Dir. 1992:23

Utredning om trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-02-20

Mitt förslag

Bakgrund

Internationell utblick

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1992:23

Beslut vid regeringssammanträde 1992-02-20

Chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda

den svenska trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter. Utredningen skall

göras mot bakgrund av riksdagens beslut med anledning av motioner om

trädgårdsnäringen (1991/92:JoU6, rskr. 40).

Bakgrund

Den svenska trädgårdsnäringen omfattar odling av frukt, bär, köksväxter,

prydnadsväxter och plantskoleväxter. Odlingen sker både i växthus och på

friland. År 1990 bedrevs trädgårdsodling av ca 4600 företag i landet.

Det kan jämföras med ca 11500 företag år 1971. Antalet sysselsatta i

trädgårdsföretag var ca 30000 personer enligt den senaste

trädgårdsräkningen år 1987. Därav var ca 70% deltidssysselsatta.

Ungefär 35 % av trädgårdsföretagen räknas som deltidsföretag.

Växthusodling bedrevs år 1990 av ca 1500 företag på en sammanlagd yta av

3,3 milj. m2. Den genomsnittliga växthusytan per företag var ca 2000 m2.

Krukväxtodlingen är värdemässigt störst och bedrivs av ca 700 företag

medan odlingen av köksväxter är störst till ytan, ca 1,8 milj. m2 och

bedrivs av ca 570 företag.

Frilandsodling bedrevs år 1990 vid drygt 80% av trädgårdsföretagen. Den

odlade arealen var 13700 ha, varav nära hälften var belägen i Malmöhus

och Kristanstads län. Denna odling dominerades av köksväxter, främst

morötter, matlök och isbergssallat. När det gäller frukt och bär svarade

odlingen av äpplen och jordgubbar för de största arealerna.

Frilandsodlingen av bär har ökat mätt i areal sedan år 1971 men minskat

i antal företag. Frilandsodlingen av frukt och snittblommor

har minskat mätt både i areal och i antal företag. Odlingen av

köksväxter på friland har totalt sett ökat något fram till mitten av

1980-talet för att därefter minska och omfattar i dag ca 5600 ha.

Arealen växthusodling minskade under 1970-talet men har i stort sett

varit konstant den senaste femårsperioden.

Arealavkastningen har genomgående ökat i odlingen liksom

arealutnyttjandet. T.ex. har skördenivån för tomat mer än fördubblats

sedan mitten av 1970-talet. De totala skördekvantiteterna är därför för

några kulturer desamma som på 1970-talet även om arealer och antal

företag minskat.

Konsumtionen av köksväxter har ökat från 24 kg per person år 1960 till

44 kg per person år 1990. Ökningen avser främst tomater, morötter,

vitkål, rödkål och djupfrysta köksväxter. Även konsumtionen av beredda

köksväxter, såsom konserver, har ökat sedan år 1960. Konsumtionen av

frukt och bär har ökat från 51 kg per person år 1960 till 68 kg per

person år 1990.

Drygt 50% av konsumtionen av färska och djupfrysta köksväxter utgörs av

importerade produkter. Motsvarande andel för år 1960 var 30 %.

Säsongsvis kan svenska produkter utgöra huvuddelen av konsumtionen t.ex.

för isbergssallat och växthusgurka. Större delen av konsumtionen av

frukt och bär härrör från import. Av frukt och bär som går att odla i

Sverige utgörs dock 50% av konsumtionen av svenska produkter.

Importerade krukväxter utgör ca 50% av den totala försäljningen.

Trädgårdsodlingen i Sverige beräknades år 1990 omsätta drygt 3 miljarder

kronor i producentledet.

Trädgårdsprodukter är inte prisreglerade i Sverige. Det statliga

ekonomiska stöd som den svenska odlingen får är dels ett gränsskydd

bestående av tullar, dels stöd till rådgivning, rationalisering och viss

marknadsföring. Näringen får även nedsättning av skatten för energi som

förbrukas vid växthusuppvärmning. Värdet av denna nedsättning kan

uppskattas till ca 90 milj. kr. per år. Rationaliseringsstödet ges i

form av lånegarantier och bidrag till energibesparande åtgärder och till

införande av ny teknik. I budgetpropositionen 1992 föreslår regeringen

att stödet såvitt gäller bidragen skall minskas för budgetåret 1992/93

och avvecklas helt fr.o.m. budgetåret 1993/94. Några ändringar vad

gäller möjligheterna att få lånegarantier föreslås inte.

