Dir. 1992:16

Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-01-30

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Allmänt

Information om arbetsmarknaden

En bättre fungerande arbetsmarknad

Övrigt

Utredningens bedrivande

Hemställan

Beslut

Dir. 1992:16

Beslut vid regeringssammanträde 1992-01-30

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Hörnlund, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lägga fram

förslag till en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet. Utredaren

skall även lämna förslag till en avreglering av verksamhet som innebär

uthyrning av arbetskraft med beaktande av att denna verksamhet även

fortsättningsvis skall bedrivas under arbetsrättsligt ordnade former.

Utredaren skall i sitt arbete inhämta synpunkter från arbetsmarknadens

parter och berörda myndigheter. Senast före utgången av oktober månad

1992 skall utredaren redovisa sina bedömningar och förslag till

regeringen.

Bakgrund

Arbetsförmedlingsmonopolet innebär i princip att arbetsförmedlingen i

Sverige är en offentlig angelägenhet. Även privat arbetsförmedling får

dock förekomma i viss begränsad omfattning och i noggrant reglerade

former. Sådan arbetsförmedling regleras fr.o.m. den 1 januari 1992 i

lagen (1991:746) om privat arbetsförmedling och uthyrning av

arbetskraft.

Till grund för den offentliga arbetsförmedlingens organisation ligger

ILO-konventionen nr 88 med tillhörande rekommendation, nr 83.

Av konventionen framgår bl.a. att det skall finnas en avgiftsfri

offentlig arbetsförmedling. Den privata arbetsförmedlingen regleras i

huvudsak av ILO-konventionen nr 96 om avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer. Konventionen innebär i princip ett förbud mot

privat arbetsförmedling i förvärvssyfte. Av intresse i sammanhanget är

också ILO-konventionen nr 9/1920 som förbjuder privat arbetsförmedling

av sjömän. Denna konvention ratificerades av Sverige den 27 september

1921.

Vid den senaste översynen av arbetsförmedlingslagen (prop.1990/91:124,

AU20, rskr.304.) uttalade den dåvarande regeringen att det inte fanns

något behov av att avskaffa arbetsförmedlingsmonopolet och därmed inte

heller något behov av att revidera eller säga upp konventionen n r 96.

I propositionen om en ny småföretagspolitik (1991/92:51) har den

nuvarande regeringen emellertid anmält att tiden nu är kommen att

avskaffa arbetsförmedlingsmonopolet och att ILO-konventionen nr 96 bör

sägas upp. Enligt föredragande statsrådet innebär fristående

arbetsförmedlingar som komplement till den offentliga arbetsförmedlingen

flera fördelar. Med en större valfrihet inom arbetsförmedlingsområdet

skulle man åstadkomma förutsättningar för en bättre fungerande

arbetsmarknad. Vidare uttalades det, bör en utredning tillsättas med

uppgift att lämna förslag till en avreglering av

arbetsförmedlingsmonopolet och behandla frågan om uthyrning av

arbetskraft. Regeringen har därefter i prop. 1991/92:89 föreslagit

riksdagen att ILO-konventionen nr 96 sägs upp.

Uppdraget

Mot denna bakgrund anser jag det lämpligt att nu tillkalla en särskild

utredare för att lämna förslag till en avreglering av

arbetsförmedlingsmonopolet med syfte att åstadkomma en bättre fungerande

arbetsmarknad. Utredaren skall därvidlag inhämta synpunkter från

arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter. En utgångspunkt bör här

vara att den offentliga arbetsförmedlingens uppgift även i framtiden

skall vara att tillhandahålla en god och avgiftsfri förmedling av arbete

på hela arbetsmarknaden. Utredningen skall bedrivas med sikte på förslag

till konkreta åtgärder, även lagstiftningsåtgärder. Jag kommer i det

följande att ta upp vissa frågor som bör prioriteras i utredarens

arbete. Arbetet bör bedrivas förutsättningslöst. Det bör alltså stå

utredaren fritt att komma med förslag även inom andra områden än de jag

tar upp i det följande.

Allmänt

Utredaren bör till en början bedöma effekterna av en avreglering av

arbetsförmedlingsmonopolet. Därvid bör utredaren studera och redovisa

erfarenheterna från länder som redan tillåter privat arbetsförmedling.

