Dir. 1991:90

Uppdrag angående flygfrågor i Stockholmsområdet

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-09-05

Mitt förslag

Bakgrund

Överväganden och uppdrag

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:90

Beslut vid regeringssammanträde 1991-09-05

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet G. Andersson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en utredare tillkallas med uppdrag att studera

utvecklingen av och förutsättningarna för flygtrafiken i

Stockholmsområdet, särskilt vad avser affärs-, skol- och allmänflyg,

samt att därvid lämna förslag till en överenskommelse om hur

flygtrafiken på Bromma på bästa sätt kan avvecklas från den tidpunkt då

en tredje rullbana på Arlanda kan tas i drift. Uppdraget skall redovisas

senast den 1 september 1992.

Bakgrund

Den 30 december 1946 träffades ett avtal mellan staten och Stockholms

stad om upplåtelse av Bromma flygfält. Genom avtalet uppläts rätten att

nyttja Bromma flygplats till staten under 50 år, räknat från den 1

januari 1947, dock med möjlighet för staten att dessförinnan efter

uppsägning avstå från upplåtelsen. Som ersättning upplät staten till

staden, under den tid som upplåtelsen av Brommafältet bestod,

nyttjanderätten till en viss del av Ladugårdsgärde för att användas som

friluftsområde.

Den 2 oktober 1983 överförde Linjeflyg AB sin dittills bedrivna

linjebundna inrikes flygtrafik från Bromma till Arlanda flygplats. Efter

detta datum har Bromma flygplats utnyttjats för allmänflyg, skolflyg,

affärsflyg och i mindre utsträckning för regional linjetrafik med flyg.

I skrivelse den 1 november 1990 har Stockholms stad meddelat regeringen

att Stockholms kommunfullmäktige den 29 oktober 1990 beslöt att

flygverksamheten på Bromma flygfält skall upphöra och att området

huvudsakligen skall användas för bostadsändamål. Kommunfullmäktige

beslöt även att förhandlingar skulle upptas mellan staden och staten om

nedläggning av flygverksamheten senast den 31 december 1996.

Luftfartsverket har i en skrivelse den 27 juni 1990 informerat

regeringen om läget beträffande flygplatsfrågan i Stockholmsregionen.

Verket konstaterar därvid att någon överföring av återstående

flygverksamhet från Bromma till Arlanda inte är möjlig och att det

därför från flygsektorns synpunkt är nödvändigt att Bromma bibehålls så

länge inte ett fullvärdigt alternativ finns. En nedläggning av Bromma

dessförinnan skulle enligt luftfartsverket bl.a. i det närmaste innebära

totalstopp för affärs- och taxiflyg till och från huvudstadsregionen,

vilket förväntas få negativa effekter för de företag och myndigheter som

i sin verksamhet är beroende av denna typ av flyg.

Överväganden och uppdrag

Under senare år, och i synnerhet sedan inrikesflygets samlokalisering år

1983, har Arlanda flygplats utvecklats till en av de viktigaste

knutpunkterna för Sveriges kommunikationer nationellt och

internationellt. Arlanda flygplats funktion är därför i dag en nation ell angelägenhet som går långt utöver den regionala trafikförsörjningen

av Stockholmsområdet.

Staten har genom luftfartsverket ansvaret för denna nationella

knutpunkt. Under 1980-talet har kapaciteten på Arlanda successivt byggts

ut. Bl.a. har terminalkapaciteten utökats för inrikestrafikens behov.

För närvarande är bankapaciteten otillräcklig för befintlig och

tillkommande reguljär flygtrafik. Luftfartsverket har därför planerat

för en tredje rullbana.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uppmärksammat Arlandas viktiga

funktion i det svenska transportsystemet och pekat ut en kap acitetsutbyggnad vid Arlanda med en tredje rullbana som den mest

prioriterade investeringen i flygplatssystemet. Så skedde såväl våren

1990 (prop. 1989/90:100 bil.8, TU25, rskr. 284) som våren 1991 (prop.

1990/91:100 bil.8, TU20, rskr. 177). Som en följd av regeringens

proposition Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87, TU27, rskr.

287) underströk riksdagen kopplingen mellan Arlandas

utvecklingsmöjligheter och de näringspolitiska övervägandena. Riksdagen

har också i detta sammanhang pekat på att den föreslagna

järnvägsanslutningen till Arlanda flygplats är kopplad till byggandet av

en tredje rullbana på Arlanda.

Den tredje rullbanan har också genomgått prövning enligt

naturresurslagen med hänsyn till banans inverkan på miljön och den

långsiktiga hushållningen med naturresurser. Regeringen meddelade den 15

augusti 1991 luftfartsverket tillstånd att på vissa villkor anlägga en

tredje rullbana vid Arlanda flygplats enligt 4 kap. lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m. Ett av villkoren för tillståndet är

att rullbanan får tas i drift i samband med att en järnvägsförbindelse

med flygplatsen öppnas för trafik, dock senast två år efter det att

rullbanan har färdigställts. Koncessionsnämnden för miljöskydd kommer

senare att föreskriva närmare villkor för verksamheten enligt

miljöskyddslagen (1969:387). Dessutom krävs ett regeringsbeslut

beträffande finansieringen av investeringen. Något förslag till slutlig

finansiering av rullbanan har ännu inte presenterats.

