censurförbud och etableringsfrihet blir gällande för hela

det moderna massmedieområdet. Enda undantaget är användningen av

radiofrekvensspektrum där en etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig

mening inte kan gälla. Vidare kan förhandsgranskning av filmer och

videogram som skall visas offentligt förekomma även i fortsättningen. I

övrigt genomförs de tryckfrihetsrättsliga principerna om ensamansvar och

källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering samt

särskild rättegångsordning med tillgång till jury. Den nya grundlagen är

avsedd att träda i kraft den 1 januari 1992.

Den nya grundlagen får direkta konsekvenser för regleringen av närradion

och kabelsändningarna.

Enligt 3 kap. 5 § andra stycket i yttrandefrihetsgrundlagen skall

ingripanden i fråga om rätten att sända radioprogram som grundar sig på

missbruk av yttrandefriheten prövas av domstol under medverkan av jury.

Detta gäller dock inte om saken rör överträdelse av föreskrifter eller

villkor i fråga om reklam m.m.

Med anledning av denna föreskrift i grundlagen har regeringen (prop.

1990/91:179) föreslagit en ändring av närradiolagen med innebörden att

be slut om återkallelse av tillståndet att sända närradio med anledning

av yttrandefrihetsbrott fr.o.m. den 1 januari 1992 skall fattas av

domstol med jury i stället för, som nu är fallet, av närradionämnden.

Yttrandefrihetsgrundlagen innebär vidare (3 kap. 1 § första stycket) att

varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända

radioprogram genom tråd. De nna frihet hindrar emellertid inte att det i

lag meddelas föreskrifter dels om skyldighet för nätinnehavare att ge

utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till

allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning, dels om

ingripand en mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på

våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp (3

kap. 1 § andra stycket). Bestämmelserna i grundlagen hindrar inte heller

att det i lag meddelas bestämmelser om förbud mot kommersiell reklam i

radioprogram eller om villkor för sådan reklam, eller föreskrifter om

förbud mot och villkor för annan annonsering och sändning av program som

helt eller delvis bekostas av någon annan än den som bedriver

programverksamheten (1 kap. 12 § andra stycket).

Om grundlagens innehåll skall i övrigt bara nämnas 7 kap. 4 §. Där anges

att det i lag får föreskrivas att en nämnd vars sammansättn ing är

bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie

domare skall granska om radioprogram, som någon har sänt på annat sätt

än genom tråd, står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra

villkor som gäl ler för sändningarna. En sådan nämnd får endast uttala

sin mening och förelägga den sändande att följa föreskrifterna eller

villkore n. I lagen får föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får

förenas med vite. Paragrafen avslutas med en erinran om att frågor om

ansvar för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite alltid prövas

av domstol.

En ny TV-kanal

Med anledn ing av förslag i regeringens proposition (prop. 1990/91:149)

om radio- och TV-frågor har riksdagen (1990/91:KU 39, rskr. 370) beslut

at att en ny tredje TV-kanal får inrättas i Sverige. Programverksamheten

i den nya kanalen skall bedrivas av ett företag som är fris tående från

Sveriges Radio-koncernen. Sändningarna får innehålla betalda annonser.

Vissa grundläggande regler för programverksamheten anges i lag,

däribland den övervägande delen av de regler som skall gälla för

annonserna. Övriga regler för progra mverksamheten skall anges i ett

avtal som sluts mellan regeringen och programföretaget. På samma sätt

som gäller för Sveriges Radio-koncernen skall det nya programföretagets

sändningar övervakas genom efterhandsgranskning av radionämnden.

Nämndens granskning skall även avse efterlevnaden av de regler som

gäller för annonserna.

Nytt huvudmannaskap för rundradionätet

Genom regeringens beslut denna dag har jag erhållit bemyndigande att

tillkalla en särskild utredare för att utarbeta förslag till nytt

huvudmannaskap för verksamheten med programinsamling och

programutsändning för Sveriges Radio och det nya reklam-TV-företaget.

Enligt direktiven för utredningen bör verksamheten drivas av staten i en

organisation som är fristående från televerket.