Utredaren bör vid behov föreslå nödvändiga åtgärder för att främja

största möjliga effektivitet på arbetsförmedlingsområdet, såväl när det

gäller den offentliga som den privata förmedlingsverksamheten.

Utredaren bör även undersöka om det finns några skäl, bl.a. med hänsyn

till internationella åtaganden, mot en fullständig avreglering.

Information om arbetsmarknaden

Ett av de främsta ekonomiska argumenten mot en avreglering av

arbetsförmedlingsmonopolet har ibland angetts vara att

stordriftsfördelar vid information om arbetssökande och lediga platser

kan gå förlorade vid en fri konkurrens på arbetsförmedlingsområdet.

Det ankommer på utredaren att analysera om brist på eller splittrad

information kan bli ett problem vid en avreglering och vid behov föreslå

åtgärder för att motverka en sådan utveckling. Utredaren bör också

beakta huruvida arbetsmarknadspolitiska stödformer kan försvåras på

grund av brist på information om arbetsmarknaden som ett resultat av

avregleringen.

Utredaren bör överväga att göra informationssystemet med uppgifter om

lediga platser tillgänglig även för fristående arbetsförmedlingar.

Utredaren bör även överväga om AMS skall ha möjlighet att köpa tjänster

från eller lokalt anlita fristående förmedlingar i vissa situationer

t.ex. platsförmedlingstjänster.

Arbetsförmedlingen har i dag en samordnande uppgift beträffande olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utredaren bör utgå från att individers

anvisning till statens individinriktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder

även i framtiden skall vara en angelägenhet för den offentliga

arbetsförmedlingen. Förekomsten av fristående arbetsförmedlingar skall

normalt inte påverka skyldigheten för en person som uppbär

arbetslöshetsersättning att som en del av sitt aktiva arbetssökande

anmäla sig som arbetssökande till den offentliga arbetsförmedlingen.

En bättre fungerande arbetsmarknad

Förekomsten av fristående arbetsförmedlingar kan medföra en stimulans

även för den offentliga förmedlingen. Utredaren bör undersöka och vid behov föreslå olika åtgärder i syfte att åstadkomma en totalt

sett bättre fungerande arbetsmarknad.

Utredaren bör även undersöka vilka krav på de privata förmedlingarna som

kan anses nödvändiga när det exempelvis gäller registrering,

resultatredovisning, uppföljning, utvärdering m.m.

Övrigt

En viktig anledning till de stränga förbuden i ILO-konventionen och

svensk lag mot privata arbetsförmedlingar var de allvarliga sociala

konsekvenserna av privat förmedlingsverksamhet som förelåg vid

tidpunkten för konventionens tillkomst. I regel fick de arbetssökande

själva betala de privata förmedlingarna inskrivnings- och

förmedlingsavgifter utan att för den sakens skull vara garanterade ett

arbete. Förmedlingsavgifterna kunde uppgå till en eller ett par

månadslöner. Förhållandena på den svenska arbetsmarknaden är idag

avsevärt annorlunda. Bl.a. har Sverige en heltäckande offentlig

arbetsförmedling öppen för alla.

Utredaren skall framarbeta regler som förhindrar att någon otillbörligt

ekonomiskt utnyttjar en individs arbetslöshet.

När det gäller frågan om uthyrning av arbetskraft regleras denna

verksamhet dels i lagen (1991:746) om privat arbetsförmedling och

uthyrning av arbetskraft, dels i 38 § medbestämmandelagen. Reglerna

innebär långtgående inskränkningar i uthyrningsföretagens verksamhet.

Utredaren bör undersöka hur en avreglering kan ske så att verksamheten

även fortsättningsvis kan bedrivas under arbetsrättsligt ordnade former

och i överensstämmelse med den utveckling som är på gång inom EG när det

gäller denna typ av anställningar.

Utredningens bedrivande

För utredarens arbete gäller kommittédirektiv till samtliga kommittéer

och särskilda utredare om dels utredningsförslagens inriktning (dir.

1984:5), dels beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir.

1988:43).

Utredaren bör vidare när det gäller ändringar i medbestämmandelagen

samråda med kommittén för översynen av den arbetsrättsliga

lagstiftningen (dir.1991:118).

Utredaren skall senast före utgången av oktober 1992 redovisa sina

bedömningar och förslag till regeringen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att lämna förslag till en avreglering av

arbetsförmedlingsmonopolet, och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)