Dir. 1991:86

Utredning om arbete för asylsökande

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-09-12

1. Mitt förslag

2. Frågan om arbete för asylsökande

3. Utredningsuppdraget

4. Hemställan

5. Beslut

Dir. 1991:86

Beslut vid regeringssammanträde 1991-09-12

Statsrådet Maj-Lis Lööw anför.

1. Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att pröva under

vilka förutsättningar och på vilka villkor asylsökande bör få arbeta

medan de väntar på beslut om uppehållstillstånd. Utredaren skall bl.a.

ta ställning till om vissa asylsökande bör undantas från skyldigheten

att ha arbetstillstånd eller om någon form av temporära arbetstillstånd

för asylsökande bör införas.

2. Frågan om arbete för asylsökande

En asylsökande får enligt gällande regler inte förvärvsarbeta under den

tid ansökan om asyl prövas. Denna ordning har under senare år -- då

handläggningstiderna i asylärenden varit långa -- utsatts för kritik.

Kritiken har främst tagit fasta på att de asylsökande tvingats till

passivitet under väntetiden och att en lång tid av passivitet kan vara

mycket destruktiv för individen. Från början aktiva, kompetenta och

handlingskraftiga människor kan förlora både initiativförmåga och

handlingskraft när de inte får lov att arbeta för sin egen försörjning.

För att motverka passivisering under väntetiden och ge de asylsökande

möjlighet att bättre ta till vara och stärka sina resurser har

invandrarverket utarbetat riktlinjer för asylsökandes vistelse på

förläggning.

Regeringen har redovisat sin bedömning av frågan om arbete och annan

verksamhet för asylsökande under väntetiden i propositionen 1990/91:195

om aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m. (s. 105 ff.). En viktig

utgångspunkt i regeringens bedömning är att bästa sättet att göra

väntetiden för asylsökande uthärdlig är att göra den kort. En rad

åtgärder har vidtagits i detta syfte.

En annan viktig princip som anges i propositionen är att de

arbetstillfällen som finns på den öppna marknaden även i fortsättningen

i första hand bör tillförsäkras dem som redan är bosatta i Sverige.

Ett starkt skäl mot att införa generella arbetstillstånd för asylsökande

är risken att en sådan ordning indirekt skulle kunna bli ett hot mot

asylrätten. Möjligheter till arbete med marknadsmässig lön skulle kunna

locka fler personer som inte är flyktingar att söka asyl här.

Erfarenheterna från länder där asylsökande tillåtits att förvärvsarbeta

under väntetiden tyder på detta. En följd skulle kunna bli att vårt

mottagningssystem för asylsökande utsattes för mycket starka

påfrestningar, vilket ytterst skulle kunna hota de akut skyddsbehövande

flyktingarnas rätt att få en snabb och rättssäker prövning av ansökan om

asyl.

Sammanfattningsvis är regeringens bedömning i propositionen att de motiv

som talar emot en ordning med att tillåta arbete med marknadsmässig lön

väger tungt. Samtidigt kan vissa lättnader i det principiella förbudet

mot arbete under väntetiden vara nödvändiga för att ge asylsökande en

meningsfull väntetid. En möjlighet vore att, under betingelser som inte

ger upphov till ökad oreglerad invandring, undanta vissa asylsökande

från skyldigheten att ha arbetstillstånd. För att en sådan förändring

skall kunna genomföras krävs emellertid ytterligare utredning av härmed

sammanhängande frågor i bl.a. arbetsrättsligt avseende.

Frågan om arbete för asylsökande har under våren 1991 också behandlats i

socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91:SfU13 med anledning av

ett antal motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden

1991. Utskottet anser i likhet med regeringen att det fortfarande finns

starka skäl som talar mot att generellt ge alla asylsökande arbetstills tånd redan vid ankomsten. Utskottet anser emellertid att man skall

undersöka möjligheterna att ge asylsökande ett temporärt

arbetstillstånd, om handläggningen av deras ansökan tar alltför lång tid

hos invandrarverket. Enligt utskottets uppfattning bör man överväga om

ett temporärt arbetstillstånd skall kunna ges, så snart invandrarverket

kan förutse att verket inte kommer att kunna fatta beslut i ett

asylärende inom sex månader. Med hänsyn till frågans komplexitet bedömer

utskottet att frågan om temporära arbetstillstånd för asylsökande

behöver utredas närmare.