För verksamheten bör i övrigt gälla att befintliga sändarstationer m.m.

skall vara tillgängliga på likvärdiga villkor för alla programföretag

med tillstånd att bedriva rundradiosändningar enligt 5 § radiolagen.

Omorganisationen bör ske senast i samband me d förändringar i

associationsformen för televerket. Arbetet med att finna en ny

associationsform för verket inriktas mot att övergången skall kunna äga

rum den 1 juli 1992.

Mellanstatliga regler för TV-sändningar

Sverige undertecknade i maj 1989 en konvention om gränsöverskridande

television, vilken utarbetats inom Europarådet. Konventionen tr äder i

kraft efter det att sju stater, varav fem skall vara medlemmar av

Europarådet, har tillträtt den. Enligt konventionen åtar sig de

deltagande staterna vissa förpliktelser. Varje konventionsstat skall se

till att de gränsöverskridande TV-sändningar för vilka staten är

ansvarig följer de regler för innehållet som anges i konventionen.

Staterna åtar sig också att garantera mottagningsfrihet och att inte

hindra vidaresä ndning av programtjänster som överensstämmer med

konventionens villkor. Vidare innehåller konventionen regler om att

varje konventio nsstat skall ange en eller flera ansvariga myndigheter

samt att de skall lämna viss information om programföretag under statens

jurisdiktion samt om den egna lagstiftningen m.m. I konventionen finns

också ett maskineri för hantering av överträdelser av konventionens

regler. Inom ramen för detta kan en mottagande stat under vissa villkor

få rätt att temporärt hindra vidaresändni ng av en programtjänst vars

innehåll strider mot konventionsreglerna.

I oktober 1989 beslutade ministerrådet inom de Europeiska gemenskaperna

(EG) ett direktiv till medlemsstaterna om samordning av viss a

föreskrifter om televisionsverksamhet. D rektivet innebär att

medlemsstaterna senast den 3 oktober 1991 skall ha anpassat sin

reglering till de krav som ställs upp i direkti vet. De sakliga regler

som ingår i direktivet överensstämmer i stora delar med Europarådets

TV-konvention. Vissa skillnader finns em ellertid.

Radiolagsutredningen (U 1985:5) har i uppdrag (dir. 1989:21) att belysa

konsekvenserna av ett svenskt tillträde till TV-konventionen samt lägga

fram förslag till den lagstiftning som behövs.

Närradioutredningen

Närradioutredning en (U 1988:7) har avgivit betänkandet (SOU 1990:70)

Lokalt ledd närradio. Betänkandet innehåller förslag till förändringar

av villko ren för närradion i en rad olika avseenden. Sändningarnas

räckvidd skall kunna utvidgas till att täcka hela kommunen. De

begränsning ar som tidigare har gällt för närradioföreningarnas

sändningsrätt föreslås bli upphävda. Beslut om sändningstid föreslås bli

decentraliserade från närradionämnden till särskilt inrättade lokala

närradioråd. Den nuvarande skyldigheten att utnyttjas ändare som

tillhandahålls av televerket föreslås också upphöra. Ett annat förslag

innebär att påföljderna vid missbruk av yttrandefriheten i närradion

skärps. Vidare läggs förslag fram om närradions användning för varning

och information samt i krig och vid omedel bar krigsfara.

Närradioutredningens betänkande har remissbehandlats. Beredning av

förslagen pågår.

Nya former av ljudradiosändningar m.m.

Närradioutredningens förslag utgår från att närradion skall ha kvar sin

karaktär av föreningsradio. Frågan om närradions finansiering berörs

inte.

I den allmänna debatten har det emellertid under senare tid framförts

förslag om huvudsakligen lokalt avgränsade ljudradiosändningar utanför

Sveriges Radio-koncernen och vid sidan av det regelverk som gäller för

närradion. Det som förslagsställarna har haft i tankarna är sändningar

som skulle få bedrivas också av andra än sådana organisationer som kan

få sändningstillstånd enligt närradiolagen och som skulle få finansieras

med reklam.

