Dir. 1991:78

Åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-08-29

Mitt förslag

Grunden för uppdraget

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:78

Beslut vid regeringssammanträde 1991-08-29

Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att, som ett led i

regeringens arbete med en samlad aktionsplan mot buller, belysa

möjligheterna till och konsekvenserna av restriktioner mot bullrande

aktiviteter i landets fjällområden och skärgårdar. Utredaren bör studera

inom vilka delar av områdena en låg bullernivå är särskilt angelägen

samt lämna förslag till åtgärder.

Grunden för uppdraget

I propositionen 1990/91:90 En god livsmiljö redovisar regeringen sina

ställningstaganden vad gäller åtgärder för begränsning av

bullerstörningarna i samhället (s. 155--157). En alltmer omfattande

användning av flygplan, helikoptrar och terrängfordon i fjällområden a samt ett ökat antal motorfarkoster i skärgårdsområdena har medfört

bullerproblem i områden där tystnaden borde vara en viktig kvalitet. I

propositionen redovisar regeringen sin avsikt att utreda möjligheterna

till och konsekvenserna av restriktioner mot bullrande aktiviteter i

fjällområdena och i skärgårdsområdena samt lämna förslag till åtgärder.

Regeringens intentioner har i denna del vunnit riksdagens gillande

samtidigt som riksdagen har begärt att en samlad aktionsplan mot buller

skall utarbetas (JoU30 s. 134, rskr. 338).

Varför behövs utredningen?

För de flesta människor finns ett behov av att uppleva tystnad utomhus

eller i vart fall frihet från störande ljud alstrade av människors

verksamhet. Tillgång till områden med låg bullernivå är viktigt inte

minst för dem som hemma och i arbetet omges av samhällsbuller. I en god

livsmiljö bör ingå möjligheter för människor att finna rekreation i

miljöer utan störande buller. Till de områden där en låg bullernivå

bedöms särskilt värdefull hör våra fjäll- och skärgårdsområden.

I skärgårdarna och i fjällvärlden har de områden som sällan utsätts för

buller successivt minskat. Användningen av flyg i samband med turism och

annan näringsutövning har ökat under senare år. Helikopter- och andra

flygtransporter i samband med skidåkning och annan rekreation har blivit

allt vanligare. Snöskotertrafiken i fjällområdena har ökat kraftigt i

omfattning. Motorbåts- och vattenskotertrafik i skärgårdarna och i sjöar

och vattendrag är andra exempel på störningar i områden där frihet från

buller har stor betydelse för naturupplevelsen och rekreationsvärdet.

Trafiken påverkar även växter och djurliv.

Uppdraget

Utredaren bör efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner

studera inom vilka delar av fjäll- och skärgårdsområdena en låg

bullernivå är särskilt angelägen. Bullerproblemen i anslutning till

turistorter bör uppmärksammas.

De huvudsakliga bullerkällorna bör identifieras och relateras till de

olika områdena så att lämpliga åtgärder kan föreslås. Redovisningen bör

även omfatta andra olägenheter som föranleds av den störande

verksamheten såsom avgaser, vibrationer, svallvågor samt risker för ökad

tillgänglighet till särskilt känsliga och skyddsvärda områden.

Bullerfrågan i fjäll- och skärgårdsområden berör många olika

samhällsintressen som måste vägas mot varandra, bl.a. naturvården, det

rörliga friluftslivet och turismen, fritidsboendet, den lokala

befolkningen, försvaret, jord- och skogsbruket samt det övriga

näringslivet. Att minimera bullret i områden där miljöns särart i

största möjliga mån bör bevaras är en angelägen uppgift vad gäller både

fjäll och skärgårdar. Formerna för en styrning och begränsning av bl.a.

de motordrivna nöjes- och fritidsaktiviteterna bör övervägas. En

utgångspunkt bör vara att nödvändig nyttotrafik accepteras samt att den

bofasta befolkningens transportbehov tillgodoses.

Förslag till åtgärder eller handlingslinjer bör bl.a. omfatta följande.

-- Teknikutveckling

Dämpning vid källan har grundläggande betydelse för bullerbekämpning.

När det gäller motorbåtar, snöskotrar och terrängfordon bör

möjligheterna belysas att införa krav som begränsar bullret.