Forskning och försöksverksamhet inom trädgårdssektorn bedrivs

huvudsakligen vid Sveriges lantbruksuniversitet. Denna verksamhet

finansieras huvudsakligen genom statliga anslag men till viss del även

av forskningsråd och av näringen. Dessutom bedrivs forsknings- och

försöksverksamhet vid ett par större växtförädlingsföretag.

Vid länsstyrelsernas lantbruksenheter finns ca 50 trädgårdsrådgivare.

Rådgivningen finansieras huvudsakligen över statsbudgeten. Den är

avgiftsbelagd och ca 20% av kostnaderna täcks av intäkter från

verksamhet.

Kvalitetsregler avseende äpplen och päron har fastställts av Statens

jordbruksverk. Dessa tillämpas frivilligt av producenternas

försäljningsorganisationer och Fruktfrämjandet kontrollerar att de

efterföljs. Det finns dock ingen skyldighet att ange kvalitetsklass

i butik. För grönsaker finns inga statliga kvalitetsregler.

Främjandeorganisationer finansieras huvudsakligen genom

producentavgifter och visst statsbidrag. Projektmedel tillförs

organisationerna av återförda prisregleringsavgifter på handelsgödsel

och bekämpningsmedel. Statsbidraget till organisationerna försvinner

fr.o.m. budgetåret 1992/93. Prisregleringsavgifterna skall avvecklas

under de närmaste åren.

Beslut om nuvarande statliga riktlinjer för trädgårdsnäringspolitiken

fattades av riksdagen år 1979 (prop. 1978/79:136, JoU29, rskr. 399).

Beslutet grundade sig bl.a. på förslag från 1974 års

trädgårdsnäringsutredning (Ds Jo 1978:13 och SOU 1978:51).

1979 års riksdagsbeslut om trädgårdsnäringen

I 1979 års riksdagsbeslut om trädgårdsnäringen behandlades förutom

allmänna statliga riktlinjer det statliga finansiella stödet, stödet

till energibesparande åtgärder samt den statliga rådgivningen på

området. Vidare behandlades tullskyddet för trädgårdsprodukter.

I riksdagens beslut slogs fast att Sverige hade goda förutsättningar för

en effektiv trädgårdsproduktion. Produktionens omfattning var beroende

av dess internationella konkurrenskraft. Konsumtionen av

trädgårdsprodukter förväntades öka i framtiden. Den ökade efter frågan borde till stor del kunna tillgodoses genom en ökad inhemsk

produktion. Näringens konkurrenskraft borde därför stärkas genom ökad

forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd. Som riktlinje skulle

även gälla att de som arbetar inom trädgårdsnäringen skulle ha en

ekonomisk och social standard som är likvärdig den som erbjöds i andra

näringar. Samtidigt skulle konsumenterna tillförsäkras produkter av god

kvalitet till rimliga priser.

Riksdagsbeslutet innebar vissa ändringar i finansieringsstödet till

trädgårdsnäringens rationalisering. Bl.a. skulle stöd kunna lämnas i

samband med nyetablering av företag och statsbidrag ges till

investeringar i ny teknik och vid samverkan. Bidrag skulle vidare ges

till investeringar i regioner där det från samhällets synpunkt är

särskilt önskvärt att näringen utvecklas, i första hand i Norrland. För

uppförande av växthus skulle statsbidrag till energibesparande åtgärder

lämnas.

Vidare beslutades vissa ändringar i tullskyddet på trädgårdsområdet.

Dessa innebar en övergång från vikttull till värdetull för vissa

produkter, höjningar och sänkningar av tullen samt vissa justeringar av

tullperioderna.

Internationell utblick

Under den dryga tioårsperiod som gått sedan nuvarande riktlinjer för

trädgårdsnäringspolitiken lades fast har samhällsekonomin och villkoren

för trädgårdsnäringen förändrats i åtskilliga avseenden. De av riksdagen

våren 1990 antagna beslut om livsmedelspolitiken kommer såväl direkt som

indirekt att få konsekvenser för trädgårdsnäringen. EES-avtalet syftar

bl.a. till fri rörlighet för varor och kommer att få konsekvenser för

den svenska trädgårdsnäringen. Avtalet innehåller bestämmelser som bl.a.

bygger på Romfördragets principer om förbud mot olika typer av

handelshinder. Till EES-avtalet har också kopplats ett antal bilaterala

jordbruksavtal mellan EG och enskilda EFTA-länder. Sveriges bilaterala

jordbruksavtal med EG innehåller ett antal koncessioner (i båda

riktningarna) huvudsakligen inom ramen för tullkvoter. Koncessionerna

omfattar bl.a. frukt och frysta grönsaker. Därutöver har Sverige

medgivit tullättnader gentemot EG för ett antal trädgårdsprodukter som

huvudsakligen anses ha intresse för de sydligare EG-länderna. Parterna

har genom en utvecklingsklausul också uttalat sin föresats att gå vidare

i liberaliserande riktning. Härutöver innehåller EES-avtalet gemensamma

regler om t.ex. växtskydd. Avsikten är att avtalet skall träda i kraft

den 1 januari 1993. Det kan även konstateras att resultatet av pågående

GATT-förhandlingar kommer att få icke obetydliga konsekvenser för

trädgårdsnäringen, liksom givetvis ett framtida medlemskap i EG.