En orsak till att det hittills inte har varit realistiskt att överväga

mer omfattande sändningar av detta slag är bristen på

sändningsfrekvenser för ljudradio. Med nuvarande sändningsteknik och

planeringsnormer är det tillgängliga frekvensutrymmet inom FM-bandet

helt eller i det nä rmaste helt utnyttjat, i varje fall i

storstadsområdena.

Genom regeringens beslut denna dag har jag erhållit bemyndigande att

tillkalla en särskild utredare för att klargöra de tekniska och

ekonomiska förutsättningarna för utökade sändningar av ljudradio och

television.

I en första etapp skall utredningsarbetet behandla frågor om

ljudradiosändningar. Efter det att ett tekniskt och ekonomiskt underlag

har presenterats avses utredningsarbetet fortsätta under parlamentarisk

medverkan. De frågor som då skall behandlas gäller bl.a. rätten att

bedriva sändningsverksamhet, sändningarnas geografiska omfattning och

vilka regler som skall gälla för innehållet.

Under en andra etapp av det tekniska och ekonomiska utredningsarbetet

skall förutsättningarna i fråga om TV-distribution belysas.

Frekvensförvaltningens organisation m.m.

En särskild utredning, frekvensrättsutredningen (K 1990:2), har till

uppgift att se över grunderna för planering och tilldelning av

radiofrekvenser samt frekvensförvaltningens organisation. Utredningen

kan väntas avge sitt förslag vid utgången av år 1991. Enligt direktiven

(dir. 1990:4) skall utredningen i första hand överväga ett alternativ

för organisationen som innebär att statens telenämnd tar över

myndighetsuppgifter på radioområdet. När det gäller

frekvensförvaltningsfrågor som berör rundradion skall utredningen beakta

behovet av samordning mell an telenämnden och berörda myndigheter på

rundradioområdet.

Utredningsuppdraget

Av redogörelsen framgår att flera olika förändringar nu är aktuella inom

rundradions område. Vissa av dessa förändringar kan redan nu urskiljas

klart medan andra ännu inte kan anges i detalj, bl.a. därför att det

ännu inte föreligger nödvändiga politiska beslut. Man kan emellertid

räkna med a tt det fortlöpande kommer att tillkomma nya former av radio-

och TV-sändningar till allmänheten, och att reglerna för nuvarande verk

samhet successivt kommer att ändras.

Med hänsyn härtill är det enligt min mening lämpligt att nu förändra

myndighetsorganisationen inom rundradioområdet. I stället för att

myndighetsuppgifterna för varje särskild form av radio- och

TV-sändningar till allmänheten handhas av ett särskilt organ, bör en

sammanhållen central myndighet skapas för att ta hand om såväl de

myndighets uppgifter inom området som avser befintlig eller beslutad

verksamhet som de uppgifter som kan tillkomma i framtiden.

Uppgiften att föreslå hur en sådan organisation skall vara utformad bör

anförtros åt en särskild utredare.

Det går inte att nu med full säkerhet ange vilka slag av sändningar som

kan komma att omfattas av myndighetens ansvar. Det beror bl. a. på

innebörden i framtida politiska beslut. Den särskilde utredaren bör

emellertid utgå från att den nya rundradiomyndigheten komm er att få

uppgift er -- omedelbart eller på sikt -- som berör

-- Sveriges Radio,

-- ett nytt fristående TV-företag,

-- den nya organisationen för programdistribution och programinsamling

för Sveriges Radio och det nya TV-företaget,

-- närradion,

-- kabelsändningar,

-- satellitsändningar som utgår från Sverige,

-- de nya former av ljudradio- och TV-sändningar som kan komma fram som

ett resultat av utredningen om de tekniska förutsättningarna för utökade sändningar av ljudradio och television.

Den särskilde utredaren bör utgå från att en ny myndighet för

frekvensförvaltning kommer att ha ett övergripande ansvar för frekvens

tekniska frågor och att den nya rundradiomyndigheten och

frekvensmyndigheten kommer att samråda i sådana frågor som berör

rundradiov erksamheten.

