Dir. 1991:97

Kommission för att förbereda en avstämning av jordbrukets omställning

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1991-11-21

Mitt förslag

Utgångspunkter för kommissionen

Uppföljningsuppdragen

Uruguayrundan i GATT

Ansökan om medlemskap i EG

Utredning av stödet till jordbruket i norra Sverige

Utredningsuppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1991:97

Beslut vid regeringssammanträde 1991-11-21

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild kommission tillsätts med uppgift att

förbereda en avstämning av de omställningsbeslut som omfattas av 1 990 års livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr.

327). Kommissionen skall därvid beakta effekter och faktorer som inte

var kända eller förutsedda vid tidpunkten för beslutet, i första hand

konsekvenserna av en anslutning till EG.

Utgångspunkter för kommissionen

Den livsmedelspolitiska reformen

Riksdagen beslutade den 9 juni 1990 om en reform av livsmedelspolitiken

(prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327). Bakgrunden till det

livsmedelspolitiska beslutet var att den dåvarande livsmedelspolitiken

uppvisade en dålig måluppfyllelse. Överproduktionen var kostsam,

inkomstmålet urholkades av överskottskostnaderna och av

kapitaliseringseffekten. Inte heller konsumentmålet kunde sägas vara

uppfyllt, eftersom prisutvecklingen på livsmedel översteg inflation en. Samtidigt avskärmades konsumenter och producenter från varandra.

Syftet med det livsmedelspolitiska beslutet var att genom avreglering

och marknadsanpassning uppnå balans i livsmedelsproduktionen.

Beslutet innebär att prisstödets roll som livsmedelspolitiskt medel

tonas ned, samtidigt som direkta medel för att uppnå målen angående

miljö, landskapsvård, regional fördelning och beredskap förstärks.

Flertalet interna regleringar har avskaffats fr.o.m. den 1 juli 1991,

vilket innebär att priserna på de flesta prisreglerade produkter skyddas

enbart med hjälp av ett gränsskydd. Producenterna måste i högre grad

själva aktivt arbeta för att finna avsättning för sin produktion.

Förutsättningarna förbättras avsevärt för att konsumenternas önskemål

avseende bl.a. kvalitet och ett varierat utbud får genomslagskraft i

livsmedelskedjan.

Riksdagen beslutade också att övergången till en mer avreglerad marknad

för jordbrukets produkter skulle ske under socialt acceptabla former.

Under övergångsperioden vidtas därför särskilda åtgärder bl.a. för att

stimulera en varaktig omställning till alternativ markanvändning. Ett

särskilt omställningsstöd lämnas under budgetåren 1991/92--1993/94 för

åkermark som tas ur livsmedelsproduktion och överförs till annan

varaktig användning. Vidare lämnas ett särskilt anläggningsstöd under

budgetåren 1991/92--199495 för anläggning av våtmarker samt för

plantering av lövträd och energiskog. Inlösensystemet för spannmål skall

avvecklas stegvis för att vara helt avvecklat den 1 juli 1994. Under

denna period sänks det garanterade inlösenpriset successivt till

90 öre/kg.

Särskilda stödåtgärder riktas också till de skuldtyngda jordbrukare som

under en övergångsperiod kan komma att få ekonomiska svårigheter till

följd av avvecklingen av den interna marknadsregleringen. Stödet ges

dels som stöd för rekonstruktion av jordbruksföretag eller som

avvecklingsstöd, dels i form av rådgivning m.m.

Riksdagen beslutade också att anvisa medel för åtgärder som syftar till

att både minska mjölkproduktionen och förhindra ett pristryckande

överskott av nötkött på grund av utslaktningen av mjölkkor. Dessutom har

riksdagen för budgetåren 1991/92--1993/94 anvisat medel för att

finansiera köttexport.

Beslutet innebär vidare att miljömålet i jordbrukspolitiken skall vara

att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att

minimera jordbrukets miljöbelastning. Stödet till landskapsvård skall

säkerställa skydd av värdefulla miljöer som innehåller fastlagda

kvaliteter från naturvårds- eller kulturmiljövårdssynpunkt. Den

fortsatta hävden av dessa marker skall säkerställas genom att avtal

träffas med berörda brukare.