Arlandas funktion i trafiksystemet motiverar ett statligt ansvarstagande

såväl i dag som under överskådlig framtid. Enligt nuvarande tidsplan

beräknas den tredje rullbanan på Arlanda kunna öppnas för trafik

tidigast år 1996.

Enligt nuvarande principer för flygplatsdrift är flygplatser med enbart

inrikes sekundärtrafik samt affärs- och privatflyg inte en angelägenhet

för staten och luftfartsverket, utan faller under det regionala och

kommunala ansvarsområdet. Till följd av avtalet mellan staten och

Stockholms stad från år 1946 har emellertid Bromma flygplats intagit en

särställning.

Det har från olika håll hävdats att affärsflyget på Bromma är knutet

till huvudstadens funktion och därigenom skulle vara ett nationellt

intresse. Jag anser att det är viktigt att denna fråga får ytterligare

belysning.

Genom tillkomsten av en tredje rullbana på Arlanda bedömer jag

emellertid att bankapaciteten där efter denna utbyggnad åtminstone under

de närmaste åren därefter kan inrymma även den del av

affärsflygverksamheten som nu utnyttjar Bromma flygplats och som skulle

kunna anses ha ett nationellt intresse. Överföringen bör också

underlättas av den tillkommande järnvägsförbindelsen med Arlanda, som

kommer att ge en betydligt snabbare förbindelse mellan Stockholms

centrum och Arlanda än vad som finns i dag. En överföring av affärsflyg trafik till Arlanda kräver dock även andra utrymmen och faciliteter

utöver banan (t.ex. uppställningsplatser och hangarer). Det bör därför

undersökas vilka ytterligare investeringar som kan krävas på Arlanda för

att sådant affärsflyg skall kunna flyttas dit.

Jag anser att en särskild utredare bör tillkallas med de uppgifter som

framgår av det följande.

Avtalet mellan staten och Stockholms stad om Bromma löper ut den 1

januari 1997. Under förutsättning att en tredje rullbana då är i drift

på Arlanda kan enligt min mening Bromma flygplats efter detta datum

börja användas för andra ändamål än flyg. Utredaren bör dock lämna

förslag till lösning för det fall att en tredje rullbana på Arlanda inte

tagits i drift då avtalet om Bromma löper ut.

Det är viktigt att utredaren även som en utgångspunkt för förslagen

studerar utvecklingen av flyget i Stockholmsområdet i en vidare men ing. Därvid bör bl.a. undersökas hur den framtida kapaciteten på Arlanda

påverkas av den föreslagna överföringen av visst affärsflyg. En

förutsättning bör därvid vara att Arlanda flygplats även i framtiden

primärt skall tillgodose trafikflygets behov.

Bromma flygplats utnyttjas i dag som framgått även av skol- och

allmänflyg. Enligt min mening är frågan om hur denna flygverksamhets

behov skall tillgodoses efter ett nedläggande av Bromma flygplats inte

primärt ett statligt ansvar. Det bör dock betraktas som en viktig

förutsättning för en avveckling av Bromma att skol- och allmänflyget

inte kan överföras till Arlanda flygplats. Utredaren bör därför redovisa

en plan för hur skol- och allmänflyget skall kunna flyttas till andra

befintliga flygplatser, och därvid särskilt belysa vilka möjligheter som

finns att förhindra en oönskad överföring av sådan flygtrafik till

Arlanda.

Utredaren bör redovisa miljökonsekvenserna av framförda förslag.

Enligt 1946 års avtal skall staten när avtalet löper ut till Stockholms

stad överlämna flygplatsområdet på Bromma i befintligt skick. Enligt

avtalet kan staten påräkna ersättning för byggnader och anläggningar som

staten bekostat, vilket dock beror på dess fortsatta användning.

Utredaren skall klarlägga de närmare förutsättningarna för och de

ekonomiska konsekvenserna av att staten överlämnar flygplatsområdet till

Stockholms stad, och skall därvid även beakta vad 1946 års avtal

föreskriver om stadens nyttjanderätt till viss del av Ladugårdsgärde.

Utredaren skall samarbeta med berörda statliga myndigheter, kommunala

organ, landsting och näringsliv. I frågor som rör försvarsmaktens

verksamhet skall utredaren samråda med överbefälhavaren.

Utredaren skall presentera ett förslag till överenskommelse innefattande

en samlad avvecklingsplan för verksamheten vid Bromma flygplats. En

utgångspunkt bör vara att inga kostnader för avvecklingen, överföringen

av affärsflyg till Arlanda eller av skol- och allmänflyg till andra

flygplatser bör belasta staten.

För arbetet gäller dels regeringens kommittédirektiv (dir. 1984:5) till

samtliga kommittéer och särskilda utredare om utredningsförslagens

inriktning, dels regeringens direktiv (dir. 1988:43) till kommittéer och

särskilda utredare om EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Utredarens slutsatser och förslag skall redovisas senast den 1 september

1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

-- med uppdrag att studera utvecklingen av och förutsättningarna för

flygtrafiken i Stockholmsområdet, särskilt vad avser affärs-, skol- och

allmänflyg, samt att därvid lämna förslag till en överenskommelse om hur

trafiken på Bromma på bästa sätt kan avvecklas från den tidpunkt då en

tredje rullbana på Arlanda kan tas i drift, samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare samt annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta sjätte huvudtitelns anslag A2. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)