Dir. 1992:17

Utredning av företagshälsovårdens organisation och finansiering

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-02-13

Mitt förslag

Bakgrund

Utredningsuppdraget

Tidsplan

Hemställan

Beslut

Dir. 1992:17

Beslut vid regeringssammanträde 1992-02-13

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Börje Hörnlund,

anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda

företagshälsovårdens organisation och finansiering. Med utgångspunkt

från en avveckling av det generella bidraget till företagshälsovården

skall utredaren överväga andra former av stöd för att tillgodose de små

företagens behov av företagshälsovård.

Vidare skall utredaren, mot bakgrund av en analys av vilka konsekvenser

avveckling av det generella bidraget har för företagshälsovården, bedöma

behovet av samhällelig styrning av företagshälsovården.

Bakgrund

Företagshälsovården har vuxit fram på initiativ av parterna på

arbetsmarknaden. Det första avtalet om företagshälsovården träffades

mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i

Sverige (LO) år 1967. Avtalet innebar bl.a. att företagshälsovården

skulle vara en opartisk, rådgivande expertfunktion.

De från år 1986 gällande statsbidragsbestämmelserna har följt avtalets

intentioner. I bestämmelserna anges som villkor för bidrag att

företagshälsovården skall arbeta förebyggande med arbetsmiljön och att

den skall medverka i arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten

på arbetsstället. Den skall också vara integrerad i eller på annat sätt

samordnad med arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen.

Med stöd av en bestämmelse i arbetsmiljölagen (AML 3 kap. 2 §), som

tillkom år 1986, kan arbetsgivare under vissa förutsättningar åläggas

att föranstalta om företagshälsovård genom ett föreläggande av

yrkesinspektionen.

I den proposition (1984/85:89) om företagshälsovård och

arbetsanpassning, som låg till grund för 1986 års

statsbidragsbestämmelser, angavs som mål för den fortsatta utbyggnaden

av företagshälsovården att minst 75 % av arbetstagarna skulle vara

anslutna till företagshälsovård vid 1990-talets början. Med en

anslutning som nu uppgår till ca 80 % har målet mer än väl uppfyllts.

Dock kan man konstatera att majoriteten av de anställda i de små

företagen fortfarande står utanför företagshälsovården och saknar

tillgång till utomstående expertis inom arbetsmiljö- och

rehabiliteringsområdena.

Regeringen tillsatte i augusti 1989 en arbetsgrupp för att se över 1986

års företagshälsovårdsreform. Syftet med översynen var huvudsakligen att

pröva frågan om företagshälsovårdens fortsatta utbyggnad och utvärdera

effekterna av det bidragssystem, som infördes år 1986. Utredningen

presenterade sina förslag i betänkandet Företagshälsovård i omvandling

(Ds 1990:42).

I proposition (1990/91:140) om arbetsmiljö och rehabilitering föreslog

regeringen vissa ändringar i arbetsmiljölagen m.m. I propositionen

lämnades också förslag om nya villkor för statsbidrag och vissa

ändringar i bidragssystemet för företagshälsovården, i huvudsak i

enlighet med utredningens förslag. Riksdagen godkände förslagen (AU

1990/91:22, rskr. 302) i maj 1991. De ändrade bestämmelserna om

statsbidrag till företagshälsovården trädde i kraft den 1 januari 1992

(SFS 1991:1260).

Riksdagsbeslutet innebar att villkoren för bidrag till företagshälsovård

renodlas till att gälla vissa krav på verksamhetens funktion och

kvalitet samt styrning och ledning. Villkoren skall gälla lika för all

företagshälsovård. En annan förändring var att stimulansen att nyansluta

företag med upp till 20 anställda till företagshälsovården förstärktes.

Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen 1990/91:140 om

Arbetsmiljö och rehabilitering samt propositionen 1990/91:141 om

Rehabilitering och rehabiliteringsersättning har arbetsgivarens ansvar

för arbetsmiljö och rehabilitering förtydligats och blivit mer

omfattande. Bl.a ställs i arbetsmiljölagen uttryckliga krav på att

arbetsmiljöfrågorna skall integreras med övriga frågor som rör

verksamheten i dess helhet. Vidare skall arbetsgivaren se till att det

på arbetsställe i den egna verksamheten finns en på lämpligt sätt org aniserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. Arbetsgivaren

har även fått ett förstahandsansvar för den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen. Samtidigt har skyddskommitténs uppgifter renodlats och

betydelsen av samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i det

lokala arbetsmiljöarbetet lyfts fram.