Fr.o.m. år 1990 har den tidigare tillämpade kvantitativa

importregleringen för äpplen och päron ersatts av ett tullskydd.

Uppdraget

Genom såväl nationella som internationella beslut på områden där

trädgårdsnäringen i vissa fall utgör endast en mindre sektor skapas

väsentligen ändrade förutsättningar för trädgårdsnäringens produktions-

och konkurrensförhållanden. Mot denna bakgrund bör en särskild utredare

tillkallas för att utreda den svenska trädgårdsnäringens

utvecklingsmöjligheter. I uppdraget bör ingå att utvärdera

konsekvenserna av 1979 års trädgårdspolitiska beslut och de politiska

beslut som därefter har fattats.

Utgångspunkten för utredarens arbete bör vara den inriktning av

näringspolitiken som lagts fast av riksdagen (prop. 1991/92:38, FiU:

10, rskr. 108). Det innebär att politiken inriktas på att genom

generella åtgärder t.ex. skattesänkningar skapa goda förutsättningar för

företagandet i Sverige och att konkurrenssnedvridande och selektiva

företagsstöd avvecklas. Utifrån detta bör skapas förutsättningar för en

trädgårdsnäring i Sverige som vid inträdet i EG är stark och

konkurrenskraftig. Utredaren bör därför göra en analys av

trädgårdsnäringens kostnads-, marknads-, och konkurrenssituation i

jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer på trädgårdsområdet

inkl. Norge och Finland.

Utredaren bör analysera och inventera forsknings-, försöks- och

utvecklingsverksamhet mot bakgrund av bl.a. samhällets mål för miljö-

och energipolitik och generellt mot bakgrund av målet om en rationell

och konkurrenskraftig produktion. En redovisning bör göras av

omfattningen av den forsknings-, försöks- och utvecklingsverksamhet som

bedrivs i våra viktigaste konkurrentländer. Likaså bör utredaren

redovisa behovet av sådana verksamheter i Sverige som bör prioriteras i

ett internationellt perspektiv.

Utredaren bör även belysa behovet av en eventuell strukturanpassning och

strukturrationalisering, såväl vad avser enskilda produktionsföretag som

producentkooperativa försäljningsföretag och främjandeorganisationerna

vid ett framtida svenskt EG-medlemskap. Vidare bör möjligheterna att med

bibehållen konkurrenskraft och utan att utvecklingsmöjligheterna

påverkas en minskad kemikalieanvändningen i trädgårdsnäringen

analyseras.

I utredningsuppdraget bör också ingå att bedöma nuvarande regelsystem

och eventuella förslag ur handelspolitisk synvinkel och då framför allt

med hänsyn till GATT:s och EG:s regelsystem samt ett EES-avtal.

Utredaren bör vidare, med beaktande av förslagen i betänkandet (SOU

1989:87) Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen, bedöma behovet i ett

internationellt perspektiv av ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen

och hur ett sådant eventuellt bör finansieras. Utgångspunkten bör vara

att näringen själv finansierar skördeskadeskyddet.

I arbetet bör samråd ske med Utredningen (Jo 1991:06) om den statliga

rådgivningen till jordbruket och med Kommissionen (Jo 1991:07) för att

förbereda en avstämning av jordbrukets omställning.

Till grund för arbetet bör bl.a. ligga den analys som gjorts av Statens

jordbruksnämnd och Lantbruksstyrelsen om konsekvenserna av ett

EG-medlemskap för den svenska trädgårdsnäringen -- Svensk

trädgårdsnäring i EG.

Utredaren bör till regeringen redovisa förslag i de aktuella frågorna

senast den 1 november 1992. Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med

berörda myndigheter, organisationer och utredningar.

Utredaren bör beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning och regeringens direktiv (dir. 1988:43) om EG-aspekter i

utredningsverksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för Jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att utreda den svenska trädgårdsnäringens

utvecklingsmöjligheter,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)