Dir. 1992:20

Handlingsplan mot buller

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Behov av en samlad aktionsplan

Yttre miljö

Arbetsmiljö

Boendemiljö

Buller i fritidsmiljö

Bullerminskning vid källan

Forskning och utbildning

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1992:20

Beslut vid regeringssammanträde 1992-02-13.

Chefen för miljö- och naturresursdepartementet, statsrådet Johansson,

anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utarbeta ett

förslag till samlad handlingsplan mot buller.

Bakgrund

Riksdagen uttalade hösten 1990 att en samlad handlingsplan mot buller

skyndsamt borde föreläggas riksdagen (JoU 1990/91:17, rskr. 27).

Regeringen anser att bullerstörningarna i samhället skall begränsas och

att åtgärder mot buller skall utgå från varje sektors eget ansvar för

sin miljöpåverkan.

En bred analys och ett åtgärdsprogram beträffande buller i arbets-,

boende- och fritidsmiljöer skall enligt jordbruksutskottet tas fram (JoU

1990/91:30, rskr. 1990/91:338). I betänkandet har utskottet särskilt

påtalat vikten av ett samlat program mot bakgrund av de problem som

buller utgör. Riksdagen följde utskottet.

Behov av en samlad aktionsplan

Bullret ökar i samhället genom bl.a. intensivare trafik, bullrande

arbetsredskap, ökad ventilation och ökad användning av eldrivna verktyg,

musikanläggningar med förstärkt musik och hushållsmaskiner.

Bullerproblemen har global omfattning och ger långtidseffekter. I en

lång rad sociologiska undersökningar från olika länder rankas buller av

de berörda högst bland störande miljöfaktorer både i arbets- och

boendemiljö. Hörselskador genom buller är irreversibla. Det finns heller

ingen möjlighet att på kort sikt ersätta dagens bullrande maskiner med

tysta.

Ansvaret för åtgärder mot buller ligger på olika myndigheter i Sverige

-- Statens Naturvårdsverk, Boverket, Statens Vägverk,

Trafiksäkerhetsverket, Arbetarskyddsstyrelsen m.fl. Dessa myndigheter

har utfärdat föreskrifter, anvisningar, riktvärden och rekommendationer

inom bullerområdet.

Yttre miljö

Buller i den yttre miljön består av trafikbuller, externt

industribuller, buller från byggen, skjutbanor och nöjesfält m.m.

Trafiken svarar för de helt dominerande störningarna. År 1974 beräknades

2,5 miljoner svenskar vara exponerade för störande trafikbuller. Av

dessa beräknades 750000 vara mycket störda med utgångspunkt från

subjektivt upplevda besvär av typen sömnstörningar etc. (källa:

Trafikbullerutredningen, SOU 1974:60). Situationen är i dag sämre på

grund av den ökade trafikmängden.

Genom en förutseende fysisk planering kan emellertid många

bullerstörningar från vägtrafik, tågtrafik, flygplatser, industrier,

motorsport- och skjutbanor minskas.

Arbetsmiljö

Det hörselskadliga bullret är ett allvarligt problem på många

arbetsplatser. Antalet bullerexponerade arbetstagare är stort, även om

antalet anmälda arbetsskador på grund av buller minskat under senare år.

Det går att med god planering åstadkomma en väsentligt förbättrad

bullersituation på de mest utsatta arbetsplatserna. Ett hinder i

utvecklingen mot förbättrad bullermiljö är bristande kunskaper om

förebyggande åtgärder. Snabbare maskiner och processer kräver i många

fall mycket radikala dämpningsåtgärder, något som oftast bara kan nås

genom omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser samt stora

investeringar. Arbetarskyddsstyrelsen har närmare redovisat en

utvärdering av åtgärder inom bullerområdet i en rapport (SOU 1990:49,

bil. A) inom ramen för arbetsmiljökommission ens arbete.

Boendemiljö

Störningarna i boendemiljö kommer oftast utifrån. Störningar från

grannar och lågfrekvent buller från husets maskiner och installationer

är också mycket vanliga, oftast beroende på bristande ljudisolering.

Brister i konstruktioner är inte ovanliga. De upptäcks sällan eftersom

kontrollmätningar av ljudisolering förekommer mycket sparsamt. Ett annat

viktigt skäl är att en fullgod ljudisolering inte garanteras även om

ljudisoleringskraven är uppfyllda.

Buller i fritidsmiljö

I fritidsmiljön förekommer såväl höga hörselskadliga bullernivåer som

låga och främst psykologiskt störande nivåer. Fritidsjakt, hob bymaskiner, båtmotorer och musikavlyssning med hörselskadliga nivåer är

några vanliga störkällor i fritidsmiljön.

Psykologiskt störande buller kan vara sådant som stör känsliga

naturmiljöer. En särskild utredning har tillsats om buller i

fjällområden och skärgårdar (dir. M 1991:78).