Kostnaderna för de olika åtgärderna under övergångsperioden beräknades

av riksdagen uppgå till 13,6 miljarder kronor exkl. kostnaderna för

inlösen av spannmål.

Uppföljningsuppdragen

Enligt riksdagsbeslutet är det av största vikt att noga följa upp den

livsmedelspolitiska reformens effekter. Uppdrag har därför lämnats till

statens jordbruksverk, statens pris- och konkurrensverk, statens

naturvårdverk, statens livsmedelsverk och livsmedelsekonomiska

samarbetsnämnden att noga följa utvecklingen inom resp. ansvarsområde n. Myndigheterna skall regelbundet redovisa utvecklingen och eventuella

behov av åtgärder till regeringen.

År 1990 tillsattes också en särskild konsumentberedning med uppgift att

kontinuerligt följa och utvärdera den livsmedelspolitiska reformen

ur ett brett konsumentperspektiv. De frågor som beredningen särskilt

skall bevaka och bedöma är om reformen leder till ett effektiv are resursutnyttjande som gynnar samhällsintresset, bl.a. i form av en

dämpad prisökningstakt på livsmedel. Hur reformen påverkar utbudet av

och kvaliteten på livsmedel tillhör också de områden som beredningen bör

analysera. Beredningen skall själv kunna ta upp andra viktiga

konsumentfrågor som kan förväntas påverkas av den livsmedelspolitiska

reformen och som av beredningen bedöms kräva särskild belysning.

Riksdagen framhöll att det alltid finns möjligheter för t.ex. de

politiska partierna att ta initiativ till ytterligare åtgärder om så

skulle visa sig nödvändigt.

Uruguayrundan i GATT

Den s.k. Uruguayrundan i GATT har jordbruket som en mycket viktig punkt

på dagordningen. I Punta del Este-överenskommelsen, som är

utgångspunkten för förhandlingarna, enades de deltagande länderna bl.a.

om att liberalisera handeln, förbättra konkurrenssituationen

genom ökad disciplin och förstärkning av GATTs regler samt att minimera

negativa effekter av sanitära och fytosanitära föreskrifter.

Ministermötet i december 1990 kunde inte avsluta Uruguayrundan sedan det

stod klart att positionerna var alltför låsta på jordbruksområdet.

Förhandlingarna har emellertid fortsatt under år 1991. På jordbrukets

område har parterna inriktat förhandlingarna mot sänkningar av

internstöd, gränsskydd och exportsubventioner. Mycket tyder på att

förhandlingarna nu går mot ett avgörande vid årsskiftet 1991/92.

Ansökan om medlemskap i EG

Sedan det livsmedelspolitiska beslutet fattades har Sverige ansökt om

medlemskap i de europeiska gemenskaperna. Regeringen har publicerat en

s.k. grönbok där en första kartläggning av konsekvenserna av ett

medlemskap inom resp. område redovisas. Av denna studie framgår att EGs

stöd till jordbruket i dag ligger på en lägre nivå än det svenska. En

anpassning av stödnivån är därför nödvändig, vilket förutsätter

förändringar av den svenska jordbruksproduktionen i olika avseenden.

Vidare framgår att en lägre prisnivå för flertalet produktionsgrenar

inom animalieområdet är att förvänta vid ett medlemskap.

Foderkostnaderna beräknas sjunka men inte tillräckligt för att helt

kompensera den lägre prisnivån. Sjunkande foderpriser beräknas medföra

stora förändringar av produktionsmönstret. För vegetabilieproduktionen

förväntas en anpassning till EG få vissa effekter på produktionen. De

långsiktiga svenska jämviktspriserna kan komma att ligga över dagens

marknadspriser i EG. För oljeväxter har EG beslutat om ett nytt system

baserat på världsmarknadspris för oljeväxtfrö kompletterat med arealstöd

fr.o.m. 1992 års skörd. Den svenska socker- och matpotatisproduktionen

bedöms inte påverkas i någon större omfattning. Det kan dock

konstateras att det ännu återstår ett omfattande arbete bl.a. med att

analysera kostnadsläget för svensk jordbruksproduktion och

livsmedelsindustri innan det är möjligt att överblicka alla

konsekvenserna av ett medlemskap.