I en rapport (Fu 1991:9) om den statliga styrningen av

företagshälsovården har riksrevisionsverket (RRV) kommit fram till att

statsbidraget inte är effektivt styrmedel för att nå de uppsatta må len för verksamheten. RRV anser också att statsbidraget är ineffektivt

när det gäller att stimulera anslutningen av små företag. Vidare anser

RRV att företagshälsovården för närvarande inte kan erbjuda de tjänster

som de små företagen efterfrågar, alltifrån konkreta kartläggningar av

arbetsmiljön och åtgärder till hjälp med myndighetskontakter. RRV har

därför föreslagit att statsbidraget bör avvecklas.

I 1992 års budgetproposition har regeringen föreslagit att det generella

bidraget till företagshälsovården skall upphöra fr.o.m den 1 januari

1993.

Utredningsuppdraget

Utredaren skall kartlägga företagshälsovårdens omfattning, utformning,

kostnader och finansiering inom olika branscher och avtalsområden.

Orsaker till tidigare variationer i avgiftsuttaget skall analyseras och

med utgångspunkt från en avveckling av det generella bidraget till

företagshälsovården skall utredaren överväga behovet av stöd -- t.ex.

riktade insatser -- för att tillgodose de små företagens behov av

företagshälsovård.

Ut redaren skall mot bakgrund av småföretagens speciella struktur och

förutsättningar analysera de små företagens behov av stöd i arbetsmiljö-

och rehabiliteringsarbetet och hur detta behov kan tillgodoses. En

frågeställning som även bör belysas i sammanhanget är hur man genom

särskilda informations- och utbildningsinsatser kan nå dessa företag.

Utredaren skall vidare bedöma vilka eventuella konsekvenser en

avveckling av det generella bidraget har för anslutningen av företag

och förvaltningar till företagshälsovård och för verksamhetens

inriktning, omfattning och kvalitet.

En utgångspunkt för utredarens arbete skall vidare vara att den enskilde

anställde, även sedan bidraget avvecklats, skall ha förtroende för

företagshälsovården och uppleva dess verksamhet som relevant. Utredaren

skall även beakta företagshälsovårdens roll i den incitamentsstruktur

som beslutet om arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen och regeringens

aviserade förslag om karensdagar innebär samt belysa konsekvenserna för

det förebyggande arbetsmiljöarbetet om företagshälsovårdens verksamhet

även skulle kombineras med sjukvård. Utredningen bör därvid uppmärksamma

det arbete som pågår inom socialdepartementet med att förbereda

införandet av ett husläkarsystem.

Med utgångspunkt i de överväganden som görs i de nämnda avseendena skall

utredaren bedöma det eventuella behovet av samhällelig styrning av

företagshälsovården, såväl vad gäller anslutning som kvalitet. Därvid

skall frågan om en eventuell lagstiftning, utöver nuvarande bestämmelser

i arbetsmiljölagen, prövas.

Arbetarskyddsverkets roll skall belysas särskilt.

Arbetsmiljöinstitutet är ansvarigt för utbildningen av

företagshälsovårdens personal. Utredaren bör belysa vilka konsekvenser

som den förändrade samhälliga styrningen av företagshälsovården har för

utbildningens inriktning och dimensionering. Utredaren skall vidare

föreslå de förändringar av företagshälsovårdsutbildningen som med

anledning härav kan anses vara motiverade.

Genom beslut av riksdagen (prop. 1990/91:140, AU 22, rskr. 302) utgår

ett bidrag motsvarande högst 1 % av de medel som årligen avsätts som

stöd till företagshälsovården till ett centralt organ för samverkan och

utveckling av företagshälsovården (FUR). Utredaren bör även pröva om

detta bidrag bör lämnas sedan det generella bidraget avvecklats.

I utredningsuppdraget skall beaktas att Sverige år 1985 ratificerat en

ILO-konvention (nr 161) och en rekommendation (nr 171) om för etagshälsovård.

Tidsplan

Utredarens arbete bör vara avslutat före september månads utgång 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare, omfattad av kommittéförordningen

(1976:119), med uppdrag att se över företagshälsovårdens organisation

och finansiering,

att besluta om sakkunniga, experter, referensgrupper, sekreterare och

annat biträde till utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar om att kostnaderna skal l belasta tionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)