Bullerminskning vid källan

Det är i allmänhet mest kostnadseffektivt att angripa bullret vid

källan. Detta gäller såväl industrins maskinpark som en stor mängd

produkter för konsumentmarknaden.

Frågan aktualiseras bl.a. genom EG:s maskindirektiv (ref.nr.89/392/EEG,

EGT nr. 183/89) som ställer omfattande krav på redovisning av

bullernivåer för all maskinell utrustning från gräddvispar till

grävmaskiner med högre ljudnivå än 70 dBA på 1 m avstånd. Dessa krav

skall tillämpas inom EG från år 1993 och måste uppfyllas av svenska

exportvaror till EG.

Forskning och utbildning

Det råder i dag brist på akustiskt utbildad personal. Orsaken härtill

ligger i akustikområdets speciella tvärvetenskapliga natur. Det kräver

kunskaper inom ämnesområden som finns på alla våra tekniska högskolor,

men som ligger spridda på olika utbildningslinjer. Forskningen och

utvecklingsarbetet liksom undervisningen inom området har blivit

eftersatt.

Uppdraget

Som framgår av ovanstående har åtgärder mot bullerproblem i stor

utsträckning försummats hittills. Jag anser att större vikt måste läggas

vid att förebygga och åtgärda bullerproblem. För att utarbeta en samlad

handlingsplan mot buller bör en särskild utredare tillkallas.

Med ledning av bl.a. det kartläggningsarbete som för närvarande pågår

inom Vägverket, Luftfartsverket, Banverket, Boverket, Storstockholms

Lokaltrafik, Fortifikationsförvaltningen och flera kommuner, bör

utredaren beskriva miljösituationen vad gäller buller och störningsgrad.

Arbetarskyddsstyrelsens utvärdering av åtgärder mot buller bör

utnyttjas.

Handlingsplanen skall innefatta förslag inom områdena bullerminskning

vid källan, yttre bullermiljö, arbetsmiljö, boendemiljö och fritidsmiljö

samt forskning och utbildning. Handlingsplanen skall ha som mål att

minska antalet bullerstörda människor. Den bör vara en åtgärdsinriktad

plan som utmynnar i konkreta åtgärder med realistiska möjligheter att

genomföras. Planen bör också omfatta åtgärder av förebyggande art.

Trafikverken har i miljöanalyser redovisat sin syn på bullerproblemen

och föreslagit vissa åtgärder.

Utredaren bör analysera förslagen och se hur dessa kan hanteras i en

samlad handlingsplan. Utgångspunkten skall vara att de mest

kostnadseffektiva åtgärderna skall vidtas först. Ansvarsfördelningen

mellan berörda parter bör klarläggas.

Det är angeläget att bullerproblemen aktivt bearbetas i kommunernas

planering och i konkreta åtgärdsprogram på miljöområdet. Den fysiska

planeringen som styrinstrument i miljöpolitiken skall få ökad betydelse.

Kommunerna bör involveras i arbetet med en samlad handlingsplan mot

buller, med stöd av den kunskap om planering som redan finns. Resultaten

från utredningen om åtgärder mot buller i fjäll och skärgårdar bör

utnyttjas i detta sammanhang.

Utredaren bör också föreslå möjliga åtgärder för att främja utvecklingen

av bostäder med tillfredsställande ljudisolering. Utredaren bör beakta

vad utredningen om statens stöd för bostadsfinansiering (Dir 1991:107)

anför om förenklingar i de regler som styr bostadsbyggandet.

Handlingsplanen bör också innehålla en redovisning av behovet av

forskning och utbildning beträffande akustik och bullerbekämpning för

att klara samhällets och näringslivets försörjning med akustikkunskap.

Utredaren bör vad gäller påverkan på näringslivet ta sin utgångspunkt i

den nya näringspolitiken som är inriktad på

att med generell ekonomisk politik och avregleringar förbättra

förutsättningarna för företagande i Sverige. Vidare skall förslag till

åtgärder vara så utformade att konkurrensneutralitet kan bibehållas och

att tekniska handelshinder undviks.

En prioriterad uppgift för utredaren skall vara att presentera utförliga

kostnadsberäkningar och redovisa de samhällsekonomiska kost naderna för de mål och åtgärder som utredningen föreslår samt förslag

till finansiering av kostnaderna. Utredaren bör även belysa de sa mhällsekonomiska intäkterna av minskat buller.

Tidsplan, arbetsformer, m.m.

Utredningsarbetet bör vara slutfört till den 1 juli 1993. Utredaren bör

till Miljö- och naturresursdepartementet redovisa en plan för arbetet

senast den 1 maj 1992. Utredaren är fri att successivt framlägga

delförslag till åtgärder som kan genomföras snabbt.

För arbetet skall vidare gälla regeringens direktiv till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning (dir. 1984:5) och EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir.

1988:43).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för miljö- och naturresursdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppgift att utarbeta en samlad aktionsplan

mot buller.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Miljö- och naturresursdepartementet)