Möjligheter att begränsa buller från motordrivna redskap och

arbetsfordon torde finnas. I vissa EG-länder finns t.ex. gränsvärden

fastställda för buller från motorgräsklippare och andra redskap. Frågan

om normer för bullerkällor som orsakar störningar i rekreationsmiljöer

bör övervägas och relateras till motsvarande normer inom EG och EFTA.

-- Kommunal planering m.m.

Genom en förutseende fysisk planering kan kommunen i viss mån påverka

bullerutbredningen, både i anslutning till tätbebyggda områden i

skärgårdar och fjällvärld och i områden som är opåverkade av

exploatering.

En metod att begränsa bullerstörningar i känsliga och skyddsvärda

miljöer är att tillåta bullrande verksamheter endast i särskilt av gränsade områden och stråk. Det bör utredas hur denna metod har fungerat

och hur den kan utvecklas och samordnas med andra åtgärder.

Kunskaper om störningsfria områden kan vara ett viktigt underlag för den

kommunala planeringen i skärgårdar och fjällområden. Områden där en låg

bullernivå är särskilt angelägen kan avgränsas i den kommunala

översiktsplanen. Överväganden i översiktsplanen kan tjäna som

utgångspunkt för översyn av kommunala ordningsstadgor och för de

myndigheter som beslutar om t.ex. snöskoterleder och om

hastighetsbegränsning för sjötrafik. De kan också tjäna som information

till allmänheten.

Utredaren bör efter samråd med berörda kommuner och länsstyrelser belysa

lämpliga metoder och förfaringssätt beträffande användning

av översiktliga planer för att slå vakt om och utöka områden med låga

bullernivåer.

-- Reglering

I känsliga och skyddsvärda naturområden kan nyttjandet av flygplan,

motorbåtar, snöskotrar, vattenskotrar och andra bullrande redskap

begränsas genom föreskrifter med stöd av naturvårdslagen (1964:822),

NVL.

Utredaren bör efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner

överväga om områden som i dag är skyddade enligt NVL behöver utvidgas

eller kompletteras.

Utnyttjandet av bullrande fordon och redskap kan regleras ocksåjymed

stöd av bl.a. miljöskyddslagen (1969:387), terrängkörningslagen

(1975:1313), luftfartslagen (1957:297), sjötrafikförordningen (1986:300)

och lokala föreskrifter.

Utredaren bör belysa vilka möjligheter som finns att med hjälp av

befintlig lagstiftning och på andra sätt begränsa bullrande verksamhet

inom visst område.

I detta sammanhang bör beaktas slutsatserna från naturvårdsverkets

pågående utredning om hur en reglering av lufttrafiken i fjällområdena

skall utformas och inom vilka områden som landningsförbud bör gälla.

Vidare skall, i ett riksperspektiv, frågan om generella restriktioner,

restriktioner mot användning inom vissa regioner eller för vissa

användningsområden eller andra begränsningar för trafik med

vattenskotrar utredas. Härvid skall särskilt beaktas Sveriges

internationella åtaganden vad gäller handel.

Utredaren bör behandla frågan om vattenskotrar med förtur för att göra

det möjligt för regeringen att ta ställning i frågan före sommaren 1992.

Utredaren bör även kunna föreslå andra åtgärder i syfte att minska

bullret i fjäll- och skärgårdsområden samt andra områden med stora

rekreationsvärden.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Uppdraget skall genomföras efter samråd med bl.a. statens

naturvårdsverk, boverket, sjöfartsverket, luftfartsverket,

överbefälhavaren, Sveriges turistråd, trafiksäkerhetsverket,

arbetarskyddsstyrelsen och länsstyrelser. Överläggningar bör hållas med

kommuner samt företrädare för berörda intresseorganisationer och

branschintressen. Om författningsändringar anses behövliga bör förslag

härom lämnas.

Såväl företags- som samhällsekonomiska aspekter av förslag och åtgärder

skall redovisas, liksom föreslagen finansiering.

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 december 1992 med

en delredovisning senast den 1 mars 1992 när det gäller frågan om

vattenskotrar.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.

1984:5) och EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för miljödepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppgift att utreda åtgärder mot buller i fjällområden

och skärgårdar m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Miljödepartementet)