På jordbrukets område kompliceras denna kartläggning av att EG nu

behandlar ett förslag till en genomgripande reform av den gemensamma

jordbrukspolitiken (CAP). Utgångspunkterna är lägre stödpriser,

produktionsbegränsningar, ökat inslag av direkta och selektiva

stödformer samt ökat miljöhänsyn.

EGs gemensamma jordbrukspolitik ingår inte i EES-avtalet, varför hela

området återstår att förhandla med EG.

Utredning av stödet till jordbruket i norra Sverige

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1990/91:99, JoU27, rskr. 276)

genomför en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp för närvarande en

genomgripande och förutsättningslös översyn av stödet till jordbruket i

norra Sverige inför budgetåret 1992/93.

Riksdagen konstaterade i sitt beslut att den modell som i dag används

för att beräkna merkostnader och lönsamhet i det norrländska jordbruket

inte uppfyller de krav som bör ställas på ett framtida beräkningssystem.

Ett sådant system måste vara förenligt med reglerna i ett kommande

GATT-avtal och även utformas med hänsyn till EGs gemensamma

jordbrukspolitik. Arbetsgruppen kommer att lämna ett förslag till system

i slutet av november 1991. I regeringens direktiv till arbetsgruppen

ingår också att planera för en förändring av stödformen så att den

anpassas till vad som gäller inom EG.

Utredningsuppdraget

Jag föreslår mot bakgrund av vad jag nu har anfört att en särskild

kommission tillsätts med uppgift att förbereda den avstämning av

omställningsbesluten i 1990 års livsmedelspolitik som skall ske efter

det att EG har lagt fast principerna för sin kommande jordbrukspolitik.

I sitt arbete skall kommissionen beakta effekter och faktorer som inte

var kända eller förutsedda vid tidpunkten för beslutet. I första hand

skall effekterna av ett EG-medlemskap beaktas.

Kommissionen bör i detta sammanhang även behandla stödet till jordbruket

i norra Sverige i ett långsiktigt perspektiv.

Utgångspunkten för kommissionens arbete bör vara att omställningen av

jordbruket skall fullföljas på ett sådant sätt att Sverige vid inträdet

i EG har en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och

livsmedelsindustri. Det är angeläget att det svenska jordbruket får

möjlighet att konkurrera på lika villkor med omvärlden.

Vid sin avstämning av besluten avseende mål och medel för att bevara ett

öppet och levande kulturlandskap bör kommissionen också pröva frågan om

arealersättning som en metod att bevara öppna landskap.

Kommissionen bör vid sin avstämning i första hand utgå från de

uppföljningar av reformen som genomförs av olika myndigheter. Till grund

för arbetet bör också ligga de analyser som görs av konsekvenserna av

ett EG-medlemskap för svenska konsumenter, svenskt jordbruk och svensk

livsmedelsindustri.

Kommissionen bör löpande redovisa sina slutsatser och lämna förslag till

erforderliga förändringar i gällande beslut för att i första hand

åstadkomma en smidig anpassning av svenskt jordbruk och svensk

livsmedelsindustri till EG.

Till kommissionen bör knytas en parlamentarisk grupp med företrädare för

riksdagspartierna. Kommissionen skall regelbundet redovisa sitt arbete

till denna grupp.

Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med berörda myndigheter,

organisationer och utredningar.

Kommissionen bör beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning och regeringens direktiv (dir. 1988:43) om EG-aspekter i

utredningsverksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild kommission med högst sex ledamöter -- omfattad

av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag

att förbereda en avstämning av de omställningsbeslut som omfattas av

1990 års livsmedelspolitiska beslut,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommissionen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)