Med hänsyn till att prövningen av frågor om radiotidningar förutsätter

god kännedom om dagspressens förhållanden bör taltidningsnämnden

behålla sitt organisatoriska samband med presstödsnämnden. Den nya

myndighetens arbetsuppgi fter bör därför inte omfatta

taltidningsnämndens ansvarsområde. Utredaren bör däremot räkna med att

det kan behövas samråd mellan taltidningsnämnden och den nya myndigheten

t.ex. om fördelning av sändningstid.

Myndighetsuppgifternas art kommer att vara olika för olika slag av

sändningar. Utredaren bör emellertid räkna med att den nya myndigheten

kommer att ha uppgifter som gäller planering, tillståndsgivning och

tillsyn samt uppbörd och kontroll av koncessionsavgifter. Ytterligare en

förutsättning är att rundradiomyndigheten skall fungera som nationellt

samrådsorgan inom sitt område och även svara för löpande kontakter med

myndigheter i andra länder.

Med hänsyn till svårigheten att förutse den framtida utvecklingen bör

den nya myndigheten organiseras på sådant sätt att den lätt kan anpassas

till förändringar av uppgifter och verksamhetsområden.

Den särskilde utredaren skall iaktta vad som sägs i årets

kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II). Bildandet av den

nya myndigheten ger möjligheter att bedriva verksamheten mera effektivt.

Det ankommer på utredaren att föreslå arbetsformer som tar till vara de

möjligheter till effektivisering som omorganisationen ger.

Vid utformningen av den nya myndigheten bör beaktas att regler för

radio- och TV-verksamhet gäller villkoren för utövandet av

yttrandefriheten och att tillämpningen därmed får särskilt stor

betydelse. Enligt den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen gäller bl.a.

sä rskilda procedurregler för beslut om reaktioner vid överträdelser av

regler om radioprograms innehåll.

Av de myndigheter vars verksamhet avses komma att överföras till den nya

myndigheten finansieras radionämnden med TV-avgiftsmedel ge nom anslag

från rundradiokontot, medan närradionämnden och kabelnämnden finansieras

med vanliga statsanslag. För de båda sistnämnda myndigheternas del

gäller emellertid att statens utgifter för myndighetsverksamheten i

princip skall motsvaras av avgiftsinkomster. Den särskilde utredaren bör

lämna förslag om finansiering och anslagssystem för den nya myndigheten.

Med hänsyn till att den nya myndigheten i huvudsak kommer att bildas

genom en sammanläggning av befintliga myndigheter bör den nya

myndigheten förläggas till Stockholmsområdet. Härigenom underlättas en

övergång till den nya organisationen utan att pågående verksam het

hindras. Utredaren bör på ett tidigt stadium undersöka möjligheterna att

anskaffa ändamålsenliga lokaler.

Utredningsarbetet bör utföras i kontakt med berörda myndigheter,

företag, organisationer och utredningar. Utredaren bör vid arbetets

påbörjande och vidare under arbetets gång informera berörda

huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central

arbetstagarorganisation, med vilken staten har eller brukar ha avtal om

löner och andra anställningsvillkor, och bereda dem tillfälle att

framföra synpunkter.

Den nya organisationen bör införas fr.o.m. den 1 januari 1993. Med

hänsyn till behovet av tid för detaljplanering bör en proposition läggas

fram under våren 1992, med inriktning på riksdagsbeslut i början av

riksmötet 1992/93.

Den särskilde utredaren bör lägga fram förslag om den nya myndighetens

organisation, inbegripet utkast till instruktion för myndigheten, samt

förslag till anslagsframställning för den andra hälften av budgetåret

1992/93 senast den 1 december 1991. Senast den 1 mars 1992 bör utredaren

avge förslag till nödvändiga författningar samt lämna det underlag som

kan behövas för förhandlingar om personalens anställnings- och

arbetsvillkor.

För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare (dir. 1984:5) angående utredningsförslagens

inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

radio och television

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att lägga fram förslag om en central myndighet

för radio- och TV-sändningar till allmänheten, och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag, Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)