Vad socialförsäkringsutskottet anfört har riksdagen som sin mening gett

regeringen till känna (rskr. 1990/91:337).

3. Utredningsuppdraget

Utredaren skall -- med utgångspunkt i uttalandena i

socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91:SfU13 och regeringens

bedömning i prop. 1990/91:195 när det gäller verksamhet för asylsökande

under väntetiden -- pröva under vilka förutsättningar och på vilka vill kor asylsökande bör få arbeta medan de väntar på beslut om

uppehållstillstånd samt föreslå nödvändiga förändringar av gällande

regler. Utredaren skall härvid bl.a. ta ställning till om vissa

asylsökande bör undantas från skyldigheten att ha arbetstillstånd eller

om någon form av temporära arbetstillstånd för asylsökande bör införas.

Utredaren skall utgå från följande.

1. Det bör inte införas någon generell rätt till arbetstillstånd för

asylsökande.

2. Under vistelsen på förläggning bör asylsökande kunna medverka i det

praktiska arbetet på förläggningen. Dessutom bör det vara möjligt för en

asylsökande att utföra ideellt inriktat arbete utanför förläggningen.

3. Det bör därutöver vara möjligt för en asylsökande att ta annat arbete

då den asylsökande får vänta alltför lång tid på invandrarverkets beslut

i asylärendet.

Utredaren bör överväga om asylsökande generellt skall ha rätt att ta ett

avlönat arbete utanför förläggningen då invandrarverket kan förutse att

verket inte kommer att kunna fatta beslut i asylärendet inom en viss

tid, t.ex. sex månader.

I sina riktlinjer för meningsfull vistelse för asylsökande på

förläggning har invandrarverket redovisat en rad förslag till

sysselsättning i det ordinarie arbetet vid en förläggning. Utredaren bör

redovisa om det finns någon annan lämplig verksamhet för asylsökande som

de idag inte kan ägna sig åt därför att det krävs arbetstillstånd, men

som skulle kunna anordnas om de rättsliga förutsättningarna förändras.

Det kan vara såväl ytterligare verksamhet i förläggningarnas regi som

annan verksamhet utanför själva förläggningen, t.ex. i samverkan med den

kommun där förläggningen ligger eller med frivilligorganisationer på

orten.

Utredaren bör bedöma och föreslå vilken ersättning som skall lämnas till

asylsökande som utför arbete inom ramen för eller i anslutning till

vistelsen på en förläggning. Utredaren bör också bedöma hur ersättning

för arbete under väntetiden skall förhålla sig till det ekonomiska

bistånd som den asylsökande för närvarande har rätt till enligt lagen

(1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl.

Ersättningen till asylsökande bör stimulera och motivera de asylsökande

att vara aktiva. Samtidigt får inte ersättningen eller verksamheten

under väntetiden vara utformad så att den lockar till missbruk av

asylrätten. Ersättningen får inte heller öka statens totala kostnader

för mottagandet av asylsökande och flyktingar.

Utredaren skall belysa frågor om beskattning och sociala avgifter för

asylsökande som utför arbete under väntetiden. Utredaren skall vidare

överväga och lämna förslag i fråga om de asylsökandes försäkringsskydd

vid sysselsättning under väntetiden.

I den mån det uppkommer andra arbetsrättsliga frågeställningar bör även

dessa utredas närmare och förslag lämnas till lösningar.

Utredaren bör i sitt arbete inhämta synpunkter från arbetsmarknadens

parter och frivilliga organisationer som är engagerade i mottagandet av

flyktingar och asylsökande.

Utredningens arbete skall vara slutfört senast den 30 juni 1992.

I arbetet skall beaktas innehållet i regeringens allmänna

kommittédirektiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittér och särskilda

utredare angående förslagens inriktning. Utredaren skall också beakta

regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare angående

EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

4. Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har ansvar för utlännings- och

invandrarfrågor

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommitteförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att göra en utredning om arbete för

asylsökande och

att besluta om sakkunniga, experter samt annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tionde huvudtitelns anslag A2., Utredningar m.m.

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)